Chapter 6 - Operation Outcast

Previously:
"What are you reading?", frågade Ed och vände för en gångs skull bort blicken från datorn.
"The fault in our stars. I got it today."
"Cool. Is it any good? I've heard that John Green is pretty good."
"Yeah, I think I will love it."
Ed nickade. "But will you watch this movie with me or not?"
"Okay, come here then." Jag klappade på madrassen bredvid mig och Ed flyttade hit med sin laptop. Han började sedan förklara handlingen, och eftersom den lät någorlunda intressant så beslutade jag mig för att faktiskt kolla på den. Lite kvalitetstid med sin bästa vän kunde ju aldrig skada?

"Have fun tonight, Charlie. And don't come home too late, okay? And tell your friends hi from me", ropade mamma från vardagsrummet när jag kämpade med att få på mig mina converse ute i hallen. Jag var så nervös att det kändes som om kvällens middag skulle komma upp igen, och jag kunde inte hålla fingrarna i styr. 
"I will. Bye mom!" Jag tog min jacka och lät mobilen slinka ner i fickan, och sedan stängde jag ytterdörren bakom mig. En rostig gammal skrotbil stod och väntade på mig nere vid vägkanten, och i framsätet satt Rhys och Zayn. Zayn vinkade glatt när jag öppnade porten till trapphuset och klev ut i den friska luften. Det var lite kyligt ute, men jag fick väl skylla mig själv med tanke på valet av kläder. För en gångs skull bar jag kjol och väldigt tunna strumpbyxor, med en svart t-shirt instoppad innanför den midjehöga kjolen. Kanske inte så värst festligt egentligen, men jag var inte direkt någon partypingla och hade näst intill inga festplagg i min garderob, så jag hade fått lösa det på bästa sätt. Jag kunde ju inte ha samma outfit som på förra festen, för till och med en icke-trend-följare som jag visste att det var tabu i modevärlden.
"Hello", hälsade killarna när jag hoppade in i baksätet på den skruttiga bilen.
"Hi", sa jag generat och knäppte fast bilbältet. Rhys gasade på så fort att jag nästan dunkade huvudet i sätet framför, men som tur var han jag stoppa händelsen i sista stund.
"Do you have anything with you?", frågade Rhys, och det tog ett tag innan jag fattade att det var mig han pratade med. Men vadå 'något med dig'? Förväntandes man...? Vänta, hade jag missat att man var tvungen att fixa alkohol själv? Fan vad pinsamt! Vad skulle jag svara på det där?
"Uhm...", började jag, men blev avbruten av Zayn.
"I take that as a no, but it's okay. I've got enough for you too." Han log mot mig genom backspegeln, och jag log osäkert tillbaka. Varför var jag tvungen att vara så himla osäker runt honom? Förhoppningsvis skulle det ändras så fort jag hade fått lite alkohol i kroppen, men först skulle jag behöva överleva en pinsam ankomst till en fest där jag inte kände en kotte.

"We're here", sa Rhys och parkerade bilen på, antagligen, Francescas uppfart. Fransesca borde i ett stort och flådigt hus, men det var väl som förväntat. Jag hade på känn att hon var ett rikemansbarn, men ett mindre snobbigt och bortskämt sådant.
Rhys gick ur bilen och öppnade bagagen för att sedan fatta tag i två stora påsar som var fulla med klirrande flaskor. Min bildörr hade dock fastnat, och jag försökte allt vad jag kunde med att få upp den, men till ingen nytta. Zayn märkte att jag inte tog mig ut och öppnade dörren utan minsta problem, som om den vore fjäderlätt.
"Sorry. This is an old car and the doors aren't always working." Han sträckte ut sin hand och hjälpte mig ut, men när jag väl stod med båda fötterna på marken så släppte han inte. Men det var jag glad över. Jag blev med ens lite mindre rädd och osäker över vad som skulle komma härnäst, för Zayn var här, och min hand i hans.
"Let's go inside", log Zayn, och jag nickade och lät mig dras med mot ingången. Zayn skulle just plinga på, men Rhys öppnade dörren och gick rätt in som om han själv bodde här. Men å andra sidan så var det ju hans flickväns hus, så det var ju kanske inte så konstigt. I hallen var det proppat med människor i festlig klädsel, och dunkadunk-musik var på på hög volym. Ifrån det jag gissade var vardagsrummet hördes tjo och tjimm och skratt och påhittade snapsvisor. 
"Hi Rhys!", utbrast Francesca som kom gåendes ner för trappan. Hon slängde sig om halsen på sin kille och kysste honom, och jag kom på mig själv med att stirra på dem. Trots att jag egentligen inte ville erkänna det för mig själv, så önskade jag att det där var jag och Zayn. 
"Oh, hi Charlie!" Francesca kramade om mig som om vi varit nära vänner hela livet, och jag kramade stelt tillbaka, fortfarande i chock av gesten. Francescas långa chokladbruna hår blänkte i skenet från de provisoriskt uppsatta discolamporna i taket och hade världens hollywoodsvall. På sig hade hon en svart fodralklänning som fick hennes redan perfekta kropp och perfekta långa ben att se ännu mer perfekta ut, och till den bar hon ett par svarta pumps. Hon var så vacker att jag ville gråta, och jag kände mig som en femåring när jag stod intill henne.
"I'm glad that you showed up!"
Jag log mot Francesca och såg mig om efter Zayn som hade släppt taget om min hand och försvunnit iväg, antagligen för att hälsa på andra eller fixa med drickan.
"Frances!", ropade Holly och klämde sig fram mellan havet av människor. "Oh, hi Outca-.. Oh, I mean Charlie."
"Hi Holly", sa jag och himlade med ögonen.
"Hey, I'm sorry for..." Holly harklade sig och såg verkligen ansträngd ut. "Sorry for being such a bitch. I take it back. But I don't get why you were converse at a party?"
Jag skulle just invända med att det inte alls var något fel på mina converse då Francesca avbröt mig.
"She's actually kinda right. But it's cute. You're not the high heels-kind-of-person, huh?"
"Nah, not really", sa jag ärligt och såg ner i golvet.
"Come with me, I'll teach you to become one!" Francesca tog min hand och drog med mig upp för trappen. På vägen passerade vi ett gäng killar som jag hade sett på skolan någon gång tidigare, och hon snodde en röd mugg från en av dem och räckte den till mig. "Here, have some."
Jag tog en klunk, och det brände i halsen. "What is this?"
"Bacardi, probably. It doesn't matter what you blend it with, you can feel the taste of it anyways."
"Oh", var allt jag fick ur mig och tog motvilligt en klunk till. Vi gick in i ett stort och rosa rum, som jag antog var Francescas eget rum. Det var lite för tjejigt för min smak, men ändå fint.
"Sit down", sa hon och nickade mot sin stora säng medan hon gick bort till sin walk-in-closet. Några minuter senare kom hon ut med ett par svarta klackar som liknade hennes pumps men som dock inte såg lika livsfarliga ut, samt en vinröd festklänning. Den var tight och glittrig upptill, men matt och mer luftig nertill. Himla fin faktiskt.
"I think this one will fit you, if you want to try it on?"
"Yeah, sure." Jag krånglade av mig mina kläder och beslöt mig också för att ta av strumpbyxorna, och drog sedan klänningen över huvudet. Francesca hjälpte mig med dragkedjan i ryggen, och någon minut senare hade jag också fått på mig skorna. 
"Wow Charlie, you look gorgeous!"
"Thanks", sa jag och rodnade. Jag hade aldrig fått en sådan kommentar förut, bortsett från min mamma då, men det hände inte ofta det heller.
"And I know one thing that would fit perfectly to that dress", sa hon och försvann bort till sitt sminkbord och kom sedan tillbaka med ett läppstift i samma nyans som klänningen. "Here you go!"
Jag såg frågande på läppstiftet. "Do you... have a mirror?"
"Wait", skrattade hon och tog tillbaka läppstiftet. "I'll help." Hon tog ett stadigt tag om min käke och applicerade läppstiftet, sedan visade hon hur jag skulle smacka med läpparna och satte på korken. "Yes, totally gorgeous! Now let's go down and show you off to the other ones!"

"Charlie, you look stunning", sa Zayn när jag stapplade ut i köket på mina klackar. Jag var verkligen inte van vid att gå i högklackat, eller klackskor över huvud taget. Jag kunde känna många blickar bränna i nacken på mig, men Zayn lade en beskyddande arm om min midja och drog mig mot sig. 
"What are you drinking?", frågade han sedan och såg ner i mitt glas.
"Uhm, bacardi", sa jag och harklade mig.
"Not very good for a beginner. Here, have some coke instead. You won't notice the vodka in it." Han räckte mig en ny röd mugg och tog emot min gamla.
"Thanks."
"No problem, sweetie." Han log. "That colour really fits you, by the way", sa han och nickade mot min klänning. Jag kände hur rodnaden steg återigen, och Zayns leende växte sig större.
"You're so cute when you blush."
"Ey, Zayn!", ropade någon, och snart dök Zayns kompis Louis upp vid vår sida.
"Oh, let me introduce you to my friends. Charlie, this is my friend Louis, and you see that guy over there? The tall one with curly hair? That's Louis boyfriend, Harry."
"Nice to meet you, Charlie", sa Louis och sträckte fram handen för att hälsa. Han verkade så avslappnad så det kändes inte det minsta awkward att hälsa på honom. 
"Nice to meet you too, Louis."
"Oh, and that's Rhys", sa Louis och pekade på Rhys.
"She already knows that, you dummy. He picked her up?", sa Zayn och knuffade Louis i sidan.
"Woups, I forgot." Louis höjde oskyldigt händerna i luften och flinade mot mig. "And I guess you already know Connor? You'll have to excuse him, he can be a real dick sometimes. And that's Holly, Libby... And I can see that you've already met Frances. Wow, fashion is truly her thing."
"Yes indeed", log jag och såg ner på min outfit. Det här var så långt ifrån Charlie Hayes man kunde komma, men ändå började känna mig bekväm i det, trots alla blickar. 
"BEER PONG!", skrek någon ute i vardagsrummet, och Zayn såg på mig. "Wanna play? Or else you can just watch?"
Jag nickade. "Sure."
"So, how's it going with the Outcast?", frågade Connor och lutade sig mot husfasaden. Jag drog ett djupt bloss från min cigg och blåste ut luften i den mörka kvällsluften. Kände hur varenda del av min kropp slappnade av och allt min blick fokuserade på var röken som steg mot skyn och sedan försvann i tomma intet. 
"Okay, I guess. I think she likes me, a bit at least. I'm trying really hard." Jag ryckte på axlarna.
"Really hard is not your best, Zayn. She has to start loving you. Do everything in your power to make her fall. Okay?"
"Okay", lovade jag. "But I can't handle too fast. That would be too obvious."
"True. But you have to make plans. Do you got a pen?"
"Mhm", sa jag och räckte honom pennan som tidigare legat i min byxficka. Jag bar alltid omkring på en penna ifall jag skulle komma på en del till en ny låttext. När jag var uttråkad, glad, ledsen eller arg så lade jag min tid på att skriva låtar. Jag hade ett flertal skivor hemma med låtar jag gjort och spelat in, men det var låtar som aldrig skulle få möta allmänheten. Ingen skulle få höra dem. För min röst dög inte. Den var inte tillräcklig för att jag skulle kunna bli en riktig solo-artist. Eller det var i alla fall var juryn i X-Factor hade sagt till mig när jag gjorde min audition. Jag var bra, men inte tillräcklig. Långt ifrån.
Dessa ord hade fått mig att ge upp. Vad som en gång hade varit min stora dröm hade sopats under mattan, för all evig framtid.
Connor hade sjunkit ner på marken och satt nu lutad intill väggen och skrev ner en massa saker på ett papper. Jag sjönk ner bredvid honom och drog ännu ett bloss.
"Here", sa han sedan och räckte mig papperslappen. Det var en lista. En lista över saker jag skulle göra med Charlie. Han kallade den "Operation Outcast". Det som stod på lappen var:

"OPERATION OUTCAST - SECRET MISSION ~
* Take her home tonight, no harm, just sleep
* Let her sit with us in school
* Take her out for dinner
* Make her fall for you"

"Will this really work?", frågade jag med rynkad panna. "I'm not sure that Charlie is the go-out-for-dinner-type."
"Zayn, you don't know her better than I do. Don't worry, just go for it. If you do it right, she'll love it. She'll love you." Connor nickade övertygande, och jag såg ner på lappen igen.
"Okay, why not give it a try?"
"Where's Charlie now, by the way?"
"Oh, she's with Frances. I told her to take care of Charlie while I smoke."
"Maybe the beer pong was a little too much for you, hun?", sa Francesca medlidande och höll undan mitt hår medan jag knäböjde framför toaletten. Jag skämdes så över att jag helt tappat kontrollen över mitt drickande och fått i mig för mycket. Den här fest-grejen hade stigit mig åt huvudet. Vad gjorde jag ens här? Jag var inte en av dem? De var såna som drack varje helg, och jag var långt ifrån sådan. "I shouldn't have let you drink so much. I should've known that you're a beginner. And I'm sorry for the bacardi. You'll learn to drink it sooner or later."
"It's okay", sa jag och kände hur det vände sig i magen igen, och jag tog ett hårdare tag om toastolen.
"Would you like to sleep over? I mean, you can't go home like this?"
"No, I'm fine", sa jag och nickade, fast att jag var allt annat än okej.
"No, believe me. We have all been there. I know that you're not okay. Would you like to go home with Zayn? You can probably sleep at his place if you want to. Shall I go get him?"
Jag tänkte en stund men hann inte komma fram till något innan Francesca reste sig upp. "Okay, I'll go and find him. He's probably outside. I'll tell Louis to come with a glass of water for you while I'm away. Be right back, babe."
"Bye", sa jag och log smått för mig själv när hon hade gått. Francesca verkade faktiskt bry sig om mig, på riktigt. Hon hade varit jättesnäll mot mig hela kvällen. Hon fick mig att känna mig som en i gänget, en riktig vän. Francesca var till och med coolare än jag trodde. Hon var nästan som en girl crush, in a none sexual way. Jag ville se ut som Francesca, ville ha allt hon hade. Jag ville vara Francesca.
"Charlie?", sa någon och knackade på badrumsdörren. Rösten tillhörde Louis, och efter att jag gett honom ett svagt "hmm" till svar så klev han in i badrummet.
"Wow, you don't look too good. You alright?", sa han och räckte mig ett glas iskallt vatten. Jag tog en klunk och gurglade, och sedan spottade jag ut det i toaletten.
"A bit better, at least."
"Well, that's good, at least." Louis log snett. "So, are you Zayn's date or something?"
"Friend", sa jag snabbt. "I guess."
"Oh. Well, you're nice. I'm glad that he has found someone like you. You'll do him good. Cheer him up, you know. He's not as everyone think he is."
"What do you mean?", frågade jag oförstående.
"The people with the biggest smiles can also be the saddest persons. That's what I mean." Louis såg ner i golvet medan han pratade men mötte sedan min förvirrade blick. "Let's not be sad now, wanna hear a joke? That might cheer you up? Oh okay, here's a good one!" Han harklade sig och log. "Why did the mushroom go to the party?"
"I don't know", sa jag efter en stunds betänketid. "Why?"
"Because he was a fungi!" Louis skrattade så han nästan vinglade omkull, men tog tag i handfatet och höll sig kvar på stadiga ben. Själv började jag nyktra till, så hans fulla beteende fick mig nästan att skratta, och hans dåliga skämt hjälpte också lite.
"Thanks Louis. That was fun."
"No problem. You know who to call if you need a stand up comedian!"
"I sure do", log jag, och just då knackade det på dörren igen, och Francesca kom in igen, följd av Zayn. Han luktade rök, och det var inte precis min favoritlukt här i världen, men nåja. Han kanske bara feströkte?
"I'll go look for Harry", sa Louis och klappade mig på huvudet. "Goodnight Charlie."
Francesca hjälpte mig upp på fötter, spolade i toaletten och gjorde en gest att jag skulle sätta mig på toalocket. Sedan tog hon fram våtservetter och tvättade mitt ansikte, och Zayn gjorde mig sällskap medan hon gick för att plocka ihop mina kläder som jag kommit i.
"I called a taxi. You decide if you want to go with me or head home. And don't worry, I'll pay."
"My mom...", började jag, men blev avbruten.
"I just thought, I still owe you since that party at Funky B, you know. If you stay at my place for the night, your mom doesn't have to see you like this."
"That's very nice of you, Zayn."
Zayn log varmt, och Francesca ropade på mig ifrån sitt rum. 
"Here, I'll help", sa Zayn och lade en arm runt min midja för att stödja mig när vi gick. 
"Here's your shoes, hun. And your clothes are in this bag. You can keep the dress, it looks better on you." Hon log och sträckte ut armarna för att krama mig igen, och denna gång kramade jag tillbaka utan minsta stelhet.
"Thanks Francesca."
"Oh darling, call me Frances. We're friends now, aren't we?"
"Sure", var allt jag fick ur mig, men inom mig fylldes jag av glatt fnitter. Jag, Charlie Hayes, hade fått en vän. En vän!
"Come on, let's go", sa Zayn och tog påsen så jag slapp bära, och sedan gick vi ner för att vänta på taxin hem.

"But what will your parents say about bringing a stranger home to your place?", sa jag bekymrat när vi klev ur taxin.
"I don't live with my family anymore, I have a place on my own. So don't worry. It will be just us. And don't let that thought scare you either, I won't do anything."
"You don't scare me", sa jag försiktigt, och när han mötte min blick så gav jag honom ett svagt leende. 
"Good", var allt han svarade och drog upp nycklarna ur byxfickan. Vi gick in genom en stor port och gick sedan upp tre trappor för att komma till hans lägenhet. "Welcome to my place. Sorry about the mess."
Jag klev in i hallen och drog av mig skorna, samt jackan som jag fått låna av Zayn. "Wow", var allt jag fick ur mig. Hans ställe var allt annat än jag väntat mig. Till höger fanns ett litet badrum, och precis framför mig fanns ett stort vardagsrum. En svart flygel med en hög noter och ett gäng sprejburkar ovanpå stod i ena hörnet, i följd av ett gäng olika akustiska gitarrer. En sliten soffa och en liten tjockteve fanns i andra delen av rummet, och väggarna var fulla med bokhyllor och affischer med coola band och artister. En massa tavlor prydde också väggarna, och jag undrade vem den fantastiska konstnären var, för liknande tavlor hade jag aldrig sett tidigare.
Det fanns också ett litet kök, samt en dörr som jag tog för givet ledde till hans sovrum.
"I wouldn't say wow, really. But if that's what you think so..."
"It's very cosy", sa jag. "But why don't you live with your parents?"
"It's closer to school, my family needs the space since I have three sisters, and I make my own money, so."
"Sisters? Cool. I've always wanted a sister, but instead I got a brother. Or yeah, he got me. He's older than me."
"What's his name? Do I know him?", frågade Zayn.
"No, you probably don't. His name is Michael."
"He play basket, right?"
"Yeah. How did you know?"
"He plays with my friend, Liam." Zayn ryckte på axlarna. "I met Michael outside Funky B right? Hm, I wondered why I recognized him. But now I know."
"Oh", sa jag och nickade sakta. 
"I'll go get some sheets and blankets, just... Feel like home."
"Thanks", sa jag och dumpade min påse med kläder på golvet. Sedan tog jag mig en närmare titt på tavlorna. Konstnären hade inte skrivit något namn, vilket fick mig att undra.
"Who painted this?", frågade jag och pekade på tavlan framför mig som föreställde en blond kille i rullstol, men han var tecknad som en seriefigur istället för en riktig människa.
"Oh, uhm..." Zayn kliade sig i nacken. "Another time, okay?"
"Okay", sa jag och började känna mig något påträngande. "And you're sure it's okay that I sleep here tonight? I could go to my friend Ed, he's probably still awake and--"
"No Charlie, of course you can stay here. I owe you. And we're friends, right?"
Vänner. Ja, jag gillade tanken av att Zayn och jag var vänner. 
"Yeah. Thanks, once again."
"No probs. So, here's a blanket. I've got more in my closet if you need. And here's a t-shirt and a pair of training boxers to sleep in, 'cause I bet that you didn't bring any pajamas. And I've probably got an extra toothbrush in the bathroom. You okay?"
"Yeah, thanks. I'll be okay. Goodnight."
"Goodnight Charlie. And if you need anything, just shout."
Jag gick in i badrummet och bytte om till hans kläder, och kunde inte låta bli att sniffa lite på hans t-shirt. Det var den där vinröda som han hade haft på sig i skolan för inte så länge sen. Den som satt så himla bra på honom. Och nu hade jag den på mig. Jag hade på mig Zayns t-shirt! Det här var för bra för att vara sant...
Efter att ha utfört mina behov så släckte jag efter mig och gick ut i vardagsrummet igen. Zayn hade bäddat på soffan åt mig, skrivit en lapp där det stod vilka knappar jag skulle trycka på om jag ville få igång teven (och han hade en sjukt fin handstil), samt skrivit vad jag kunde ta i kylskåpet om jag vart hungrig. Jag kröp ner under täcket och släckte golvlampan. Sedan slöt jag ögonen, men då hörde jag något som fick mig att öppna ögonen igen.

"Singing: Oh love get me out of the cold!
If I'd promise that I take you there with me
Would you go
I found, in one step, you'll get closer to heaven than you'll ever know
You may never know

Feel it out again
Go and try to be your man when there's a gun to your head
After you've found out your good enough wasn't good enough for everyone else..."

En ljuvlig sångröst. Och den kom innifrån Zayns sovrum. Jag hade inte en aning om att musik var Zayns grej, men man kunde ju gissa med tanke på att han hade en flygel och massa gitarrer. Men att han var såhär bra? Wow. Han fortsatte sjunga, och jag bäddade ner mig lite extra och försökte somna fort som attans så jag skulle få somna till ljuet av hans vackra stämma.

So, what do you think, so far? Tack för all superfin respons, allt stöd och alla gulliga kommentarer jag får hela tiden. Bäst är ni! Blir så jävla glad och så galet pepp på att skriva när jag läser det ni skrivit, och det leder ju till bättre uppdatering också! Åh är så himla pepp på denna novell så det finns inte. Wiihoo!

På tal om något helt annat så ska jag börja bli aktiv på videofyme, så om ni vill följa med i mitt vardagsliv så följ mig på @Veendiii (två e, tre i) ! 
P&K på er, babes!

Kommentarer
Postat av: Bella

Jättebra Vendela! :) Jag vill strypa han Connor, inte bokstavligen, men hon Francesca hon skulle jag misstänka, varför är hon helt plöstligt så snäll mot mig, jag skulle börja misstänka något om jag var Charlie, men jag har en känsla att Zayn vill inte göra detta, jag tror inte att han vågar säga emot honom för att han är rädd att blir utkastad från ''gänget''. Louis är för gullig, han hjälper ju Charlie i detta kapitel när hon spyr, åhhh, så gulligt av han :) men jättebra, längtar till nästa! :)

Svar: Tack Bells! :) Haha aw. Vill dock bara påpeka att Francesca och Louis inte vet något om Operation Outcast. Frances låg ju och sov när killarna kom på idén, och Louis var ju inte där. Därför trodde ju han att Charlie var Zayns date på festen. Och ja, visst är han himla gullig! Och du har helt rätt, Zayn är nog inte helt på men blir ju tvingad till detta. Och inte vill man väl riskera att förlora sin status liksom? Tack så jättemycket! :)<3
Vendela Åstrand

2014-05-18 @ 11:34:43
Postat av: bella

Jaha, nu förstår jag :) Ne, det vill man ju inte. jag hade ingen status när jag gick i skolan, jag sminkade inte mig förrens jag började gymnasiet 2009, jag var inte den populära tjejen som festade och sminkade, jag var mig själv, blyg var jag innan jag började på gymnasiet, vågade inte säga ifrån, var nog den tjejen som stod ut lite, kände mig utanför och så det var nog därför jag blev mobbad :( jag hade inga riktiga vänner innan jag började gymnasiet, lärarna brydde sig inte, jag vet nog varför jag blev mobbad, för att jag var ju inte den tjejen som festade varje helg, sminkade mig, hade dom populära och moderna kläderna och sen så föddes jag med en jätte jätte liten hjärnskada med, men det tar ju bara lite längre stund för mig att lära och tänka saker, men det är inget fel med det, tror jag inte, jag behövde ju hjälp i skolan, men det fick jag inte knappt, jag fick extra hjälp när jag började 9:an, då kanske det var försent, men sen när jag började gymnasiet så fick jag äntligen hjälp och riktiga vänner, nästan då. annars så är jag helt ''normal'' typ, när man ser mig på stan så ser man inte det, men jag vet inte om jag ska skämmas eller vara stolt över att jag klarade skolan :/

Svar: Aww, men jag tycker inte att status är något viktigt. I min klass har vi ingen populäritetslista eller vad man ska kalla det. Alla är lika mycket värda liksom. Sen har vi ju självklart de som är mer/mindre sociala och så, men ja. :) Och det är klart du ska vara stolt över att du klarat skolan! :)
Vendela Åstrand

2014-05-18 @ 13:44:43
Postat av: Matilda

Alltså blir galen så duktig du är!

Svar: Åh tack så jättemycket!! :'')
Vendela Åstrand

2014-05-18 @ 14:14:37 / URL: http://Matildasavelind.blogg.se
Postat av: Stina

Sjukt bra novell! Har precis läst alla delar du skrivit hittills och kommer definitivt börja följa den! :)
Du skulle inte vara intresserad av ett länkbyte? Hör gärna av dig :)
Kram!

Svar: Tack så jättemycket! Och vad roligt att du ska börja följa hihi! Alltid kul med nya läsare :) Jo visst självklart, länka mig idag eller imorgon eller när som helst annars du kan så länkar jag tillbaka! Hinner dock inte länka ikväll för jag har massa plugg och städande att stå i, men imorgon så! Vill du höras på mejl så nås jag på directionery@hotmail.com ! Kram! :) xx
Vendela Åstrand

2014-05-18 @ 18:01:10 / URL: http://onedirectionnooveller.blogg.se/
Postat av: bella

Men jag vet inte. det var nog därför jag blev mobbad för att jag var inte som dom andra, men om jag hade vart sån person så hade jag kanske inte blivit mobbad, men jag var den jag var, jag skäms lite över detta med, i början av detta året så kom tankarna hur jag hade det i skolan och jag började nästan gråta och jag skäms över detta, lite då, ska jag skämmas över detta? :(

Svar: Nejdå, du ska absolut inte skämmas! Det är ju inte ditt fel att du blivit mobbad liksom. Du är stark, Bells. Kom ihåg det :)
Vendela Åstrand

2014-05-18 @ 21:16:03
Postat av: My (1D Novell)

Haha alltså duu är för himla bäst du! Älskar denna novell så galet mycket och du skriver som en gud, blir alltid lika glad när jag ser nya delar och denna handling är ju bättre än bäst. Haha älskar att Louis fortfarande är samma som vanligt och älskar att du lyckats klämma in alla killarna på något sätt, vill ha mer dom tsm med Zayn! hihi, du är så braa! Undra när Zayn kmr börja falla för henne på riktigt ;) <3

Svar: Åh tack finaste fina!! Gud va glad jag blev av denna kommentar haha, helt sjukt! :D Och de andra grabbsen kommer komma in i storyn mycket mer så småningom, lovar ;) Tack tack tack!! Och ja, vi får väl se ;)<3
Vendela Åstrand

2014-05-18 @ 22:09:44 / URL: http://novellermedonedirection.blogg.se
Postat av: bella

Naaw <3 Men undrar varför jag blev mobbad? det sägs att den som mobbar är svartsjuk/avundsjuk eller mår dåligt som mobbar :/ jag har lagt lite mobbningen bakom mig, men det var skönt att börja på gymnasiet 2009, så fick jag äntligen riktiga vänner typ och jag trivdes där och blev aldrig mobbad :)

Svar: Precis, gymnasiet är bra. Där hittar man ju ofta vänner som liknar en själva om man valt samma program och så, och då känner man ju sig mycket tryggare på köpet. :) Men ja det kan man undra. Men ibland finns det ingen riktig anledning. Vissa människor föds till idioter och lever på att trycka ner andra, tyvärr. :/
Vendela Åstrand

2014-05-18 @ 22:14:35
Postat av: Bella

Jag trodde att dom var mina riktiga vänner, men dom var bara ''vänner'' :( ,har inte kontakt med dom som mobbade mig, men en tjej har jag från högstadiet och vi bor ju på samma gata och hon och hennes vänner tröstade mig. :)

Svar: Aww va sött :)
Vendela Åstrand

2014-05-19 @ 06:51:25
Postat av: Jennifer

Vill bara börja med att säga att: Hela novellen är såå fuck*** underbar!!!<333 Älskar allt, verkligen ALLT,varenda mening!<33

Och sen har jag en liten "fråga": Alltså, känner killarna Niall än? Alltså jag tror jag fattar relationerna mellan resten av grannarna nu, hur du liksom har lyckats knyta de samman på olika sätt istället för i ett band men hur mycket jag än försöker kan jag inte minnas vad Niall har för sorts band till Zayn/ de andra grabbarna. Du kan ha nämnt det tidigare, eller är det så att de inte känner varandra än? ^^

Och som svar på frågan: så tycker jag inte det går för fort fram alls, jag bara längtar tills det sätter igång på riktigt. Tihi ;D <3
Kram <3

Svar: Åh tack så jättejättemycket Jennifer! :D <33 Åh nej du har inte missat något alls, Zayn känner absolut Niall, men han har inte riktigt kommit in i bilden ännu. Men han lär dyka upp så småningom! Fast jag har faktiskt gett er en liten liten hint om Niall i just detta kapitel, men det är kanske inget ni lägger märke till nu mwhehe. Men Niall kommer så småningom ska du se ;) Åh så bra hihi! :D Kram, och tack för en fantastiskt fin kommentar! Du gjorde min dag!<33
Vendela Åstrand

2014-05-19 @ 17:10:50
Postat av: Malin

Omg!!! Vad bra, asså satt helt fast i detta kapitel! Ville bara läsa mer! Längtar tills nästa kapitel!! Du är verkigen så grym på att skriva!! <3

Juste, var Niall han på bilden i rullstol.. ;)

Svar: Åh tack så jättemycket!! :D <33Haha du är uppmärksam du ;)
Vendela Åstrand

2014-05-20 @ 20:06:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback