Chapter 14 - Meeting Someone New

Previously:
"You're so beautiful, Charlie", sa han och fäste en hårlock bakom mitt öra. Jag blev alldeles varm inombords och lät honom försiktigt putta ner mig i sängen. Han hävde sig upp på armbågarna och böjde ner huvudet för att kyssa mig igen, och mina fingrar lekte med hans hår. Om ändå varje natt kunde vara som denna. Just nu var allt så himla perfekt, och för första gången någonsin så kände jag att han var min. På riktigt bara min. Och jag ville ha varenda del av honom.

[bild kommer]
Jag blinkade trött och möttes av ett leende.
"Good morning" sa en raspig röst. Jag blundade igen och försökte minnas. Igår hade jag och Zayn varit på akvariumet och sen hade jag följt med honom hem och skulle sova över och... Just det!
Jag öppnade ögonen igen och log generat tillbaka. "Good morning." Jag drog upp täcket lite då jag insåg att jag låg naken under, och mina kinder färgades, om möjligt, ännu mer röda.
"Did you sleep well?", frågade han och flyttade närmare för att pussa mig på pannan.
"Yeah, no nightmares", log jag och började känna mig mindre generad. 
"Good", log han och strök mig över kinden. Min mage kurrade, och Zayn sprack upp i ett brett flin.
"Hungry?"
Jag nickade snabbt.
"Do you have any preferances as to what you'd like?", frågade han och jag ryckte på axlarna.
"Cereal would be nice."
Han nickade och reste sig ur sängen för att klä på sig. "Are you coming?"
Jag nickade till svar och drog försiktigt undan täcket och tog sedan på mig t-shirten och mjukisbyxorna jag fått låna av honom igen. Det värkte lite i låren, men jag låtsades inte om det och följde efter honom. När vi kommit ut i köket så började han rota i skåpen. Jag satte vid bordet, och Zayn tog fram mjölken ur kylen och såg på mig. "We have coco snaps, frosted flakes and rice snaps. What would you like?"
Jag skakade på axlarna igen och stödde upp huvudet med handen. "Surprise me, please."
Han skrattade mjukt och vände sig om så jag inte skulle se vad han hällde upp i skålen.
"So, what would you like to do today?" frågade han när han satt sig mitt emot mig. Zayn hade gett mig coco snaps, och jag var väldigt nöjd med hans beslut.
Jag hade dock inte väntat mig att han skulle vilja umgås med mig idag också, så jag blev glatt överraskad. "Uhm, I don't know... Maybe go somewhere?"
"Yeah, sure. Where would you like to go then? I've only planned one place so far, but that place is a secret."
"I don't know yet. Maybe we could go for, like, a walk or something and then figure it out?"
"Sure, whatever you want." Han log.

Zayn höll upp dörren åt mig, och jag steg in på pubben. Egentligen förstod jag inte vad vi gjorde här, för varken jag eller Zayn hade fyllt arton ännu.
"It's okay", sa Zayn som om han läst mina tankar. "My dad knows the owners. I used to help out here when I was little, but now I just come here to hang out with my friends or so."
"Oh", sa jag och nickade. "But you're only seventeen? So they're okay with that?"
"Yeah. My dad takes me here alot too, so they know that it's okay."
Jag såg mig omkring på pubben. Den var liten och trång med en massa bord i mörkt trä och soffor i grönt skinn som stod inknökat här och var. Längst in i hörnet, bredvid själva baren, fanns en liten scen med ett mikrofonstativ och en hög träpall. Någon enstaka strålkastare lyste upp den, men scenen var för tillfället tom. Väggarna var fulla med tavlor som hade olika motiv som föreställde allt från fiskebåtar och ölglas till hus och kungligheter. 
"You like it here?", frågade en rund man med svart, krulligt hår och mörka ögon. Han bröt på något som i mina öron lät som italienska, men jag var inte helt säker.
"Yeah, it's a cosy place", sa jag ärligt, för det var det. Väldigt mysigt faktiskt. I taket ovanför baren hängde en massa vinglas, och bakom bardisken stod hundratals olika glasflaskor uppradade på hyllor. Små lampor som skapade ett dunkelt ljus hängde ovanför borden, och lite här och var satt folk utspridda och klunkade i sig sina pints.
"I know, right?", sa mannen stolt. "Oh Zayn, I didn't see you there? Come here, boy!" Han sträckte ut armarna och omfamnade Zayn i en vänlig kram.
"Hello Matteo."
"How's your old father? Haven't seen him in a while? You should tell him to come visit me more often! Now tell me, who's this beautiful young lady?"
Zayn var på väg att presentera mig, men jag kände för att prata själv. "I'm Charlie", sa jag glatt. "Hayes. Charlie Hayes."
"Oh Miss Hayes, nice to meet you!" Matteo tog min hand och kysste den mjukt. Sedan vände han sig mot Zayn igen. "Why didn't you tell me that you have a girlfriend?"
Zayn ryckte på axlarna, och Matteo slog till honom i bakhuvudet och jag kunde inte låta bli att fnissa.
"Shame on you, Zayn. You're just like your father. Just like your father!"
Zayn himlade med ögonen och sprack upp i ett brett flin. "Hey, is my irish leprechaun here tonight?"
"Your irish man, yeah. Back in the corner." Matteo satte en hand vid sidan av munnen, som för att berätta en hemlighet. "Seems to have a bad day, I must say..." Han ryckte på axlarna och nickade åt en blond kille som satt längre in i pubben med ryggen mot oss. 
"Come on, there's someone I want you to meet", sa Zayn och tog min hand för att dra med mig bort till hörnet där killen satt.
"Hi Niall." 
Jag rynkade pannan åt det konstiga namnet killen hade.
"Zayn", sa han utan så mycket som att ge oss en blick, och det lät som ett konstaterande men samtidigt aningens osäkert. "And who's with you? I can feel someone staring at meh, and it's not you and it's not Matteo either."
"Oh, uhm... This is Charlie, my girlfriend." Zayn såg osäkert på mig, och jag log tillbaka. Tanken av att han presenterade mig som sin flickvän var helt otrolig... Var vi alltså ett par nu? Ville han verkligen vara min pojkvän??? Det kändes som fel tidpunkt att bli uppspelt, men jag kunde inte låta bli att le och bli alldeles varm inombords. 
"Nice to meet ya, Charlie." Niall fortsatte att titta rakt framför sig, och jag började känna mig obekväm eftersom jag inte visste ifall jag förväntades sträcka fram handen och hälsa eller kanske klappa honom på axeln.
"You may wonder why I'm not looking at ya, Charlie. It's not me meaning to be rude or somethin', but I don't see the point at looking people in the eyes when I can't see either them or their eyes."
"Niall is blind", förklarade Zayn försiktigt, som om det var ett väldigt känsligt ämne. "He's working with me at the music store. He's great at playing the guitar. Seriously, this man is sick! You should come by and listen sometime."
"Really? So you play the guitar without looking? Wow, that's so cool!", sa jag imponerat och slog mig ner i soffan.
"Well, I've been playin' since I was four and I've only been blind for, like, two years."
"Oh", sa jag tyst och försökte föreställa mig hur Niall förlorat synen och hur hemskt det måste ha varit. Och framför allt hur hemskt det måste vara att inte kunna se något alls.
Zayn satte sig på stolen bredvid Nialls rullstol, och Matteo kom genast och serverade oss drinkar fast vi inte beställt något.
"It's all on me", sa han glatt och klappade mig på huvudet. Jag fnissade åt hans gest, och Zayn log mot mig sådär fint igen.
"Zaynie, my boy. Aren't you going to use that wonderful voice of yours and sing for your girl? You've heard him sing, right?" Matteo såg på mig igen. "He's amazing! He's been singing for me since he was this tall!" Han höll handen vid sina knän för att visa hur liten Zayn var då.
"No, actually I haven't..." Jag såg förvirrat på Zayn. Han hade aldrig nämnt något om att han kan sjunga, och han hade aldrig uppträtt i skolan eller så heller. 
"Once again, you're as crazy as your father, Zayn. Up on the stage. Now, boy!" Matteo gick tillbaka till baren. "Ronald, piano please!"
En yngre man, som dock var väldigt lik Matteo, skyndade ut från baren och upp på scenen för att ta bort överdraget från den svarta flygeln.
"What song, sir?"
"No, Matteo... I can't." Zayn såg på Matteo.
"Of course you can. Don't be stupid", sa Niall och slog honom i sidan. "Go up there and show her what ya got. Jeez, I thought she was dating ya because of yo voice?"
Nialls dialekt gjorde det svårt att hålla sig för skratt, men samtidigt var den väldigt gullig. Han lät inte alls som att han var härifrån. 
"Okey then..." Zayn klev upp på scenen och rättade till mikrofonstativet så att mikrofonen var i rätt höjd och satte sig på den höga pallen. "Your song."
Ronald nickade och började spela ett intro på flygeln, och Zayn såg ner i golvet. Niall sprack upp i ett brett leende, och jag undrade hur bra Zayn egentligen var eftersom både Niall & Matteo log som två fån.

"It's a little bit funny, this feeling inside
I'm not one of those who can easily hide
I don't have much money, but boy if I did
I'd buy a big house where we both could live"

Mina armar fick gåshud, och jag kunde riktigt känna hur chockad jag såg ut. Zayn log generat mot mig och fäste sedan blicken på några andra människor i lokalen.

"If I was a sculptor, but then again, no
Or a man who makes potions in a travelling show
I know it's not much but it's the best I can do
My gift is my song and this one's for you

And you can tell everybody this is your song
It may be quite simple but now that it's done
I hope you don't mind, I hope you don't mind
That I put down in words
How wonderful life is when you're in the world"

Zayn såg på mig igen, och jag log mot honom och gjorde tummen upp. 
"Told ya he's crazy", sa Niall och nickade mot Zayn. "Oh how I wish that I could sing like him. I can sing, but I'll never be as great."
"Why didn't he tell me?", frågade jag tyst.
"He's ashamed." Niall insåg att han sagt det högt och stängde munnen genast.
"What? And why is that?"
"I can't tell ya. It's a secret. I shouldn't have said that. Really shouldn't have. But he'll tell ya. Some day."
"Oh..."
"So Charlie, now that I'm blind and can't really see ya... What do ye look like? Don't mind, I'm not a perv. I just want to know what my best friends love of his life looks like."
"What do you think I look like?", jag flinade åt honom men kom på att han inte kan se det och harklade mig tyst.
"Uhm... Actually, I have no idea. But uh, maybeh suma blonde hair, am I right?"
"I'm blond, yes."
"Straight hair?"
"No. Curly, actually."
"I see." Niall nickade gillande. "Blue eyes then, I s'pose?"
"Yeah, right."
"Tall, beautiful...?"
"No, neither of them. I'm quite short."
"But you're still beautiful. All women are beautiful. And being short is cute, at least when it comes to girls."
"Well, thank you. I don't see any good in being short myself though."
"Oh, I know what it's like", sa han och nickade. "I'm quite short too. And this wheelchair makes me even shorter." Han ryckte på axlarna.

"I hope you don't mind, I hope you don't mind
That I put down in words
How wonderful life is when you're in the world..."

Jag & Niall, och de andra i lokalen, applåderade och tjoade, och Zayn klev av scenen.
"That was amazing!"
"Thanks." Zayn pussade mig på kinden. 
"Why don't you go onto on of those shows that we watched the other day? You'd kill it!"
"Actually, he--", började Niall, men blev avbruten för att Zayn nöp honom i armen.
"Cheers for my wonderful girlfriend and my amazingly best friend."
"Cheers!", svarade vi, och Zayn hjälpte Niall hitta sin pint som stod framför honom på bordet.

Tjosan! Allt bra? Hoppas det i alla fall. Själv åker jag på förkylning efter förkylning. Mitt immunförsvar och jag är inte alls vänner, haha. 
Hur som helst, i helgen ska jag åka till Stockholm och spendera lite tid med min syster, gå på musikal och sådär. Men tänkte att jag ska passa på och skriva lite medan jag sitter på den fyra timmar långa bussresan dit, och sen även hem såklart, så förhoppningsvis dröjer det mindre än en vecka tills nästa kapitel kommer upp.
P&K!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Så himla bra!

Kram

Svar: Aww tack hihi! Kram!
Vendela Åstrand

2015-01-22 @ 22:37:13 / URL: http://fragilelove.blogg.se
Postat av: Malin

Åh, superbra! Älskar att Niall har kommit med i novellen och att Zayn sjöng! :)

Svar: Aww taack hihi! :D
Vendela Åstrand

2015-01-23 @ 18:21:22 / URL: http://nailartinspirations.blogg.se/
Postat av: Bella

Väldigt bra! :) Var det inte den låten som Zayn sjöng när 1D var med i x-factor 2010? :)

Svar: Joo tror 1D sjöng den då! :) Tack!
Vendela Åstrand

2015-01-25 @ 22:24:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback