Chapter 52 - Honeymoon

Previously:
"Let's go then", log Harry.
"Yeah." Jag satte mig bredvid honom där bak, och han la armen om mina axlar. Medan bilen började rulla så vevades rutan ner, och vi sträckte oss ut och skrek lyckligt: "Mr and Mrs Styles are going to Greece!" och lämnade snart jublandet och applåderna och vinkandena bakom oss för att påbörja vårt första riktiga äventyr tillsammans, nämligen the happy ever after.

bild kommer!
Jag satt och bläddrade mellan låtarna på ipoden medan Nancy snarkade mig i örat. Det återstod en och en halv timme av flygresan, och Nancy hade somnat nästan direkt efter att planet lämnat marken. Men jag förstod att hon var trött, det hade varit en lång men fartfylld dag, och ännu var den inte slut på långa vägar. Jag planerade att vi skulle ta en taxi från flygplatsen till hotellet, och om Nancy orkade så skulle vi gå ut och äta något när vi var framme, annars fick jag väl ta något på hotellet så hon kunde gå och lägga sig direkt.
Jag lät The Smiths låt Asleep spela i lurarna och rättade till Nancys som  höll på att åka ur hennes öra för att hon vred på sig hela tiden. En ögonfrans hade landat under hennes öga som jag snabbt petade bort, och sedan pussade jag henne på pannan. Hon var lite kall, så jag böjde mig försiktigt fram och rotade upp min jacka ur min väska och la den över henne som ett täcke. Ett leende spred sig på hennes läppar, och jag la armarna om henne igen. Min allra finaste Nancy. Nu var hon officiellt verkligen min. Helt och hållet min. Min underbart vackra Nancy Elizabeth Styles. Det kändes lite konstigt att säga Nancy Styles, men jag skulle nog vänja mig rätt snabbt ändå.
Jag tog av mig klackskorna och la ner dem i min handväska och började sedan hjälpa städerskorna att plocka undan tallrikar och annat från bordet. Jolie och Stina svabbade golvet, och Niall & Ed hjälptes åt att städa undan sladdar och plocka undan instrument från scenen. Liam försökte få in tvillingarna i bilen, och Zayn, Perrie och deras barn hade redan åkt hem. Mamma och pappa skulle stanna hos oss inatt, så alltså fick jag mig en liten sovmorgon imorgon som tur var. Det var verkligen behövligt efter denna kväll. Jag kunde knappt föreställa mig hur trött Nancy måste vara som skulle flyga och allt under samma natt.
"Your kids are really cute", sa en av städerskorna, och jag log tacksamt.
"Thanks. I guess they got the looks from Liam." 
"You're a beautiful young lady too, Ruby. I hope your sons will have a great bond, just like you and your sister."
"I hope so too. Do you have any kids?"
"A daughter, yes. I used to have a grandchild too, but she died in leukemia a few years ago." 
"Oh, I'm so sorry..."
"I't okey. I guess God needed another angel, I'm happy that I got to have her for a little while at least."
"Yeah, that's true. Say hi to your daughter from me." 
"I absolutely will", log hon tillbaka. "Now go home and get some sleep, you deserve it, dear."
Jag kramade om henne och bar ut de sista sakerna till det stora köket, sedan tog jag min jacka och ställde mig vid ytterdörren. Mamma och pappa satt bak i bilen med tvillingarna, och Liam kom gåendes mot mig.
"Ready to go home?"
"More than ready", log jag.
"No shoes, I see. Well well..." Han lyfte upp mig och bar mig hela vägen bort till bilen, och jag fnissade tyst för mig själv. 
"Will you do this on my wedding day too?"
"If you skip wearing shoes, then probably yes."
Väskorna kom fort efter att vi landat, och allt hade gått snabbt och smidigt, tack och lov. Nu var vi framme vid hotellet, och det var väldigt flådigt faktiskt. Alla möbler och väggar gick i vitt och havsblått, och det var väldigt stilrent inrett. 
"Name?", frågade kvinnan bakom disken.
"Harry and Nancy Styles", sa Harry, och jag vände mig om för att gäspa. Jag var fortfarande helt slut och kunde knappt vänta tills jag fick landa i hotellsängen.
"Suite 04. Here's your key. You can find it on fifth floor. Breakfast will be served from 7am to 9am, but roomservice works anytime of the day. Any questions?"
"No, I think we're fine. Thank you, madame."
"Well then, have a good night."

Vi tog hissen upp till våning 5 och letade sedan efter vår svit. Den var mycket större än vad jag väntat mig, och till och med ännu mer flott än resten av hotellet, hur det nu var möjligt. 
"Look, what a view!", utbrast Harry när han ställt sig vid fönstret. Jag gick fram till honom och granskade utsikten med honom. Man såg havet härifrån, samt alla palmer som bredde ut sig längs med strandpromenaden. "What do you say about a night swim?"
"Hm..", sa jag tveksamt och mötte Harrys blick. Han såg på mig med världens valpmin som han visste att jag inte kunde säga nej till. "Okey then." 
Vi slängde på oss badkläder, packade ner två handdukar, drog på oss kläder och gick sedan ner mot stranden. Vattnet såg väldigt kallt ut enligt mig, men Harry slängde av sig tröjan och nickade åt mig att skynda. När Harry såg vatten blev han som en femåring, men det var något charmigt i det också.
Jag drog klänningen över huvudet och la den på vår väska, och sedan gick jag fram till vattenbrynet och doppade fötterna. Som jag trott, vattnet var superkallt, så jag gjorde mig redo att springa upp på stranden igen, men det var redan försent. Harry fick tag i mig och drog mig med sig när han skulle doppa sig.

Love

"Oh god why did I agree to do this?!", sa jag och huttrade. 
"Schh it's not that bad, is it?" Harry skakade på huvudet och skrattade.
"It's freezing!" Jag kände hur huden knottrade sig på armar och ben.
"I'll warm you up, come here", log Harry flirtigt och drog mig intill sig. Trots att vattnet var kallt så var hans kropp fortfarande varm. Han böjde sig ner och pussade mig på pannan, sedan näsan, kinderna, mina mungipor och sist men inte minst mina läppar.  
"Still cold, my wife?"
Jag rodnade och såg på honom. "No.."
"Told you. There isn't a problem that I can't solve, my love."
"You're my husband, not a super hero, Harry." Jag fnissade åt honom och han knuffade mig så jag ramlade bakåt i vattnet. "You'll so regret doing that!", skrek jag och slängde mig på honom, men han bara skrattade och lät oss båda hamna på rumpan på havsbottnen. 
"You may be immature but somehow I still love you, you creep."
"You should consider yourself lucky, because I love you back, Mrs Creep." Harry anföll mig och blåste mig på halsen vilket han visste att jag tyckte kittlades, och jag kittlade honom tillbaka i sidan vilket fick honom att gapskratta.
"Okey okey, I surrender! What do you say about having some night snack? I'll pay." Harry log snett och drog upp mig på fötter, och jag nickade instämmande.
Liam låste upp dörren till huset medan jag och mamma knäppte loss tvillingarna och lyfte ut dem från bilen. Lucas gäspade stort i min famn, och jag lät hans lilla hand ta tag i mitt lillfinger när jag bar in honom. Mamma kom strax efter med Riley, och Liam och pappa hade satt sig i köket. 
"Shall I night the kids?", frågade Liam.
"No, I'll do it", log jag och fortsatte upp för trappen så inte Lucas skulle vakna av ljuset från kökslamporna. Mamma tassade efter mig och hjälpte mig byta kläder på pojkarna. 
När vi hade lagt ner dem i sina spjälsängar så satte mamma sig på pallen bredvid Rileys säng. "This reminds me so much of when you were young", log hon med tårar i ögonen. "I used to sit like this, watching you girls sleep. You always slept so heavy, just like Riley, and Nancy we're just like Lucas. I just miss that time so much. Being a mother is the best time of your life."
"I know. I've never felt so... important, like I do now. I want to do everything that is the best for them. I want to be there for them, like you and dad were for me. I want to teach them so much, show them the world, you know." Jag log. "And I love to see that even if they're so young, they already have personalities. Lucas loves music and sleeps the best when I sing him to sleep, and Riley tries to chit-chat all the time, so he's probably gonna be pretty nerdy, like Nancy."
"Aw, how cute. Well, maybe we should let them get some sleep."
"Yeah, you're probably right. They'll wake up at six in the morning anyways, so. And I think I need some sleep too."
Vi satt i hotellbaren och delade på en skål pommes. Jag drack ett glas vitt vin och Harry tog en öl.
"It's so nice to be here, just us two", log jag.
"Yes indeed. It's so relaxing to able to hang out with you without any fans or paparazzis following us everywhere."
"Yeah." 
"But I think Ruby's right."
"What?" Jag såg frågande på honom, och han log snett mot mig.
"I've been thinking about what she said during dinner. Wouldn't it be nice with a little mini-you or me running around? I can barely wait."
"I don't know... I mean, of course I want to have kids, it has been my biggest dream since I was, like, four. But right now? I'm not so sure... I mean, there's so much with my career right now, and you're about to go on a new tour when we get home? I just..."
"Hey, I know you're stressed. And I wasn't thinking about having a baby right now? When we get one, I shall be there with you every single day. It's not just you who's going to be pregnant. We'll go through it together. I want to be there in every single minute of it. From the start of the baby tummy, 'til the first kick and when the baby's born and takes the first steps or says the first word. I want it all."
"Have I told you that I love you?" Jag såg på Harry med tårar i ögonen för kanske femtioelfte gången idag. Innerst inne längtade jag väldigt mycket åt att få dela något så fantastiskt som en liten människa tillsammans med Harry, men just precis nu var bara inte rätt tid. Jag ville ge vårt framtida barn allt jag kunde. Jag ville vara hundra procent redo att bli en bra mamma.
"Yeah I might have heard it sometime, but I wouldn't mind hearing it more." Han tog min hand i sin. "Cheers for us and our future alien." 

Kort kapitel, jag vet, men bättre än inget antar jag. Insåg att jag bara har åtta punkter kvar som jag vill ha med i denna novell, vilket betyder att det är kanske max fyra kapitel kvar tills den är slut. Och då är epilogen inräknad. ALLTSÅ FYRA KAPITEL. HUR SJUKT?! Känns så konstigt att jag snart ska släppa taget om alla dessa karaktärer som yrar runt i mitt huvud dag som natt. Men som tur är har jag ju TFW att gå tillbaka till sen, så det blir ju i alla fall inget hejdåvisesadjöfarväl än på ett tag.
P&K!



RSS 2.0