~ OneShot ~ Uncover Your Emotions ~ OneShot ~

~ Felicia & Niall ONESHOT ~

♥!
 
När låten var slut applåderade jag, precis som alla de andra fansen. Fast jag var inte bara ett fan, jag var också god vän med en av de fem grabbarna som stod på scenen framför mig. Visst, jag kände de andra bandmedlemmarna också, men det var den blonda och blåögda killen med irländsk accent som jag känt längst. Eller jag visste inte riktigt om jag kunde kalla mig en god vän till honom längre... Vi bråkade för några dagar sedan och hade inte pratat sedan dess. Niall, som killen hette, hade försökt nå mig på mobilen, men varje gång hans namn dök upp på min skärm så tryckte jag bort samtalet eller raderade sms:et.
Jag vågade inte ens se på honom när han dansade runt där på scenen. Istället log jag peppande mot de andra killarna och tjoade lite då och då för att smälta in i folkhavet av människor. Kanske hade Niall inte sett mig ännu? Harry & Zayn hade i alla fall sett mig, för de blinkade åt mig och log emellanåt.
Introt till Story Of My Life började spelas, och fansen jublade och skrek sig galna. Vissa grät redan fast att konserten var långt ifrån över, men kanske var det deras dröm att få se One Direction live? Jag kunde knappt föreställa mig hur det var att ha som största dröm att få se en grupp människor på håll eller att få så mycket som röra en av bandmedlemmarna. För mig hade det ju varit en självklarhet ända sedan jag lärde känna Niall och hans mates?
 
"Written in these walls are the stories that I can't explain
I leave my heart open but it stays right here empty for days", började Harry och gick fram på scenkanten.
"She told me in the morning she don't feel the same about us in her bones
Seems to me that when I die these words will be written on my stone", fortsatte Liam där Harry slutat. Sedan tog även Zayn ett kliv framåt och ersatte den klara rösten med sin egen fantastiska stämma.
"And I'll be gone, gone tonight
The ground beneath my feet is open wide
The way that I've been holding on too tight
With nothing in between.

The story of my life
I take her home
I drive all night to keep her warm
And time... Is frozen
The story of my life
I give her hope
I spend her love
Until she's broke inside
The Story of my life"

Niall gick fram på scenen, och när hans hesa stämma fyllde arenan så kunde jag inte förmå mig att titta bort längre. Och när mina ögon letade sig upp för hans kropp och till sist hans ansikte så upptäckte jag att han redan hade blicken fäst på mig. 
"Written on these walls are the colors that I can't change
Leave my heart open but it stays right here in it's cage..." Han såg plågat på mig, och jag bröt ögonkontakten och såg ner i marken medan de andra runt omkring mig viftade med ljusstavar i luften och sjöng med i texten. Varför gick jag hit över huvud taget? Kunde jag inte bara ha skitit i biljetten som jag fick av Niall för länge sedan och stannat hemma istället? Jag kunde ha legat hemma och kollat på film eller kanske gått på stan eller tagit en fika med en vän. Något som i alla fall fick mig att må bra? För det här kändes inte alls bra.
Mitt under Liam's vers hördes ett harklande, och Niall höjde en hand för att avbryta musiken.
"Excuse me! Sorry, I'm really sorry, uhm..." Niall harklade sig igen. "I can't do this."
"What? Of course you can?", sa Louis och klappade honom stöttande på axeln. "What are you talking about?"
"I'm not feeling very well. I'm not sick, don't worry. But I-- ... I'm an idiot." Niall började gå längs med scenkanten. "There's a girl in the crowd tonight, a very special girl, actually. I've been an idiot to her, and I want her to know that I'm really sorry and that I want to apologize. I know, a simple word doesn't make anything any better. And I don't know if she'll ever forgive me... But I'm willing to change." Han mötte min blick. "You make me a better person. And you make me feel like I'm not just some famous guy made of money in a boyband. You make me feel like a normal guy. You make me feel like just Niall, the boy from Mullingar. I've known you for so long, and you mean so much to me... I'm really sorry for picking a fight with you, I didn't mean to. The thing is..." Hans redan rödlätta kinder färgades ännu rödare, och han flackade lite med blicken. "Felicia, I think I'm in love with you."

Here you go! Hoppas du gillade den, Felicia!
Vet att ni väntar på ett kapitel, men jag har ju varit i Stockholm under de senaste dagarna och har därför inte hunnit skriva klart kapitlet. Har också spenderat lite kvalitetstid med pojkvän och kompisar då jag inte träffat dem på veckor eftersom jag varit sjuk, så aa. Får se om jag hinner skriva klart det ikväll, annars kommer det upp någon gång inom de närmsta dagarna. Håll ut! x

~ OneShot ~ Millionaires ~ OneShot ~

~ A Zayn Malik ONESHOT ~
Inspirerad av: The Script - Millionaires

spending our time like we are millionaires

“Dags att stänga”, säger bartendern och gör en gest mot dörren att vi ska lämna klubben. Zayn lägger armen om mig, och tillsammans går vi ut i den mörka natten. Det är december, men snön har ännu inte nått Londons gator. Min fylla är på väg att lägga sig och jag känner mig sömnig, skorna skaver och jag har svårt att gå upprätt. Men Zayn håller fortfarande ett stadigt grepp om mina axlar vilket hjälper mig att hålla mig uppe. Det är kyligt ute. Jag hackar tänder. Zayn upptäcker att jag fryser så jag skakar och stannar upp för att dra av sig sin kappa och sedan ge den till mig.
”Men nu kommer ju du frysa”, gnäller jag, men Zayn bara rycker på axlarna.
”Äsch då, det gör inget.”
Jag vill streta emot, påpeka att det visst gör något, men vet att det tjänar ingenting till. Zayn skulle inte bry sig om mina argument, för har han gett mig sin kappa så vill han inte ha tillbaka den förrän vi är hemma igen.
Vi går tysta omkring bland kvarteren i city. Det enda som hörs är ljudet av våra andetag och mina klackar mot asfalten, och så den galna trafiken på Oxford Street långt där borta. Vart vi är på väg vet nog ingen av oss. Vi bara går omkring och försöker komma på ursäkter för att inte dra hem. Ingen vill ringa en taxi och säga hejdå. Vi vill bara vara, ta vara på denna magiska natt och vår tid tillsammans.
Zayn börjar sjunga tyst på någon låt medan vi passerar en liten park med gungor, klätterställningar och gungbrädor, och den låten kan jag också, och trots att jag är tondöv så sjunger jag med för full hals.
Vi hoppar upp på en parkbänk och sjunger ut våra hjärtan. Spenderar vår tid som om vi vore miljonärer. Det enda som betyder något just nu är Zayn's änglalika röst, känslorna han får mig att känna och stjärnorna ovanför våra huvuden. Vi sjunger och sjunger, och någon enstaka människa som går förbi stirrar på oss som om vi vore knäppa. Men det gör inget. Inte ikväll, inte imorgon, aldrig någonsin. Inte när jag är i Zayn's sällskap, då kan folk få tro att jag är hur knäpp som helst. Jag kan till och med erkänna att jag må vara lite knäpp, men det spelar ingen roll för Zayn tycker om mig ändå och det är allt som betyder något.
När låten tar slut blir vi båda helt fulla i skratt, men plötsligt bryts mitt skratt av att Zayn's hand läggs på min kind. Hans ögon ser djupt in i mina, och jag blir som förtrollad. De är så vackra, hans ögon. Lika vackra som ljudet av hans röst eller hans perfekt formade läppar. Jag blir nästan lite avundsjuk över att han fortfarande kan se så underbart perfekt ut fast att vi varit uppe hela natten. Jag själv måste ju se fördjävlig ut. 
"Sluta", mumlar han. "Jag tycker fortfarande du ser fantastisk ut."
Jag spricker upp i ett leende, och det smittar av sig på Zayn själv. Han placerar en hand på min korsrygg och föser min kropp närmare intill sin. Min kropp fylls av värme, dels på grund av värmen som Zayn's kropp utger, men också av känslorna som bubblar upp inom mig. Det känns precis som när vi var inne på klubben och bandet spelade vår låt och vi sjöng med för full hals även fast vi inte riktigt kunde texten, men det gjorde inget för det kändes som att det bara var vi två där. Som att vi hade vår egna lilla bubbla av liv och att de andra som var utanför inte hade en chans att ta sig in. Våra fötter ömmade och våra halsar skavde, men när ljusen släcktes så skreksjöng vi bara ännu mer. Det var jobbigt, men så värt det.
Solen tittar fram bakom trädkronorna i parken, och strålarna reflekteras i Zayn's ögon. Klockan måste börja närma sig sex. Om tid var pengar så skulle vi vara värda en förmögenhet. Vi är trötta och slitna, men ännu tänker vi inte ge upp. Denna fantastiska decembernatt kommer vi aldrig mer få återuppleva och tid går inte att köpa med pengar. Inte ens för miljoner 
Jag lyfter handen och rör försiktigt vid Zayn's lugg, och han ler varmt. Snart är hans ansikte så nära mitt att jag kan känna hans varma puffar av andetag mot mina läppar. Så nära att vi kan andas samma luft.
"God jul", säger han och låter sina läppar röra vid mina. De passar ihop som två pusselbitar, och jag lägger armarna om hans nacke för att komma närmare.
"God jul."

~ Oneshot ~ Fairytale ~ Oneshot ~

~ Isabell & Liam ONESHOT ~

Close Cuddle

"Here", sa Liam och räckte mig nycklarna. Vi hade spenderat en heldag på stan, och nu på kvällen hade vi hängt på Funky Buddha eftersom Andy fyllde år och därför hade anordnat en fest där. Jag låste upp till lägenheten, kastade ifrån mig klackskorna och hängde slött upp Liam's jacka på en av krokarna i hallen. Mina fötter värkte efter att ha trippat omkring i de skyhöga klackarna i flera timmar, så när jag gick barfota på golvet så kändes det som att marken formade sig efter mina fotsulor. Det fnissiga och högljudda stadiet hade jag lämnat för länge sedan. Nu ville jag bara ta det lugnt och mysa tills det var dags att sova.
Liam svängde in i badrummet, och jag gick in i vårat sovrum för att byta om. Den tighta klänningen klibbade mot ryggen, och jag ville inget hellre än att dra av mig den och hoppa i ett par mjukisshorts och en av Liam's t-shirts.
När jag var färdigombytt drog jag åt mig mitt täcke och försvann ut på balkongen. Bara någon minut senare kom också Liam ut, bärandes på två burkar öl. Han var nu klädd i ett par grå mjukisbyxor som satt löst kring midjan och en oversized t-shirt.
"Give me that one", mumlade han och ställde ifrån sig ölburkarna för att ta emot täcket. Han virade det om sig och slog sig sedan ner i en av utemöblerna. När jag bara stod och tittade osäkert på honom så sprack han upp i ett leende och klappade på sina lår i en gest att jag skulle sätta mig ner.
Jag kröp upp i hans famn och lät honom vira täcket om mig också, och sedan satt vi tysta ett bra tag och bara tittade ut över staden.
London var en mycket vacker stad nattetid. Dagtid också förstås, men på natten var den något alldeles extra. Neonskyltarna från alla pubar, hotell och restauranger blinkade i mörkret, några enstaka bilar tutade på varandra och så, men för övrigt var det ganska lugnt ute nu. Skratt och mummel hördes från gatan nedanför, och jag gissade på att det var ett gäng människor som var påväg hem från en fest som vinglade omkring där nere.
"I like this", mumlade Liam och tog en klunk av ölen.
"Me too", sa jag och nickade sakta. En ljus rök lämnade min mun när jag andades, och jag begravde mina händer i Liam's för att inte frysa om fingrarna.
Liam var den bästa pojkvännen i hela världen. Han var så himla snäll och fin och gullig och alldeles alldeles underbar. Vi hade varit ihop i snart två år nu, och fler skulle det bli. Liam var den typen av kille som varje tjej drömde om att en dag få gifta sig med. Kändis eller inte, han skulle ändå ha varit mannen i mina drömmar. Visst, jag fick väldigt mycket hat för att jag dejtade pojkbandsmedlemmen Liam Payne, men hur mycket folk än hatade på mig så skulle det inte få mig att älska Liam mindre. Han gjorde mig starkare, fick mig att kämpa mig igenom svåra perioder, stöttade mig och behandlade mig som en prinsessa.
Jag lutade huvudet mot Liam's axel, och han började smeka mig över håret med sin ena hand. Hans läppar snuddade vid min panna, och jag log varmt.
"I love you", sa han mjukt.
"I love you too." Jag pussade honom på halsen och sträckte mig efter min ölburk. Vi sa inte så mycket mer. Vi bara satt där och lyssnade på trafiken och allt annat liv som London bjöd på. Men det behövde inte sägas mer. Vi kände varandra så väl att vi nästan kunde prata genom tankar. Inget behövde sägas, vi kunde bara njuta av varandras sällskap i ren tystnad. Det var en av sakerna jag älskade mest med Liam.
 
"I'm tired", mumlade Liam i mitt öra. "Wanna go to bed?"
Jag nickade, och vi reste oss upp och gick in i sovrummet. När Liam hade bäddat så gott han kunde så drog han av sig sin t-shirt och sina mjukisbrallor och kröp ner i sängen. Jag själv stod lutad mot väggen och bara tittade på honom. Min hjärna orkade inte fokusera längre, så jag tänkte knappt på vad jag gjorde.
"Come sleep next to me", viskade Liam i mörkret, och mina ben började långsamt föra mig till sängen. Jag kröp upp bland lakanen, och Liam lyfte på sitt täcke för att släppa in mig. Utmattat föll jag ner på madrassen, halvt över honom, och han slingrade sin arm runt min midja. Jag orkade knappt hålla ögonen öppna, men av någon anledning ville jag ändå inte sova. Inte än.
"Bella?", mumlade Liam, och jag nickade försiktigt.
"Mmh?"
"You're the best thing that ever happened to me."
Rodnaden steg på mina kinder, och jag kunde inte låta bli att le trots att jag var så trött. Jag kunde aldrig få nog av Liam's komplimanger. Mitt liv var faktiskt lite som en saga. Tjej träffar kille, kille träffar tjej, de faller för varandra, blir ett par, bråkar litegranna och lever sedan lyckliga i alla sina dagar. Visst, vi hade inte haft våra "i alla våra dagar" än, men jag tvekade inte i en sekund på att de skulle komma.
"I love you", påminde jag honom och böjde mig upp för att ta emot en godnattpuss.
"Love you too. Now let's get some sleep, 'cause it's a new day tomorrow. Sweet dreams, my beautiful Bella."

Varsågod Bella! Hoppas du gillade den, hihi. :)

För er som missat så finns kapitel 34 av TTS här nedanför! P&K!

~ OneShot ~ All I Got Was Nothing ~ OneShot ~

~ A Harry Styles ONESHOT ~
Inspirerad av: The Script - Nothing


"Am I better off dead?
Am I better off a quitter?"

Död. Jag borde vara död. Hur kunde jag vara en sån jubelidiot? Varför var jag tvungen att reagera på det där sättet? Varför var jag tvungen att spöa den där grabben så han var på gränsen till att tuppa av? Varför varför varför? Nu var hon livrädd. Rädd för mig. Och allt var mitt fel. Jag hade skrämt ihjäl henne, och hon hade lämnat mig. Hon, som lovade att stanna vid min sida för alltid, hon lämnade mig. Och jag lät henne gå. För jag var en idiot.

"They say I'm better off now
Than I ever was with her
As they take me to my local down the street
I'm smiling but I'm dying trying not to drag my feet"

Jag har det bättre utan henne, säger de. Men de försöker bara trösta mig, för alla vet att hon och jag var som gjorda för varandra. Hon var min, och jag hennes. Innan hade jag inte trott på det där soulmates-snacket, men när jag träffade henne så förstod jag att allt var sant. Hon var min själsfrände. Vi passade ihop som två pusselbitar. 1 + 1 = 2.

"They say a few drinks will help me to forget her
But after one too many I know that I'll never
Only they can't see where this is gonna end
They all think I'm crazy but to me it's perfect sense"
 
Jag häver i mig ett stort glas vodka utblandat med något annat som en av mina vänner beställt in åt mig. Sedan beställer jag in ännu en, och en till. Men mina vänner ljög för mig. De sa att drinkarna skulle hjälpa mig att glömma henne och bli på bättre humör, men nu mådde jag istället ännu sämre. Det gick inte att glömma henne. Man kan inte glömma henne, och jag vill inte glömma henne. Hon är som en drog för mig! Hon är fast inuti mitt huvud. Hennes vackra ögon, änglalika leende och hennes röst... Den där underbart silkeslena rösten...
Jag skjuter iväg mitt halvtomma glas över bardisken så det faller över kanten och far i golvet med en krasch. Glaset splittras, och små, vassa bitar blandas med den kletiga vätskan som spritt ut sig i en pöl på golvet. Bartendern svär ilsket och blänger på mig.
"And what the hell was that for?!"
"For you, mate. Merry Christmas", sluddrar jag och försöker inte ens anstränga mig för att låta trevlig.

"And my mates are all there, trying to calm me down
'Cause I'm shouting your name all over town
I'm swearing if I go there now
I can change her mind, turn it all around"

På något vingliga ben springer jag ut i ösregnet. Det är fullt av folk ute, men alla är påväg hemåt, för ingen är dum nog att vistas ute i det här ovädret... Förutom jag.
Och hon. På andra sidan gatan småspringer en tjej med en jacka som är precis likadan som Cassie's. Det måste vara hon. Jag är säker på det. Helt hundra.
"Cassie!", ropar jag, men tjejen reagerar inte. Hon försöker säkert låtsas att hon inte hör. "Cassie!"
Jag börjar gå efter henne samtidigt som jag ropar hennes namn högre och högre, men snart känner jag att några tar tag i mina överarmar och drar mig bakåt.
"Cassie!", skriker jag, men denna gång dubbelt så högt. "Cassie! Don't leave me! Cassie, come back!" Jag vänder mig mot en av mina killkompisar och spottar honom i ansiktet. "Let me go!"
"Harry, you're going mad! That's not Cassie!"
Jag faller ihop på marken, gömmer ansiktet i händerna och känner tårarna titta fram i ögonvrån. De har rätt. Jag håller på att bli galen. Jag är galen.
Men jag får inte ge upp.
Så jag reser mig upp, rycker mig loss ur deras grepp och lämnar dem bakom mig. Mina fötter styr mig åt ett visst håll, och jag vet precis vart jag är påväg. Jag måste få se henne. Jag måste prata med henne. Hon måste komma hem igen. Hon måste förlåta mig. Förlåta mig för allt jag gjort. Jag måste få bevisa att jag inte alls är så farlig som hon tror. Jag skulle aldrig göra henne illa. Aldrig aldrig någonsin!

"And I know that I'm drunk but I'll say the words
And she'll listen this time even though they're slurred
So I dialed her number and confessed to her
I'm still in love but all I heard
Was nothing"

Jag drar upp mobilen ur fickan, letar igenom katalogen och klickar på hennes namn. Efter bara några signaler hör jag hennes vackra stämma på andra sidan och ler för mig själv.
"Hi, it's Cassie. Who is this?" Jag hör på rösten att hon också ler, och jag ökar takten på mina steg.
"I l-love you, Cass-sie", sluddrar jag och försöker anstränga mig för att kunna prata tydligare. Jag väntar på ett svar, men det förblir tyst. Jag kan inte ens höra henne andas längre, men jag vet att hon är kvar. Jag vet att hon lyssnar.
Det sista jag hör är en sorgsen suck, och sedan piper det i luren... Hon har lagt på.

"So I stumble there, along the railings and the fences
I know if we're face to face then she'll come to her senses
Every drunk step I take leads me to her door
If she sees how much I'm hurting, she'll take me back for sure"

Jag når fram till hennes systers trappuppgång, försöker ta mig uppåt trots att trappstegen rör sig under mina fötter. Men jag ska lyckas. Jag måste lyckas. Om hon får se hur mycket jag lider av att vara utan henne så kanske hon bestämmer sig för att ta mig tillbaka?
Jag knackar på, men i mina öron låter det mer som att jag bankar.

"And my mates are all there trying to calm me down
'Cause I'm shouting your name all over town
I'm swearing if I go there now
I can change her mind, turn it all around

And I know that I'm drunk but I’ll say the words
And she'll listen this time even though they’re slurred
So I, dialed her number and confessed to her
I'm still in love but all I heard
Was nothing"

Hennes syster öppnar, och när hon får syn på mig så blänger hon surt. Men jag förstår. Cassie har sagt att hon är överbeskyddande, och det ska man ju vara som storasyster.
"What are you doing here? Go away", fräser hon, men snart tittar Cassie fram bakom hennes axel och mumlar åt sin syster att det är okej. Hennes syrra fnyser, men snart lämnas vi ifred, och en pinsam tystnad lägger sig i luften.
"I'm sorry, Cassie", viskar jag med sprucken röst.
"Harry", suckar hon och lägger armarna i kors medan hon ger mig en trött blick. "Please, just... Don't."
"I don't want to be without you. You're my life, Cassie. You promised me that you'd never leave me? ... But so you did."
"Well, you promised me that you'd never hurt me. But so you did."
"I told you, I'm sorry..."
"Saying that you're sorry doesn't make things better. You almost killed him, Harry. You almost killed him! With your bare hands?! Harry, you're dangerous!"
"Don't be scared, Cassie. I won't hurt you... I'll never hurt you, I promise. Just... Come back to me." Det är lönlöst, jag vet. Men jag måste försöka. "I love you, Cassie...", kvider jag och tar ett steg framåt med handen utsträckt för att smeka hennes kind.
"Don't touch me!", fräser hon och slår bort min hand. Rädsla speglas i hennes ögon, vilket får det att vändas i magen på mig. Hon vill inte ens att jag rör vid henne längre. Jag är ute ur hennes liv nu, hon har gått vidare... "Go home, Harry. You're drunk."
"I can't! I don't want to leave you, because I love you, Cassie. I love you! I fucking love you!" Jag kommer på mig själv med att skrika så det ekar i trapphuset, och Cassie backar av ren och skär rädsla. Jag skrämmer henne. Jag älskar henne, och det skrämmer henne. Jag skrämmer henne.
"I think you should leave now, Harry", säger Cassie's syster som nu dykt upp i hallen igen.
Jag nickar tyst och vänder mig om för att gå ner för trapporna. Jag borde sluta försöka, för vad tjänar det till? Hon hatar mig. Hon hatar mig. Alla hatar mig. Hon var den enda jag hade, men nu har jag ingen. Jag strulade till det, som vanligt.

"Ohh, sometimes love's intoxicating
Ohh, you're coming down, your hands are shaking
When you realize there's no one waiting"

Varför är jag en sån idiot?! Alla har rätt. Jag har ett hjärta av sten, jag har ingen själ och jag är en idiot. En komplett idiot. Jag kan idiotförklara mig själv här och nu. Varför skulle någon ha några som helst känslor för mig? Jag är kall, farlig och fruktansvärt skrämmande. Jag är en mördare. Jag gör folk illa. Jag borde sitta bakom lås och bom. Eller nej, ännu värre, jag borde vara död.
 
"Am I better off dead?
Am I better off a quitter?
They say I'm better off now
Than I ever was with her"

Mina fötter rör sig fort över den våta asfalten. Regnet sköljer över mig som en dusch, och ingen skulle kunna se att jag gråter. För första gången någonsin så gråter jag. På riktigt. Det är bara hon, Cassie, som kan få mig att känna såhär. Som kan få mig såhär ledsen, men också så glad som jag brukade vara när jag var med henne. Men nu är det över. Allt är över. Mitt liv är över. Det finns ingen mening med att leva längre. Jag tänker köpa en biljett till himlen, men jag lär ändå hamna i helvetet. Det vet jag.

"And my mates are all there trying to calm me down
'Cause I'm shouting your name all over town
I'm swearing if I go there now
I can change her mind, turn it all around

And I know that I'm drunk but I’ll say the words
And she'll listen this time even though they’re slurred
So I, dialed her number and confessed to her
I'm still in love but all I heard
Was nothing"
 
Jag springer över vägen trots att det lyser rött och bilar kör förbi i världens fart, rundar hörnet och rör mig mot tågstationen. Långt där borta hör jag ett meddelande om att ett tåg är påväg att lämna stället, och har jag tur så hinner jag fram.
Jag fiskar upp mobilen ur fickan, går in på meddelanden och skriver ett kort sms till Cassie.
 
To: Cassie :)
"Thank you. For everything. I'll always love you. Goodbye, Cassie. x"

Jag trycker på skicka, och när jag ser att meddelandet är sänt så kastar jag mobilen i närmaste papperskorg och fortsätter springa. Jag är nära nu, och tåget börjar långsamt rulla framåt. Det ökar sedan farten, och jag springer efter.

"She said nothing (nothing, nothing)
Oh, I wanted words but all I heard was nothing
Oh, I got nothing (nothing, nothing)
I got nothing (nothing, nothing)
Oh, I wanted words but all I heard was nothing
Oh, I got nothing (nothing, nothing, nothing)"

Jag springer tills benen inte längre bär, kastar mig ut på tågrälsen och känner hur den hårda metallen kraschar in i min sida och knäcker mina revben.

"I got nothing"

Och sedan svartnar allt för mina ögon.

Hola! Kände för att testa på att göra en oneshot/imagine till en låttext, och då fick det bli min favoritlåt av The Script!
Tack för all überfin respons på kapitel 8 av TTS! Nästa kapitel kommer imorgon c: <3

~ Oneshot ~ Promise Me ~ Oneshot ~

 ~ Isabell & Louis ONESHOT ~
you are my sunshine | via Tumblryou are my sunshine | via Tumblr
Louis och killarna är på turné runt om i USA, och du har fått äran att följa med under en vecka. Efter att ha spenderat två dagar i New York så har Louis äntligen fått lite ledigt, och ni har bestämt er för att spendera dagen på stan. Det kryllar av folk på gator och torg, och solen lyser starkt över staden.
"Can we please go in there?", säger du och pekar på Topshop eftersom du hemskt gärna vill gå in dit.
"Sure", säger Louis och nickar. Sedan tar han din hand och drar in dig i klädaffären. Ni strosar runt bland klädstänger och hyllor men försöker vara så diskreta som möjligt för att inte bli påhoppade av fans. Ni har ganska nyligen gått ut i media med erat förhållande, och fansen är väldigt upprörda över att deras Boo Bear inte längre är singel. Därför försöker ni ligga lågt när ni vistas utomhus.
"What do you think about this one?", frågar du och håller upp en blå långklänning.
"Nice! It matches your dip dye. You should try it on!"
Sagt och gjort så provar du klänningen, och Louis ger dig glatt tummen upp när han kikar in i provrummet. Han har också hittat en snygg tanktop, och när ni båda är nöjda med era fynd så går ni fram till kassan och betalar.
 
Utanför står en grupp med fans som vill ta bilder och få autografer av Louis, och ni stannar upp och småpratar med tjejerna. De är väldigt trevliga och säger att du & Louis passar jättebra tillsammans, och du blir alldeles varm inombords av att höra det.
"Bella, can we talk to you?", frågar ett av fansen.
"Of course", svarar Louis efter att ha utbytt en blick med dig, och tjejen ler.
"Alone, please."
"Oh, uhm... Okey", säger du osäkert men följer med en bit bort.
"Why are the two of you dating? You don't deserve him, loser. He doesn't love you? No one does! You're an ugly bitch and you just want to date him because of his money, I swear!", säger tjejen kallt, och du känner hur hjärtat sjunker. Tjejerna lägger armarna i kors och ser kaxigt på dig, och det vattnas i dina ögon. Kanske har fansen rätt ändå? Vad ser Louis i dig egentligen? Du är ju bara en helt vanlig tjej? Du har inte något speciellt utstickande utseende, bortsett från din blåa dip dye, du är inte pinnsmal som modellerna i tidningarna, och du förtjänar honom inte. Det finns hundratals tjejer där ute som är mer begåvade och vackrare än du. Hundratals tjejer som har finare kroppar, är mycket smartare och kan allt som inte du kan. Så varför skulle Louis älska just dig?

Du för en hand till kinden och torkar bort tårarna som envisas med att rulla ner för dina kinder, skakar på huvudet och springer ifrån de elaka tjejerna. Du vet precis vart du är påväg och precis vad du ska göra, för nu har du fått nog. Du orkar inte mer. Nu måste det hela få ett slut.
"Hey! Bella! Where are you going, sweetie?!", ropar Louis efter dig, men du vänder dig inte om utan fortsätter springa. Du ser suddigt och råkar då & då springa in i människor som själva inte ser sig för, och vissa muttrar något irriterat medan andra frågar om något är fel. Du bara skakar på huvudet och springer vidare, och du vet att Louis är någonstans i folkmassorna bakom dig. Förhoppningsvis är han långt borta, för nu vill du vara ifred.
Du skyndar in på hotellet, springer bort till hissen och trycker hårt på knappen som ska föra dig till rätt våning. Det känns som att den lilla hissturen tar en oändlig tid, och du börjar undra om det inte skulle ha gått fortare att ta trapporna. Men snart plingar det till och du är ute ur hissen.
Du trycker i nyckeln i låset och öppnar dörren till hotellrummet. Sedan kastar du väskan och shoppingpåsarna på golvet och låser in dig i badrummet. Tårarna gör det fortfarande svårt för dig att se, och dina händer rotar bland hyllor och i lådor så saker faller ner på badrumsmattan med en dov duns, men du är bara ute efter en sak...
Bingo.
Med en skakig hand tar du rakhyveln, sätter dig ner på golvet och för långsamt rakbladet mot handleden. Du hör hur dörren till hotellrummet öppnas, och snart bankar någon på dörren.
"Bella? Open the door, please."
Du ignorerar honom fullständigt, trots att det gör ont i dig att höra hans skärrade röst. Istället pressar du den vassa metallbiten mot huden och biter dig själv hårt i läppen när du känner av svedan när det tränger igenom skinnet. Blod sipprar ut från såret och blandas med tårarna som faller från dina kinder.
"God damn it, Bells! Open up!" Louis rycker i handtaget, slår på dörren och stönar av förtvivlan. Snart hör du hur någon lirkar med låset, och dörren far upp. Din blick möter hans, och du kan se hur hans ögon spärras upp när han får syn på din blödande arm.
"Bella! What the fuck are you doing?" En hel drös med olika känslor speglas i hans blick, och han greppar tag i rakhyveln och kastar iväg den. Sedan är han snabbt nere på knä bredvid dig och lindar om ditt blödande sår med en handduk. "Why are you doing this? What did they do to you? What happened?" Han ser oroligt på dig, och du försöker få fram en ordentlig mening men hulkar och snyftar om vartannat.
"Everyone hates me. Everyone, except for you, Louis." Du orkar inte med alla hot, elaka tweets, dumma artiklar och påhoppande fans och paparazzis. Alla har rätt, du borde försvinna från jorden. Ingen tycker om dig.
"That's not true, Bella! And you know that." Han lägger sin arm om dina axlar och drar in dig i sin varma famn. "Don't care about them, baby. I love you, and that's all that matters."
Du nickar och lutar huvudet mot hans axel medan hans ena hand rör sig upp och ner över din rygg i en tröstande kram. Han pussar dig på kinden och berättar hur mycket han älskar dig och just varför, säger att du inte ska bry dig om vad andra tycker och tänker och istället bara bry dig om människor du tycker om och som gör dig glad.

Efter att ha suttit på badrumsgolvet i nästan en timme så ligger ni nu i soffan och myser framför filmen Grease och har nyligen beställt roomservice eftersom ni båda är hungriga. Louis hand leker med ditt hår medan du ligger i hans knä med huvudet vänt mot teven.
"Bella?" Hans mjuka röst fångar din uppmärksamhet, och du vrider på huvudet och ser upp på honom.
"Hm?"
"Can you promise me one thing?" Han suger på sin underläpp och rynkar pannan.
"Maybe? What do you want?"
"Can you please promise me to never do that again?"
Du förstår genast vad han syftar på och sneglar på din omplåstrade handled. Sedan spricker du upp i ett litet leende och fångar hans hand, och han flätar genast samman era fingrar.
"I promise."

Varsågod Bella! Jag hoppas den blev som du tänkt dig eller i alla fall någorlunda!

Hade planerat att skriva på novellen idag, men livet kom emellan så jag har inte hunnit. Börjar mitt ena sommarjobb imorgon, och på kvällen ska jag umgås med lite kompisar och är troligen inte hemma förrän det är dags att krypa till sängs så att jag vaknar i tid och är pigg & glad dagen efter. Men när jag kommer hem från jobbet på tisdag så har jag förhoppningsvis lite tid till att skriva så jag ska försöka få upp ett kapitel då! Sorry to keep you waiting! xx

~ OneShot ~ Marry You ~ OneShot ~

~ Isabell & Liam ONESHOT ~


Du och Liam är på semester i Australien och har just ätit middag på en fin restaurang. Nu går ni hand i hand längs med stranden och ser ut över havet. Solen håller på att gå ner, och himlen är sådär vackert orange-rosa. Fågelkvitter, bruset från vågorna och småprat bland de människor som fortfarande är kvar på stranden är det enda som hörs, och du njuter av hur lugnt det är. Ni har spenderat två veckor i Australien, och ikväll är er sista kväll här. Ni ska flyga hem tidigt imorgonbitti, men hade du fått välja så skulle du ha stannat kvar här i resten av ditt liv.
Vinden fläktar friskt när ni går barfota i sanden, och en hårslinga som inte riktigt följt med i flätan far fram i ditt ansikte. Du fäster den bakom örat och ser sedan upp på Liam och upptäcker att han redan tittar på dig.
"What?", frågar du och lyfter ett ögonbryn.
"No, nothing. I'm just-..." Liam rycker på axlarna.
Det blir tyst igen, och ni fortsätter gå. Du ser ut över vattnet, försöker ta in allt så att du kan minnas varenda detalj när du kommit hem till England igen.
"I don't want to go home tomorrow", gnäller du sedan och lutar huvudet mot hans axel.
"Me neither... But we can always come back another time?"
"True..." Du nickar. "Shall we go back to the hotel? We need to pack our bags tonight."
"Yeah, right. But first, there's something I want to do." Liam ger dig ett hemlighetsfullt leende.
"What?" Du ser förvirrat på honom.
"Come with me!"

Ni kommer fram till bilen ni hyrt, och Liam låser upp ena bildörren och sträcker sig efter sin gitarr.
"What are you doing?", frågar du, men han bara ler.
"Isabell, we've been together for two years now, and I've never been so happy as I am when I'm with you. So, I've been thinking... Alot. And now I know that this is the way I want to do it..."
Han börjar dra med fingrarna över strängarna, och snart fylls luften av en välbekant melodi. De få människor som är på parkeringsplatsen kollar förvirrat på er, men du är nog den som är mest förvirrad just nu.

"You're insecure
Don't know what for
You're turning heads when you walk through the door
Don't need make-up
To cover up
Being the way that you are is enough

Everyone else in the room can see it
Everyone else but you

Baby, you light up my world like nobody else
The way that you flip your hair gets me overwhelmed
But when you smile at the ground it ain't hard to tell
You don't know, oh oh
You don't know you're beautiful
If only you saw what I can see
You'd understand why I want you so desperately
Right now I'm looking at you and I can't believe
You don't know, oh oh
You don't know you're beautiful, oh oh
That's what makes you beautiful."

Han lägger tillbaka gitarren i framsätet igen, tar sedan upp något ur fickan och går ner på knä mitt framför dig.
"Bella, maybe you're thinking that I'm going too fast, but I know you're the one. I can feel it, and I've loved you since the first time I saw you. So now I'm asking you... My beautiful Bella, will you marry me?"
Du sätter chockat händerna för munnen och ser storögt på honom. "Yes", viskar du sedan. "Yes, yes, YES!" Du skuttar upp och ner på ställen och klappar i händerna, och så fort Liam rest sig upp så slänger du dig runt hans hals. "I love you, Liam!"
Han trär på ringen på ditt finger och ger dig sitt största leende någonsin. "And I love you." Han kysser dig passionerat, och sedan bestämmer ni er för att gå ut och fira. Din semester kunde knappast ha slutat bättre!

Varsågod, Bella! Ber om ursäkt för att du fått vänta så, men jag hoppas det var värt väntan! 

För er som missat så finns kapitel 46 av D.Y.R här under! :) x

~ OneShot ~ Je t'aime ~ OneShot ~

~ Isabell & Harry ONESHOT ~

Du och Harry har just varit på en fin restaurang och firat era sju långa månader tillsammans med en fin middag. Nu är ni påväg hem, men ni båda känner för en liten promenad så ni tar en omväg genom Green Park. Solen har gått ner för länge sen, och det börjar bli kyligt ute.
Harry svingar era händer mellan er, och du ler mot honom.
"It's a beautiful night", säger han och ser upp mot natthimlen, och ett vitt litet moln bildas i luften när han andas ut.
"But cold", påpekar du och ser upp i skyn du också. Månen är rund som ett klot, och stjärnorna lyser som aldrig förr.
"May I?", frågar Harry och släpper din hand. Istället sträcker han fram sin andra som i en gest för att bjuda upp dig till dans.
"Sure", fnissar du. "But there's no music here?"
"Who needs music when you can sing?" Han placerar sina händer runt din midja, och du lägger dina om hans hals. Snart hör du honom viska texten från en av dina favoritlåtar i ditt öra.
 
"Your hand fits in mine
Like it's made just for me
But bear this in mind
It was meant to be
And I'm joining up the dots with the freckles on your cheeks
And it all makes sense to me"

Ni gungar fram och tillbaka i takt till låten, och du stämmer tyst in i sången och hummar med i texten. I huvudet är du någon helt annanstans än i parken. Du tänker tillbaka på hur du & Harry träffades, på den där konserten i Sverige när dina föräldrar hade varit så snälla och köpt dig backstagepass så att du skulle få träffa dina idoler. Du tänker på hur lätt det var att konversera med Harry, och hur snabbt ni blev vänner och bytte nummer med varandra. Hur ni fortsatte hålla kontakten i evigheter, hur han kom och hälsade på så fort han var ledig eller skulle jobba i Sverige. Och hur du sedan tog steget och flyttade till London, där du nu bor tillsammans med någon du aldrig hade kunnat föreställa dig tillsammans med förut. Nu lever du din dröm, precis som han gör.

"I know you've never loved
The sound of your voice on tape
You never want
To know how much you weigh
You still have to squeeze into your jeans
But you're perfect to me"

"I love you, Harry", avbryter du. Han stannar upp och ser på dig med sina glänsande, gröna ögon. De smalnar till när hans läppar spricker upp i ett brett leende, ett leende som alltid lyckas få dig att smälta.
"And I love you, Isabell. Ma belle petite amie. Je t'aime."
Du flinar när han börjar prata franska, och han placerar sina händer på dina kalla kinder. Snart är hans gröna ögon och fylliga läppar precis framför dig. Du glömmer för en stund bort hur han andas, men snart lutar han sig framåt och kysser dig vilket får dig att komma tillbaka till jorden igen.
"Come on, let's go home and watch a movie", säger han efter att ha avbrutit kyssen ett bra tag senare. Sedan går han fram till en parkbänkar och hukar sig lite i väntan på att du ska hoppa upp. Du lägger huvudet på sned och tittar på honom.
"Come on, Bella! I'm cold and I want to go home, and you're walking so slow", gnäller han skämtsamt. Du suckar och skakar på huvudet åt din knasiga pojkvän, men gör sedan som han befaller och hoppar upp på bänken för att sedan hoppa upp på hans rygg. Du placerar dina händer runt hans hals, och han håller om dina ben. Sedan bär han dig hela vägen genom parken tills ni fångat en taxi för att åka hem och avsluta den underbara kvällen på egen hand.


Here you go, Isabell! Hoppas du gillade den! :)

Ska börja jobba på kapitel 20 nu. Skulle börjat tidigare idag, men var tvungen att städa, och sen fick jag plötsligt massa annat för mig. Men förhoppningsvis så blir jag klar med det nu ikväll!
Kram! // Vendela


~ OneShot ~ Masquerade ~ OneShot ~

~ Isabell & Liam ONESHOT ~

"We're gonna rock this party!", tjuter Andy och ruffsar om sitt gråfärgade hår. Du, Liam & Andy ska på Funky Buddha's årliga maskeradfest. Andy är klädd som en zombie, och Liam är numera känd som Batman. Inte så konstigt, med tanke på hur mycket han älskar Batman och allt som har med honom att göra.
"Are you ready to be saved, my beautiful vampire?", säger Liam med en tillgjord superhjälte-röst och sätter på sig masken. Sedan sträcker han fram sin hand, och du tar den. Tillsammans träder ni in på klubben, och där är redan packat med folk, musiken är på högsta volym och festen är i full gång. Liam presenterar dig för alla sina närmaste vänner, och många av dem ger dig mycket beröm för din fina makeup och erkänner att de helt klart tycker att du är den coolaste vampyren på Funky B.
Ni tar en hel del bilder och har mycket kul.
679900975_large
En stund senare drar ni er in på det smockade dansgolvet. Andy har försvunnit iväg för länge sedan, så det är bara du och Liam. Med varsin drink i handen dansar ni runt, sjunger med i låtarna och skrattar högt åt torra skämt.
"Heyyy, Liam!", hälsar en kille och klappar din superhjälte på ryggen. Och denna kille är inte vem som helst, utan en av dina stora idoler: Olly Murs.
"Olly!" Liam ger sin kompis en kram. "This is my girlfriend, Isabell." Han gör en presenterande gest mot dig och lägger sin arm runt din midja.
"Nice to meet you, Isabell! I've heard so much about you, but I actually didn't know you were a vampire. Liam must've forgot to tell me that", skämtar Olly och skakar din hand.
"Nice to meet you too", säger du och skrattar. "I really like your music."
"Thank you!" Han ler brett. "By the way... Where are you from? I can't tell by your accent...?"
"Sweden."
"We met at a One Direction-signing", inflikar Liam och pussar dig på kinden.
"Oh, cool! But I'll go back to the bar now. See you later, and have a great night!" Olly försvinner bort i riktning mot baren.

Ni har befunnit er på klubben i snart två timmar, och nu börjar ni känna er smått berusade. Festen är fortfarande i full gång, men i stort sätt alla vinglar till lite då och då. Du skrattar för dig själv och pekar på någon full kille som visar upp någon påhittad dans för sin tjej som skrattar hysteriskt eftersom killen är allt ifrån nykter.
"I can do better. Watch me", flinar Liam och börjar dansa. 
Tumblr_m8ekfjetcd1qm3ae3_large
"Wow, I'm impressed!", skrattar du och blir tvungen att ställa glaset ifrån dig eftersom det är så svårt att låta drickan stanna kvar i glaset samtidigt som du skrattar.
"What? Don't you like my dancemoves?" Han börjar dansa moonwalk, och du faller återigen in i världens skrattattack. Sedan sträcker du dig efter hans händer och drar honom till dig.
"I love you, Batman." Du placerar dina läppar på hans, och ni kysser varandra.
"And I love you, vampire."

Varsågod Isabell, jag hoppas detta duger!
Fick en efterfrågan på att göra en OneShot åt henne, men eftersom jag har haft lite att göra dom senaste dagarna så har jag skjutit upp på det tills idag. Jag ska nu börja jobba på kapitel 16 eftersom att jag sagt att det ska komma idag, men det är inte helt säkert att det hinner komma upp nu ikväll. Har nämnligen tagit min första spruta mot livmoderhalscancer, och min arm är fortfarande i något slags zombiemode haha. I värsta fall så kommer kapitlet upp imorgon eftermiddag/kväll, men vi får se. Jag kanske hinner. c:
Hur som helst, tack för übersöta kommentarer, tweets, för mina nya följare på bloglovin, och hela köret! Älskar er! xx

~ OneShot ~ Kiss Me ~ OneShot ~

~ Tilda & Harry ONESHOT ~

Harry lägger en beskyddande arm om dina axlar och föser dig framåt genom folkmassan. Flera hundra människor har kommit för att se Ed Sheeran's julkonsert, men eftersom Harry är bästa kompis med Ed så har ni fått platserna längst fram helt gratis. På scenen står en pyntad julgran, och längs med scenkanten hänger en ljusslinga som lyser i olika färger. När alla kommit in och klockan börjar närma sig hel så släcks arenan ner. En spotlight tänds, och Ed Sheeran kommer gåendes in med gitarren på ryggen. Fansen börjar skrika, tjoa & applådera, och Ed håller upp händerna i luften som i en hälsning.
"Hello my friends, and Merry Christmas! Today I thought about starting with my song Drunk. So, here it goes..."
Han börjar sjunga, och Harry ställer sig bakom dig med armen runt din midja.
Tiden tickar iväg, och du har hur roligt som helst. Du älskar Ed Sheeran och hans musik, och att Harry drog med dig på det här var något av det finaste han gjort.
"The last song for today I want to dedicate to two friends of mine who's here today. This is Kiss Me."

"Settle down with me
cover me up
cuddle me in
Lie down with me
hold me in your arms

Your heart's against my chest
Lips pressed to my neck
I've fallen for your eyes
But they don't know me yet
And the feeling I forget 
I'm in love now"

Harry pressar sina läppar mot din hjässa och vaggar dig fram och tillbaka i famnen. Du ler för dig själv och gungar med i takten samtidigt som dina fingrar masserar Harry's armar. Allt är alldeles perfekt, och du önskar att du kunde stanna tiden just nu och här och leva såhär för evigt.
När Ed kommer in på refrängen för andra gången så vrider Harry runt dig så ni står öga mot öga. Sedan placerar han sin hand under din haka och lyfter upp ditt huvud så han kan nå dina läppar.
"This feels like I've fallen in love 
Fallen in love 
Fallen in love"
sjunger Harry med innan era läppar möts i en lång kyss.
"You look beautiful tonight, Tilda", mumlar han mot dina läppar, och du ler kärleksfullt mot honom.
"I love you, Harry."
"And I love you."


Whoopdiedoop, det var sista oneshoten! Hoppas ni alla blev nödja, hihi. Uppdateringen kommer vara lite seg nu precis runt jul då det är mycket och göra, och min syster, hennes man & barn kommer hit och är här några dagar. Men när dom åkt hem igen så kommer uppdateringen bli som vanligt, ni kommer få era önskade personbeskrivningar, och sen fortsätter jag på novellen. Har också gjort en julspecial till er som kommer upp på julafton (även om det kanske inte är så många av er som läser då, men i alla fall), och kollar ni inte bloggen då så kan ni ju läsa någon annan dag. :)
Hur som helst, God Jul på er! :) Xx


~ OneShot ~ Family Meeting ~ OneShot ~

~ Isabell & Louis ONESHOT ~

"I'm nervous", mumlar du när Louis parkerar bilen utanför sin mammas hus.
"Don't be", ler han och lägger sin hand ovanpå din.
"But what if they won't like me?"
"Ofcourse they will! You're stunning."
Du ler lätt mot honom, men känner fortfarande av oron i magen. Ni kliver ur bilen och går hand i hand fram till dörren. När ni har plingat på tar det inte ens en minut innan någon kommer och öppnar.
"Hi Boo!", skriker två tjejer glatt i kör och slänger sig runt halsen på Louis.
"Daisy? Phoebe? Is it Louis and his girlfriend?", hörs en äldre röst ropa ifrån ett annat rum.
Dom små flickorna kollar storögt på dig, och du ler nervöst.
"I like your hair", säger den ena.
"Yeah me too", instämmer den andra.
"Thanks", säger du och känner dig genast lite mer välkommen.
Kvinnan som hade ropat på tvillingarna kommer nu fram till dörren.
"Oh my BooBear! Come here, son!" Hon sträcker ut armarna och vaggar honom i famnen.
"This is Isabell", säger Louis och gör en presenterande gest mot dig när hans mamma släppt honom.
"Oh, I've heard so much about you. I'm Johannah." Hon omfamnar dig som om du varit en del av familjen sedan födseln.
"Nice to meet you, Johannah." Du kramar tillbaka.
"Come inside", hon flyttar sig så att ni båda kan kliva in i huset. "This is Phoebe", säger hon sedan och lägger handen på den ena flickans huvud. "And that's Daisy."
"No mum, I'm Phoebe", säger hon som just blivit utpekad som Daisy.
"Don't make Isabell confused now girls." Johannah ger dom en sträng blick.
"Okey, sorry Isabell", säger dom i kör och springer in i rummet intill.
"The dinner is almost ready", säger Louis mamma och föser in er båda i köket. Här hemma är inget överdrivet flådigt. Huset är helt normalt inrett och hur mysigt som helst.
"Hello son", säger en man som står och plockar vid diskbänken och rättar till glasögonen innan han sträcker fram handen mot dig.
"Mark Tomlindad", skämtar han och ler brett. "See what I did there?"
"Isabell", säger du och skrattar åt hans torra skämt.
"Mom? Can me and my friends go sho-... Oh, who's here?", säger en annan röst som kommer gåendes mot köket.
"Come and see", säger Johannah och ler mot dig & Louis, och snart kommer en tjej som ser ut att vara runt fjortonårsåldern in.
"Hi Louis", säger hon glatt.
"This is Isabell", säger Johannah.
"Yeah, I know. Hi Isabell." Hon nickar mot dig som i en hälsning.
"Hi", mumlar du generat. Du är jättenervös över middagen med Louis familj eftersom det är första gången du träffar alla.
"Tell Fizzy, Daisy and Phoebe that the dinner is ready", uppmanar Mark och skickar iväg Lottie som släpper ur sig en djup suck.
Snart därefter har alla samlats vid köksbordet, och du sitter mellan Louis och Daisy. Alla småpratar med dig, ställer några frågor, och snart har ni kommit varandra ganska nära. Du känner dig verkligen hemma i familjen, och alla verkar gilla att skämta.
När ni sedan har dukat av bordet så slår ni er ner i soffan i vardagsrummet. Phoebe springer iväg och hämtar ett gammalt fotoalbum och tjatar på Johannah att hon ska visa bilder från när Louis var liten.
"No, please don't", vädjar Louis och flinar generat.
"Oh come on, you were a little cutie", säger hon och ler brett innan hon öppnar albumet.
"So you're saying that I were a little cutie...? What am I now then?"
 "Now you're handsome."
Hon visar massa bilder, och du kan inte låta bli att falla in i skratt när Louis bara sitter där och ser generad ut.
"Is Louis your first boyfriend?", frågar Daisy försiktigt och klättrar upp i ditt knä.
"Yes, he is." Du ler mot henne.
"Then you're like a princess." Hon pillar med ditt hår och ser in i dina ögon.
"Yeah, Cinderella only had one boyfriend. SnowWhite only had one boyfriend, and..." Phoebe rabblade upp alla prinsessor hon kunde komma på, och Daisy nickade instämmande.
"Yeah, you're right girls. Isabell is a princess. My princess." Louis ler varmt mot dig, och du ler tillbaka.
Tiden flyger iväg, och snart har ni suttit och pratar och kollat på gamla bilder i över en timme, och det är dags att åka hem.
Du kramar alla hejdå, och dom ber er att komma tillbaka och hälsa på snart igen.
Med ett stort leende på läpparna sätter du dig i bilen igen.
"They weren't that scary, huh?"
"No, you're family is lovely, and I love your sisters."
"But you don't love them more than me, right?"
"Hmm..." Du kollade fundersamt på honom, fast egentligen var ju svaret självklart. "No, I think I love you a little bit more."
Louis ler brett, och era läppar möts i en passionerad kyss. Du är jättelycklig över det faktum att erat förhållande nu är hundra procent officiellt eftersom du nu har träffat hans familj och att dom välkomnade dig som om det var självklart att du skulle vara en del av familjen.
"I love you, Isabell", säger Louis och tar din hand efter att ha startat bilmotorn.
"I love you too."

~ OneShot ~ Apology Accepted ~ OneShot ~

~ Karolina & Niall ONESHOT ~

"Niall, are you sure about this?", frågar du och rättar till luggen under mössan.
"Ofcourse babe", säger han och räcker fram ett par hyrda skridskor som du, efter en stunds tvekande, tar emot. Solen har gått ner för länge sen, stadsvimlet hörs långt där borta, och ett lätt snötäcke har lagt sig till rätta på marken. Ni slår er ned på en kall bänk och drar på er skridskorna. Niall knyter vant sina egna och ställer sig sedan upp, redo för att skutta ut på isen. Du är dessvärre inte klar än och kämpar med dina snören som inte vill dras åt ordentligt för att skridskorna ska passa.
"Do you need some help?" Han ler lätt och hukar sig framför dig. Du nickar till svar och ser på medan han knyter dina skridskor med snabba fingrar. När han sedan är klar placerar han sina aningens kalla läppar på dina och ler återigen. Du drar på dig dina vantar och följer honom, på ostadiga ben, ner till isrinken.
Han hjälper dig av med skydden och tar sedan din hand och drar med dig ut på isen. Trots att du just klev ut på isen så är du redan påväg att halka, men Niall släpper snabbt din hand och tar ett stadigt grepp om din midja.
"Woh, easy there Karolina!"
"Thanks", skrattar du. "I told you, I suck at this."
"It doesn't matter. I'll teach you how to skate."
Du putar med underläppen och kollar avundsjukt på den lilla flickan som åker med sin pappa och ser ut att vara hundra gånger bättre än du någonsin varit.
"Come on." Niall sträcker ut sin hand, och du tar den men önskar för allt i världen att du fick gå och sätta dig på bänken igen.
"Right... Left... Right... Left", visar han och tar ett skär i taget i ett lugnt tempo.
Du försöker hänga med så gott det går, och efter ett tag klarnar allt och du vågar dig på att åka snabbare.
Du släpper Niall's hand, flinar retsamt och glider snabbt förbi honom. Han hajar vinken och drar iväg efter dig. Du bromsar in och tittar efter honom, men han syns inte till längre. Det ända du ser är barnfamiljer och vuxna par som glider runt tillsammans.
Du tar några skär och glider långsamt fram på isen, med blicken sökandes efter Niall.
"BOO!", säger en välbekant röst i ditt öra samtidigt som ett par armar tar tag i din midja. Du hoppar till, snavar över din ena skridsko och tappar balansen, vilket också leder till att du ramlar. 
"Fuck you, Niall", säger du, men kan inte låta bli att flina. Niall skrattar skadeglatt och sträcker ut sin hand för att hjälpa dig upp, och när du kommit upp på fötter så är du påväg att åka ifrån honom igen.
"Aren't you going to say a little thank you?", envisas Niall och stoppar dig.
"Nope, never", säger du, vrider på huvudet och låtsas vara tjurig.
"I'm sorry, Karro", säger han och försöker hålla masken. Allt för att inte börja gapskratta.
"Apology not accepted."
"Damn it." Niall putar med underläppen. "But maybe this can help?"
Han tar tag om dina handleder och drar dig mot sig så du glider fram till honom och står öga mot öga. Sedan lutar han huvudet lätt åt vänster och kysser dina kalla läppar.
"How about now?", säger han sedan och ler.
"Hm... Naaahh." Du skakar på huvudet. 
Han kupar dina kinder och kysser dig igen, men denna gång under en mycket längre stund. Hans tunga rör sig vant över dina läppar, och du spricker upp i ett leende.
"Okey, apology accepted."
Niall ler nöjt och placerar en hand runt din midja samtidigt som han håller din hand med den andra, och sedan åker ni sida vid sida på isen tills alla människor börjar dra sig hemåt eftersom tiden tickat iväg något så fasligt. Ni lämnar skrattandes tillbaka era skridskor och väntar in en taxi som sedan kör en extra tur runt i London's centrum. Oxford Street's julpynt speglas i taxins rutor, och du kan inte låta bli att le åt hur fint det är. Julen är absolut en av dom bästa högtiderna!

Förlåt för att det inte kom upp nån oneshot igår, men jag hängde på stan med mina kompisar hela dagen, och på kvällen gick jag & min ena bästis på bio och såg Breaking Dawn Part 2. Var för lat för att skriva när jag kom hem, och jag hade inte hunnit skriva ihop något innan. Ska hur som helst börja skriva på den andra oneshoten nu, och hinner jag så läggs den också upp ikväll, och så kommer den sista imorgon! Xx

~ OneShot ~ Sweet Revenge ~ OneShot ~

~ Issa & Louis ONESHOT ~

Du vaknar av att det drar kallt och trevar efter Louis varma kropp, men utan större lycka. Efter några sekunder öppnar du försiktigt ögonen och ser dig om i sovrummet. Nepp, han är inte här. Din mobil som ligger på nattduksbordet piper till, och ett sms från din älskade visas på skärmen:
From: Lou<3
"Breakfast ready in kitchen soon, beauty xx"
Du ler för dig själv och sätter dig försiktigt upp i sängen. Sedan rättar du till ditt pyjamaslinne, reser dig upp och för stegen ut mot köket. Mycket riktigt står Louis där och fixar frukost, - pannkakor, en av dina favoriter!
Du går fram till honom och lägger armarna om hans bara överkropp, och han rycker till lite av beröringen. Sedan vrider han på huvudet och lyfter på ena armen så du kan sticka in huvudet under.
"Goodmorning." Han kysser dig snabbt och ler lite innan han återigen fokuserar på sina pannkakor.
"Goodmorning", gäspar du och ler stort. Sedan påpekar du; "It's early."
"Yeah, but I wanted to do something special for you. You always treat me special, so now I want to give back. And what's better than breakfast? A good start in the morning." Han ler stort och tar en klunk av sin varma oboy samtidigt som han vänder en pannkaka i stekpannan.
"Aw, I love you princess", säger du och ler.
"What did you call me?" Han lyfter ett ögonbryn.
"What? Do you mean princess?", säger du retfullt.
"Hey, you will regret that you said that!" Louis öppnar skafferiet och tar fram en nutella-burk, och du inser snart vad han tänker göra.
"No, Lou. No, no, no!"
"Oh, yes sweetie! You ain't callin' me a princess!" Han gör till nån slags ghetto-röst och knäpper med fingrarna i luften. Sedan tar han en stor klick nutella på fingret och rör sig mot dig. Du backar undan och försvinner snart ut i vardagsrummet. Men Louis ger knappast upp så lätt... Han jagar dig runt soffan, och innan du vet ordet av så ligger du på golvet med honom över dig och får ansiktet inkletat med nutella.
"I hate you, Louis!", säger du och slår honom lätt i magen men kan samtidigt inte låta bli att hålla dig för skratt.
"I know you don't", flinar han.
"You're evil." Du putar med läpparna. Han skakar på huvudet, fortfarande med ett flin på läpparna och hjälper dig upp. Sedan lutar han sig fram och kysser dig mjukt på läpparna. Eftersom han blundar så märker han inte att du drar bort nutellan från din ena kind och snart därefter också smetar in den i hans ansikte.
"What the-?!"
"Ahh, sweet revenge", skrattar du och pussar honom på näsan. Han är just påväg att kyssa dig igen då han kommer på: "The pancakes!"
Han rusar ut i köket med dig hack i häl.
"Aw man!" Han håller fram stekpannan och visar upp den brända pannkakan.
"Just forget it. We got lots! Now let's eat."
Ni dukar fram och lassar sedan upp pannkakor med frukter, bär, nutella & sirap, och sedan sitter ni där vid köksbordet i nästan en timme och bara pratar & äter...

~ OneShot ~ The Only Thing That Matters ~ OneShot ~

~ Sally & Harry ONESHOT ~

"You're being ridiculous!", skriker Harry och slår ut med armarna.
"Why don't you just date one of those girls instead? They're way hotter and you could get them in a heartbeat!", skriker du tillbaka och springer gråtandes in i sovrummet. Du smäller igen dörren efter dig och sätter dig på sängen. Harry har umgåts mycket mer med sina tjejkompisar än vad han umgåts med dig på senaste tiden, och du börjar nästan undra varför han inte lämnat dig än.
Du vilar ansiktet i händerna och gråter hysteriskt. Det här är bara för mycket! Du älskar Harry mer än allt annat, men han ser dig som något slags andra-val?
Det knackar försiktigt på dörren, men du svarar inte, och snart öppnas den. En ledsen Harry kliver in i sovrummet, kommer fram till sängen och sätter sig på huk framför dig.
"Listen..." Han lägger försiktigt sina händer på dina lår. "I'm sorry, Sally... I really am. I'm sorry for screaming at you, and I'm an idiot for starting this. It's killing me to see you sad, especially when I'm the one who's hurting you..." Han tar ett skälvande andetag. "You might think they're hot, but I don't care. The only person I really care about is you. You, you, and only you. I'll never leave you. You're the only thing that matters."
Harry tar tag i dina händer och för bort dom från ditt ansikte så du tvingas se på honom.
"I don't want anyone else but you. You're my everything."
"I'm sorry too", viskar du.
"You have nothing to be sorry about", säger han och ler lätt bakom tårarna. Sedan smeker han din kind och lutar sig framåt så era läppar möts i en passionerad kyss. Du placerar dina armar runt hans nacke och för honom närmare dig, och snart därpå lyfter han upp dig och bär ut dig i vardagsrummet.
"Let's watch a movie or something", mumlar han mot dina läppar, och du nickar instämmande.
Han ställer försiktigt ner dig på golvet och sätter på den mysiga filmen Love Actually. Sedan läggar han sig i soffan och klappar på sin mage att du ska komma och lägga dig. Du släcker i taket och snappar åt dig en filt i förbifarten. Sen lägger du dig så du har huvudet på hans bröstkorg. Han lägger filten över er och pussar dig på hjässan, och du ler för dig själv och lyssnar på Harry's hjärtslag och djupa andetag. Allting är fullständigt perfekt.

~ OneShot ~ A Walk To Remember ~ OneShot ~

~ Wilma & Niall ONESHOT ~

"Babe, are you coming?", frågar han och sträcker fram sin hand mot dig när du just stannat för att rätta till halsduken. Du och Niall har just varit på en underbar dejt på en flådig restaurang i London's stadskärna. Du tar hans hand och följer med honom ut i kylan.
"Shall I call a taxi, or?"
"No, it's okey. I wanna walk", säger du och ler lätt. Niall nickar och krokar i sin arm i din för att kunna hålla sig närmare dig, och ni spatserar tillsammans runt bland London's gator. Snön singlar ner från himlen och glittrar i julpyntets sken, och i mörkret syns dom vita små flingorna ännu tydligare. Vägarna är kantade med snö, och trotoarerna är nästan helt vita.
Ni drar er bort från centrum och fortsätter ner mot vattnet, och ju närmare ni kommer desto kyligare blir det. Vinden drar tag i ditt hår så att det flyger fram i ansiktet, och du stryker försiktigt bak några hårslingor för att återfå synen igen. Niall's kinder är lätt rödrosiga av kylan, men ett litet léende sprider sig över hans läppar.
"Why are you smiling?", frågar du nyfiket.
"Because I'm having a great time. I love to hang out with you, Wilma." Hans léende blir ännu större, och du kan inte låta bli att lé tillbaka. "I love to hang out with you too."
Ni går över bron, men du stannar upp mitt på. Niall kollar frågandes på dig, och du frågar om ni inte kan stanna här en stund. Han rycker på axlarna och ställer sig bredvid dig och blickar ut över London. Restaurangbåtar ligger och guppar i vattnet, och en och annan liten båt glider förbi under er.
"It's so beautiful", andas du och tittar beundransvärt ut över staden. Det berömda parisehjulet, London Eye, och Big Ben lyser i mörkret och omringas av byggnader prydda med ljusslingor. Längs med räcket på bron går också en lång ljusslinga, och man kan verkligen känna att julen är här.
"Yeah, it really is. But not as beautiful as you", påpekar Niall och ler mot dig.
"Na-ah. Stop it", säger du tvivelaktigt och skakar lätt på huvudet.
"No, I mean it." Han omfamnar dig bakifrån och vilar sina händer på din mage, och du placerar dina ovanpå hans. "I remember when I first saw you. You were smiling so big and your eyes sparkled... And then I realized, my princess had finally arrived."
Du släpper taget om hans händer och vrider dig i hans famn.
"I love you, Niall."
Han drar dig närmare sig och viskar i ditt öra: "I love you too". Sedan pussar han dig på kinden, längs med käkbenet och placerar sedan sina läppar på dina och kysser dig mjukt. "I'm so happy that I have you", säger han mitt i kyssen och ler glatt, och léendet smittar av sig på dig. Du kan riktigt känna hur varm du blir inombords, trots att det är rätt kallt ute. Tänk så underbar den här julen kommer bli! Du kommer få ha Niall helt för dig själv, och han ska inte iväg någonstans! Ni kommer kunna hitta på precis vad som helst, precis när som helst. Vad ni än känner för att göra.
"What are you thinking about?", frågar Niall plötsligt och ler varmt mot dig.
"About you... Me... And what a wonderful christmas we're going to have." Du ler tillbaka.
"It will be so much more than just wonderful, Wilma. It will be perfect."
Du är just påväg att kyssa honom igen då du plötsligt hoppar till av att musik börjar spelas ur högtalarna från en av byggnaderna intill. Både du & Niall faller i skratt, och han sträcker fram sin hand.
"May I?"
"Sure", säger du och tar den. Sedan placerar du din andra hand på hans axel, och ni börjar dansa runt på bron och sjunga med till Let It Snow.

"Oh the weather outside is frightful
but the fire is so delightful
And since we've no place to go
Let it snow, let it snow, let it snow!"

Tiden flyger iväg, men kvällen kunde knappast ha slutat bättre...



RSS 2.0