Chapter 53 - A Date

Previously:
"Have I told you that I love you?" Jag såg på Harry med tårar i ögonen för kanske femtioelfte gången idag. Innerst inne längtade jag väldigt mycket åt att få dela något så fantastiskt som en liten människa tillsammans med Harry, men just precis nu var bara inte rätt tid. Jag ville ge vårt framtida barn allt jag kunde. Jag ville vara hundra procent redo att bli en bra mamma.
"Yeah I might have heard it sometime, but I wouldn't mind hearing it more." Han tog min hand i sin. "Cheers for us and our future alien." 

[bild kommer!]
Jag granskade mig själv i familjen Styles hallspegel för säkert miljonte gången. Jag hade gjort en naturlig sminkning, bar en lila, söt topp och tighta jeans. Mitt hår var utsläppt och nytvättat och hade därför världens volym. Vanligtvis brukade jag känna mig riktigt snygg såhär, men just nu var jag så nervös så jag visste inte ens om jag tyckte att jag såg okej ut. Tänk om Louis inte skulle dyka upp? Tänk om han ändrat sig? Jag menar, vem var jag i jämförelse med hans förra tjej? Hon var ju liksom modell, och känd? Och vad var jag? Jo, en blyg och annars alldeles vanlig tjej som föredrog att stå bakom kameran. Skittråkig alltså. Och hur skulle jag beté mig? Skulle jag skaka hand eller krama om honom eller-
Det plingade på dörren, och jag rycktes tillbaka till verkligheten.
Jag väntade några sekunder så han inte skulle tro att jag stått och väntat i hallen, vilket jag faktiskt hade, men sölade heller inte så mycket att han skulle hinna ändra sig och gå.
När jag öppnade så stod han där med en stor bukett ljusrosa rosor, och jag kände hur mina kinder färgades röda.
"Good evening, Jose", log han och räckte över blommorna. Jag hann precis tacka och ta emot dem innan han omfamnade mig i en kram, och något nervöst kramade jag honom tillbaka. Han luktade riktigt gott, men de förvånade mig inte. Han måste ju ha råd med de dyraste parfymerna som finns.
"Good evening."
"You look gorgeous tonight."
"Thanks, handsome", log jag generat igen och tog min skinnjacka som hängde på kroken och följde med Louis till bilen. Han var riktigt stilig i sin ljusblå skjorta och tighta byxor.
"I heard that you like taco, so I thought I should take you to Taco Bell. I know it's not very fancy, we could go somewhere else if you'd like. I eat everything, so."
"Taco bell sounds amazing", nickade jag och Louis sken upp.
"Okey then."

Jag skrattade åt Louis skämt återigen. Han var så himla rolig, och hans skämt verkade komma helt naturligt. Han var så himla spontan och gullig och fantastisk så det fanns inte.
Jag började nästan bli på gränsen till proppmätt, för Louis hade köpt oss världens godaste burritos, plus cheesy topped fries och salsa nachos.
"I really enjoy this", log jag.
"Me too. We should do it again. Maybe it could become a tradition? Taco bell and bad jokes."
"Sounds great to me."
Louis telefon plingade till, och han såg bekymrat på skärmen.
"Oh damn, the babysitter can't make my son fall asleep. He's crying and screaming and all, and she's afraid he'll wake Hadley, my daughter. He's not always like that, but sometimes he just... I don't know, but it's been going on since El left us... I'm sorry, I gotta go."
"Oh, it's okey. Kids always goes first. Go and take care of him."
"Or would you like to come with me? I could make tea and we could keep on chatting when he's fallen back to sleep? I'll drive you home when you want to."
"Eh, okey, sure." Nu kände jag mig plötsligt osäker igen. Skulle jag få träffa hans barn? Redan idag? Tänk om de inte skulle gilla mig? Med Louis hade allt släppt nu och jag kände mig inte lika nervös eller blyg längre. Men att träffa hans barn? Wow...
"Thank you for tonight", sa jag och räckte över pengarna till Cassie, barnvakten.
"I'm so sorry for ruining your date. I just didn't know what to do with him."
"I know, it's not your fault. He's like that sometimes, there's nothing neither you or even I can do about it."
"Oh, okey..." Cassie tog sina saker och såg på mig. "Goodnight, sir."
"Goodnight."
När hon hade gått gick jag upp för att se till barnen, och Josefine följde med mig. 
"Oh my god, she's so cute", viskade hon när vi kollade till Hadley. "She looks like a little angel."
"Yeah", log jag och strök Hadley över huvudet. Sedan gick vi ut ur rummet och in till Toby istället. Han satt vid fönstret och grät, och när jag pratade med honom så fräste han bara tillbaka eller svarade inte alls. Han var den som hade sårats mest när jag och Eleanor separerade, och det gjorde ont i mig att se honom så ledsen. El hade berättat att han betedde sig så hos henne med, men hon brukade bara låta honom vara tills han slutade skrika.
"Toby...", sa jag uppgivet, i ett sista försök att få honom att sluta.
"Let me", sa Josefine och gick tyst fram till honom och satte sig bredvid. "Toby? Hi, my name is Josefine. But you can call me Jose."
Toby såg bara surt ner i golvet. 
"My mom used to make me some hot chocolate when I was sad or angry. Would you like me to make you some hot chocolate?" 
Toby torkade tårarna och nickade sakta. Sedan såg han försiktigt på henne, och hon log snett mot honom.
"Great. But I'll make one for you in one condition, that you give me and your dad a hug first. Can I get a hug, Toby?"
Han nickade igen och sträckte ut armarna för att krama om henne, och när han gjorde det så omfamnade hon honom och strök han över ryggen. "It's going to be okay, you know. You're a good boy and you have great parents."
"Okay", sa Toby och försökte torka tårarna igen. Josefine verkade väldigt bra med barn, speciellt med Toby. Inte ens jag brukade kunna få honom så lugn efter en sån här attack. 
Toby reste sig upp och gick fram till mig för att ge mig en kram också, och jag böjde mig ner och pussade hans panna. Josefine log varmt mot mig, och jag gav henne en tacksam blick.
Sedan gick vi alla tre ner för trappen, och Josefine började fixa varm choklad till Toby som hon lovat. Toby satt i mitt knä och lutade huvudet mot min axel, och jag tror att vi båda iakttog Josefine i hemlighet. Jag trodde verkligen inte att Toby skulle vara så lugn över att jag börjat träffa en ny, men han verkade gilla Josefine. Och det värmde mitt hjärta, för jag gillade ju henne också. Men barnen skulle alltid komma först, och om de inte kom överrens med tjejen jag gillar så skulle jag inte satsa på kärleken. Men det här kändes bra. Allt jag kunde göra var att hoppas på att hon gillade oss alla tre tillbaka. 
Det var ännu en solig och stekhet dag i Grekland. Nancy & jag hade hyrt en liten roddbåt och befann oss nu mitt ute på havet. 
"Aren't you going to join me in the water?", flinade jag.
"No, it's too cold. And I like it up here." Hon plaskade med fötterna i vattnet. 

follow for more ♡
 
"Oh come on, Nanc. You're a real Styles now, and the Styles family aren't pussys."
"I'm only a Styles by name, not by blood."
"That blood is thicker than water is just bullshit so come on in." 
"Harry, no." Hon log.
Jag sträckte mig efter hennes hand. "Help me up then." Hon tog min hand, och då jävlades jag med henne och drog ner henne i vattnet.
"HARRY FREAKING STYLES, WHAT THE HELL?!", skrek hon och slog mig på skämt när hon kom upp till vattenytan igen. 
"Sorry, you looked a bit dry up there", skrattade jag och kysste henne. Hon kysste mig tillbaka och mumlade "I hate you" mot mina läppar.
"No you don't, you only say that because you're mad. I know you too well for that to work on me."
"You're right", sa hon och pussade mig. "Now let's grab some lunch."
Toby's choklad var nu slut och han låg och sov med huvudet i mitt knä. Jag & Louis satt och kollade på tv med låg volym, och klockan hade plötsligt blivit väldigt mycket.
"Maybe I should get going. I can take a taxi", log jag. "Thanks for the date, and for taking me here to see your kids. They're amazing."
"Do you really have to go?"
"It's getting late, and..."
"Please, Josefine? Stay." Något i hans röst och ansiktsuttryck förändrades, och jag kunde inte låta bli att gå med på att stanna. Det var ju vad jag ville egentligen, men jag ville inte tränga mig på. 
"Okey then."
"Thanks."
"No problem." 
"I should probably take him to bed", sa Louis och nickde mot Toby. You can sleep in my bed, I'll take the couch."
"No, please, I'll take it. I can't take your bed." 
"Then at least share it with me." 
Jag blev genast nervös och svalde hårt. "O-okay."

Jag hade fått låna en tröja av Louis att sova i, och nu låg vi på varsin sida av den stora dubbelsängen. Ingen hade sagt något på en stund nu, och om det inte var för att han låg och kollade upp i taket så hade jag gissat på att han sov.
"Thank you", viskade jag.
"What for?", frågade han och såg på mig.
"For saving me. That day, at Daniel's house. I will never forget it."
"I couldn't just leave you there, could I?" 
"I owe you big time."
"You don't owe me anything." Han flyttade närmare och la försiktigt sin arm om min midja. "It's late. We should sleep. I guess Hadley will wake up soon."
"You're probably right." Jag nickade. "Goodnight, Louis."
"Goodnight Josefine."

3 Kapitel kvar och sen är TTS slut. Helt sjukt alltså!
Ber om ursäkt för att det dröjt så, men har haft så mycket annat för mig.
P&K!

Kommentarer
Postat av: Malin

Sjuk bra!! :)

Svar: Tack!! c: <3
Vendela Åstrand

2015-05-09 @ 11:23:05 / URL: http://nailartinspirations.blogg.se/
Postat av: Bella

Väldigt bra! Längtar till näst! :)

Svar: Tack så mycket! :)
Vendela Åstrand

2015-05-19 @ 18:44:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback