Chapter 15 - She's a keeper (Right?)

Previously:
Jag & Niall, och de andra i lokalen, applåderade och tjoade, och Zayn klev av scenen.
"That was amazing!"
"Thanks." Zayn pussade mig på kinden. 
"Why don't you go onto on of those shows that we watched the other day? You'd kill it!"
"Actually, he--", började Niall, men blev avbruten för att Zayn nöp honom i armen.
"Cheers for my wonderful girlfriend and my amazingly best friend."
"Cheers!", svarade vi, och Zayn hjälpte Niall hitta sin pint som stod framför honom på bordet.

[bild kommer]
Mamma fyllde en skål med mjölk och flingor och ställde fram den till mig. Jag rörde runt med skeden och fiskade upp en blöt och sockrig frosties. När mamma brett sina mackor och slagit sig ner mitt emot mig med tidningen framför sig så såg hon oroligt på mig. 
"What's up with Ed? Aren't you friends anymore?"
"Of couse we are, what are you talking about?", ljög jag och stoppade in min frosties i munnen. "We're best friends, and we'll always be."
"Oh okay, I just thought... I never see him around here nowadays."
"He's just been a bit busy, and I do have more friends than just Ed."
"Okay okay, sorry for asking. What's with you today?" 
"Nothing? What's with you?", härmade jag och såg argt på mamma. Hon himlade med ögonen till svar.
"Forget that I asked. Are you eating dinner with us tonight? Michael is coming over."
"Of course he is, he can't cook by himself, can he?"
"Is that a yes?"
"I don't know. I'm going to meet up Frances in the city and later I'll see Zayn."
"Okey then, let me know when you know if you want to or not. And tell them both I said hi."
"Whatever", suckade jag och reste mig från bordet för att hälla ut frukosten i vasken.
"Aren't you going to finnish your breakfast?"
"I'm not hungry. See you later, toodles."

Frances ögon växte när jag berättade. Vi satt på ett café på en bakgata till Oxford Street och jag tog upp alla ämnen som flimrade förbi i mitt huvud innan jag berättade om den blinda men fina pojken jag lärt känna genom Zayn igår kväll. 
"Can't he see, like, anything?" frågade hon tveksamt och bet i en kanelbulle. 
"No, nothing. He's been blind for two years now..."
"But what happened to him?"
"I don't know. It felt rude to ask, but I guess it was a serious accident. He's in a wheelchair too."
"Oh my god! Poor thing! I don't think I've ever seen him. Wha'ts his name?"
"It's quite weird actually. I think it was Niall?" Jag tänkte på hur Zayn uttalat hans namn och på Nialls grova dialekt.
"Hm, sounds irish."
"That explains the accent."
"Oh, he's got an accent? How cute!"
Jag himlade med ögonen och tog en sipp av mitt te.
"So, how's things going with Zayn then?" Frances lyfte ena ögonbrynet och blinkade flirtigt mot mig.
"I'm seeing him this afternoon. We're going for a walk."
"A walk? Wow, things are getting pretty serious here... Give me some details, Charls!"
De andra människorna runt oss kollade på oss, och jag log ursäktande mot dem och hysschade Frances.
"I've slept at his place twice now."
"Did you sleep or sleep?"
Jag kände hur mina kinder färgades röda.
"Charlie!!", utbrast Frances. "How was it? Was he better than the ones you've been with before? How big was he? Is he the kind of person who talk during the sex or did you just kiss or what? Tell me everything!"

jo masterson, twisted, and maddie hasson-bildtwisted, maddie hasson, and jo masterson-bild


Well, uhm... He was my, uh, first."
"Oh Charlie... That's wonderful", Frances log tårögt. "Did you like it?"
"Yeah, I was a bit scared at first, but it felt good. He's so nice to me, Frances."
"Aww, that's good. I'm so glad that Zayn has found someone so nice and pretty. I don't want to be that kind of person who talks shit, but I didn't like his ex at all. Soph or whatever her name was." Frances viftade med handen och tog ännu en tugga av sin bulle.
"I've only talked to her once, but yeah she's not my kind of person either."
"See! We got so much in common. Where have you been all my life? To be honest, I feel so much closer to you than Holly or Libby, and I've known them since kindergarden."
"Thanks, I really like you too. You're a great friend."
"Best friend", fyllde Frances i och log varmt mot mig. 
"So what have you been up to today?", frågade jag och tog Charlies hand i min. 
"Well, I went to the city to see Frances and we went for a coffee and talked about... stuff. And now I'm here, with you." Hon log.
"I'm glad that you two are getting along."
"She's amazing."
"She is?" Jag spelade förolämpad.
"But not as amazing as you, of course."
"Thank you. You're amazing too, but you already know that." Jag pussade henne på kinden och vi fortsatte gå. 
"Can I ask you something?"
"Yes, of course. What is it?"
"How did... What happened... Niall, he-"
"How he got blind?", fyllde jag i, och Charlie nickade. "It was some sort of car accident. He tried to explain it to me, but it's an emotional subject so it's hard for him to talk about. But he was in this accident and he was in a coma for two weeks or something, and when he woke up, the doctors realized that his vision was gone, forever."
"How terrible that must be.."
"Yeah, he's a great guy and he had such big dreams. He doesn't deserve this at all. Nobody does." 
Charlie nickade. Vi gick förbi en basketplan där några unga killar hade en match på gång, och jag sökte med blicken efter min vän. "There he is!"
"There who is?"
"Liam, you know, the one I told you about. That plays basket with your brother." Jag såg hur Liam stannade upp och letade efter mig med blicken.
"Ey wait up, guys. Hey! Zayn! Come here, brother from another mother!"
 Zayn och någon tjej gick förbi basketplanen och när jag påkallat mig hans uppmärksamhet så kom han gåendes mot mig. Jag passade basketbollen till Oliver och gick fram till dem.
"Hey man", sa Zayn och kramade om mig, och jag klappade honom på ryggen.
"Hey buddy! Who's this?"
"Oh it's uhm... My girl, Charlie."
"You have a girlfriend and you haven't told your best friend? I didn't even know that you were looking for someone new after... you know who."
"Neither did I, but Charlie just popped into my life and she's amazing."
"Nice. Hey I think I've seen you before, by the way. Aren't you Michael's lill sis?"
"Yeah, that's right", sa Charlie och nickade blygt. 
"Do you play basket too?"
"No no no", skrattade hon och kollade på mina kompisar som börjat lira igen. 
"Well, it's never too late to learn. Come on, join us!" Liam sprang tillbaka till de andra. "Hey boys, my buddy Zayn here and his lovely girl Charlie are joining us for a game. You guys have Zayn and Charlie is on my team, okey?"
"Alright", sa Will och gick fram med bollen till mitten.
"Liam, Zayn, come here." Vi gick fram till mitten och Will kastade upp bollen i luften. Jag fångade den före Zayn och passade genast Oliver medan jag sa åt Charlie att springa mot basketkorgen på motståndarnas sida. Hon såg något vilse ut men hon skulle nog snart lära sig hur det gick till. Jag hade sett henne på några av våra matcher, men jag var förvånad över att se henne med Zayn. Jag hade kännt Zayn sedan barnsben och jag visste precis vilken smak på tjejer han hade. Och Charlie var inte den typen. Men kanske hade han förändrats, för Charlie var verkligen a step up in the game. Men det var bara så konstigt, för sist vi sågs hade han fortfarande inte kommit över Sophie.
"You ain't focused at all, Liam" skrattade Zayn och slog undan bollen för mig.
"Oh don't worry, I'm just helping you a little" flinade jag och tog tillbaka den.

Charlie satt i gräset och höll på med sin telefon och grabbarna höll på att packa ihop sina saker. Jag gick fram till Zayn och la armen om hans axlar.
"I approve. I like Charlie, she's a keeper."
"Uhm yeah, sure."

Förlåt för ett jättejättejättekort kapitel men jag har haft så dåligt samvete för att jag inte skrivit på så himla länge fast jag lovat och allt. Men hoppas att detta är bättre än inget. Fina fina ni som kikar in här varje dag fast bloggen står och dammar. Det värmer i hjärtat. Bäst är ni. <3

Vi hörs snart,
puss.



RSS 2.0