Chapter 50 - Enjoying the Nightlife In Paris

Previously:
"Come on, it's our last night in Paris! We can't come home and having people asking us about how to party in Paris and say that we don't know because 'Nancy didn't want to be hungover on the way home'? Nancy, please! Don't be boring! You only have a few days left as 'Miss Jay', and then you will become a wife and make babies and never have any time for partying again. Trust me, you don't wanna miss this." Jag hoppade upp och ner på stället med sammanflätade fingrar i en tiggande gest framför Nancy som om jag vore fem istället för snart tjugofem. "Please, please, please!"
"Okey", sa Nancy och himlade med ögonen. "Just give me ten minutes to get ready, and then we'll go."
"Great!", log jag.
"But!", avbröt Nancy. "No kissing with hot french boys, okey?"
"What? Nancy, do you seriously think that I'm going to kiss someone just because we're on vacation? I'm engaged? And a mother", tillade jag. "I feel offended."
"Yeah yeah, whatever..."

[bild kommer!]
"Here you go!", sa Phil och ställde ner brickan med fyra glas som var fyllda med någon vätska som lyste knallblått. I glasen låg också citronskivor och isbitar, och de såg väldigt intressanta ut.
Ricky drog sin pojkvän i armen i en gest att han skulle slå sig ner på platsen bredvid honom igen, och Phil gjorde lydigt som han blivit uppmanad till. Vi satt i en mörklila soffa kring ett runt bord inne på en fransk nattklubb. Musiken dånade i högtalarna och basen fick golvet att skaka. En hop av människor var samlade kring baren, och dansgolvet var inte speciellt tomt det heller. Här och var hördes folk skåla på franska och ljudet av klinkande glas. Ruby hade haft rätt hela tiden, jag ville inte missa det här. Nattlivet här fick mig att älska Paris ännu mer. Allt var så fantastiskt, nytt och spännande och annorlunda här, och jag önskade verkligen mer än allt att jag någon gång skulle få chansen att bo här under en längre tid.
"This is some tasty shit", flinade Ruby och hade redan klunkat i sig mer än halva glaset. Jag tog en klunk jag med och nickade gillande.
"Cheers for some tasty shit then!", sa Ricky och höll upp sitt glas, men när han skulle skåla med mig så råkade han vara lite för snabb framåt och gjorde så att lite av min dricka skvätte över kanten och fick min hand att lukta vodka.
"Oh, fresh!", skrattade jag, och Ricky föll i skratt han med. Mobilen som vilade i mitt knä surrade till, och jag tog en sipp av min dricka för att sedan ställa ifrån mig glaset och se efter vad jag fått för notifications. Ett sms från Harry poppade upp på skärmen, och jag låste genast upp mobilen för att kunna läsa hela.

From: Harry :)<3
"Hi love. Hope you're having a great time in Paris! I miss you. Sleeping at Niall's tonight, late time working you know. Jolie didn't want my help in the kitchen but she's great at cooking. Did you know that? We better have them over for dinner someday, I want to show her my cooking skills too. We gotta win this. Oups, sorry for long message, but I really do miss you. Be home soon and in one piece. Love xx H"
 
Jag log för mig själv åt sms:et, och Ruby lutade sig över min axel och 'awwade'  mig i örat.
"Harry really misses you."
"I know", sa jag och gav henne ett halvhjärtat leende. Den lilla klumpen i magen som jag alltid hade när jag var ifrån Harry under en längre tid växte sig lite större. Men nu skulle jag inte deppa, för om några dagar skulle jag vara hemma igen. Jag knappade in ett snabbt svar och lade sedan ifrån mig mobilen igen. De andra hade redan druckit upp, så jag svepte i mig min drink och reste mig sedan från bordet.
"So, who's up for some dancing?"
"Partytime!", ropade Ruby och sträckte ut händerna i luften som i en segerdans, för att sedan ta tag i min handled och släpa mig ut på dansgolvet. Ricky & Phil kom skyndandes efter, och snart stod vi alla i en liten klunga bland havet av människor och dansade till den rytmiska musiken. Precis just nu var mitt liv på topp! Det enda, eller rättare sagt den enda, som saknades var Harry.

Efter att ha dansat oss svettiga i snart en timme så ropade Ruby för tredje gången i mitt öra att hon behövde kissa och nickade mot tjejtoan, och eftersom Ricky och Phil redan hade försvunnit någonstans i folkvimlet så bestämde jag mig för att följa med. Vi pressade oss fram mellan alla människor, och som tur var tog vi oss fram levande. När man gick in på tjejtoan så fanns det flera toalettbås och en bänk med fyra handfat att tvätta händerna vid, samt en stor spegel på väggen bakom. Medan Ruby gick in i ett av båsen för att uträtta sina behov så gick jag fram till första bästa handfat för att tvätta bort vodkalukten från handen. Jag kände mig lite snurrig, men det var inte speciellt konstigt med tanke på att jag under den senaste timmen hade fått i mig ganska mycket alkohol. Ögonlocken kändes tunga fast min hjärna var klarvaken, och trots att jag älskade utelivet så längtade jag faktiskt lite efter att få ta en taxi hem och krypa ner i hotellsängen.
Ruby kom ut från båset och staplade fram till handfatet. Hennes ögon var rödkantade av all alkohol och hon stirrade koncentrerat på tvålautomaten för att hålla världen runt omkring på plats. 
"Wanna go home?", frågade jag, och Ruby såg fundersamt på sin spegelbild. Sedan nickade hon lätt, och jag skickade iväg ett sms till Ricky för att säga att vi skulle dra tillbaka hotellet och de hade möjligheten att ta samma taxi som oss eller stanna här ett tag till. Mest troligt skulle de välja de senare alternativet.

Mina fötter värkte efter att ha gått i klackar större delen av dagen, samt dansat i dem, så nu var jag mer än glad över att få hoppa i säng. Harry hade i smyg packat ner en av sina t-shirts i min resväska, och pojkvänners tröjor var till för att sova i. Eller, pojkvän och pojkvän... Harry var faktiskt min fästman, och inom loppet av en vecka skulle jag också vara gift. Nancy Elizabeth Styles... Det klingade rätt fint i mina öron. Mr and Mrs. Styles... Ja, det med.
Ruby kröp ner bredvid mig i dubbelsängen och andades ut i en nöjd suck. "I'm so sleepy..." Hennes andedräkt luktade tandkräm, och hennes hår var uppsatt i en slarvig knut uppe på huvudet.
"Me too", klagade jag och borrade ner ansiktet bland kuddarna. När jag nästan hade lyckats somna så kände jag en knack på axeln, och när jag tittade upp så möttes jag av ett par grågröna ögon som tillhörde Ruby själv.
"Nancy, I forgot to text Liam and say goodnight. Do you think I should call him?"
"Ru, it's in the middle of the night? You can't call him now? You'll wake Riley and Lucas if you do."
"Yeah, you're right. I didn't think about that, sorry for waking you up. I just miss them, you know."
"I know the feeling. But soon we'll be back in London again, and then you'll probably miss this place. Just try to enjoy life as it is for a while, okey?"
"Okey."
Jag log mot henne och lät huvudet vila bland kuddarna igen.
"Nancy?"
"Yes, Ruby?"
"Can you hold me?"
"Sure." Jag flyttade närmare och virade min arm omkring hennes midja, och knappt två minuter senare sov vi båda som två stockar.
"Wow, you're a great chef", berömde jag och lade besticken åt höger på tallriken. "I'm surprised that Niall isn't rolling around after having your delicious pieces of food everyday."
"Thanks, Harry", sa Jolie och log triumferande medan hon började duka undan från bordet. Niall reste sig snabbt upp och började hjälpa till med att bära bort all disk till bänken, och jag halade upp mobilen ur byxfickan. Jag knappade in ett snabbt meddelande till Nancy, men kände mig något iakttagen och lyfte blicken. Ett par stora blågröna ögon mötte mina, och de tillhörde Stina. 
"Have you heard anything from Nancy?", frågade hon nyfiket.
"We talked a bit last night. I just sent her a textmessage, so we'll see. But I guess she's busy enjoying Paris." Jag ryckte lätt på axlarna.
"Are you sad that you couldn't go with her?"
"Yes of course, but even if I followed them I wouldn't be allowed to hang with her since they're buying things for the wedding."
"True", sa hon och log halvhjärtat. Min mobil plingade till och jag hade fått ett svar från Nancy.

From: Nancy :)<3
"Hi babe. I love Paris but I really really miss you. Oh yes, dinner date with Niall & Jolie it is, as soon as I get home. Tell Stina to come too! If she want to, she can bring a friend so she won't feel too lonely with all grown up peepz in the house. Love you and see you soon. Love xx N"
 
Jag log snett åt sms:et och såg Nancy kliva av planet framför mig. Snart skulle hon vara hemma igen och allt skulle vara som vanligt. Eller nej, inte riktigt, för snart skulle hon också bära mitt efternamn. Tanken fick mig att le ännu bredare.
Jag lade ner mobilen i fickan igen, reste mig från bordet och sköt in stolen. "You can all go to bed or go watch some television, I'll take the dishes."
"Thanks, that's very nice of you", sa Jolie och sköljde händerna under kranen. "It must be really nice having a future husband that is so helpful at home." Jolie sneglade på Niall, och hans kinder antog en röd nyans.
"No problem", flinade jag. "I'm done with all the work for today, so."
"Goodnight Harry", log Niall. "And thanks buddy." Det sista mimade han när Jolie inte såg och blinkade åt mig, och jag började flina vilket fick Jolie att vända sig om.
"And what's so funny?"
"No, uh, nothing." Jag harklade mig och började plocka undan det som fortfarande stod kvar på bordet. "Goodnight."
"Goodnight." Jolie, Niall och Stina lämnade köket, och jag började tappa upp vatten i diskhon. Trots att Niall var mångmiljonär så hade han fortfarande inte kostat på sig en diskmaskin, men tur var väl det då det inte skulle ha passat köksinredningen. Jag hade heller inte något emot att diska för hand, men Nancy hade varit fast besluten vid att vi skulle ha en diskmaskin då hon var uppväxt med det. 
Åh Nancy... Jag hällde i diskmedel i vattnet och sträckte mig efter en diskborste. Jag kunde se hennes söta ansikte framför mig. Hennes glittrande ögon, änglalika leende och klingande skratt. Åh vad jag saknade henne, och ändå hade hon bara varit borta i några dagar. Men snart skulle hon vara hemma, vi skulle gifta oss och sen skulle vi ut och resa tillsammans. Jag hade många fina semesterminnen tillsammans med min käresta, och det var minnen jag hoppades på skulle vara för evigt.

~
Nancy låg och läste i skuggan av ett parasoll medan jag & Niall chillade i poolen. Jag hade ropat flera gånger att hon skulle hoppa i, men hon föredrog att ligga och läsa eller bara sola.
"Hey, why aren't you coming?", gnällde jag och rufsade till mitt blöta hår så det droppade iskallt vatten på hennes mage.
"Euuw, it's too cold!", klagade hon och försökte torka bort vattnet med sin hand.
"Nahh, come on. Don't be silly. If you lay here all day you'll probably die of heat."
"No, I won't", envisades hon och riktade åter uppmärksamheten åt sin bok.
"Yes you will. Come on!" Jag tog boken och la den åt sidan på det lilla bordet som stod mellan våra solstolar.
"Why don't you just go and play with Niall instead?"
"He's flirting with some girls, but I still want to swim and I don't want to be alone..." Jag gav henne världens valpmin som jag visste att hon inte kunde stå emot.
"Okey, I'll go with you..."
"Yeyyy!", sa jag glatt och sträckte ut min hand, men så fort hon hade kommit upp på fötter så lyfte jag upp Nancy och slängde henne över axeln.
"Hey, hey, hey! What the hell are you doing, Haz?! Put me down!"
"Okey, as you want, babe...", skrattade jag, och bara några sekunder senare hamnade Nancy pladask i vattnet. När hon kom upp till ytan igen så stod jag och gapskrattade, och Nancy kastade sig över mig som hämnd.
"I hate you, Harold!" Hon försökte trycka ner mig under vattenytan, men det gick inget vidare eftersom jag hann lyfta upp henne och kasta henne i vattnet igen.
"You're so mean", klagade hon och skvätte vatten på mig när hon kom upp igen.
"Maybe I am, but you don't hate me. We both know that." Jag sträckte mig efter Nancys hand och drog henne mot mig.
"You're cocky today, aren't you?", mumlade hon och såg in i mina ögon. "Well, that's not fair. Why do you keep doing that?"
"Doing what?", frågade jag förvirrat.
"That!", sa hon och viftade med handen framför mitt ansikte. "Why do you keep looking at me like that so I just-...?"
Jag skrattade. "Because I like to seduce you. And why do you keep doing what you do?"
"What am I doing exactly?"
"Making me love you..." Mitt ansikte närmade sig hennes, och våra läppar möttes i en passionerad kyss. 
~
 
Jag skrattade för mig själv åt minnet och sköljde tallriken jag just diskat under kranen. Fler minnen seglade förbi i mitt huvud, och för varje minne av henne så blev jag bara gladare. Jag kunde knappt vänta tills vi skulle gifta oss. Tills jag skulle få se henne i bröllopsklänning och slöja och höra henne säga "I do". Hon var den rätta. Nancy Elizabeth Jay var den rätta för mig. 
Plötsligt kom jag att tänka på dagen då hon försvann.

~
Dörren öppnades, och jag flög upp på fötter och skyndade ut i hallen.
"Nancy?", sa jag överlyckligt men kände snart hur hjärtat sjönk när jag fick se vem som stod på tröskeln.
"I'm sorry, it's just me", sa Ruby och sparkade av sig skorna. "So, she's not home yet?"
"No", jag skakade sorgset på huvudet. "And Ricky? He didn't know anything, or?"
"No." Ruby ryckte uppgivet på axlarna och bet sig hårt i läppen.
"Well, fuck it!", sa jag ilsket och slog knytnäven i väggen. Jag hade lust att skrika åt hur ont det gjorde, men höll inne min ilska eftersom det var mitt eget fel. Sedan klampade jag ut i köket och kastade tallrikarna i golvet. Känslorna bara vällde upp inom mig, och ena sekunden hatade jag mig själv för mitt sjuka beteende och att jag inte kunde ta saker som en man, och den andra sekunden så hatade jag resten av världen för att jag inte kunde få hem min tjej eller ens få veta att hon var i säkerhet.
"Calm the fuck down, Haz! We got this." Ruby masserade sina tinningar och snappade åt sig vår hemtelefon. Sedan knappade hon in tre siffror och räckte mig telefonen.
"911, what's your emergency?", svarade en lugnande kvinnoröst i luren. Det vattnades i mina ögon och jag började se suddigt.
"Hello? Is anyone there?"
"Y-yes", stammade jag. "I'm Harry Styles, and m-my girlfriend is missing."
~

Jag svalde hårt och torkade bort tårarna med baksidan av handen, skakade på huvudet för mig själv och försökte fokusera på disken. Plötsligt hördes någon bakom mig och jag vände mig om.
"Are you okey?", frågade Stina försiktigt, och jag tog ett djupt andetag.
"I just miss her. Being away from her makes me worried, I'm so afraid of losing her again."
"You won't lose her again. And she's safe with Ruby and her friends and family. Don't worry." 
Jag log halvhjärtat åt Stina, och hon kom fram och kramade mig. Jag kramade henne tillbaka. "You're a great friend, Stina. Thank you."
"Morning sunshines!", sa mamma och klappade mig och Ruby på axeln. Jag gnydde till svar och kisade mot henne med ett öga.
"You girls have already missed breakfast, Meredith and I didn't want to wake you. But we have packed for you, so all you need to do is get dressed."
Meredith räckte oss varsin kopp kaffe med mjölk i och log varmt. "Excited to go home, are you?"
"Yeah pretty much, but this weekend has been amazing. Thank you." Jag log mot mamma och Meredith, och de log tillbaka. Ruby slöt ögonen igen och gosade ner sig bland kuddarna.
"Ruby, darling. Wake up, dear." Meredith flinade åt henne, men Ruby bara viftade med handen.
"I need sleep. I just realized that this is my last morning to sleep in. I got two babies and a fiancé back home."
Jag knuffade till Ruby i sidan, och alla skrattade. "Drink your coffee and get ready. Your boys are probabaly waiting for you."
Själv kunde jag knappt vänta på att få komma hem och slänga mig i famnen på Harry.

Hola! Tänkte att jag skulle skriva klart TTS en gång för alla, och nu känner jag att inspirationen för novellen verkligen är tillbaka! Det är ett fåtal kapitel kvar, vet dock inte exakt hur många. Men i nästa kapitel vankas det bröllop, och det vill ni ju inte missa! ;)

Chapter 14 - Meeting Someone New

Previously:
"You're so beautiful, Charlie", sa han och fäste en hårlock bakom mitt öra. Jag blev alldeles varm inombords och lät honom försiktigt putta ner mig i sängen. Han hävde sig upp på armbågarna och böjde ner huvudet för att kyssa mig igen, och mina fingrar lekte med hans hår. Om ändå varje natt kunde vara som denna. Just nu var allt så himla perfekt, och för första gången någonsin så kände jag att han var min. På riktigt bara min. Och jag ville ha varenda del av honom.

[bild kommer]
Jag blinkade trött och möttes av ett leende.
"Good morning" sa en raspig röst. Jag blundade igen och försökte minnas. Igår hade jag och Zayn varit på akvariumet och sen hade jag följt med honom hem och skulle sova över och... Just det!
Jag öppnade ögonen igen och log generat tillbaka. "Good morning." Jag drog upp täcket lite då jag insåg att jag låg naken under, och mina kinder färgades, om möjligt, ännu mer röda.
"Did you sleep well?", frågade han och flyttade närmare för att pussa mig på pannan.
"Yeah, no nightmares", log jag och började känna mig mindre generad. 
"Good", log han och strök mig över kinden. Min mage kurrade, och Zayn sprack upp i ett brett flin.
"Hungry?"
Jag nickade snabbt.
"Do you have any preferances as to what you'd like?", frågade han och jag ryckte på axlarna.
"Cereal would be nice."
Han nickade och reste sig ur sängen för att klä på sig. "Are you coming?"
Jag nickade till svar och drog försiktigt undan täcket och tog sedan på mig t-shirten och mjukisbyxorna jag fått låna av honom igen. Det värkte lite i låren, men jag låtsades inte om det och följde efter honom. När vi kommit ut i köket så började han rota i skåpen. Jag satte vid bordet, och Zayn tog fram mjölken ur kylen och såg på mig. "We have coco snaps, frosted flakes and rice snaps. What would you like?"
Jag skakade på axlarna igen och stödde upp huvudet med handen. "Surprise me, please."
Han skrattade mjukt och vände sig om så jag inte skulle se vad han hällde upp i skålen.
"So, what would you like to do today?" frågade han när han satt sig mitt emot mig. Zayn hade gett mig coco snaps, och jag var väldigt nöjd med hans beslut.
Jag hade dock inte väntat mig att han skulle vilja umgås med mig idag också, så jag blev glatt överraskad. "Uhm, I don't know... Maybe go somewhere?"
"Yeah, sure. Where would you like to go then? I've only planned one place so far, but that place is a secret."
"I don't know yet. Maybe we could go for, like, a walk or something and then figure it out?"
"Sure, whatever you want." Han log.

Zayn höll upp dörren åt mig, och jag steg in på pubben. Egentligen förstod jag inte vad vi gjorde här, för varken jag eller Zayn hade fyllt arton ännu.
"It's okay", sa Zayn som om han läst mina tankar. "My dad knows the owners. I used to help out here when I was little, but now I just come here to hang out with my friends or so."
"Oh", sa jag och nickade. "But you're only seventeen? So they're okay with that?"
"Yeah. My dad takes me here alot too, so they know that it's okay."
Jag såg mig omkring på pubben. Den var liten och trång med en massa bord i mörkt trä och soffor i grönt skinn som stod inknökat här och var. Längst in i hörnet, bredvid själva baren, fanns en liten scen med ett mikrofonstativ och en hög träpall. Någon enstaka strålkastare lyste upp den, men scenen var för tillfället tom. Väggarna var fulla med tavlor som hade olika motiv som föreställde allt från fiskebåtar och ölglas till hus och kungligheter. 
"You like it here?", frågade en rund man med svart, krulligt hår och mörka ögon. Han bröt på något som i mina öron lät som italienska, men jag var inte helt säker.
"Yeah, it's a cosy place", sa jag ärligt, för det var det. Väldigt mysigt faktiskt. I taket ovanför baren hängde en massa vinglas, och bakom bardisken stod hundratals olika glasflaskor uppradade på hyllor. Små lampor som skapade ett dunkelt ljus hängde ovanför borden, och lite här och var satt folk utspridda och klunkade i sig sina pints.
"I know, right?", sa mannen stolt. "Oh Zayn, I didn't see you there? Come here, boy!" Han sträckte ut armarna och omfamnade Zayn i en vänlig kram.
"Hello Matteo."
"How's your old father? Haven't seen him in a while? You should tell him to come visit me more often! Now tell me, who's this beautiful young lady?"
Zayn var på väg att presentera mig, men jag kände för att prata själv. "I'm Charlie", sa jag glatt. "Hayes. Charlie Hayes."
"Oh Miss Hayes, nice to meet you!" Matteo tog min hand och kysste den mjukt. Sedan vände han sig mot Zayn igen. "Why didn't you tell me that you have a girlfriend?"
Zayn ryckte på axlarna, och Matteo slog till honom i bakhuvudet och jag kunde inte låta bli att fnissa.
"Shame on you, Zayn. You're just like your father. Just like your father!"
Zayn himlade med ögonen och sprack upp i ett brett flin. "Hey, is my irish leprechaun here tonight?"
"Your irish man, yeah. Back in the corner." Matteo satte en hand vid sidan av munnen, som för att berätta en hemlighet. "Seems to have a bad day, I must say..." Han ryckte på axlarna och nickade åt en blond kille som satt längre in i pubben med ryggen mot oss. 
"Come on, there's someone I want you to meet", sa Zayn och tog min hand för att dra med mig bort till hörnet där killen satt.
"Hi Niall." 
Jag rynkade pannan åt det konstiga namnet killen hade.
"Zayn", sa han utan så mycket som att ge oss en blick, och det lät som ett konstaterande men samtidigt aningens osäkert. "And who's with you? I can feel someone staring at meh, and it's not you and it's not Matteo either."
"Oh, uhm... This is Charlie, my girlfriend." Zayn såg osäkert på mig, och jag log tillbaka. Tanken av att han presenterade mig som sin flickvän var helt otrolig... Var vi alltså ett par nu? Ville han verkligen vara min pojkvän??? Det kändes som fel tidpunkt att bli uppspelt, men jag kunde inte låta bli att le och bli alldeles varm inombords. 
"Nice to meet ya, Charlie." Niall fortsatte att titta rakt framför sig, och jag började känna mig obekväm eftersom jag inte visste ifall jag förväntades sträcka fram handen och hälsa eller kanske klappa honom på axeln.
"You may wonder why I'm not looking at ya, Charlie. It's not me meaning to be rude or somethin', but I don't see the point at looking people in the eyes when I can't see either them or their eyes."
"Niall is blind", förklarade Zayn försiktigt, som om det var ett väldigt känsligt ämne. "He's working with me at the music store. He's great at playing the guitar. Seriously, this man is sick! You should come by and listen sometime."
"Really? So you play the guitar without looking? Wow, that's so cool!", sa jag imponerat och slog mig ner i soffan.
"Well, I've been playin' since I was four and I've only been blind for, like, two years."
"Oh", sa jag tyst och försökte föreställa mig hur Niall förlorat synen och hur hemskt det måste ha varit. Och framför allt hur hemskt det måste vara att inte kunna se något alls.
Zayn satte sig på stolen bredvid Nialls rullstol, och Matteo kom genast och serverade oss drinkar fast vi inte beställt något.
"It's all on me", sa han glatt och klappade mig på huvudet. Jag fnissade åt hans gest, och Zayn log mot mig sådär fint igen.
"Zaynie, my boy. Aren't you going to use that wonderful voice of yours and sing for your girl? You've heard him sing, right?" Matteo såg på mig igen. "He's amazing! He's been singing for me since he was this tall!" Han höll handen vid sina knän för att visa hur liten Zayn var då.
"No, actually I haven't..." Jag såg förvirrat på Zayn. Han hade aldrig nämnt något om att han kan sjunga, och han hade aldrig uppträtt i skolan eller så heller. 
"Once again, you're as crazy as your father, Zayn. Up on the stage. Now, boy!" Matteo gick tillbaka till baren. "Ronald, piano please!"
En yngre man, som dock var väldigt lik Matteo, skyndade ut från baren och upp på scenen för att ta bort överdraget från den svarta flygeln.
"What song, sir?"
"No, Matteo... I can't." Zayn såg på Matteo.
"Of course you can. Don't be stupid", sa Niall och slog honom i sidan. "Go up there and show her what ya got. Jeez, I thought she was dating ya because of yo voice?"
Nialls dialekt gjorde det svårt att hålla sig för skratt, men samtidigt var den väldigt gullig. Han lät inte alls som att han var härifrån. 
"Okey then..." Zayn klev upp på scenen och rättade till mikrofonstativet så att mikrofonen var i rätt höjd och satte sig på den höga pallen. "Your song."
Ronald nickade och började spela ett intro på flygeln, och Zayn såg ner i golvet. Niall sprack upp i ett brett leende, och jag undrade hur bra Zayn egentligen var eftersom både Niall & Matteo log som två fån.

"It's a little bit funny, this feeling inside
I'm not one of those who can easily hide
I don't have much money, but boy if I did
I'd buy a big house where we both could live"

Mina armar fick gåshud, och jag kunde riktigt känna hur chockad jag såg ut. Zayn log generat mot mig och fäste sedan blicken på några andra människor i lokalen.

"If I was a sculptor, but then again, no
Or a man who makes potions in a travelling show
I know it's not much but it's the best I can do
My gift is my song and this one's for you

And you can tell everybody this is your song
It may be quite simple but now that it's done
I hope you don't mind, I hope you don't mind
That I put down in words
How wonderful life is when you're in the world"

Zayn såg på mig igen, och jag log mot honom och gjorde tummen upp. 
"Told ya he's crazy", sa Niall och nickade mot Zayn. "Oh how I wish that I could sing like him. I can sing, but I'll never be as great."
"Why didn't he tell me?", frågade jag tyst.
"He's ashamed." Niall insåg att han sagt det högt och stängde munnen genast.
"What? And why is that?"
"I can't tell ya. It's a secret. I shouldn't have said that. Really shouldn't have. But he'll tell ya. Some day."
"Oh..."
"So Charlie, now that I'm blind and can't really see ya... What do ye look like? Don't mind, I'm not a perv. I just want to know what my best friends love of his life looks like."
"What do you think I look like?", jag flinade åt honom men kom på att han inte kan se det och harklade mig tyst.
"Uhm... Actually, I have no idea. But uh, maybeh suma blonde hair, am I right?"
"I'm blond, yes."
"Straight hair?"
"No. Curly, actually."
"I see." Niall nickade gillande. "Blue eyes then, I s'pose?"
"Yeah, right."
"Tall, beautiful...?"
"No, neither of them. I'm quite short."
"But you're still beautiful. All women are beautiful. And being short is cute, at least when it comes to girls."
"Well, thank you. I don't see any good in being short myself though."
"Oh, I know what it's like", sa han och nickade. "I'm quite short too. And this wheelchair makes me even shorter." Han ryckte på axlarna.

"I hope you don't mind, I hope you don't mind
That I put down in words
How wonderful life is when you're in the world..."

Jag & Niall, och de andra i lokalen, applåderade och tjoade, och Zayn klev av scenen.
"That was amazing!"
"Thanks." Zayn pussade mig på kinden. 
"Why don't you go onto on of those shows that we watched the other day? You'd kill it!"
"Actually, he--", började Niall, men blev avbruten för att Zayn nöp honom i armen.
"Cheers for my wonderful girlfriend and my amazingly best friend."
"Cheers!", svarade vi, och Zayn hjälpte Niall hitta sin pint som stod framför honom på bordet.

Tjosan! Allt bra? Hoppas det i alla fall. Själv åker jag på förkylning efter förkylning. Mitt immunförsvar och jag är inte alls vänner, haha. 
Hur som helst, i helgen ska jag åka till Stockholm och spendera lite tid med min syster, gå på musikal och sådär. Men tänkte att jag ska passa på och skriva lite medan jag sitter på den fyra timmar långa bussresan dit, och sen även hem såklart, så förhoppningsvis dröjer det mindre än en vecka tills nästa kapitel kommer upp.
P&K!

Chapter 13 - Opening Up

Previously:
"Aww", sa jag och kände hur den röda färgen steg på mina kinder. "That's so sweet of you, but are you sure?"
"Of course." Zayn log. "But only if I get to name him."
"Sure." Jag nickade.
"Zarlie Chayn."
"What?"
"Zarlie Chayn. That's our names, put together. Don't you think that sounds pretty cool for this bear?" 
"Yeah, sure", skrattade jag. "Zarlie Chayn it is!"
Zayn räckte över nallen till mig och böjde sig sedan ner för att kyssa mig. Det här var både den värsta och den bästa dagen i mitt liv so far.

[bild kommer]
Jag satt i Zayns knä och såg på när han, Rhys & Connor utmanade varandra på något tevespel. Frances låg nersjunken bredvid oss i soffan och käkade popcorn. Så fort Rhys förlorade så kastade Frances popcorn på honom, och det blev världens popcornkrig, men jag kände inte för att delta utan satt bara lugnt och stilla i Zayns famn. Jag blev så glad när han erbjöd mig att sitta där istället för bredvid honom i soffan. Han hade armarna om min midja och spelkonsollen i mitt knä.
"Wanna learn how to play?", frågade han och räckte mig speldosan.
"Uhm, sure", sa jag något osäkert och tog emot den. Han började visa mig vad alla knappar stod för och gjorde och berättade hur jag skulle göra för att överleva på bästa sätt. Det var något slags skjutspel, och jag hade sett min bror spela det förut men jag hade alltid fått sån panik av att bara titta på så jag nästan glömde bort att andas. Jag var alltid för inne i spelet liksom.
"Hide over there", sa Zayn och styrde mitt finger så att min gubbe gick och ställde sig bakom någon slags container.
"I'm gonna find you, Charlie", retades Rhys och sprang runt och letade efter mig på spelet.
"Shoot her and I'll beat you up in real life, Rhys", flinade Zayn, och Rhys knuffade till honom lite lätt.
"This is boring, guys", sa Frances och la upp fötterna på soffbordet. "Can't we do something fun?"
"You're boring", sa Rhys och använde samma gnälliga ton som Frances, och hon gjorde en sur grimas tillbaka. "Just kidding, Frances. Do you wanna play too?"
"No thanks. Can't we go somewhere?" 
"Okay, who's up for some sushi?", sa Connor, och alla flög upp ur sofforna. Själv hade jag aldrig smakat sushi, men jag kunde inte tänka mig att det smakade så värst fantastiskt heller. Men jag ville ju inte vara en partypooper så jag tjoade med jag också, och när spelet var avstängt så rörde sig alla mot hallen. Jag snörade på mig mina Dr.Martens och tog på mig min militärjacka. Ute blåste det kallt, och jag huttrade till och svor tyst för mig själv för att jag varit så dum och glömt min beanie hemma när jag skulle hit i förmiddags.
"Here, have mine", sa Zayn och satte sin svarta mössa på mitt huvud.
"Thanks", sa jag generat, och han pussade mig på pannan och fumlade efter min hand.
"Anything for you, beautyqueen."

Några tunnelbanestationer och tre kvarter senare så befann vi oss utanför sushibaren. Det var en mörk och trång liten restaurang med vackra bord och stolar och soffor, och där fanns även en kassa och en disk med en massa sushi på. Zayn betalade för mig, såklart, och sen gick vi och hängde av oss våra ytterkläder över stolarna. Alla plockade åt sig varsin tallrik och lassade på med sushi, men själv stod jag och läste på varje liten lapp om vad det var för något.
"Have you never seen sushi?", frågade Zayn förvånat.
"Uhm, yes, of course I've seen it but... I've never tasted it?"
"Oh", sa Zayn och pekade på den första sushi-sorten. "That was the first one I tasted. It's good.I think you'll like it. And this one too." Han började peka ut massa olika, hjälpte mig att ta, gav mig pinnar att äta med och allt som behövdes, och sedan gick vi och satte oss med de andra. 
Jag bröt isär mina pinnar och kom sedan på att jag inte har en aning om hur man äter med såna. Jag kollade på det andra, och alla åt jätteelegant medan jag bara satt där. Skulle jag verka för konstig om jag bad om en gaffel?
"I suppose you haven't used these either?", påpekade Zayn och viftade med pinnarna. Jag skakade på huvudet till svar och såg ner på min tallrik.
"Here, I'll help." Han visade hur jag skulle hålla och hur man greppade sushin. "Mostly, beginners don't like the seaweed so if you don't want it, just push it to the side. The rest is delicious!"
Jag gjorde som han visat, tappade sushibiten en gång men försökte snabbt igen och tog en tugga. Laxen och riset var en annorlunda men god kombination, och jag tog genast en bit till.
"So?", sa Zayn glatt.
"I like it", svarade jag ärligt.
"Now we can go eat sushi everyday", skrattade Frances och pekade på mig med sin pinne. Jag log mot henne och önskade ännu en gång att jag kunde stanna tiden litegranna. Äntligen kände jag mig som en i gänget på riktigt. Jag hade vänner. Riktiga, ärliga, fina och roliga vänner.

Jag och Zayn hade skiljts åt med de andra som skulle hem till sig, men varken jag eller Zayn ville hem riktigt än.
"So, what would you like to do?"
Jag tänkte efter en stund och fick plötsligt världens bästa idé. "You took me out for dinner, and yesterday you took me to the amusement park, so... Today I'd like to decide where to go. I wanna take you to a place that I really enjoy!"
"You're not taking me to the library, are you?", skrattade Zayn och jag skakade på huvudet och spelade sur. 
"No, not the library. It's a place where my parents used to take me alot. Come on, let's go!"
Vi klev in i en stor byggnad. "AKVARIUM" stod det på en skylt ovanför ett stort dörrvalv. Charlie gick fram till kassan, och kvinnan bakom disken hejade glatt på henne som om hon var en bekant. Kanske gick hon hit ofta.
"Zayn?", sa Charlie och vinkade dit mig. Jag slutade läsa på alla små skyltar om olika fiskar och forskare och allt vad det nu var och gick fram till Charlie och tog hennes hand i min.
"Let's go inside the tunnel", log hon, och jag följde efter henne när hon började springa iväg.
Jag hade aldrig varit på ett sånt här ställe, och jag var både livrädd och fascinerad på samma gång. Framför oss hade vi en lång tunnel med glasväggar runt och över oss, och där simmade fiskar av alla dess slag, även hajar, omkring i det fria. En fisk hade stannat precis vid glaset och kollade nu på oss, och jag petade lite försiktigt på honom och då simmade han iväg genast. Ett lågt fniss lämnade min läppar, och jag såg på Charlie. Hon flinade också, och vi gick vidare genom tunneln. En stor haj simmade över våra huvuden, och jag bad till gud att taket inte skulle brista så den hamnade över oss. Men chansen var nog inte så stor ändå kanske. Hundratals människor besökte ju akvariumet varje dag, och ingen hade dött hittills. 

Vi hade varit här i snart två timmar och hade nyligen klappat fiskar som var i ett runt litet akvarium i mitten av ett rum. Nu skulle vi gå in i nästa tunnel, och människorna började glesna. Det var bara vi och några till kvar, och Charlie dansade runt i gången.
"This is my favorite part", sa hon glatt. "The dolphins!" Hon såg upp i taket och snurrade runt. "Look at them, Zayn. They look so happy all the time. And they are the smartest animals in the world. Every dolphin in here is a true genius! If I was an animal, I'd love to be a dolphin!"
Jag blev helt varm inombords av att se henne så upprymd, men plötsligt så förändrades något i hennes blick.
"But do you know what sucks so much? This is the last memory I have of my dad. He took me and Michael here the day before he left. I remember him lifting me up in the air and spinning me around and say that I'm a dolphin, just like them." Hon pekade på delfinerna ovanför oss. "He said, that one day I'd become something great, whatever I wanted it to be. And he told Michael that he'd become the biggest basket player of all. And then he kissed my forehead, and the day after when I woke up my mom was crying because daddy was gone. He made my favorite place, this place, become a nightmare for me." Charlie skakade av sorg, och tårar rann nerför hennes kinder. Jag tog några snabba steg fram till henne och kramade henne hårt.
"I'll never do that to you, Charlie."
"It's okay, maybe I deserved it. I mean, look at me now. What I became. Nothing. Nothing but a total loser."
"Charlie, look at me." Jag lyfte hennes haka så hennes blick mötte min. "You're not a loser. You... You're perfect." Jag böjde mig ner och kysste henne, och hennes armar fann sin väg runt min kropp. Och just i denna stund så fanns ingen annan förutom Charlie i mina tankar. 
Vi sprang genom ösregnet, förbi butiker, bostadsområden och parker. Jag skrattade med andan i halsen, och Zayn höll min hand som om det gällde livet. Mina kläder var dyngsura, och Zayns likaså. Himlen mullrade över oss, men snart var vi äntligen framme vid Zayns lägenhet. Vi skyndade in, skakade av oss det värsta av regnet och skyndade upp för trapporna.
Zayn låste upp dörren, och en rysning for genom min kropp när värmen från hans lägenhet träffade mig.
"Wait here", sa han och sparkade av sig skorna för att sedan springa in i sitt sovrum. Han kom tillbaka med ett badlakan och en hög med kläder. "Feel free to take a shower and take these clothes. I'll make us some tea."
"Thanks", log jag och hängde upp jackan på kroken och snörade av mig skorna. Mitt hår klibbade fast i ansiktet och mina fingrar var helt bortdomnade av det kalla regnet. Jag skyndade in i badrummet, låste dörren om mig och drog av mig alla kläder på en gång för att sedan skutta in i duschen. Jag ställde in vattnet på nästan det varmaste och lät vattenstrålarna bränna min hud. Det var hemskt och skönt på samma gång. Men mest skönt just nu. Jag lånade schampo och tvål, och när jag hade sköljt ur schampot luktade mitt hår precis som Zayn. Fantastiskt gott alltså.
Jag vred ur håret och virade in det i en turban, och sedan drog jag på mig kläderna som Zayn gett mig. Det var ett par alldeles för stora, dock jättesköna, mjukisbyxor och en vinröd t-shirt. T-shirten var lång som en klänning på mig, men äsch strunt samma. 
Mitt hår vart som vanligt jättelockigt när jag tog av handduken, men efter att ha kammat igenom håret med fingrarna ett par gånger så gick jag ut till Zayn. Han satt i soffan och kollade på något talang-program, och framför sig hade han två koppar med te och en skål chips.
"Better?", frågade han och log mot mig. Jag nickade till svars, och han klappade på platsen bredvid sig i soffan. Han hade bytt om till svarta jeans och en torr t-shirt, och hans hår såg ut att redan ha torkat. Jag satte mig bredvid honom och tog en klunk av mitt te. På teven gick en ung kille in på scenen, och juryn började ställa frågor kring vad han hette och vad han skulle göra.
"I'm going to sing Let Me Love You."
"Okay, just start when you feel ready."
Killen sjöng rysligt bra, men i ögonvrån såg jag hur Zayn stelnade till. 
"Don't you think he's good?", frågade jag när alla i juryn röstade för att han var vidare.
"Yes, of course. I just... I just got a throwback of a guy who sang that song on a program and who didn't do it very well." 
"Oh, I see. Some of the people who goes on auditions really suck at singing. I mean, don't they know that they can't sing? Hasn't anybody told them before? I mean, I definitely know that I can't sing, so I'd never go on this kind of program because I know I don't belong", sa jag och kliade mig på näsan.
"Yeah, some people are probably too dumb to realize or have really fake friends who tells them that they are great singers even though they aren't."
"Yeah, I guess so." Jag nickade. 

Jag hade ringt mamma och sagt att jag sover över hos Frances på grund av ovädret, och hon hade lugnt köpt det och antagligen inte ens märkt att jag ljugit. Zayn hade erbjudit mig att sova över, och trots att jag var galet nervös så kunde jag knappast tacka nej.
Jag stängde av ljudet på telefonen och la den på nattduksbordet. Sedan satte jag mig på sängkanten och såg på när Zayn drog av sig sin t-shirt och byxorna för att sedan hoppa i ett par träningsshorts. Min blick fastnade vid hans vältränade mage och bröstkorg, och jag bet mig nervöst i underläppen. Han var alldeles för perfekt för att vara sann.
Jag började försiktigt dra av mig mjukisbyxorna när tanken slog mig att jag inte hade något att sova i. 
"Damn it..."
"Huh?", sa Zayn frågande och såg på mig. 
"Uh, I forgot... I don't have anything to sleep in."
"Who said that you need clothes?" Zayn blinkade flirtigt med ena ögat, och mina kinder färgades röda. "Just kidding. You can sleep in that shirt", sa han och pekade på t-shirten jag fått låna av honom. Jag log tacksamt, och när Zayn inte såg så sniffade jag på den i smyg. Den luktade precis som honom. Mystiskt, sött och gott.
Zayn släckte taklampan och det vart alldeles kolsvart i rummet. Plötsligt kunde jag känna hans andetag mot min panna. Han stod alltså precis framför mig. Jag lyfte blicken och såg in i hans varmt bruna ögon. De var de finaste ögonen jag någonsin sett på en riktig människa.
En varm hand lades på min kind, och jag fann mig själv stå på tå för att lättare kunna nå Zayn's läppar. Jag var ivrig men nervös, trots att vi hade kyssts förut. Zayn hade sagt att han gillade mig. Han gillade mig! Och jag ville egentligen inte erkänna det, men jag gillade honom också. Kanske lite för mycket till och med. Gilla kanske till och med var en underdrift. Jag kunde inte riktigt avläsa vad jag själv kände, för allt kändes så himla overkligt. Som om jag hamnat i min egna lilla rosa bubbla och omvärlden gick i superspeed medan allt i min värld gick i slowmotion. Det hade fortfarande inte gått in för mig att Zayn ville vara med mig, att jag umgåtts med Zayn hela dagen och nu skulle sova med honom. Bara tanken av det var helt sjukt.
Hans läppar var mjuka som sammet och som gjorda för mina. Jag särade försiktigt på läpparna, lät hans tunga glida över min underläpp och tillät sedan min tungspets att möta hans. Jag önskade nästan att detta var vår första kyss, för den var alldeles alldeles perfekt.
Zayn flyttade sina händer till min midja, och snart kände jag hur min tröja drogs upp en aning och hur han med fjäderlätta fingertoppar började massera min mage. Hans fingrar brände mot min hud, och jag undrade om jag hade samma påverkan på honom som han hade på mig. Därför lät jag mina händer sakta glida uppför hans mage för att sedan stanna vid hans nacke. Hans hud knottrade sig under mig och han bet sig hårt i läppen. 
"You're so beautiful, Charlie", sa han och fäste en hårlock bakom mitt öra. Jag blev alldeles varm inombords och lät honom försiktigt putta ner mig i sängen. Han hävde sig upp på armbågarna och böjde ner huvudet för att kyssa mig igen, och mina fingrar lekte med hans hår. Om ändå varje natt kunde vara som denna. Just nu var allt så himla perfekt, och för första gången någonsin så kände jag att han var min. På riktigt bara min. Och jag ville ha varenda del av honom.

Kanske lite kort, men nåja. Gissa vem som kommer in i nästa kapitel? Jo, ingen mindre än NIALL!!! :D

Ber om ursäkt för världens absolut sämsta uppdatering. Jag har inte mått så bra de senaste månaderna, även haft fullt upp i skolan och legat efter i en massa arbeten på grund av att jag varit sjuk rätt mycket, och den senaste månaden har vårt internet varit trasigt/borta och vi har precis fått det lagat, plus att jag knappt varit hemma nu under lovet då jag varit i både London och hos min syster. Men nu vet ni, och jag ska försöka uppdatera mycket mycket bättre. Ni är fantastiska och jag älskar er nåot så otroligt.
P&K!



RSS 2.0