Chapter 16 - The Music Store

Previously:
Charlie satt i gräset och höll på med sin telefon och grabbarna höll på att packa ihop sina saker. Jag gick fram till Zayn och la armen om hans axlar.
"I approve. I like Charlie, she's a keeper."
"Uhm yeah, sure."

[bild kommer]
Det var återigen måndag, klockan var tio i två och sista lektionen hade blivit inställd. Alltså fick vi sluta tidigare än vanligt. Jag hade hämtat mina saker i skåpet och var nu påväg mot biblioteket för att lämna tillbaka några böcker. I biblioteket var det tyst och lugnt, som vanligt. Bibliotekarien satt bakom disken och läste. Mest troligt en gammal klassiker. 
"Oh, hi Charlie", log hon när jag staplade upp böckerna framför henne. "Time to get some new ones?"
"Yeah, I thought so." Jag log snällt tillbaka.
"I haven't seen your friend Ed here for a while?"
"We've both been pretty busy", ljög jag och ryckte på axlarna. Eller för min del var det kanske ingen lögn direkt, jag umgicks med Zayn och Frances varenda dag och hade knappt tid att göra mina läxor eller ens skicka ett litet sms till Ed. 
Jag började kika runt bland bokhyllorna och lät blicken glida över till bordet där jag & Ed brukade sitta och plugga om eftermiddagarna. Han hade inte hört av sig på jättelänge, men jag såg han i matsalen ibland. Han satt fortfarande ensam. En bra vän skulle kanske erbjudit honom att sitta ihop med oss, men med hans sura inställning så tror jag inte han skulle passa in vid samma bord som Zayn och de andra grabbarna. Eller tjejerna heller för den delen. Jag skulle aldrig glömma Holly & Libbys miner när jag för första gången fick sitta vid deras bord. De valde mig att välja: dem eller han. Och jag ville välja Zayn, och då fick jag dem på köpet. Och för Ed verkade det också handla om ett val. Varför kunde jag inte vara vän med allihop? Vad hade han emot dem egentigen? Vår vänskap hade inte varit såhär bristande om det inte varit för hans otroliga avundsjuka! 
Jag återkallades till verkligheten av att någon knackade mig på axeln. Jag vände mig om, och just när jag fick se vem som stod framför mig kände jag hur kinderna färgades röda. Det var Zayn.
"I knew you would be here", log han och placerade en av mina lockar bakom mitt öra. "Are you alright?" Han såg min bekymrade min.
"Yeah, uhm... What are you doing here?" Jag såg ner på våra skor.
"I was looking for you. I'm working this noon and I wondered if you would like to go out for dinner with me and Niall later." Zayn tog min hand i sin, och jag kände hur jag tinade upp. Alla tankar kring Ed hade gjort mig så sur.
"Will he be working too?"
"Yeah. He was the one who asked if you'd follow for dinner."
"Tell him that I'd love to."
"Great!" Han drog mig närmare intill sig, böjde sig ner och kysste mina läppar. Jag blev alldeles knäsvag. Här skulle jag kunna stå i evigheter. Bibliotekarien harklade sig bakom oss, och jag kollade generat bort.
"Let's go", flinade Zayn, och jag samlade ihop böckerna jag tänkt låna och följde sedan med Zayn ut ur skolan.
Det plingade ovanför dörren och jag ställde genast ifrån mig gitarren. Jag hörde hur dörren gick igen, drog av låset på mina däck och rullade fram bland hyllorna med skivor. Jag hade jobbat hela dagen och visste att Zayn skulle komma strax efter klockan tre. Mitt alarm hade ringt för några minuter sedan, så han var i god tid.
"Hi Niall", sa hans bekanta stämma. 
"Hey man", log jag. 
"How's it going?"
"Good, I guess. I helped a guy to find a new guitar, but there was a girl here asking for a certain CD that I couldn't find, ya know. And I was alone so there wasn't much I could do. I asked her to come back after three. Maybe you can help?"
"Of course. Which one was it?"
"James Bay. His new album. Running, or whatever it was. I know we have it somewhere, but it's hard to find when looking in the dark."
"That's a good one", inflikade en annan röst. Den lät bekant, men jag kunde inte för mitt liv komma på vem den tillhörde.
"Haven't heard...", mumlade jag. "Who's wi-" Jag blev avbruten.
"It's Charlie. Hi." Jag kunde höra att hon log.
"Hey Charlie. What are ya doing here? Can I help ya? Are ya looking for a guitar maybe?"
"No, I'm not", skrattade hon. "But thanks anyways. I'll just wait here until you guys are ready for dinner."
"Oh, so you're coming? I'm glad."
"Me too." Hon gick förbi mig och satte sig på en av stolarna längre in i butiken. Hennes väska landade på golvet med en duns och hon la böcker och skrivblock på bordet. Kanske skulle hon passa på att plugga.
"I'll just unpack the new boxes, okay? Yell if you need anything", sa Zayn och gick in i lagret. Jag rullade fram till Charlie och satte mig lite bekvämare med armarna i kors. 
"What are ya studying?"
"History. My, uh, friend used to help me but he's been pretty busy lately so... And I kind of suck at it." Hon suckade tyst.
"How can someone be too busy for a fine lady like you? What's it about?" Jag såg nyfiket på henne.
"Right now I'm supposed to write about the Russian Revolution. Like, why it happened and such?"
"That's an easy one. It was because of the First World War, and that Russia was so undeveloped. People were living poor lives, like, the living conditions were very bad. The people there demanded food, land and peace. And some sort of land distribution so that the poor farmers would get more land. Russia lost a war against Japan, so they all suffered from poverty and hunger." Jag fortsatte förklara vad allt detta ledde till, och Charlie lyssnade intresserat.
"Thanks, you're really good at this. Have you been reading about it lately?", frågade hon.
"No, I haven't gone to school since the accident. And it's kind of hard to read for fun now too. But I watch a lot of tv, like documentaries and such. You can learn a lot from it." Jag ryckte på axlarna.
"Cool." Hon började anteckna i sitt skrivblock. När hon var klar så la hon ifrån sig pennan. "Why aren't you in school then? I mean, you're smart. People can read for you and you could have, like, oral exams? Will you graduate?"
"I dropped out. I'm a helpless case. I would need private teachers, and that costs a lot for our school, my assistant would have to be with me all day, and there's no actual job I can have now when I'm both in a wheelchair and completely blind. And for this job I need no education. So it's rather pointless to finnish school."
"I'm sorry", sa Charlie tyst, men jag bara viftade bort det.
"It's okey. I'm fine."
Jag packade ner mina böcker i väskan och reste på mig. Jag hade suttit stilla för länge nu. Istället började jag gå runt bland hyllorna och bläddra bland de olika CD-skivorna och vinylerna. Jag kände på gitarrerna, pillade på strängarna och rodnade när de gav ifrån sig ljud. 
"Do ya play?", frågade Niall. Han hade lyckats snappa upp ljudet av gitarren trots att han satt bakom kassan.
"No. I wish I did, but I have no musical talent."
"It's not as hard as ya think", sa han och styrde bort mot gitarrerna. Han tog ner sin favorit och placerade den rätt i knät. Sedan började han plocka strängarna och lyssnade koncentrerat på det han spelade.

niall horan, one direction, and guitar-bild

"How can you play when you can't see anything?", frågade jag förvånat.
"I've been playing for years. My whole life, almost. I'm not the best though. I'm self-taught." 
"I think you're great." 
"Thanks, Charlie. What kind of music do you listen to?"
"Oh, nothing special. I like OneRepublic, The Script, Coldplay, Maroon 5... You know, that kind of music."
"Cool. All those bands are great." Han började spela en ackordföljd som lät tämligen bekant. Snart öppnade han munnen och började sjunga och då kunde jag inte hålla mig för skratt längre.
"Woke up in London yesterday,
found myself in the city near Picadilly
don't really know how I got here
I got some pictures on my phone

new names and numbers that I don't know
address to places like Abbey Road
day turns to night, night turns to whatever we want
we're young enough to say..."
 
Hans röst var otroligt fin. Jag hade ingen aning om att han kunde sjunga också. Undrar hur många andra dålda talanger han bar på. "I like that song", log jag.
"Did I hear dinnertime?", sa Zayn och tittade ut från lagret. Jag hade nästan glömt bort att han var här. 
"Yey, dinner!!", ropade Niall och hängde upp gitarren igen. Zayn gjorde i ordning för stängning och jag hjälpte Niall på med hans jacka. Zayn tog sedan tag i handtagen på Nialls rullstol och hjälpte han ner för rampen. Vi svängde till vänster och började gå längs med den smockfulla gatan. London var aldrig lugnt, men det var något fint i det med.
"I'm feeling for asian food", sa Niall och vände sig mot mig. Jag förstod mig fortfarande inte på hur han kunde veta vart jag var när han inte såg nåt. Det var så läskigt att se in i hans ögon och veta att han inte ser mig tillbaka. 
"Sounds good to me." Jag ryckte på axlarna.
"Then asian food it is!", instämde Zayn. 

Morsning! Eller tja, klockan är ju faktiskt typ 17:00 men jag har fortfarande pyjamas på mig så jag tänker låtsas att det är morgon ändå. Skönt med lov! Ska fortsätta skriva på lite fler kapitelet så det kommer upp i alla fall minst ett till denna vecka! 
P&K!

Kommentarer
Postat av: Bella

Väldigt bra kapitel! Längtar till nästa :)

Svar: Tack! :)
Vendela Åstrand

2016-03-28 @ 22:09:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback