Chapter 17 - Killed Dreams And A Sleepover

Previously:
"I'm feeling for asian food", sa Niall och vände sig mot mig. Jag förstod mig fortfarande inte på hur han kunde veta vart jag var när han inte såg nåt. Det var så läskigt att se in i hans ögon och veta att han inte ser mig tillbaka. 
"Sounds good to me." Jag ryckte på axlarna.
"Then asian food it is!", instämde Zayn. 

[bild kommer]
Jag la besticken åt höger på tallriken och la händerna på magen. "I'm so full."
"Me too." Zayn la armen om mina axlar. Niall högg med gaffeln efter vårrullen som låg på hans tallrik men lyckades hela tiden missa. Zayn sträckte sig fram och flyttade gaffeln lite lätt åt höger så att vårrullen fastnade på gaffeln.
"Thanks man", sa Niall och stoppade in den i munnen. "These are so good!"
"I need to go, I promised Liam to help out with a thing. Could you please take Niall home?" Zayn pussade mig på kinden.
"I can call a cab, it's okey." Niall ryckte på axlarna och såg på Zayn.
"No, I have no problem with walking you home", log jag. "It's alright."
"I can call you when I'm done. I thought that maybe I could sleep at your place tonight? If you want me to of course..."
"Of course I do." Färgen steg på mina kinder. Zayn skulle sova hos MIG! Jag måste städa mitt rum. Och tänk om mamma skämmer ut mig. Visst, Zayn hade träffat mamma förut, men hon var ändå bra på att vara pinsam.
"Great, see you soon then." Han gav mig en snabb kyss och reste sig sedan från bordet. "Bye Niall!" Han ruffsade till honom i håret och gick sedan därifrån. Niall drack upp det sista av sin dricka och satte ner glaset. "Let's roll." 

Vi promenerade förbi en park där ett gäng ungar spelade fotboll på en stor gräsplätt. Nialls rullstol var tung men inte allt för svår att styra. När vi fastnade vid trottoarkanter var Niall själv bra på att hjälpa till, och det var jag tacksam för.
En boll ven genom luften och man hörde pojkarna skratta när de sprang fram och tillbaka och passade bollen till varandra.
"Are they playing football?", gissade Niall, och jag nickade till svar men kom snabbt på att han inte kunde se det.
"Yes, they are." Jag fortsatte kolla på barnen medan vi gick genom parken. "Do you like football?"
Niall berättade att han brukade vara en ganska sportig kille och att han alltid älskat fotboll. Hans pappa brukade ta med honom på fotbollsmatcher och när han blev äldre brukade han gå med kompisar. Han spelade till och med i ett eget lag förut. 
"Luckily, to become a famous football player wasn't my biggest dream."
"Then... what was your biggest dream?", frågade jag försiktigt. 
"To be a musician. To reach out to people and help them with my music, like music helped me. Like I told you earlier today, I've played the guitar my whole life, and when I got my job at the music store I got to know Zayn. We became friends and I teached him some cool riffs. Zayn took singing lessons back then, and he kind of became my vocal coach. We talked about starting a band together, but then I was in that accident and had to put that dream aside..."
”But it’s not too late. You know that, right?” Jag la min hand på hans axel, och han la sin ovanpå. 
"I'm afraid it is."
Jag halvsprang upp för trapporna och stannade precis utanför Charlies dörr. Efter att ha knackat hörde jag fotsteg på andra sidan, och dörren öppnades med ett gnisslande ljud.
"Oh welcome Zayn", log Charlies mamma och lät mig stiga in. Det luktade ljuvligt från köket. Jag gissade på att hon höll på att baka.
"Thank you, Alexandra."
"I was just about to make some tea. Would you like some?"
"Yes please, that would be nice." 
"Great!" Hon vände sig mot Charlies rum. "Charlie, your boyfriend is here!" Det kändes som att någon la en tung sten i min osynliga ryggsäck. Att behöva låtsas inför Charlie var tungt nog, men att bli så varmt välkomnad av hennes mamma gjorde nästan lite ont i hjärtat. Hon trodde att jag och Charlie var någonting äkta. Och det trodde Charlie med... Ibland trodde nästan jag det också.
"I know, I'm coming!", ropade Charlie irriterat tillbaka. Jag visste att irritationen inte var riktad mot mig, men jag förstod inte varför hon vart så sur på sin mamma. Alexandra var jättetrevlig och verkade vara en riktigt mysig mamma. 
Charlie kom gåendes ut i hallen invirad i en morgonrock och med vatten droppande från håret. Hon var nyduschad, och även fast jag egentligen inte ville erkänna det för mig själv så var hon otroligt vacker sådär. Utan smink, med ofixat hår och utan snygga kläder. Så enkel och fin.
"Hi Zayn", log hon generat och drog morgonrocken lite hårdare omkring sig.
"Hi beautiful", log jag tillbaka och såg i ögonvrån hur hennes mamma såg lyckligt på oss. Jag följde efter Charlie in på hennes rum, och hon ursäktande röran. Jag såg dock ingen röra alls. Okej, det låg ett klädesplagg i hörnet av hennes rum, hennes läxböcker låg utspridda på skrivbordet och sängen var obäddad. Men jag hade sett värre.
"I'm sorry for my mom, I know she's-"
Jag avbröt henne. "She's amazing. I like her." Jag kramade om Charlie och pussade hennes blöta hårbotten. Hon andades in doften av mig och slappnade av i min famn. "What are you watching?", frågade jag och nickade åt hennes laptop som låg i sängen.
"Orange is the new black. It's a tv show about a girl who-"
"I know that show", log jag. "Which episode are you on?"
"Number four on season three." Hon bet på en nagel. "But we can watch something else if you want to."
"No, orange is good. I'm on episode five on that season, but we can watch from where you are now."
"Okay", sa hon generat och vi gick tillsammans bort till sängen. Jag hann skumma igenom hennes lista med serier hon följer, och det slog mig att vi hade precis samma smak. Inte dåligt!
Charlie flyttade in till väggen, och jag lät henne ligga på min arm medan hon hade datorn i knät.
"She's my fave", sa jag och pekade på Nicky Nichols. "And I also like Crazy Eyes, or I mean Suzanne."
"I thought your favorite would be Ruby Rose", flinade Charlie. 
"She's cool but I feel like her character is pretty boring. She's just good looking, and that's all about her. She has zero personality." 
"I agree", sa Charlie. "I like Poussey, Tastee and Morello."
"Morello is just creepy."
"But don't you feel bad for her? I do?"
"A little yeah, but still. I wouldn't like her to be my girlfriend", flinade jag.
"Yeah Liam has been here a few times. He's a close friend of Michael", sa mamma och trugade Zayn med fler muffins. De pratade på om Michael och hans basket och kom då in på att prata om Liam eftersom de spelade i samma lag.
"Thanks but I'm full. They were delicious, really." Zayn tog en sipp av sitt te. 
"That's so sweet of you, Zayn. Do you play any sports?"
"No, not really. I play for fun with Liam, but I'm not in any sports team. I prefer making music and spending time with family and friends."
"Oh I see. What does your parents work with?"
"My mom, Tricia, is a chef at a muslim restaurant and my dad, Yaser, has his own company."
"Wonderful. Do you have any siblings?"
"Yes I do. I've got one older sister, Doniya, and two younger ones, Waliyha and Safaa."
"Such beautiful names." Mamma knäppte händerna och vilade hakan på dem. Jag tyckte att mamma var så otroligt pinsam som satt och frågade ut honom om hela hans liv, men Zayn verkade bara tycka att det var kul.
"I would love to meet them all one day", sa mamma och drack upp det sista av sitt te.
"Let's go to bed", avbröt jag och reste mig från bordet. Jag tog min och Zayns disk och ställde den på diskbänken. "Goodnight mom."
"Goodnight, kids."
"Goodnight Alexandra. And thanks for the tea."
"No problem, sweetie. I'm glad you liked them."

Jag kröp ner under täcket och Zayn la sig tätt intill. Hans kropp var varm och han doftade gott. Cigarettrök, hans goda parfym och doften av Zayn själv. Tillsammans blev det en blandning som luktade så gott att jag fick rysningar. 
"Shall we watch the last episode?", frågade han och pussade min tinning.
"Sure", log jag och tryckte på play. Zayn la armen om mig och vilade sitt huvud på min axel, och jag lät min hand massera hans hårbotten.
"Mm that's nice", mumlade Zayn avslappnat, och mitt inre log triumferande. "By the way, there's a party this weekend... Would you like to come? You could sleep at my place afterwards, if you want."
"Of course. Sounds fun." 
"It's like an early halloween party. Frances is home alone again, and she wanted to throw a party with a theme. Rhys, Connor and I voted for halloween. Louis wasn't very happy about that, but whatever. If you don't have anything to wear, Frances can probably help you out."
"You can bring a friend too, if you want."
En vän? Vem då? Var Ed fortfarande min vän? Skulle han faktiskt vilja gå på festen om jag bjöd honom? Eller skulle jag erkänna för Zayn att jag faktiskt inte hade några vänner? 
"Oh okay. What are you going to be?" Jag försökte byta ämne.
"I don't know. Something easy I guess, I'm not much for dressing up. I might just go as a vampire or something."
"Okay." En halloweenfest alltså... Men det kunde nog bli skoj! Jag skulle försöka bolla idéer och komma på något riktigt bra att vara.
"So you're coming?" Han såg förväntansfull ut.
"Sure, as long as you want me there." Jag log generat.
"Of course I do. You're my girlfriend, Charlie." Han kysste mig mjukt, och hela min kropp bad om mer mer mer! Det här skulle bli en lång natt...

Kort kapitel, men nåja det får duga. Hoppas ni haft ett fint lov, eller om det finns folk som har det senare: att ni FÅR ett fint lov! 
P&K!

Kommentarer
Postat av: Bella

Väldigt bra! Man lever in i berättelsen, du skriver väldigt bra! Jag tror inte att Zayn vill göra detta igentlingen. Men längtar till nästa, man vill bara läsa och läsa! Den är så bra! :) Kram :)

Svar: Åh tack så mycket Bella! Kram!
Vendela Åstrand

2016-04-02 @ 21:49:06
Postat av: Anonym

Asså du är så duktig på att skriva!! 😃

Svar: Tack så jättemycket!! Det värmer :D
Vendela Åstrand

2016-04-05 @ 20:36:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback