Chapter 9 - Camden Market

Previously:
"Maybe we should get going", sa Charlie och harklade sig. Trots mörkret kunde jag se att hennes ögon var glansiga, och även fast jag egentligen ville stanna här ett tag till så gick jag med på att gå, för hennes skull. Jag ville inte göra saker jobbigare än vad de redan var.
Jag lät henne klättra ner först så hon fick chansen att rycka upp sig lite innan jag kom ner på marken. 
"So, uhm... Rhys, Connor and I are going to the city tomorrow, for a coffee and some shopping. Would you like to join us?"
Charlie drog med pekfingret under väster öga och log varmt. "Sure, I'd love to."

[bild kommer]
Vi satt på ett café inne i stan; jag, Zayn, Rhys & Connor. Frances var iväg med sina föräldrar, och ingen hade tänkt på att fråga om Holly eller Libby ville följa med. Men det var jag bara glad över.
Grabbarna satt och diskuterade den senaste Fast and Furious-filmen, men jag hade aldrig varit speciellt intresserad av dem så jag hade skärmat av för länge sedan. De jämförde allt från bildelar till märken och motorer. Tråkigt tråkigt tråkigt. 
Jag lyfte upp min lattemugg och tog en sipp. Latten var smaksatt med vanilj, för vaniljlatte och bryggkaffe var det enda kaffet jag drack. Annars föredrog jag te i alla lägen.
Jag såg ner på min klocka. Den visade kvart över ett, och utanför fönstret var det rätt lugnt för att vara dagtid. 
"What do you think, Charlie?"
"Huh?" Jag såg frågande på Rhys.
"Which car is the best?", upprepade han.
"Range Rover", sa jag snabbt och bestämt.
"That wasn't even a choice?", sa han besviket.
"But that's the only car I know about? And they are nice, like please?"
"Zayn! How can you date that? She has Range Rover as favorite car?" Rhys slet i sitt hår och såg chockat på Zayn för att sedan spricka upp i världens flin. "Just kidding, I'll forgive you, some day."
 
"What do you think?", sa Zayn och pekade på jackan som hängde framför honom. "Do you think it would fit me?"
Jag granskade den uppifrån och ner. Den var mörkgrå och såg lite ut som en kavaj, fast tyget var mjukt och skönt och den var väldigt stilig men inte allt för uppklädd. Jag gillade den, och den stack ut bland Zayns andra urval av jackor som var i skinn.
"I like it. You should try it on."
"Okey then", sa han och släppte min hand som han hade hållit i sin ända sedan vi lämnade cafét. Zayn kollade på lapparna och letade efter sin storlek, och när den var hittad så tog han ner galgen med jackan, tog av sig tjocktröjan han hade på sig och räckte den till mig. Jag hängde den över armen och såg på när han drog på sig jackan och snurrade runt framför figurspegeln. 
"So?"
"So?", upprepade jag. "I like it even better now."
"Well, if you say so, then I'll buy it." Han snurrade ett halvt varv till och vred på huvudet för att se jackan bakifrån. "It's a really comfy jacket", nickade han åt sin spegelbild. "Wanna feel it?" Han kom fram till mig med utsträckta armar och böjde sig ner för att krama mig. Han luktade kaffe, nikotin och Jean Paul-parfym, och jag ville knappt släppa taget om honom. Jag andades in doften av honom i smyg och hoppades att han inte märkte och tog sedan ett steg tillbaka.
"Yeah, it was really comfy."
 
Jag köpte med mig två nagellack, ett svart (eftersom min förra burk tagit slut) och ett ljusrosa. Även två nya böcker som Zayn rekommenderat då jag nästan läst ut The Fault In Our Stars, och sist men inte minst ett par nya svarta strumpbyxor som jag kunde ha under klänningar och kjolar på fester eftersom det började bli kyligare ute nu. Det var ju trots allt Oktober om två dagar.

Rhys släppte av oss i Camden Town eftersom Zayn ville göra ett stopp där. Rhys skulle hem och vänta på Frances, och Connor hade redan blivit avsläppt på vägen, så Zayn sa att vi skulle ta tunnelbanan hem istället. Trots att jag aldrig åkte tunnelbana så hade jag ett Oystercard i nödfall, som tur var.
"This way", sa Zayn och tog min hand igen när vi klev ur bilen. "Have you ever been at the Camden Market?"
"No? I've heard about it, but... No."
"Then this will be your first time", konstaterade Zayn glatt. "You're gonna love it. I wanted an appartment here in Camden Town, but instead I got my own little place out in nowhere. But oh well, some day I might move over here."
Vi svängde in på en liten gata, och plötsligt omringades vi av stånd som sålde allt mellan himmel och jord. Drömfångare, tavlor, roliga strumpbyxor, ljus, godis, väskor, mat och gud vet allt. Vi stannade framför ett stånd som sålde handgjorda, flätade armband. Där låg band i alla möjliga färger med fina pärlor och berlocker och ingraverade ord. 
"This is a place my parents always took me and my sisters to", sa Zayn. "I've been loving Camden Market since I learned how to walk." 
"What's the names of your sisters?", log jag.
"My older sister is named Doniya, and I also have two younger sisters, Waliyha and Safaa."
"Wow, such wonderful names. I wish that I had something that exotic." Jag lyfte upp ett militärgrönt armband med guldiga pärlor och granskade det. Det var väldigt fint faktiskt. 
"No, trust me, you don't. We have all had a hard time to fit into this world. Doniya and Waliyha isn't normal names here in London. And why wish for another name? Isn't Charlie exotic enough? I think that Charlie is a wonderful name."
"Thanks", fnissade jag såg upp på Zayn innan jag kollade efter en prisskylt.
"I'll pay for that", sa Zayn och tog armbandet ur min hand samtidigt som han plockade åt sig ett likadant fast vinrött. "How much for these two?"
"5,30 pounds, please", sa kvinnan bakom ståndet och tog emot pengarna som Zayn räckte fram. Han fick tillbaka växeln, men när hon var påväg att lägga armbanden i en påse så sa han att vi kunde ta dem bara sådär. Vi gick ifrån en bit, och sedan bad han mig räcka fram min hand. Han tog det gröna armbandet och trädde på det runt min handled, och sedan hjälpte jag honom på med det vinröda.
"Thanks", sa jag glatt, och han log snett tillbaka.
"No problem. It looks great on you, and now we're matching. Are you hungry, by the way?"
"Yeah, a little maybe."
"Okey, then I know what to do. Follow me!" Han tog min hand igen och började småspringa mellan folkmassorna. Vi skyndade förbi två män som spelade banjo och sjöng knasiga egenskrivna låtar och en trollkarl som gjorde massa trolleritricks, ännu fler stånd, en liten butik som sålde ukuleles, och slutligen nådde vi stånden där det bara såldes mat. Det doftade av grillat kött, nybakat bröd, choklad och massa annat gott.
"So, what are we going to eat?", frågade jag.
"Crêpes", log Zayn och förde mig till ett stånd där två kvinnor höll på att bre ut smeten över varma spisplattor. "What do you want in yours? They've got almost everything. Chocolate, banana, strawberries and nuts is a perfect combination, just sayin'."
"I think I'll go for that", log jag, och de två kvinnorna nickade och började fixa i ordning vår beställning. Zayn betalade innan jag ens hunnit få upp min plånbok, och sedan fick vi varsin papperstallrik med våra crêpes på, samt två servetter. "Are you supposed to eat it with your hands?", frågade jag när vi kommit en bit ifrån ståndet.
"Yeah, but it's delicious. Try it!"
Jag lyfte upp den vikta pannkakan och tog ett bett. Chokladen, frukterna och nötterna smakade utmärkt tillsammans, och jag tog genast en tugga till. "You're right, it's delicious." Jag skrattade och torkade bort chokladen som fastnat i mungipan. "Thank you."

Jag stämplade mitt oystercard och gick igenom spärren. Zayn var strax bakom mig, och snart slöt han upp vid min sida igen. När vi kom ner till tunnelbaneperrongen så fläktade det svalt trots att luften var ganska jobbig att andas. Robotrösten i högtalarna ropade ut att vårt tåg var på ingång, och vi tog några kliv framåt för att invänta tåget. Ett ljus syntes i tunneln, och snart bromsade det rasslande tåget in framför oss. 
"Please mind the gap between the train and the platform."
Vi lät passagerarna stiga av innan vi trängde oss in i vagnen. Alla sittplatser var upptagna, så vi ställde oss vid dörren mitt emot. Zayn höll i sig i stången ovanför våra huvuden, och jag höll mig i det lilla handtaget vid sidan om dörren då jag knappt nådde upp till det ovanför oss. 
"Watch out; the doors are closing."
Tåget började rulla igen, och jag kollade runt i vagnen. Mamma hade aldrig gillat tanken av att jag åkte tunnelbana. Hon tyckte det var ett osäkert sätt att ta sig fram och var rädd att jag skulle komma bort eller bli kidnappad, trots att alla mina vänner hade åkt själva sedan 5:e klass, och ännu hade ingen av dem varit med om någon olycka. 
Själv fann jag tågen charmerande. Blinkande lampor som tändes och släcktes, trängseln, att se alla olika typer av människor, rasslandet och ja, allt. Visst, det var kanske lite dåligt med luft, men nåja. 
"This is the Northern Line. This train goes to: Morden. For an exchange to: Victoria Line, change at Euston station."
En gammal man med en käpp i handen satt intresserat och läste på skyltarna ovanför fönsterna, och en ung kvinna i formell klädsel satt och målade sina läppar röda med en spegel i handen. En liten flicka i ung skolålder satt och läste Harry Potter, och ett gäng ungdomar satt och diskuterade fotboll. På tunnelbanan kunde man hitta alla typer av människor. 
Många stationer senare kramade jag Zayn hejdå för att hoppa av vid Clapham South. Han skulle vidare till South Wimbledon eftersom han skulle hem till sig. 
"See you in school on monday", log han, och jag nickade.
"See yah."
"Please mind the gap between the train and the platform."
Jag pussade honom snabbt på kinden som ett tack och följde sedan med folkhavet ut ur vagnen. Eftersom jag inte hade speciellt bråttom så höll jag mig till höger i rulltrappan, så de stressande människorna kunde springa förbi ifall de behövde. Jag kollade min mobil, men jag hade endast fått ett sms från Zayn och några notiser från twitter. Inte ett ord från Ed's håll. Var han verkligen så sur på mig att han tänkte ignorera mig i all evighet?
Jag stämplade mitt oystercard, gick igenom spärren och köpte en burk mountain dew och en snickers i den lilla kiosken på vägen ut ur stationen. Chokladen åt jag upp på vägen hem, men drickan sparade jag till senare.
Jag kände mig uttråkad. Så fort jag var ifrån Zayn så kände jag mig så fruktansvärt uttråkad. Jag hade inte alls någon lust att sitta hemma och glo, orkade inte umgås med mamma, men inte heller vara ute själv. Nu skulle vara en perfekt stund att träffa Ed, men han ville antagligen inte hänga med mig. Men vem skulle jag annars umgås med? Frances var säkert med Rhys nu, och Holly eller Libby var inga alternativ. Och någon annan kände jag inte.
Gruset på trottoaren knastrade under mina dr martens, och jag slängde ryggan över axeln. Det var kyligt ute och jag stoppade ner händerna i jackfickorna. När sommaren var slut i England så var det höst på riktigt, trots att det bara var slutet av September. 

"More mashed potatoes?", trugade mamma och satte ner skålen framför mig innan jag ens hann svara. Jag var proppmätt och kunde inte få i mig en sked till. Egentligen var jag mätt sedan innan, när jag & Zayn åt på Camden Market, men bara för att Michael inte skulle komma hem förrän sent så tvingade jag mig själv att äta middag tillsammans med mamma ändå. Jag tog lite lite till och blandade potatismoset med ketchup, slevade i mig det lite snabbt och lade besticken till höger.
"Any homework today?"
"Mom, it's saturday. Nobody studies on saturday", suckade jag.
"Okay, sweetie. I just wondered, because you haven't been studying with Ed for a long time now?"
"Of course I have?", ljög jag. "We just don't do it everyday anymore, because we both have other stuff to do."
"Sorry, I forgot about your boyfriend", log mamma.
"Mom, he's not my boyfriend."
"But what is he then? You've been on a date, haven't you? And you're hanging out with him all the time? Don't you think I see it? I know how it is to be in love, Charlie. And I can see it in your eyes. You really like that boy."
Jag suckade. Jag var inte alls på humör för blommor & bin-prat med min mamma. "Thanks for the dinner. I'm going to my room."
Jag kunde höra mamma fnissa åt mig när jag bar bort disken, och sedan tog jag min dricka i kylen och lämnade köket.

Jag trummade med pennan mot bänken. Att böja verb på franska var långt ifrån det roligaste jag gjort. Det hade endast gått en kvart av lektionen och jag var redan på väg att dö. Je suis, tu es, il/elle/on est, nous sommes, vous êtes, ils sont. Snarare fuck you franska. 
Min mobil surrade, och jag hade fått ännu ett sms av Zayn. Vi diskuterade någon ny komedifilm som skulle gå på bio ikväll. Zayn ville väldigt gärna se den tillsammans med mig, och inte kunde jag väl tacka nej till en sådan sak? Dock hade jag lite skuldkänslor, för Eddie och jag hade planerat sedan länge att vi två skulle gå och se den. Men han fick skylla sig själv, för han hade inte hört av sig alls. Jag hade skickat ett sms igår kväll, men han hade bara läst det utan att svara, och då orkade jag faktiskt inte bry mig. Ville inte han vara min vän mer så ville inte jag vara hans. Det sved att tänka, men det var ändå sant. Han hade ju inte ens nåt att vara sur över? Jag hade inte gjort något fel precis?

Here you go, girls! Tack så mycket för den superfina responsen, älskar er så mycket och är så tacksam för allt ni ger mig! Nästa gång ska det inte dröja så länge tills nästa kapitel, lovar. Har haft fullt upp med vänner, familj, pojkvän, bråvalla och planering inför fest och sånt. Men now I'm free. Blev plötsligt väldigt skrivpepp så ska nog sätta mig och skriva vidare på TFW eller kanske skriva klart några kapitel på TTS som jag kan publicera lite längre fram så den novellen blir avslutad snart. :)
Kram!

Kommentarer
Postat av: bella

så bra Vendela! :) Du beskriver och skriver så bra! :) jag får bilder i huvudet också, bra bilder förstås :) Har du vart på den marknaden? har du vart på dem ställena i London som du skriver i novellen? :)Creps är väl pannkakor och man har något i dem? Inte sylt och socker. :) kram! :)

Svar: Tack så mycket bells! :) Jajemen, jag har varit i Camden Town och gått på Camden Market! Älskar Camden.<3 Hållplatserna som Charlie & Zayn hoppade av vid har jag dock inte besökt, men de flesta ställen jag beskriver i novellen har jag varit på. :) Jo du har helt rätt, men utomlands (bland annat i London, men också många andra ställen jag varit på) så finns det en typ av pannkakor som de gör jättejättetunna och lägger massa godsaker i, som nutella och bär och nötter och sånt, och jag har för mig om att de kallar dem för crêpes trots att det inte riktigt är crêpes. Det är något av det bästa jag vet i alla fall! Åt det när vi var på Camden Market hihi :)
Vendela Åstrand

2014-06-30 @ 22:24:53
Postat av: Cassie

oMG jag är på språkresa just nu och min station för skolan (UCL) är Euston <3 xx

Svar: Åh va roligt med språkresa!! Och vilket roligt sammanträffande att jag fick med Euston i kapitlet haha :D xx
Vendela Åstrand

2014-07-01 @ 00:38:59
Postat av: bella

Jag har ätit det hemma, fast vi har haft räckor och sån där god räcksås i! :) men creps är so gott också :)

Svar: Aa ja crêpes är jättegott! Vi brukar äta det med köttfärssås (typ) i eller svampröra. Skitgott! :)
Vendela Åstrand

2014-07-01 @ 20:20:16
Postat av: jennie

Wow du skriver så fruktansvärt bra!!!

Svar: Åh tack så jättemycket!!! :D
Vendela Åstrand

2014-07-01 @ 20:45:08
Postat av: Malin

Superbra! :D

Svar: Taack hihi :D xx
Vendela Åstrand

2014-07-02 @ 20:25:03 / URL: http://nailartinspirations.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback