Chapter 51 - The Wedding Part 2

Previously:
"I haven't seen you since we graduated! How are you?"
"I'm great. And hey, this is my boyfriend, Kurt!"
"Hi Kurt! Nice to meet you", log jag och skakade hans hand. 
"Nice to meet you too. Kira has talked alot about you. And congratulations!"
"Thanks." 
"Time to go!", tjoade Ruby med Lucas i famnen. "We don't want to miss the party, do we?"

Vi satt kring det stora långbordet, jag & Harry på ena kortsidan såklart, och folk passade på att hålla tal emellan måltiderna.
"Excuse me", sa Harry högt och slog med besticken mot glaset lite försiktigt så det klirrade. "I'd like to make a speech. Thank you." Alla tystnade och såg intresserat på Harry.
"I don't know what I had expected when we went to find Nancy. Maybe an adventure where I played the hero, threw myself over cars with a weapon in my hands, ready to shoot my enemies. Maybe I saw myself tie him to a chair and try to blackmail him to find out where he kept Nancy. Maybe I had expected not to find her at all, or even worse; dead." Han harklade sig. "You have already heard the story about how we saved Nancy a hundred times probably, but you haven't heard my personaly reaction to all of this. That day, when I found Nancy, was the worst of my life. Not because I found her, that was the second best thing that has ever happened to me. The best thing is marrying her. But that day was the worst day of my life, because I'd never seen her so scared, so broken. So tiny and scared of everything and so so broken. I start crying by even thinking about it." Harry pausade för att torka tårarna, och jag tog hans hand i min.
"When the gun was pointed to my head, my whole life passed me by in a blink of second. And the best parts were when I was with her." Han såg på mig. "I thought about how my life could've ended if I got the chance to stay alive, and I thought of what would happen if I didn't. The worst scenarios popped up in my head, and the worst would be if he pointed the gun at Nancy. Because, a life without Nancy, is not a life I want to live. I've said it so many times before, I say it all the time, and I will remind you forever: I love you, Nancy Elizabeth Styles."
Alla applåderade, och jag torkade tårarna och lät Harry kyssa mig. "I love you too."
"I know. That's why we're here today, right?"
Jag nickade och bet mig i underläppen, och Harry satte sig ner bredvid mig igen.
"That was a beautiful speech by my brother-in-law. I'd like to make one too, if that's okey." Ruby satte Riley i knät på sin bordsgranne och såg lyckligt på oss. "Dearest sister, since the first time I saw you with Harry, in the car outside Meredith's house, I knew that the two of you would become something big. You have always been the most caring of us two, and I'm so happy that you found someone to share your love with when I wans't willing to accept it. You're the most beautiful couple ever, and you are always ready to go through fire for each other. Your relationship has been tested many times, but you always go through the bad times, you always make it. I'm so happy for you, Nancy. You were there for me when I was at my worst, and now I want to be there for you when you're at your best... Excuse me." Ruby började gråta, och jag log bakom tårarna åt henne.
"I really hope that soon we'll get to see a little mini-version of you and a little mini-Harry running around at your house, and that you'll teach them everything you can. You are the smartest people I've ever known. Harry, teach them how to sing and bake, and Nancy, teach them how to sew and make them strong, like you. And even though I've already got two babies, you know who to call when you need a babysitter." Hon blinkade åt oss. "Cheers to Mr. and Mrs.Styles, my friends!"
Alla höjde glasen och skålade för oss, och jag blev alldeles varm i hjärtat. Alla som satt kring bordet betydde så mycket för mig, och det kändes fantastiskt att Harrys alla vänner nu officiellt också var mina vänner. Jag hade lärt känna en massa trevliga människor som Harry bjudit till vårt bröllop.
"It's time, isn't it?", log Ed och reste sig från bordet. Harry nickade till svars och frågade om han behövde hjälp med något, men Ed skakade på huvudet och sa att han klarar sig bra själv. Han försvann upp på scenen och började fixa i ordning med mikrofonstativet, plockade upp sin gitarr ur fodralet och stämde den och så vidare.
"Is he going to sing for us? Amazing!", sa Kevin, Harrys tatuerare. 
"Good evening, everyone", hälsade Ed i micken. "I hope you're all having a great time, and especially you my best friend, Harry, and your fantastic wife: Nancy. Harry is the best man in this world, and I'm so happy for him. And he's a very lucky guy who has found such a beautiful girl. And tonight, this night is their night. And therefore, I want to sing you guys a song. It's a song I've written myself, and my inspiration for when I was writing it, was you guys. The song is called Thinking Out Loud. Here it goes, hope you enjoy it."
Alla reste sig upp och gick bort mot scenen, och Ed började strumma på sin gitarr. 
"When your legs don't work like they used to before
And I can't sweep you off of your feet
Will your mouth still remember the taste of my love?
Will your eyes still smile from your cheeks?
 
And darling, I will be loving you 'til we're 70
And baby, my heart could still fall as hard at 23
And I'm thinking 'bout how people fall in love in mysterious ways
Maybe just the touch of a hand
Well, me - I fall in love with you every single day
And I just wanna tell you I am..."
Harry tog min hand och drog mig intill sig. Sedan placerade han min andra hand på sin axel och tog tag runt min midja. I samma stund tog Niall över och började spela gitarr, och Ed hängde av sig sin och började dansa med en annan tjej.

Devonne | weheartit.com/SZKLANKA | via Tumblr

"So honey now, take me into your loving arms
Kiss me under the light of a thousand stars
Place your head on my beating heart
I'm thinking out loud
That maybe we found love right where we are"
Harry och jag gungade sakta fram och tillbaka, och Eds vackra stämma och Niall's fina gitarrspel fyllde lokalen.
"When my hair's all but gone and my memory fades
And the crowds don't remember my name
When my hands don't play the strings the same way
I know you will still love me the same"

the desire is uncontrolable

Jag såg på Harry, och han såg på mig.
"What are you thinking? Like, right now?"
"About how lucky I am. To have you. To have... this. To be yours." Jag log.
"You are the best thing that's ever been mine." Harry strök mig över kinden, och jag pussade hans hand.
"I'm so happy that I met you. I can't even think of a life without you in it."
Harrys ögon tårades, och jag sträckte på mig för att nå hans läppar. "I love you."
"I love you."
Låten var slut och alla applåderade, inklusive jag & Harry. 
"Sit down everyone, there are more songs to come. But now the stage belongs to Ruby and Liam." Ed tackade återigen för applåderna och gick sedan ner från scenen, och jag chockades av hans ord. Skulle Ruby & Liam uppträda?
Alla hade dragit fram sina stolar så man kunde sitta och kolla, och jag & Harry satt längst fram. En jollrande Lucas placerades i mitt knä, och Riley fick sitta tillsammans med Harry.
"Hi everyone. Since it's my sisters wedding, I feel like I want to share something too. A speech isn't enough. I want to do something that I don't do very often anymore. Sing. And to my help here, I've got Liam with me and Niall on guitar. So, we're going to sing Feels Like Home by Edwina Hayes, 'cause I'm not as good as Ed on writing my own songs. But I hope you enjoy it, sis."
Jag log glatt åt Ruby, Liam och Niall och tog Lucas händer och viftade med dem i luften så att ett skratt lämnade hans små läppar.
Niall började plocka på strängarna, och Ruby harklade sig lite tyst och förde mikrofonen närmare munnen.
"Something in your eyes
Makes me want to lose myself
Makes me want to lose myself
In your arms..."
Liam tog över.
"There's something in your voice
Makes my heart beat fast
Hope this feeling lasts
For the rest of my life..."
Och sedan sjöng de tillsammans, tvåstämmigt, och tog varandras händer. 
"If you knew how lonely my life has been
And how long I've been so alone
If you knew how I wanted someone to come along
And change my life the way you've done

Feels like home to me
Feels like home to me
Feels like I'm all the way back
Where I come from
Feels like home to me
Feels like home to me
Feels like I'm all the way back
Where I belong..."
Deras stämmor ihop var något av det finaste jag hört, och jag kom på mig själv med att gråta. Harry pussade mig på kinden, och jag lutade huvudet mot hans axel. Det här var verkligen den bästa dagen i mitt liv. Det bästa som hänt mig någonsin. Just nu och här ville jag bara stanna tiden och leva såhär förevigt. Med världens bästa man bredvid mig och världens finaste syster som sjunger för oss. Det kunde inte bli bättre, och jag kunde knappt vänta tills jag fick ge tillbaka på Rubys framtida bröllop och få henne att känna som jag gjorde nu.
"A window breaks down a long dark street
And a siren wails in the night
But I'm alright 'cause I have you here with me
And I can almost see through the dark there is light

If you knew how much this moment means to me
And how long I've waited for your touch
If you knew how happy you are making me
I've never thought I'd love anyone so much..."
Mamma, som satt bakom mig, strök mig över axlarna och viskade att hon aldrig varit så stolt över mig som hon var just nu. Jag la min hand ovanpå hennes och kände hur mitt leende växte sig bredare. Jag var omringad av så många fantastiska människor, många som jag aldrig ens skulle ha träffat om det inte vore för Harry. Jag visste att bröllopsdagen skulle vara den bästa dagen i ens liv, men jag visste inte att den skulle kännas såhär galet underbar. 
"Feels like I'm all the way back where I belong", avslutade Ruby, och alla reste sig upp och applåderade och visslade och tjoade.
"Thank you, Ruby. Thank you thank you thank you", sa jag och kastade mig om halsen på henne när hon kommit ner från scenen. "That was the most beautiful thing I've ever heard. I loved it!"
"Aw, that's nothing. I know you'd do the same for me, NayNay." Hon pussade mig på kinden.
"Yeah, you just forgot the fact that I can't sing..."
"I mean if you could. You would probably make the most fabulous speech instead, or do my makeup, make my dress, I don't know. But you would do everything for me. You have always done that. So now I felt like it was my time to give back."
"I love you, Rue."
"I love you too. Now have fun on your honeymoon, it's almost time to go!"
"But first you have to change clothes, sweetie", sa Meredith. "Ruby, Brianna and I have packed all your things so don't worry, and Eleanor, Perrie and Jolie went shopping and bought you a dress. It's in that room over there." Hon pekade på den mörka trädörren lite längre in i lokalen. "Hurry up, you don't want to miss the flight, do you?"

Jag hade nu tagit på mig den röda tighta klänningen som tjejerna köpt åt mig. Den satt fantastiskt och framhävde verkligen min figur. Jag kände mig nästan ännu finare än vad jag gjort i min bröllopsklänning. Till klänningen bar jag svarta pumps och en svart axelväska där mamma packat ner allt jag behövde för resan, så som pass, plånbok (som hon för övrigt fyllt med lite extra pengar), nycklar, tuggummi, hörlurar, handsprit och allt vad en nu kunde behöva. Jag såg på min spegelbild och drog handen genom håret. Halsbandet med det lilla pappersflygplanet som jag fått av Harry blänkte i lampskenet, och jag la huvudet på sned och tog flygplanet mellan tumme och pekfinger.
Det knackade på dörren, och Josefine stack in huvudet. "Are you ready? They're all waiting for you out there."
"Yeah, I guess I am." Jag tog på mig min svarta skinnjacka och vände mig mot henne. "Thanks for watching our house while we're away."
"No problem, I've told you. I owe you guys big time. Harry, Louis and Niall saved our lives. Saved my life. If it weren't for them, I'd still be there, or maybe even dead. And you mean so much to me, you know."
"Aww!" Jag gick fram till Josefine och gav henne en rejäl kram. "By the way, I know someone who'd like to pick you up tomorrow at 8 pm, at our house."
"Really? Who?"
"Uhm, his name is Louis. Louis Tomlinson? Ever heard of him? Does it ring any bells?", skämtade jag med henne, och hon satte handen för munnen.
"Are you kidding me? Does Louis want to go out with me? For real?"
"Yes, oh my god. He's been checking you out all night and he thought about surprising you tomorrow, but I suppose it's better to warn you first." 
"Oh my, I can't believe it!" Josefine tog min hand. "But now you really have to go, come on!" Hon tog min resväska och drog mig ut ur rummet. Det var helt tomt i lokalen för alla hade samlats ute vid bilen. Det var en stor, flådig limousin som skulle ta oss till flygplatsen. Våra väskor lastades in, och chauffören höll upp dörren. Alla kramade oss adjö och önskade oss en trevlig resa. Mamma bad mig ringa när vi var framme vid slutdestination och Riley och Lucas försökte äta upp mitt ansikte när jag pussade dem hejdå. 
"Let's go then", log Harry.
"Yeah." Jag satte mig bredvid honom där bak, och han la armen om mina axlar. Medan bilen började rulla så vevades rutan ner, och vi sträckte oss ut och skrek lyckligt: "Mr and Mrs Styles are going to Greece!" och lämnade snart jublandet och applåderna och vinkandena bakom oss för att påbörja vårt första riktiga äventyr tillsammans, nämligen the happy ever after.

Whoop whoop! Del 2 är nu ute. Vad tycks? Hade först tänkt att jag kanske skulle avsluta novellen någonstans här, men det är fortfarande några moment som jag ska ske innan jag är nöjd. Så nu vet jag precis hur den ska avslutas, och jag kan meddela att det är ett fåtal kapitel kvar. Så TTS blir cirkus 60 kapitel lång. 
Tack för era fina kommentarer. Tycker om er så himla mycket! 

Kommentarer
Postat av: Bella

Väldigt bra :) längtar till nästa :)

Svar: Tack hihi :)
Vendela Åstrand

2015-02-18 @ 23:13:50
Postat av: JEN...<3

Det var helt fantastiskt skrivet och så finns bröllop

Svar: Aw taack hihi :D<3
Vendela Åstrand

2015-02-19 @ 00:40:03 / URL: http://justinblogg.blogg.se
Postat av: bella

du? förresten, vad hände med Daniel? han som kidnappade Nancy och Josefine? :)

Svar: Om du går tillbaka till det här kapitlet: http://directionery.blogg.se/2013/december/chapter-47-wait-for-me.html#comment så får du reda på det. :)
Vendela Åstrand

2015-02-19 @ 17:25:18
Postat av: Malin

Grymt!! Längtar tills nästa kapitel :)

Svar: Taack!! :D
Vendela Åstrand

2015-02-19 @ 21:10:04 / URL: http://nailartinspirations.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback