Chapter 18 - He Would Never Lie

Previously:
"So you're coming?" Han såg förväntansfull ut.
"Sure, as long as you want me there." Jag log generat.
"Of course I do. You're my girlfriend, Charlie." Han kysste mig mjukt, och hela min kropp bad om mer mer mer! Det här skulle bli en lång natt...

[bild kommer]
"See you later", sa Zayn när vi skildes åt i korridoren. Jag stoppade in mina grejer i skåpet men bestämde mig för att behålla militärjackan på. Efter att ha tagit ut engelskaböckerna så låste jag skåpet och började gå mot klassrummet. Frances hade smsat mig och frågat om jag hade lust att ses i eftermiddag. Det skulle vara fint väder hela dagen och hon ville gå på picnick i parken och ha tjejsnack. Även fast jag inte riktigt visste vad tjejsnack innebar så kunde jag inte låta bli att tacka ja, och hon lovade att ringa så fort hon slutat. 
Med en duns föll jag till golvet, och jag såg förvirrat upp och märkte att jag krockat med någon. Och denna någon var inte vem som helst... Det var Ed.
"I'm sorry, Ed", mumlade jag och samlade ihop mina böcker som låg utspridda på golvet. Hade det här varit när som helst annars så hade han böjt sig ner och hjälpt till, men nu kollade han knappt på mig. 
"What's the matter with you?", frågade jag förbryllat.
"You need to watch where you're going, that's what."
"I said I'm sorry? I didn't see you."
"You would have seen me if you didn't check your phone all the time." Han log påtvingat. "One thing I don't get is how you can text people all the time, but you never have time for sending me one."
"Excuse me?"
"No, you won't be excused this time, Hayes. I'll stop waiting for you to come back. I'll find a new friend, because you know what? I'm done. I'm so done with you." Han vände sig om och började gå åt andra hållet. Min första instinkt var att skrika efter honom, men vad skulle det tjäna till? Han skulle inte se hitåt ändå. Han skulle inte komma tillbaka. Vad hade jag gjort?

Engelskalektionen var pest och pina. Mitt goda humör från imorse var som bortblåst. Det hjälpte inte ens att tänka på vad Zayn och jag hade gjort för busigt inatt. Inget gjorde mig glad. Allt jag kunde tänka på var Ed.
Jag kunde inte koncentrera mig på lektionen. Ed's arga ansiktsuttryck och elaka kommentarer var allt som flög runt i mitt huvud. Det gick inte att stoppa. 
"Miss Hayes", sa vår engelskalärare och harklade sig. "Are you here?"
"Yes, I'm here, Mrs."
"I can see that, but you're not present. Please focus."
"Sorry, Mrs." Jag såg ursäktande på henne och kände klassens blickar. Kunde jag inte bara få sluta för dagen nu istället?

Mobilen började låta och jag tryckte på svara. Det var Frances, såklart.
"I'm by your locker, let's go!"
"I'm coming."
"Great, toodles!" Hon la på och jag skyndade mig bort till skåpen. Frances stod lutad mot skåpet bredvid mitt, hade sitt långa fina hår i en fläta och solbrillor på huvudet. Vi småpratade lite lätt om hur dagen varit, men jag lät bli att nämna Ed, under tiden som jag plockade i ordning mina grejer i skåpet. Sedan promenerade vi bort till mataffären och köpte färdiga smörgåsar, jordgubbar och vindruvor. 
"Don't we need anything to drink?", frågade jag förvirrat. Frances närmade sig mitt öra och viskade: "I got wine."
"Oh... On a tuesday?"
"Wednesday is counted as the little-saturday, so technically, tuesdays are little-fridays. So it's friday. And every normal person drinks wine on a friday, don't you think?"
Jag fnissade åt hennes galna sätt att tänka. Frances var riktigt rolig ibland, speciellt när hon var sådär vild och galen.

Vi bredde ut den rödvit-rutiga filten som Frances hade haft med sig nedanför ett stort träd. Det var det enda stället med lite skugga i den här parken. Vi plockade fram maten och även petflaskan som var fylld med vin. I vissa ljus kunde den misstas för cola, så ingen skulle kunna komma på oss. 
Jag sträckte ut mig på filten och tog en jordgubbe. Den smakade sött och gott.
"Are you excited for the halloween party?"
"Yeah, I just haven't figured out what to be yet..."
"Maybe we could be something together? I've been thinking about going as a porcelain doll. We could be twins!"
"Sure", log jag. Jag skulle ändå inte ha kommit på något bättre själv. "Will you do my makeup?"
"It's an honor! And I've got plenty of dresses you could borrow. Come before the party starts and I'll help y-... Or no, why don't you sleep at my place on friday? Then we could have all day to prepare for the party and do our makeup!"
"Yeah that sounds great!"
"Awesome", sa Frances och tog ett bett av sin smörgås. "I'm a bit worried about how the party will turn out though."
"Why? It will be fine. Everyone loves your parties. No one would ever break something at your house."
"No, I know.. It's not that. It's just..." Hon lät plötsligt väldigt allvarlig.
"What?", frågade jag och satte mig upp.
"I'm thinking about breaking up with Rhys."
"What?", upprepade jag, men denna gång helt chockerad. "Why?"
"I don't know, I'm just so tired of him. I want someone better. Someone smarter. Someone you can actually talk to and who wants to do fun stuff. I'm ashamed when I take him home to my house. Do you think I'm crazy?"
"No, I totally understand. Everytime I see you and Rhys, I... I just think, like, why? You could get someone a lot better? You could get anyone you wanted, you know. You're the most beautiful girl at our school, you're smart, you're funny, you're exciting. You know?"
"Yeah right? That's why I shouldn't be with Rhys. He's not the one for me, I know it." Hon suckade. "But guys are so complicated, right? And I have no idea what to tell Rhys, but I think I should wait to the party." Frances öppnade vinflaskan och tog en sipp.
"Yeah, do so. And yes, guys are way more complicated than we are."
Frances nickade. "By the way, you know that writing course our teachers been talking about?"
"Yeah, what about it?"
"I'm thinking about going."
"Nice." Jag nickade imponerat.
"You should too!"
"No, I cant write", sa jag tveksamt. 
"Don't be stupid, I know you can. And it would be so much fun having a class together with you! Please, Charlie."
"Okay then, just because you're begging", flinade jag och tog en klunk av vinet.

Jag satt på tunnelbanan påväg hem. Det var ganska tomt i vagnen så jag satt och läste i lugn och ro. Vi stannade på ännu en station, och denna gång klev fler folk på. I ögonvrån såg jag hur en rullstol kom rullandes in, och det gjorde mig nyfiken så jag tittade upp. Till min förvånan var det Niall. Han hade med sig en tjej, kanske hans flickvän? Hon hade ljusrosa hår och septum, och en tatuering i form av blommor och svärd sträckte sig upp för hennes hals. Hon såg riktigt cool ut, nästan lite skrämmande, men hon var säkert snäll. Och Niall var väl knappast dömande. Undrar om han visste hur hon såg ut. 
Hon måste ha sett att jag kände igen Niall för hon rullade fram honom så han hamnade precis bredvid mig.
"Hi Niall", log jag. Han såg på mig med höjda ögonbryn, och jag förstod att han inte riktigt kopplade vem rösten tillhörde. "It's Charlie."
Han slappnade av. "Oh, hey Charlie. This is my assistant, Jessica."
"Hi Charlie, nice to meet you", log hon och skakade min hand. "Are you a friend of Niall's?"
"Yeah you could say that, I guess. Nice to meet you too."
"Charlie is Zayn's girlfriend, Jess."
"Oh, I see. Cool. Zayn is a great guy!" Jessica låste fast hjulen på rullstolen och satte sig ner mitt emot mig. 
"So, what are you reading?", frågade Niall nyfiket. 
"How did you know that I'm reading?" Jag såg chockat på honom, och Jessica flinade mot mig.
"I may be blind, but my ears are still working, thank you", retades han. "So what are you reading?"
"It's called Me Before You. It's one of my favorites." Jag visade honom boken men kom på att han inte ser. Det var svårt att vänja sig vid att han inte kunde se något alls när han ändå hela tiden kollade på en som om han faktiskt kunde det.
"What's it about?" 
"Basically a girl who loses her job at a café, gets a new job which consists of being an assistant to a guy in a wheelchair, they hate each other and then starts to love each other."
"Cool. Would you like to read some for me?"
"Sure." Jag öppnade sidan jag var på och började läsa högt. "He stopped the chair briefly and swivelled it so that we looked down at the grounds. 'I'm surprised we never met each other' he said. 'When I was growing up, I mean. Our paths must have crossed?'
'Why would they? We didn't exactly move in the same circles. And I would just have been the baby you passed in the pram, while swinging your sword.' 
'Ah. I forgot - I am positively ancient compared to you.'
'Eight years would definitely have qualified you as an "older man"', I said. 'Even when I was a teenager my dad would never have let me go out with an older man.'
'Not even if he had his own castle?'
'Well, that would change things, obviously.'" De ropade ut min station i högtalarna och det var dags för mig att kliva av. "Sorry Niall, I have to go."
"It's okey. But hey, will I see you soon?"
"Sure, I could probably stop by the store on thursday. Will you be there?"
"Of course. Bye Charlie."
"Bye Charlie", sa Jessica glatt, och jag vinkade åt dem båda.
Jag lutade mig mot stängslet vid basketplanen. Jag var helt slut efter min och Zayns hårda match. Jag vann med 2-1, och vi hade spelat i nästan två timmar. Zayn torkade sig i pannan med baksidan av handen och slog sig ner bredvid mig.
"How did you meet Charlie?", frågade jag nyfiket och tog en klunk från min vattenflaska. Jag var så törstig!
Zayn såg för ett ögonblick panikslagen ut, men blev snabbt lugn igen. "At a club. There was this big party, and I just went because I knew Soph would be there. But of course she was there with another guy, and she was walking towards me and I couldn't just stand there like a fool. Charlie bumped into me, and I asked her if she could fake to be my girlfriend. She said yes, and we hung out for the rest of the night and had so much fun. I guess we just... fell in love?" Zayn log, men leendet var aningen tveksamt. Men jag antar att det han sa var sant. Zayn skulle aldrig ljuga för mig. Men jag var fortfarande så förvånad, Charlie var ju verkligen inte hans typ annars. Hon var så långt ifrån Sophie man kunde komma. Men å andra sidan var det väl en bra grej. Ingen annan, vad jag vet och hört, tyckte om Soph. Zayn förtjänar bättre, men just då kunde han inte se att det fanns något bättre än henne. 
"Wow", sa jag och nickade. "I must say she's cute. Does this mean that you're officially over Soph?"
"Yeah, of course. I love Charlie." Var det bara jag som överanalyserade allt som vanligt eller var det han sa inte helt övertygande? Jag ryckte på axlarna åt mig själv. Jag borde inte lägga mig i det där. Om Zayn var lycklig så var jag lycklig. Charlie var en fin tjej. Zayn var en bra kille. Punkt slut.

Liam har all rätt att oroa sig för sin bästa vän tycker jag! Och visst är Ed himlans otrevlig? Och Niall som vanligt alldeles sockersöt? Hoppas ni gillade kapitlet. 
Hörs snart igen, P&K!

Chapter 17 - Killed Dreams And A Sleepover

Previously:
"I'm feeling for asian food", sa Niall och vände sig mot mig. Jag förstod mig fortfarande inte på hur han kunde veta vart jag var när han inte såg nåt. Det var så läskigt att se in i hans ögon och veta att han inte ser mig tillbaka. 
"Sounds good to me." Jag ryckte på axlarna.
"Then asian food it is!", instämde Zayn. 

[bild kommer]
Jag la besticken åt höger på tallriken och la händerna på magen. "I'm so full."
"Me too." Zayn la armen om mina axlar. Niall högg med gaffeln efter vårrullen som låg på hans tallrik men lyckades hela tiden missa. Zayn sträckte sig fram och flyttade gaffeln lite lätt åt höger så att vårrullen fastnade på gaffeln.
"Thanks man", sa Niall och stoppade in den i munnen. "These are so good!"
"I need to go, I promised Liam to help out with a thing. Could you please take Niall home?" Zayn pussade mig på kinden.
"I can call a cab, it's okey." Niall ryckte på axlarna och såg på Zayn.
"No, I have no problem with walking you home", log jag. "It's alright."
"I can call you when I'm done. I thought that maybe I could sleep at your place tonight? If you want me to of course..."
"Of course I do." Färgen steg på mina kinder. Zayn skulle sova hos MIG! Jag måste städa mitt rum. Och tänk om mamma skämmer ut mig. Visst, Zayn hade träffat mamma förut, men hon var ändå bra på att vara pinsam.
"Great, see you soon then." Han gav mig en snabb kyss och reste sig sedan från bordet. "Bye Niall!" Han ruffsade till honom i håret och gick sedan därifrån. Niall drack upp det sista av sin dricka och satte ner glaset. "Let's roll." 

Vi promenerade förbi en park där ett gäng ungar spelade fotboll på en stor gräsplätt. Nialls rullstol var tung men inte allt för svår att styra. När vi fastnade vid trottoarkanter var Niall själv bra på att hjälpa till, och det var jag tacksam för.
En boll ven genom luften och man hörde pojkarna skratta när de sprang fram och tillbaka och passade bollen till varandra.
"Are they playing football?", gissade Niall, och jag nickade till svar men kom snabbt på att han inte kunde se det.
"Yes, they are." Jag fortsatte kolla på barnen medan vi gick genom parken. "Do you like football?"
Niall berättade att han brukade vara en ganska sportig kille och att han alltid älskat fotboll. Hans pappa brukade ta med honom på fotbollsmatcher och när han blev äldre brukade han gå med kompisar. Han spelade till och med i ett eget lag förut. 
"Luckily, to become a famous football player wasn't my biggest dream."
"Then... what was your biggest dream?", frågade jag försiktigt. 
"To be a musician. To reach out to people and help them with my music, like music helped me. Like I told you earlier today, I've played the guitar my whole life, and when I got my job at the music store I got to know Zayn. We became friends and I teached him some cool riffs. Zayn took singing lessons back then, and he kind of became my vocal coach. We talked about starting a band together, but then I was in that accident and had to put that dream aside..."
”But it’s not too late. You know that, right?” Jag la min hand på hans axel, och han la sin ovanpå. 
"I'm afraid it is."
Jag halvsprang upp för trapporna och stannade precis utanför Charlies dörr. Efter att ha knackat hörde jag fotsteg på andra sidan, och dörren öppnades med ett gnisslande ljud.
"Oh welcome Zayn", log Charlies mamma och lät mig stiga in. Det luktade ljuvligt från köket. Jag gissade på att hon höll på att baka.
"Thank you, Alexandra."
"I was just about to make some tea. Would you like some?"
"Yes please, that would be nice." 
"Great!" Hon vände sig mot Charlies rum. "Charlie, your boyfriend is here!" Det kändes som att någon la en tung sten i min osynliga ryggsäck. Att behöva låtsas inför Charlie var tungt nog, men att bli så varmt välkomnad av hennes mamma gjorde nästan lite ont i hjärtat. Hon trodde att jag och Charlie var någonting äkta. Och det trodde Charlie med... Ibland trodde nästan jag det också.
"I know, I'm coming!", ropade Charlie irriterat tillbaka. Jag visste att irritationen inte var riktad mot mig, men jag förstod inte varför hon vart så sur på sin mamma. Alexandra var jättetrevlig och verkade vara en riktigt mysig mamma. 
Charlie kom gåendes ut i hallen invirad i en morgonrock och med vatten droppande från håret. Hon var nyduschad, och även fast jag egentligen inte ville erkänna det för mig själv så var hon otroligt vacker sådär. Utan smink, med ofixat hår och utan snygga kläder. Så enkel och fin.
"Hi Zayn", log hon generat och drog morgonrocken lite hårdare omkring sig.
"Hi beautiful", log jag tillbaka och såg i ögonvrån hur hennes mamma såg lyckligt på oss. Jag följde efter Charlie in på hennes rum, och hon ursäktande röran. Jag såg dock ingen röra alls. Okej, det låg ett klädesplagg i hörnet av hennes rum, hennes läxböcker låg utspridda på skrivbordet och sängen var obäddad. Men jag hade sett värre.
"I'm sorry for my mom, I know she's-"
Jag avbröt henne. "She's amazing. I like her." Jag kramade om Charlie och pussade hennes blöta hårbotten. Hon andades in doften av mig och slappnade av i min famn. "What are you watching?", frågade jag och nickade åt hennes laptop som låg i sängen.
"Orange is the new black. It's a tv show about a girl who-"
"I know that show", log jag. "Which episode are you on?"
"Number four on season three." Hon bet på en nagel. "But we can watch something else if you want to."
"No, orange is good. I'm on episode five on that season, but we can watch from where you are now."
"Okay", sa hon generat och vi gick tillsammans bort till sängen. Jag hann skumma igenom hennes lista med serier hon följer, och det slog mig att vi hade precis samma smak. Inte dåligt!
Charlie flyttade in till väggen, och jag lät henne ligga på min arm medan hon hade datorn i knät.
"She's my fave", sa jag och pekade på Nicky Nichols. "And I also like Crazy Eyes, or I mean Suzanne."
"I thought your favorite would be Ruby Rose", flinade Charlie. 
"She's cool but I feel like her character is pretty boring. She's just good looking, and that's all about her. She has zero personality." 
"I agree", sa Charlie. "I like Poussey, Tastee and Morello."
"Morello is just creepy."
"But don't you feel bad for her? I do?"
"A little yeah, but still. I wouldn't like her to be my girlfriend", flinade jag.
"Yeah Liam has been here a few times. He's a close friend of Michael", sa mamma och trugade Zayn med fler muffins. De pratade på om Michael och hans basket och kom då in på att prata om Liam eftersom de spelade i samma lag.
"Thanks but I'm full. They were delicious, really." Zayn tog en sipp av sitt te. 
"That's so sweet of you, Zayn. Do you play any sports?"
"No, not really. I play for fun with Liam, but I'm not in any sports team. I prefer making music and spending time with family and friends."
"Oh I see. What does your parents work with?"
"My mom, Tricia, is a chef at a muslim restaurant and my dad, Yaser, has his own company."
"Wonderful. Do you have any siblings?"
"Yes I do. I've got one older sister, Doniya, and two younger ones, Waliyha and Safaa."
"Such beautiful names." Mamma knäppte händerna och vilade hakan på dem. Jag tyckte att mamma var så otroligt pinsam som satt och frågade ut honom om hela hans liv, men Zayn verkade bara tycka att det var kul.
"I would love to meet them all one day", sa mamma och drack upp det sista av sitt te.
"Let's go to bed", avbröt jag och reste mig från bordet. Jag tog min och Zayns disk och ställde den på diskbänken. "Goodnight mom."
"Goodnight, kids."
"Goodnight Alexandra. And thanks for the tea."
"No problem, sweetie. I'm glad you liked them."

Jag kröp ner under täcket och Zayn la sig tätt intill. Hans kropp var varm och han doftade gott. Cigarettrök, hans goda parfym och doften av Zayn själv. Tillsammans blev det en blandning som luktade så gott att jag fick rysningar. 
"Shall we watch the last episode?", frågade han och pussade min tinning.
"Sure", log jag och tryckte på play. Zayn la armen om mig och vilade sitt huvud på min axel, och jag lät min hand massera hans hårbotten.
"Mm that's nice", mumlade Zayn avslappnat, och mitt inre log triumferande. "By the way, there's a party this weekend... Would you like to come? You could sleep at my place afterwards, if you want."
"Of course. Sounds fun." 
"It's like an early halloween party. Frances is home alone again, and she wanted to throw a party with a theme. Rhys, Connor and I voted for halloween. Louis wasn't very happy about that, but whatever. If you don't have anything to wear, Frances can probably help you out."
"You can bring a friend too, if you want."
En vän? Vem då? Var Ed fortfarande min vän? Skulle han faktiskt vilja gå på festen om jag bjöd honom? Eller skulle jag erkänna för Zayn att jag faktiskt inte hade några vänner? 
"Oh okay. What are you going to be?" Jag försökte byta ämne.
"I don't know. Something easy I guess, I'm not much for dressing up. I might just go as a vampire or something."
"Okay." En halloweenfest alltså... Men det kunde nog bli skoj! Jag skulle försöka bolla idéer och komma på något riktigt bra att vara.
"So you're coming?" Han såg förväntansfull ut.
"Sure, as long as you want me there." Jag log generat.
"Of course I do. You're my girlfriend, Charlie." Han kysste mig mjukt, och hela min kropp bad om mer mer mer! Det här skulle bli en lång natt...

Kort kapitel, men nåja det får duga. Hoppas ni haft ett fint lov, eller om det finns folk som har det senare: att ni FÅR ett fint lov! 
P&K!



RSS 2.0