Chapter 5 - The Invite

Previously:
Jag oroade mig mer över skolan. Hade någon sett mig på festen? Hur skulle alla reagera? Och Zayn, kom han ihåg något? Skulle han börja prata med mig eller fortsätta låtsas som om jag vore luft? Borde jag låtsas som om inget har hänt och bara klämma mig förbi vid skåpen?
Jag ångrade nästan att jag gick på festen, men ändå inte. Jag hade the time of my life fram tills det att jag spydde och min bror kom och förstörde det hela.
Jag skakade bort tankarna som förvärrade min huvudvärk och ställde mig upp med en hand utsträckt mot Eddie. "Come on, let's go buy some soda."

Förmiddagen hade passerat utan att jag ens märkt av det. Nu hade vi lunch, men det var en sådan dag då jag och Ed inte hade lunchrast samtidigt så jag hade skippat att gå till matsalen och köpt mig en smörgås och ett äpple i caféterian istället. Just nu befann jag mig i biblioteket och gick runt bland hyllorna med skönlitterära böcker. Min engelskalärare hade gett mig några boktips, så jag skulle bara kolla ifall de fanns här eller om jag skulle behöva besöka stadsbiblioteket för att finna dem. 
Jag tog ett bett av mitt äpple och tittade intresserat på boktitlarna framför mig. Jag stod framför hyllan med romantik och kärleksdraman, vilket i vanliga fall inte alls var min grej. Men min lärare hade sagt åt mig att testa något nytt. Nytt ska tydligen vara bra, enligt honom. 
Ett lågt harklande fick mig att rycka till, och jag mötte blicken från ett par ögon som vilade på mig på andra sidan bokhyllan. De var hasselnötsbruna och allt för bekanta.
"Hi", sa Zayn.
"Uhm, hi", hälsade jag tillbaka, något osäkert och något frågande.
"Thanks for helping me out. At Funky B, I mean... I don't know how much you remember from that night, but thanks for what you did. And I'm sorry if I ruined your night out. And sorry for just leaving you like that, and tell your brother that I didn't--"
"It's okay, don't mind my brother. He's always a bit grumpy. And I'm glad that I could help, I guess."
Det ryckte i Zayns mungipor när jag nämnde min brors felaktiga beteende, och jag kunde inte låta bli att le svagt själv.
"Well, since we were both drunk... Maybe we should start over?" Zayn rundade bokhyllan och ställde sig framför mig med en utsträckt hand. "Hi, I'm Zayn."
"Hi Zayn, I'm Charlie." Jag skakade hans hand. 
"I like your name, Charlie." Zayn log snett.
"Thanks. I like yours too."
"We really should hang out sometime."
"You think?", sa jag förvånat, men insåg snart hur patetisk jag lät och skakade lätt på huvudet. "I mean, yeah, sure."
"Me and my friends are throwing a party this weekend. You should come. I'll tell Frances to give you the details. It's at her place, so."
"C-cool." Jag harklade mig tyst så att han inte skulle tänka på att jag stammade. 
"Great." Zayn vände blicken mot böckerna på hyllan. "Looking for something new to read, I see? Maybe this will be something of your liking?" Han drog ut en blå bok med två moln på framsidan. Ett svart och ett vitt. The fault in our stars löd texten, och jag såg undrande på boken. "The author, John Green, is great. You're gonna love him and his way of putting simple words into a great story."
"Uhm, okay...", sa jag och tog emot boken.
"See you around, Charlie." Och innan jag ens han blinka så var Zayn på väg ut från biblioteket, och jag kom på mig själv med att ha hållit andan alldeles för länge och tog ett djupt andetag. Sedan gick det upp för mig att jag var bjuden på en hemmafest där Zayn skulle vara och att det var Zayn som bjudit in mig, och jag gjorde en liten segerdans för mig själv. Kunde livet bli bättre?
...
Knappast.
"Hey! Ed!", ropade en väl igenkänd röst, och jag vände mig om med ett leende på läpparna.
"Wanna hang out? My mom is working late today, and Michael has this basket-thingy, so I'm all alone." Charlie drog upp sin vinröda mössa ur jackfickan och drog den över öronen. 
"Sure. Do I ever say no to you?"
"True", log hon.
"Your place or mine?"
"Hm, what about yours?"
"Sure", sa jag återigen och nickade åt henne att hänga på. Jag slängde upp min ryggsäck på axeln och vi började gå i en lagom snabb takt hem till mitt hus. "So, how was your day?"
"You wouldn't believe me if I told you", sa hon och fnittrade. Detta beteende var inte alls likt min Charlie.
"Well, then tell me and we'll see?"
"Okay." Charlie harklade sig. "Zayninvitedmetoapartytoday."
"What? Could you take it a bit slower, please?"
"Sorry. What I said was: Zayn invited me to a party today."
"Zayn? Zayn as in Zayn Malik? As in that Zayn that hangs out with Holly, Libby, Connor and those dorks?" Jag stannade upp och såg chockat på henne.
"Uhm, yeah."
"Wow, how come?" 
"Well, I forgot to tell you that I met him at Funky B. We talked a little and I had to be his fake girlfriend for a few minutes because of reasons. I just wanted to help, you know. And then I met him today in the library and he asked me to come to a party."
"You forgot to tell me? Really, Charlie? Really?" Jag lyfte på ögonbrynen. 
"Okay, I'm sorry. I just thought you'd get mad if I told you, so I didn't. You know how much I hate it when you're mad at me."
"I know, and I guess I'm not. But you'll have to tell me everything about what happened when we get home!" Vi började gå igen. "When's the party?"
"On friday, I think."
"Friday? But what about our movie night then?"
"We always have our movie nights, Ed. Does it really matter if we miss it one time? Can't we have it on saturday instead?"
"Charlie, we missed it last time too because of your party-time at Funky B. And one does not simply change a friday movie night to a saturday movie night. That's not the same thing."
"Okay, I'm sorry. But I promise that we'll have it next friday, okay?" Charlie la en hand på min axel och såg mig i ögonen. Jag suckade.
"Okay."
Hon kramade om mig, och efter några sekunder så kramade jag tillbaka och gav henne ett frampressat leende. Det gjorde faktiskt lite ont i mig att hon dissade våra traditioner för en fest med de där idioterna. Och varför hade hon inte bara berättat allt det där om Zayn och festen från början? Litade hon inte på mig längre eller vad var det frågan om? Fanns det någon annan som hon i hemlighet hellre delade sitt liv och sina smaskiga nyheter med? Och hade hon inte ens tänkt fråga om jag var sugen att följa med på festen? Det var som om hon fick välja mellan att umgås med "coola gänget" eller Nerdward. Varför kunde inte jag få vara med? Även om det inte var Charlie som höll i festen så kunde hon väl ändå fråga dem ifall hon fick ta med sig en kompis?
"Is everything allright?"
Jag skakade bort de tragiska tankarna och såg upp på den grå himlen. "Yeah."
"More scones, Charlie?", frågade Eddies mamma och räckte fram brödkorgen med nybakade scones. Vi satt i köket och hade just fikat, och nu kunde jag inte längre få ner en bit till. Inga scones var så goda som mamma Mitchells. Jag avundades verkligen Ed som hade en mamma med såna fantastiska matlagningskunskaper. Om ändå min mamma vore så bra...
"No thanks, Lena. They're delicious, but I'm full", avböjde jag vänligt och tog mig för magen.
"Thanks, hun. You're so sweet." Lena vände sig mot Eddie. "You should be more like your friend, Edward."
"Pfft", var allt Ed fick ur sig, och jag flinade åt honom. "Shall we go to my room?"
"Sure", sa jag och reste mig från stolen. "Thanks for the scones and everything." Jag log mot Lena.
"Aw, no problem. If you need anything, just shout. Now have fun studying!"
Jag nickade glatt och följde efter Eddie upp för trappen. Hans rum var innanför andra dörren till höger, och det första jag gjorde när vi kom in var att slänga mig på hans säng.
"Jeez, I think I ate too much of your moms scones. As always."
"I feel you", gnydde Ed och sjönk ner i sin soffa. "Maybe we could wait a bit with the studying-part?"
"I don't mind."
Ed startade upp sin dator för att leta upp någon bra film att se på, och under tiden så rotade jag runt i min väska efter min mobil. Jag hade fått två nya vänförfrågningar på facebook. En från Zayn och en från Francesca. Jag kunde inte låta bli att ge ifrån mig ett litet pip när jag accepterade dem, och Ed såg frågande på mig. 
"Zayn just added me on facebook!", sa jag glatt, och Ed himlade med ögonen.
"Actually, I don't really care..."
Jag kastade en kudde i huvudet på honom, och han skrattade åt mig. 
"You should be happy for me. Last time I got a new friend request, it was from your mom."
"Yeah I remember", flinade han klickade sig in på någon actionfilm. Jag brydde mig inte riktigt om vilken film det var, för jag hade fått upp ögonen för något helt annat. Francesca hade skrivit till mig i chatten, och efter en stunds hyperventilering, samt ett försök att inte verka allt för desperat, så öppnade jag meddelandet.

From: Francesca Harris
"Hi Charlie! Zayn told me that he invited you to my party, and I'm fully okay with that. The party starts at 7pm, but don't worry about how you'll get there. I'll make my boyfriend Rhys pick you up by your house, and Zayn will follow if you want him to. Looking forward to get to know you, girl!"
 
Wow. Francesca hade just skrivit att hon såg fram emot att lära känna mig. Lära känna! Mig! Jag trodde jag skulle drabbas av en hjärtattack eller liknande, för mitt hjärta började skena. Med skakiga händer skrev jag snabbt tillbaka:

"Hi Fransesca! Looking forward to the party, and getting to know you too of course. Thanks for the invite!"
 
Hon svarade snabbt med en glad smiley, och tre små prickar som betydde att hon fortfarande skrev visades på skärmen. Plötsligt poppade hennes mobilnummer upp, med texten "ifall jag undrade något eller behövde kontakta henne angående festen så var det detta nummer jag kunde nå henne på", och jag sparade det genast i min telefon. När jag sedan la ner telefonen igen så fick jag syn på boken jag lånade på biblioteket på lunchrasten. Den som Zayn tipsat om. Jag hade ändå missat hela början av filmen som Ed såg på, så varför inte börja läsa istället?
Jag läste på baksidan av boken och lade märke till att den fått väldigt bra omdömen. Sedan öppnade jag boken och bläddrade fram till kapitel 1 för att ta mig en liten titt.
"Late in the winter of my seventeenth year, my mother decided I was depressed, presumably because I rarely left the house, spent quite a lot of time in bed, read the same book over and over, ate infrequently, and devoted quite a bit of my abundant free time to thinking about death.
Whenever you read a cancer booklet or website or whatever, they always list depression among the side effects of cancer. But, in fact, depression is not a side effect of cancer. Depression is a side effect of dying. (Cancer is also a side effect of dying. Almost everything is, really.) But my mom believed I required treatment, so she took me to see my regular Doctor Jim, who agreed that I was veritably swimming in a paralyzing and totally clinical depression, and that therefore my meds should be adjusted and also I should attend to a weekly Support Group."
Jag slog igen boken och beundrade dess framsida ännu en gång. Det här var nog en bok jag skulle komma att gilla. Och om Zayn hade sagt att den var bra så måste den ju verkligen vara bra också.
"What are you reading?", frågade Ed och vände för en gångs skull bort blicken från datorn.
"The fault in our stars. I got it today."
"Cool. Is it any good? I've heard that John Green is pretty good."
"Yeah, I think I will love it."
Ed nickade. "But will you watch this movie with me or not?"
"Okay, come here then." Jag klappade på madrassen bredvid mig och Ed flyttade hit med sin laptop. Han började sedan förklara handlingen, och eftersom den lät någorlunda intressant så beslutade jag mig för att faktiskt kolla på den. Lite kvalitetstid med sin bästa vän kunde ju aldrig skada?

Wohoo, lyllos Charlie som är bjuden på fest! Av ingen mindre än Zayn också! Mm detta lär bli mycket intressant...

Kommentarer
Postat av: bella

jättebra! Jag skulle med blir som Charlie om någon snygg kille skulle fråga mig, men jag har knappt inga killkompisar :( när jag ska prata med killar, jag pratar knappt med killar eftersom jag har knappt några killkompisar om dem ser bra ut, ibland så händer det att det kommer snygga/söta killar med varor där jag jobbar, för 2 veckor sedan så kom det en snygg kille, jag visste inte vart jag skulle ta vägen, han sa hej och jag sa hej blygt och lite tyst tillbaka, men det är en kille som är nog i min ålder som kommer med kött, jag jobbar i en matbutik, då kommer med kött till charken, och han ser bra ut och han värkar trevlig, men han är nog inte från där jag bor :( men vi har sagt hej till varandra :) men om till exempel Liam eller Louis, mina 2 favoriter så skulle jag säga ja. Men om jag var Charlie så skulle jag blir lite misstänksam och tänka, varför ville dom lära känna mig och så? men jättebra säger jag igen. :) längtar till nästa! :) kram på dig fina Vendela! :) xx <3

Svar: Aww :/ Själv trivs jag mycket bättre i killars sällskap. Har svårare för att komma överens med tjejer, men mina killkompisar bråkar jag typ aldrig med. :) Tack så jättemycket hihi, och va kul att du reflekterar över hur Charlie tänker och hur du skulle ha gjort i hennes situation! Alltid kul att läsa :) Kram på dig, Bells! xx
Vendela Åstrand

2014-05-13 @ 21:50:13
Postat av: Emma :3

Killkompisar är ganska mysigt. Har ingen speciell men ska försöka komma i kontakt med en som jag börjat prata med (lite akward ;) ) Lite komiskt att Edwards mamma heter Lena...det heter min mamma lixom :)
Längtar till nästa kapitel <3 xx

Svar: Jaa jättemysigt hihi :) Aw ja gör så! Killkompisar är alltid bra att ha! Åh jaha haha c: Aw va kul att höra! <3 xx
Vendela Åstrand

2014-05-13 @ 22:40:04 / URL: http://annorlundaemma.blogg.se
Postat av: Matilda

Åh vad underbart <3

Svar: aww tack hihi! c'': <3
Vendela Åstrand

2014-05-14 @ 09:39:15 / URL: http://Matildasavelind.blogg.se
Postat av: Bella

Jag tycker det är synd att har knappt några killkompisar, men träffar dom nästan bara på torsdagar i ungdomsgruppen, men jag gillar att vara med killar :) och med tjejer med, det är kanske något fel på mig eftersom jag har knappt några killkompisar, vill har några till killkompisar :) Gud, jag låter som jag är desperat eller konstig eller något liknade :( btw skriver från mobilen :)

Svar: Aw, nejdå det är inget fel på dig. Vissa har fler tjejkompisar, andra fler killkompisar. Människor är olika och trivs i olika sällskap. Mina allra närmsta killkompisar bor cirka 88 mil ifrån mig så vi snackar bara över skype, sms eller liknande, fast vi hörs ändå varje dag. Sen har jag ju killkompisar i skolan också, men de umgås jag sällan med utanför skolan. :)
Vendela Åstrand

2014-05-14 @ 13:55:41
Postat av: Jennifer

As bra kapitel! Älskar verkligen novellen <3 Jag tycker att själva storyn är jätte bra och ett stort plus för att den känns ganska verklighetstrogen. Trots att novellen inte har kommit så långt ännu tycker jag ändå att man har fått rn bra bild över hur de är som personer!
Dessutom är det lite roligt då Charlies och Edwards relation påminner väldigt mycket om dem jag har med min bästa kompis! Skillnaden är väl bara att han är intresserad av mig och håller på lite och sånt där, annars är han en underbar kompis.
Än en gång, älskar Novellen! Hoppas nästa del kommer snart, kram <3

Svar: Åh tack så jättemycket!! Vad glad jag blir!<3 Åh, va roligt att du kan känna igen dig i novellen hihi! Nästa del är påväg. Kram!<3 :)
Vendela Åstrand

2014-05-14 @ 17:48:02
Postat av: Anonym

Det känns nästan som att jag är den enda med killkompisar här. Har väldigt många, ibland är dom bättre än tjejer men vill man prata girly stuff blir det bara knäppt ...

Svar: Haha I feel u! Brukar försöka prata girly stuff med mina boys ibland, men de brukar inte vara speciellt intresserade eller bara "da fuqh??", så när det gäller tjejgrejer håller jag mig oftast till tjejkompisarna. Men står mina killkompisar mycket närmre. De vet typ allt om mig, haha. ^^
Vendela Åstrand

2014-05-14 @ 22:18:40
Postat av: Emma

Jättebra! Önska jag hade en killkompisar som Charlie har. Jag har en del killkompisar men efter skolan hänger jag mest med tjejerna. Fast ibland hänger jag, några fler tjejkompisar och typ alla killar upp till fotbollsplanen som finns 2 hållplatser bort. Det gjorde vi idag eftersom vi slutade tidigare och det var SJUKTKUL

Svar: Aw, tack Emma! Umgås också mest med tjejkompisarna efter skoltid, bortsett från min pojkvän då, eller häng med killkompisarna över skype. Men åh, det lät ju himla kul! Brukar dra iväg till fotbollsplanen med min kille och hans kompisar också,och ibland brukar jag bjuda med någon av mina bästa tjejkompisar om det blir ensamt att vara ensam tjej efter ett tag haha. Men åh, ja sånt är ju askul!
Vendela Åstrand

2014-05-16 @ 18:42:08 / URL: http://novellfoton.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback