Chapter 51 - The Wedding Part 1

Previously:
"Ruby, darling. Wake up, dear." Meredith flinade åt henne, men Ruby bara viftade med handen.
"I need sleep. I just realized that this is my last morning to sleep in. I got two babies and a fiancé back home."
Jag knuffade till Ruby i sidan, och alla skrattade. "Drink your coffee and get ready. Your boys are probabaly waiting for you."
Själv kunde jag knappt vänta på att få komma hem och slänga mig i famnen på Harry.

Harry stod framför spegeln och fixade till håret. "I can't wait to see her."
"I know, mate", sa jag och lyfte upp Riley som kröp omkring på golvet. Lucas satt och sov i Niall's knä, och Niall synade Harry uppifrån och ner.
"You will see her, soon. And then you'll see her everyday for the rest of your life. You'll be married!"
"Niall's right. Don't worry", instämde jag. Det knackade på dörren, och Perrie kom gåendes in med Isobel och Deborah.
"Zayn, Deborah is hungry. Could you please take Isobel for me?"
"Of course, babe", sa han och gick fram för att ge Perrie en puss på munnen. Isobel gick fram till Harry och såg upp på honom.
"Do you think he looks good?" tecknade Zayn åt henne, och hon nickade glatt till svar.
"What if she changes her mind?", sa Harry tveksamt.
"Are you kidding me? Are you, Mr. Harry freaking Styles, having a time of doubt? Please, of course she won't! How can you even think that?", frågade jag förvirrat.
"I don't know... I've never felt so insecure. I've been waiting all my life to marry that girl. I just want everything to go right."
"It will. It's gonna be a wonderful wedding. She's probably just as worried as you are. So don't. There's no reason to worry."
Mamma hjälpte mig med att dra upp dragkedjan på klänningen, och min tvillingsyster mötte min blick genom figurspegeln. Hennes ögon var blodsprängda eftersom hon hade börjat gråta av lycka så fort vi kom in i kyrkan. Och folk som trodde att Ruby inte var känslig, - pyttsan heller! Om en halvtimme skulle gästerna komma, och mamma hade räknat ut att kyrkan skulle vara helt fullsatt. Nervositeten fick det att vända sig i magen, men jag tänkte inte vika mig för den. Det här var vad jag drömt om, visst? Och det här skulle ju vara min stora dag. Min tid i rampljuset. Min chans att få känna mig som en riktig prinsessa. Så vad hade jag att oroa mig över? Att Harry skulle ha ångrat sig under det senaste dygnet? Skulle inte tro det. Men det här var så annorlunda i jämförelse med det rampljus jag faktiskt var van vid. Nu skulle allas blickar vara på mig av en helt annan anledning, för nu var jag flickan i höga klackar, prinsessklänning och slöja. Det här var min dag. Min stora dag.
"Don't be nervous, my dear. Everything's gonna go just fine", log moster Meredith och klappade mig lätt på axeln. Jag log tveksamt mot min spegelbild. 
"Do I look okey?"
"Are you kidding me, Nancy? You look fantastic!" Meredith smekte min kind.
"You always look totally gorgeous, Naynay", sa Ruby och kom fram till mig. "And tonight you're more beautiful than ever. For once I will actually admit that you're the better-looking twin."
Jag skrattade och vände mig om för att krama om Ruby. 
"Once again I must say, you look just like you grandma. Elizabeth would have been so proud to see you here today." Meredith kramade om oss båda, och mamma anslöt sig också till gruppkramen.

Ruby hjälpte mig på med klackskorna under alla lager av klänningstyg, och under tiden brast mamma ut i gråt. 
"Mom, please don't cry. You'll ruin my makeup", skrattade jag och drog med fingret under ena ögat.
"I know, I'm sorry. I'll... I just... I can't believe that my little girl is actually getting married today. That you're actually here and I'm here and gets to see it all. Oh my lord, I'm so thankful for you girls."
"I love you, mom", sa jag och pussade henne på kinden. 
Någon knackade på dörren, och mamma gick för att öppna. Det var pappa som stod utanför.
"It's time to get ready. It starts in one minute!"
"Oh my!", sa alla mina brudtärnor i kör. Ruby, Jolie, Perrie, Eleanor och Josefine skyndade sig mot dörren för att göra sig redo att gå fram till altaret. De var så vackra i de röda klänningarna jag valt ut åt dem. 
Mamma kramade om mig återigen, och Meredith önskade mig lycka till. Sedan lämnade de rummet för att gå in och sätta sig i kyrkan. Pappa kom fram till mig och kramade om mig han också.
"You're very beautiful in that dress, dear." 
"Thanks, dad."
"Are you nervous?"
Jag nickade.
"That's good. You should be. But everything's gonna be fine, just don't run to Harry, will you?"
"I promise", flinade jag. "And don't make me fall, okay?"
"I won't, Nancy. I won't."
 
 

Klockorna började klämta och portarna öppnades. Mina flickor gick in och strödde blomblad omkring sig, och jag blev allt mer nervös. Där framme kunde jag se Harry, och jag ville helst av allt bara springa fram till honom, men jag fick inte. Kunde inte. Mina ben var som gelé, jag kunde knappt tro att detta hände på riktigt. Människorna på bänkraderna ställde sig upp och log åt mig. Alla jag kände väl skickade iväg slängkyssar, och jag vinkade till Zayns små töser och Rubys tvillingpojkar som jollrade glatt i mammas och Merediths famnar.
Jag såg på Harry och log med tårar i ögonen, och han mötte min blick med ett hjärtknipande vackert leende.
Känslorna bubblade upp inom mig när portarna öppnades och Nancy och hennes pappa kom gåendes in till den ljuva musiken. Klänningen släpade i golvet, och Spencer höll ett stadigt tag om hennes arm så hon inte skulle råka snubbla. I händerna bar Nancy en stor bukett med rosa och vita blommor, och hon log nervöst åt våra nära och kära tills hennes blick mötte min. Jag kunde se att hon var nära till tårar, men leendet på hennes läppar gick inte att ta miste på. Jag sprack upp i ett ännu bredare leende själv och kunde knappt vänta tills jag fick ha henne här hos mig. Ju närmare hon kom, desto gladare blev jag, och det dröjde inte allt för länge förrän Nancy slöt upp vid min sida och Spencer räckte över hennes hand. Sedan steg han åt sidan, och prästen öppnade munnen för att påbörja sitt tal.
"We have gathered here today to witness and celebrate the wedding of Harold and Nancy. Marriage is the union of husband and wife in heart, body and mind. It is intended for their mutual joy - and for the help and comfort given on another in prosperity and adversity. But more importantly - it is a means through which a stable and loving environment may be attained."
Nancy's blick var fäst vid min, hon kollade inte bort för ens en sekund. Jag log varmt mot henne, och prästen fortsatte sitt tal.
"Through marriage, Harold and Nancy make a commitment together to face their disappointments - embrace their dreams - realize their hopes - and accept each other's failures. Harold and Nancy will promise one another to aspire to these ideals throughout their lives together - through mutual understanding - openness - and sensitivity to each other. This occasion marks the celebration of love and commitment with which this man and this woman begin their life together. And now - through me, God joins you together in one of the holiest bonds. Now it's time for the two of you to exchange your vows." Prästen vände sig mot mig. "Do you, Harold Edward Styles, take Nancy Elizabeth Jay to be your lawful wife, love her, honor and keep her, in sickness and in health, for better, for worse, forsaking all others, keep yourself only unto her as long as you both shall live?"
"I do", svarade jag med tårar i ögonen och såg lyckligt på Nancy. Prästen upprepade samma fråga åt Nancy, och hon började fälla  tårar igen.
"I do!"
Jag tryckte hennes händer lite extra. Under tiden tog prästen fram våra ringar. "This relationship stands for love, loyalty, honesty and trust, but most of all for friendship. Before they knew love, they were friends, and it was from this seed of friendship that is their destiny. Do not think that you can direct the course of love - for love, if it finds you worthy, shall direct you." Han harklade sig. "Harold, please place the ring upon Nancy's hand and repeat after me; Nancy, this ring I give to you, in token and pledge, of my constant faith, and abiding love."
Jag upprepade det prästen sa och placerade ringen på hennes finger, och sedan gjorde hon detsamma på mig.
"Harold, this ring I give to you, in token and pledge, of my constant faith, and abiding love."
"May these rings be blessed as the symbol of this affectionate unity. These two lives are now joined in one unbroken circle. Wherever they go - may they always return to one another. By the authority granted by the creator of the universe, I can now pronounce Harold and Nancy as husband and wife. You may now kiss the bride!"
Jag lutade mig framåt och kysste Nancy passionerat, och alla i kyrkan applåderade och jublade. Nancy slängde sig runt min hals, och jag kramade om henne hårt och snurrade runt henne ett varv. "I love you, Nancy."
"And I love you, Harry."
Jag kysste henne igen och såg sedan på mamma, och hon log stolt och gjorde tummen upp åt mig. Hon hade väntat lika länge som jag på att denna dag skulle ske. Och just nu var jag den lyckligaste mannen på jorden. 
"The party isn't over!", sa Ruby när alla reste sig upp. "Let us now go and celebrate the marriage of Mr. and Mrs. Styles!"
Jag släppte, halvt ofrivilligt, taget om Harrys hand och gick fram för att krama om mina nära och kära. 
"I cried so much", sa Anne och kramade mig hårt. "The whole time! You look fantastic, Nancy! I'm so happy to have you as my daughter-in-law."
"Thanks, Anne. I love you", sa jag tacksamt och pussade henne på kinden. Näst på tur var Stina.
"Heiijj", sa jag på knackig svenska, vilket fick henne att skratta.
"Hej." Hon kramade om mig. "You look amazing. You are jättefin."
"Aww", log jag. "You are jeedefiijn too, Stina!" Jag kramade om henne. "I hope that Harry acted nicely when he stayed at your place."
"Oh, he did." Hon flinade glatt.
Jag fick hundratals kramar av alla jag passerade när vi skulle ut till bilen.
"Congratulations, Mrs.Styles!", sa en röst jag så väl kände igen.
"Kira!", utbrast jag och slängde mig om halsen på henne. "You came, oh my god!"
"You don't think I would miss my best friends wedding, do you?" skrattade hon medan jag försökte torka tårarna som envisades med att lämna mina ögon. 
"I haven't seen you since we graduated! How are you?"
"I'm great. And hey, this is my boyfriend, Kurt!"
"Hi Kurt! Nice to meet you", log jag och skakade hans hand. 
"Nice to meet you too. Kira has talked alot about you. And congratulations!"
"Thanks." 
"Time to go!", tjoade Ruby med Lucas i famnen. "We don't want to miss the party, do we?"

Åh, är så glad över att #Hancy äntligen är gifta! Har velat viga dem så länge nu, haha. 
Tänkte att jag kör på med TTS nu tills den är slut, så jag helt och fullt kan fokusera på TFW sen. Blir det bra? Hoppas det.
Ett stort tack och en massa bamsekramar till alla ni som fortfarande hänger kvar på bloggen trots att den bara står och dammar ibland! Ni är så himla fina allihop. <3

Kommentarer
Postat av: Bella

Omg så bra! :) man ser detta i sitt huvud när man läser och jag fä det i dina noveller och oneshots, ser det man läser i huvudet :) men nu är jag lite förvirrad. Heter harry harold igentlingen eller heter han Harry? :) kram :)

Svar: Aw tack! :) Jag vet faktiskt inte, har läst någonstans att han heter Harold egentligen, men jag vet inte riktigt. Men i den här novellen fick han heta så hihi. :)
Vendela Åstrand

2015-02-09 @ 17:12:45
Postat av: JEN...<3

Nej nej nej nej!!' Den får inte vara slut!!! Det är så underbart skrivet men den får helt enkelt inte ta slut!!!

Svar: Aww finis! Men alla noveller måste ju ha ett slut någon gång tyvärr. Förstår hur du känner dock. Har jättesvårt för att släppa taget om dessa karaktärer och liv jag byggt upp i denna novell! :3 <3
Vendela Åstrand

2015-02-12 @ 10:14:48 / URL: http://justinblogg.blogg.se
Postat av: Malin

Åh vad bra!! :) Älskar när du lägger till låtar, det blir liksom ännu mer feeling! Superbra <3

Svar: Taack hihi! :D Vad kul att du gillar det!!
Vendela Åstrand

2015-02-12 @ 10:25:51 / URL: http://nailartinspirations.blogg.se/
Postat av: MyJDBStory

Hej! Jag ska börja skriva en novell, det skulle vara jätte kul om du ville kika in min blogg! :)

Svar: Hej! Visst självklart, ska kika in genast :)
Vendela Åstrand

2015-02-12 @ 17:26:31 / URL: http://www.myjdbstory.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback