Chapter 18 - He Would Never Lie

Previously:
"So you're coming?" Han såg förväntansfull ut.
"Sure, as long as you want me there." Jag log generat.
"Of course I do. You're my girlfriend, Charlie." Han kysste mig mjukt, och hela min kropp bad om mer mer mer! Det här skulle bli en lång natt...

[bild kommer]
"See you later", sa Zayn när vi skildes åt i korridoren. Jag stoppade in mina grejer i skåpet men bestämde mig för att behålla militärjackan på. Efter att ha tagit ut engelskaböckerna så låste jag skåpet och började gå mot klassrummet. Frances hade smsat mig och frågat om jag hade lust att ses i eftermiddag. Det skulle vara fint väder hela dagen och hon ville gå på picnick i parken och ha tjejsnack. Även fast jag inte riktigt visste vad tjejsnack innebar så kunde jag inte låta bli att tacka ja, och hon lovade att ringa så fort hon slutat. 
Med en duns föll jag till golvet, och jag såg förvirrat upp och märkte att jag krockat med någon. Och denna någon var inte vem som helst... Det var Ed.
"I'm sorry, Ed", mumlade jag och samlade ihop mina böcker som låg utspridda på golvet. Hade det här varit när som helst annars så hade han böjt sig ner och hjälpt till, men nu kollade han knappt på mig. 
"What's the matter with you?", frågade jag förbryllat.
"You need to watch where you're going, that's what."
"I said I'm sorry? I didn't see you."
"You would have seen me if you didn't check your phone all the time." Han log påtvingat. "One thing I don't get is how you can text people all the time, but you never have time for sending me one."
"Excuse me?"
"No, you won't be excused this time, Hayes. I'll stop waiting for you to come back. I'll find a new friend, because you know what? I'm done. I'm so done with you." Han vände sig om och började gå åt andra hållet. Min första instinkt var att skrika efter honom, men vad skulle det tjäna till? Han skulle inte se hitåt ändå. Han skulle inte komma tillbaka. Vad hade jag gjort?

Engelskalektionen var pest och pina. Mitt goda humör från imorse var som bortblåst. Det hjälpte inte ens att tänka på vad Zayn och jag hade gjort för busigt inatt. Inget gjorde mig glad. Allt jag kunde tänka på var Ed.
Jag kunde inte koncentrera mig på lektionen. Ed's arga ansiktsuttryck och elaka kommentarer var allt som flög runt i mitt huvud. Det gick inte att stoppa. 
"Miss Hayes", sa vår engelskalärare och harklade sig. "Are you here?"
"Yes, I'm here, Mrs."
"I can see that, but you're not present. Please focus."
"Sorry, Mrs." Jag såg ursäktande på henne och kände klassens blickar. Kunde jag inte bara få sluta för dagen nu istället?

Mobilen började låta och jag tryckte på svara. Det var Frances, såklart.
"I'm by your locker, let's go!"
"I'm coming."
"Great, toodles!" Hon la på och jag skyndade mig bort till skåpen. Frances stod lutad mot skåpet bredvid mitt, hade sitt långa fina hår i en fläta och solbrillor på huvudet. Vi småpratade lite lätt om hur dagen varit, men jag lät bli att nämna Ed, under tiden som jag plockade i ordning mina grejer i skåpet. Sedan promenerade vi bort till mataffären och köpte färdiga smörgåsar, jordgubbar och vindruvor. 
"Don't we need anything to drink?", frågade jag förvirrat. Frances närmade sig mitt öra och viskade: "I got wine."
"Oh... On a tuesday?"
"Wednesday is counted as the little-saturday, so technically, tuesdays are little-fridays. So it's friday. And every normal person drinks wine on a friday, don't you think?"
Jag fnissade åt hennes galna sätt att tänka. Frances var riktigt rolig ibland, speciellt när hon var sådär vild och galen.

Vi bredde ut den rödvit-rutiga filten som Frances hade haft med sig nedanför ett stort träd. Det var det enda stället med lite skugga i den här parken. Vi plockade fram maten och även petflaskan som var fylld med vin. I vissa ljus kunde den misstas för cola, så ingen skulle kunna komma på oss. 
Jag sträckte ut mig på filten och tog en jordgubbe. Den smakade sött och gott.
"Are you excited for the halloween party?"
"Yeah, I just haven't figured out what to be yet..."
"Maybe we could be something together? I've been thinking about going as a porcelain doll. We could be twins!"
"Sure", log jag. Jag skulle ändå inte ha kommit på något bättre själv. "Will you do my makeup?"
"It's an honor! And I've got plenty of dresses you could borrow. Come before the party starts and I'll help y-... Or no, why don't you sleep at my place on friday? Then we could have all day to prepare for the party and do our makeup!"
"Yeah that sounds great!"
"Awesome", sa Frances och tog ett bett av sin smörgås. "I'm a bit worried about how the party will turn out though."
"Why? It will be fine. Everyone loves your parties. No one would ever break something at your house."
"No, I know.. It's not that. It's just..." Hon lät plötsligt väldigt allvarlig.
"What?", frågade jag och satte mig upp.
"I'm thinking about breaking up with Rhys."
"What?", upprepade jag, men denna gång helt chockerad. "Why?"
"I don't know, I'm just so tired of him. I want someone better. Someone smarter. Someone you can actually talk to and who wants to do fun stuff. I'm ashamed when I take him home to my house. Do you think I'm crazy?"
"No, I totally understand. Everytime I see you and Rhys, I... I just think, like, why? You could get someone a lot better? You could get anyone you wanted, you know. You're the most beautiful girl at our school, you're smart, you're funny, you're exciting. You know?"
"Yeah right? That's why I shouldn't be with Rhys. He's not the one for me, I know it." Hon suckade. "But guys are so complicated, right? And I have no idea what to tell Rhys, but I think I should wait to the party." Frances öppnade vinflaskan och tog en sipp.
"Yeah, do so. And yes, guys are way more complicated than we are."
Frances nickade. "By the way, you know that writing course our teachers been talking about?"
"Yeah, what about it?"
"I'm thinking about going."
"Nice." Jag nickade imponerat.
"You should too!"
"No, I cant write", sa jag tveksamt. 
"Don't be stupid, I know you can. And it would be so much fun having a class together with you! Please, Charlie."
"Okay then, just because you're begging", flinade jag och tog en klunk av vinet.

Jag satt på tunnelbanan påväg hem. Det var ganska tomt i vagnen så jag satt och läste i lugn och ro. Vi stannade på ännu en station, och denna gång klev fler folk på. I ögonvrån såg jag hur en rullstol kom rullandes in, och det gjorde mig nyfiken så jag tittade upp. Till min förvånan var det Niall. Han hade med sig en tjej, kanske hans flickvän? Hon hade ljusrosa hår och septum, och en tatuering i form av blommor och svärd sträckte sig upp för hennes hals. Hon såg riktigt cool ut, nästan lite skrämmande, men hon var säkert snäll. Och Niall var väl knappast dömande. Undrar om han visste hur hon såg ut. 
Hon måste ha sett att jag kände igen Niall för hon rullade fram honom så han hamnade precis bredvid mig.
"Hi Niall", log jag. Han såg på mig med höjda ögonbryn, och jag förstod att han inte riktigt kopplade vem rösten tillhörde. "It's Charlie."
Han slappnade av. "Oh, hey Charlie. This is my assistant, Jessica."
"Hi Charlie, nice to meet you", log hon och skakade min hand. "Are you a friend of Niall's?"
"Yeah you could say that, I guess. Nice to meet you too."
"Charlie is Zayn's girlfriend, Jess."
"Oh, I see. Cool. Zayn is a great guy!" Jessica låste fast hjulen på rullstolen och satte sig ner mitt emot mig. 
"So, what are you reading?", frågade Niall nyfiket. 
"How did you know that I'm reading?" Jag såg chockat på honom, och Jessica flinade mot mig.
"I may be blind, but my ears are still working, thank you", retades han. "So what are you reading?"
"It's called Me Before You. It's one of my favorites." Jag visade honom boken men kom på att han inte ser. Det var svårt att vänja sig vid att han inte kunde se något alls när han ändå hela tiden kollade på en som om han faktiskt kunde det.
"What's it about?" 
"Basically a girl who loses her job at a café, gets a new job which consists of being an assistant to a guy in a wheelchair, they hate each other and then starts to love each other."
"Cool. Would you like to read some for me?"
"Sure." Jag öppnade sidan jag var på och började läsa högt. "He stopped the chair briefly and swivelled it so that we looked down at the grounds. 'I'm surprised we never met each other' he said. 'When I was growing up, I mean. Our paths must have crossed?'
'Why would they? We didn't exactly move in the same circles. And I would just have been the baby you passed in the pram, while swinging your sword.' 
'Ah. I forgot - I am positively ancient compared to you.'
'Eight years would definitely have qualified you as an "older man"', I said. 'Even when I was a teenager my dad would never have let me go out with an older man.'
'Not even if he had his own castle?'
'Well, that would change things, obviously.'" De ropade ut min station i högtalarna och det var dags för mig att kliva av. "Sorry Niall, I have to go."
"It's okey. But hey, will I see you soon?"
"Sure, I could probably stop by the store on thursday. Will you be there?"
"Of course. Bye Charlie."
"Bye Charlie", sa Jessica glatt, och jag vinkade åt dem båda.
Jag lutade mig mot stängslet vid basketplanen. Jag var helt slut efter min och Zayns hårda match. Jag vann med 2-1, och vi hade spelat i nästan två timmar. Zayn torkade sig i pannan med baksidan av handen och slog sig ner bredvid mig.
"How did you meet Charlie?", frågade jag nyfiket och tog en klunk från min vattenflaska. Jag var så törstig!
Zayn såg för ett ögonblick panikslagen ut, men blev snabbt lugn igen. "At a club. There was this big party, and I just went because I knew Soph would be there. But of course she was there with another guy, and she was walking towards me and I couldn't just stand there like a fool. Charlie bumped into me, and I asked her if she could fake to be my girlfriend. She said yes, and we hung out for the rest of the night and had so much fun. I guess we just... fell in love?" Zayn log, men leendet var aningen tveksamt. Men jag antar att det han sa var sant. Zayn skulle aldrig ljuga för mig. Men jag var fortfarande så förvånad, Charlie var ju verkligen inte hans typ annars. Hon var så långt ifrån Sophie man kunde komma. Men å andra sidan var det väl en bra grej. Ingen annan, vad jag vet och hört, tyckte om Soph. Zayn förtjänar bättre, men just då kunde han inte se att det fanns något bättre än henne. 
"Wow", sa jag och nickade. "I must say she's cute. Does this mean that you're officially over Soph?"
"Yeah, of course. I love Charlie." Var det bara jag som överanalyserade allt som vanligt eller var det han sa inte helt övertygande? Jag ryckte på axlarna åt mig själv. Jag borde inte lägga mig i det där. Om Zayn var lycklig så var jag lycklig. Charlie var en fin tjej. Zayn var en bra kille. Punkt slut.

Liam har all rätt att oroa sig för sin bästa vän tycker jag! Och visst är Ed himlans otrevlig? Och Niall som vanligt alldeles sockersöt? Hoppas ni gillade kapitlet. 
Hörs snart igen, P&K!

Kommentarer
Postat av: Bella

Så bra! Längtar till nästa! Ed var lite otrevlig. Kul att läsa från andra personer perspektiv också. Jag håller med dig om liam och niall också. Hur gamla är dem i novellen? Vilken årskurs går dem? Kram :)

Svar: Jag tänker mig att Charlie, Zayn och Niall är runt 17/18 år och går andra året på Englands motsvarighet till gymnasiet, och att Liam är kanske typ 2 år äldre :) Kram!
Vendela Åstrand

2016-04-07 @ 22:01:02
Postat av: Bella

Så bra! Längtar till nästa. Jag håller med dig om ed, Liam och Niall :) men hur gamla är dem och vilken årskurs går dem? Har nästan glömt det. Kram :)

2016-04-07 @ 22:02:30
Postat av: Bella

Så bra! Längtar till nästa. Jag håller med dig om ed, Liam och Niall :) men hur gamla är dem och vilken årskurs går dem? Har nästan glömt det. Kram :)

2016-04-07 @ 22:02:31
Postat av: Bella

Oj, det blev 3 likadana, nästan. Jag skrev från min mobil och då så råkade jag dubbelklicka och mobil krånglar lite då och då :/

Svar: Haha det gör inget :)
Vendela Åstrand

2016-04-07 @ 22:35:54
Postat av: Anonym

Hur många läsare har du ungefär? :)

2016-04-30 @ 17:47:22
Postat av: Anonym

Hur många läsare har du ungefär? :)

2016-04-30 @ 17:47:25
Postat av: Anonym

Vad har hänt med bloggen? Varför uppdateras den inte? Kommer det komma fler kapitel? :)

2016-07-03 @ 08:25:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback