Chapter 8 - Dinner Date

Previously:
Wow, blev jag just bjuden på dejt? Eller var det ens menat som en dejt? Men det måste det väl ändå vara, för annars hade det väl inte stått you + me? 
Jag kände hur färgen steg i ansiktet och hur mina kinder antog en rödare nyans, och jag vek genast ihop lappen igen. Jag, Charlie Madison Hayes, skulle gå på dejt med självaste Zayn Malik!

[bild kommer!]
 

"You're going to love it", sa Zayn och höll upp dörren för mig. Vår taxi hade stannat precis framför en fancy restaurang med stora vackra krukväxter på vardera sida om glasdörrarna, och där inne var det en mysig belysning. Ljusslingor prydde taklisterna, och stora träbalkar som stod lite här och var, var också prydda med ljusslingor från golv till tak. I mitten av restaurangen fanns ett jättestort akvarium fyllt med fiskar, och runda små bord var utspridda här och var. På borden stod skålar med ljus som flöt omkring i vatten omringade av blomblad. Det var ett mycket vackert ställe det här, men jag hade nog aldrig känt mig så obekväm.
"Zayn Malik", hörde jag Zayn säga till han som hade hand om platserna, men jag lyssnade inte riktigt när de gick igenom bokningen. Mina ögon gled runt överallt i rummet men jag kände mig inte värdig att titta på någon av sakerna här inne. Den här flådiga världen hörde jag inte hemma i, och det kändes som att jag smutsade ner miljön genom att bara titta. Jag hade aldrig varit på någon formell middag, men jag kände redan att det inte alls var min grej.
"This way, sir", sa kyparen och visade oss till bords. Jag snubblade fram i min alldeles för långa klänning och log generat när kyparen drog ut stolen åt mig. 
"Thanks..." Jag hade fått klänningen av Frances. Hon sa att färgen passade mig (den var vinröd, precis som den andra klänningen jag fått) men för lång eftersom Frances var skitlång och jag ganska kort.
Zayn märkte nog att jag var i min egen lilla bubbla, för jag hörde honom beställa drinkar och förrätter åt oss utan att be mig om att yttra min åsikt kring maten. Jag såg mig om igen. Hur kunde det här ens vara Zayns grej? Jag hade aldrig trott att han var den typen som gillade att gå på flådiga restauranger och äta dyr mat och ha stela samtal om tråkiga saker som vädret och skolan och framtidsplaner? Visst hade jag märkt att han inte var den tuffa typen, förutom att han rökte (vilket jag tyckte var lite äckligt och väldigt idiotiskt), men av alla saker vi skulle ha kunnat hitta på så gick vi på restaurang? Jag hade ärligt talat nöjt mig mer med Nandos eller kanske McDonalds?
Fast okej, nu lät jag himla bortskämd. Zayn ville ju bara vara artig? Få mig att smaka på det goda av livet och ha lite kul? Kanske hade han kollat på massa tjejfilmer för att ta reda på vad tjejer gillar, och i de flesta filmer så drömde ju tjejer om dyra middagar på fina restauranger. Men tyvärr var jag inte en av dem. Jag gillade äventyr. 
En fisk kom simmandes mot mig, och jag petade lite på akvariumet. "Hey little fishie", log jag. Akvarium hade jag älskat så länge jag kunde minnas.
"Excuse me, Miss. You're not allowed to touch it", sa servitören som nu kommit med våra drinkar och en korg med vitlöksbröd.
"Oh, I'm sorry", sa jag ursäktande och kände hur rodnaden steg igen.
"She didn't know", inflikade Zayn. "It won't happen again."
Servitören nickade och tog upp ett skrivblock och en penna. "So, what would you like to have for dinner?"
"Hm... Pasta?", sa Zayn och pekade på något som stod i menyn. Servitören nickade och antecknade.
"And how about you, Miss?"
"Uhm... Surprise me."
"Allright. Anything else?"
Zayn såg på mig en stund och vände sig sedan mot servitören. "Nope, I don't think so. Thank you."
"Thank you", sa servitören och försvann iväg.
"Why did you ask for a surprise? Didn't you find anything on the menu interesting?"
"Of course but... What would life be without surprises? It's no fun with knowing what you'll get, because when you choose yourself, you always choose what you know. Dishes you have already tasted hundreds of times before. What's the funny thing with that? A surprise is like an adventure. And I like adventures."
"Maybe because you are one", sa Zayn med ett snett leende, och jag log mystiskt.
"Yeah, maybe I am. I haven't figured myself out yet."
"Well, we'll see who does it first then."
Jag flinade och tog en klunk av min drink.
"Have you read the book I told you about yet?"
"I'm reading it. But I don't know about the end yet. Is she going to die?"
"Maybe", sa han. "Or maybe not. I'm not going to tell you. You'll have to read it yourself, and then we can discuss what happens." 

Samtalen hade inte blivit så stela som jag väntat mig, men det här med formella middagar var fortfarande inte min grej. Jag var nu proppmätt och kunde inte få ner en bit till, och Zayn kände nog likadant för han lade besticken åt höger på tallriken och lutade sig tillbaka i stolen. 
"I'm glad that you wanted to go out with me tonight, Charlie. Even though this wasn't really your thing."
"How do you know that this isn't my thing?"
"Because I can see it in your eyes. Your face. You look so uncomfortable. Sorry. But if you give me one more chance I will make it up to you, I promise."
Jag nickade sakta. Självklart ville jag gå ut med Zayn igen. Jag hade inte skrattat såhär mycket på väldigt länge. Och Zayn var väldigt charmig. 
"Oh, I really like this song", sa Zayn och avbröt därmed mina tankar. Jag vred på huvudet och lyssnade på den lugna låten som strömmade ut ur högtalarna. Jag hade nog aldrig hört den förut, men Zayn sprack upp i världens leende och reste sig upp. "Charlie Hayes, would you do me this honour and dance with me?" Han sträckte fram sin hand, och efter en stunds tvekande så tog jag den.
"Yes, I'd love to."
Vi gick en bit ifrån bordet där det fanns en tom golvyta. Sedan placerade han min hand på sin axel och sin egen runt min midja. Den andra handen höll ett stadigt men mjukt grepp om min, som om han inte tänkte låta mig falla. Det kändes tryggt, för jag var verkligen ingen hejare på att dansa. Kanske för att jag inte dansat så mycket tidigare. Michael brukade svänga runt med mig när vi var små bara för att han skulle öva på sina danssteg så han kunde få den snyggaste tjejen i klassen, men när han insåg att jakten på henne var förgäves så lade han av. Och sen dess hade jag nog inte dansat någon typ av pardans. Men jag hade sett lite hur man gjorde på film, inte för att det var speciellt lärorikt, men ändå.
Zayn styrde, och vi började långsamt valsa runt över golvet. Jag kunde känna folks blickar i nacken, men jag försökte att inte bry mig och fokuserade på Zayn istället. Hans vackra bruna ögon såg djupt in i mina, men det kändes inte alls stelt. Jag gjorde en liten piruett och när jag kom tillbaka med ansiktet vänt mot honom igen så var hans blick återigen fäst på mig. Hans panna snuddade mot min, och han kysste mina knogar och lyfte sedan upp handen på sin axel och placerade sin hand på min andra höft. Vi började dansa tryckare och såg bara på varandra. Ingen sa något, ingen gjorde anspråk för några ytterligare närmanden. Vi bara dansade och njöt i tysthet. 
När låten sedan var slut så lutade Zayn sig framåt och mumlade i mitt öra. "You're a good dancer." Sedan gav han mig en lätt puss på kinden och steg tillbaka igen. Jag ville så gärna känna hans läppar mot mina just i denna stund, men jag ville inte vara påträngande. Ett steg i taget, Charlie.
"Would you like to go for a walk?", frågade jag, och Charlie nickade. Jag lånade henne min kavaj, och sedan började vi gå på den upplysta gatan. Det hade börjat mörkna eftersom det nu var sent och det började bli lite kyligt, men jag klarade mig bra ändå. Middagen hade varit ett litet snedsteg, men nu var jag ett steg närmare Charlie. Fina middagar kunde strykas från listan, och det var ändå något av en lättnad. Jag var inte direkt gjord av pengar, och skulle jag vara ärlig så njöt jag inte sådär jättemycket av dyr mat heller för den delen. Men jag hade haft kul ikväll, det hade jag verkligen. Charlie hade en fantastisk humor, och hon tyckte till och med att mina skämt var roliga. Sophie skrattade aldrig när jag drog ett skämt. Hon brukade bara himla med ögonen eller sucka eller boxa till mig på axeln (och det var inte på ett vänligt kompissätt).
Jag var glad över att Charlie ville gå med mig en stund, för jag kände inte för att åka hem. Inte ännu. Jag hade för trevligt. För en gångs skull kände jag mig lättad och lugn och ... glad? Ja, jag var allmänt glad för tillfället, och det kändes skönt. Glädje var inte något man kunde köpa, och det var inte ofta jag var glad över saker och ting nu för tiden. 
Charlie blåste sina fingrar varma, och jag sträckte mig efter en av hennes händer. Hon lät mig ta den, och jag flätade samman våra fingrar.
"Better?"
Hon nickade och log varmt. "Thanks. And thank you for tonight. I had a great time."
"You just said that to be nice", skrattade jag. 
"Maybe, but seriously, I had fun after all."
"So you're not having fun then?"
"Hm, a little maybe. But come on, I'll show you something fun."
"And what kind of fun is that?"
"An adventure!" Charlie stannade upp och tog tag i sin långa klänning och gjorde en stor knut på den så att klänningen blev lite kortare och lättare att gå i. Sedan drog hon tag i mig och började springa, och jag lät mig dras med. Vi sprang och sprang och stannade inte förrän vi var framme vid Hyde Park. 
"This way!", sa Charlie och genade genom parken, och plötsligt stannade hon upp framför ett stort träd.
"What are we going to do here?", frågade jag förundrat, och då började Charlie klättra som en liten apa uppför det stora trädet. 
"And you think that I will make it up there?"
"Yes, trust me. It will be worth it", log hon och räckte mig sin hand när hon stannat vid första stora grenen. Jag tog den och klättrade upp jag med, och sen följde jag hennes väg högre upp i trädkronan. 
"Well, this is truly an adventure", sa jag när vi satt oss på de högsta grenarna som var tjocka nog att bära oss. Härifrån hade man utsikt över hela parken som var belyst med ljusslingor i träd och buskar, men även över en del av London.
London Eye snurrade långsamt, och blinkande neonskyltar i city speglade sig i Charlies glittrande ögon. 
"I know, it's beautiful up here." Charlie placerade en lockig hårslinga bakom örat och log mot mig. "My father used to take me and Michael here alot when I was little."
"Nice." Jag nickade sakta. Charlie hade inte nämnt något om sin familj tidigare, bortsett från att hon småpratat lite om Michael. "What's his name?"
"Who?"
"Your dad."
"Oh, uhm... Martin. Martin Hayes." Charlie såg ner på sina händer och bet sig osäkert i läppen. "But I haven't seen him since..." Hon lyfte blicken och såg ut över London. "Since I was four years old."
"So, your parents are divorced?"
"Yes, he left", sa hon med tomhet i rösten och ryckte på axlarna. "But who cares? We don't need him. So I don't miss him anymore."
"I'm sorry", mumlade jag.
"Don't be."
"Your mom must be a strong woman, since she raised you and your brother herself?"
"Yeah, I guess she is. But I feel sorry for her. She goes out sometimes, but it never turns out in more than a date. I want her to meet someone new. Someone who deserves someone like her. She hates my dad, but she still miss him because she's lonely."
"But she's not lonely, she has you. And Michael."
"Right, but you know what I mean."
"Yeah, I guess I do..." Jag kliade mig i nacken. 
"Maybe we should get going", sa Charlie och harklade sig. Trots mörkret kunde jag se att hennes ögon var glansiga, och även fast jag egentligen ville stanna här ett tag till så gick jag med på att gå, för hennes skull. Jag ville inte göra saker jobbigare än vad de redan var.
Jag lät henne klättra ner först så hon fick chansen att rycka upp sig lite innan jag kom ner på marken. 
"So, uhm... Rhys, Connor and I are going to the city tomorrow, for a coffee and some shopping. Would you like to join us?"
Charlie drog med pekfingret under väster öga och log varmt. "Sure, I'd love to."

Here you go, babes! Hoppas det var någorlunda värt väntan i alla fall. Ber om ursäkt för att det dröjt, men har haft fullt upp och inte varit hemma alls under helgerna. Kapitlet skulle egentligen ha kommit upp igår, men jag spenderade istället dagen vid stranden, eftersom det skulle regna idag, med pojkvän, bästis & min killes kompisar. Asmys!
 
Vad är ni för typer förresten? Gillar ni dyra och flådiga middagar eller något lite mer lättsamt? Själv är jag nog som Charlie faktiskt. Det här med fancy restauranger och att vara uppklädd sådär är inte riktigt min grej. Föredrar något mindre formellt, men ändå älskar jag att gå ut och äta.

Var ni på någon av One Direction konserterna förresten? Vad hade ni för platser? Vilken låt tyckte ni var bäst? Själv gick jag på fredagen och hade ståplatser inom sektion RED med mina bebbos. Hamnade rätt nära scenen vilket var sjukt coolt, men skapligt varmt och trångt och svettigt. Själv var jag ju i höjd med allas armhålor så det var väl inte det mysigaste jag varit med om direkt, men det var ändå värt det! Kan dock inte bestämma mig för vilken låt de framförde bäst, alla var sjukt amazing! Men av 5SOS låtar gillade jag nog mest Beside You och Don't Stop! :D
P&K!

Kommentarer
Postat av: bella

var där också, hade plats läktare 1, rad 22 :) men jag vet inte riktigt, jag har aldrig dejtat någon :( men det var roligt att träffats en snabbis i lördags inne på kicks i Stockholm! Av någon konstig anledning så var jag lite nervös över att träffa dig och så kändes det som vi hade känt varandra länge och det var ju roligt att se varandra i verkligheten och inte igenom datan. :)

Svar: Aww hihi, men precis :')
Vendela Åstrand

2014-06-16 @ 20:46:18
Postat av: Malin

Superbra!! :) Jag satt på läktare 2.. men det var grymt ändå!! Alla låtar var bra, men gillade one thing och moments bäst.. tror jag! Nä, men gillade typ alla!! Haha, såg på insta att du var nära ju! Ville också ha så bra platser! :I

Svar: Åh va kul! Men läktarplatser är ju också skitbra liksom! Finns ingen dålig plats på en 1D konsert ;) Men jo, det är ju klart man vill vara nära. Men det var ett helvete att köa haha :/
Vendela Åstrand

2014-06-17 @ 17:54:02 / URL: http://nailartinspirations.blogg.se/
Postat av: elina

jag gick på konserten i köpenhamn för de är mycket närmare där jag bor. jag stod allra längst fram! så lycklig och de var så coolt :D

Svar: Åh va roligt! :D Är så glad för din skull :D
Vendela Åstrand

2014-06-19 @ 21:03:17
Postat av: Paulina

När kommer nästa kapitel? :)

Svar: Nästa kapitel kommer upp ikväll (måndag)! Förlåt för att det dröjt, men blev oväntat upptagen i veckan. Sov hos min pojkvän, umgicks med massa kompisar, min syrra kom hit, var på Bråvalla och i helgen har vårt internet legat nere så jag har istället umgåtts med familj och vänner. Men ikväll kommer det upp! :)<3
Vendela Åstrand

2014-06-28 @ 19:03:38
Postat av: Ellen

Detta kapitlet var jättebra, lika bra som resten av denna novellen och dina andra noveller. Och om du undrar hur jag vet det, så har jag läst alla. Ja jag har läst alla för att du är en så otroligt bra författare. Jag har följt din blogg i flera år. Jag kommer ihåg förr förra hösten när jag var hos min farmor och berättade för min kusin hur bra din blogg är. Då kommer jag ihåg att du höll på att skriva Everything About You och jag verkligen älskade den.

SLUTA ALDRIG SKRIVA.

Kram <3

Svar: Åh, jag blev så berörd av den här kommentaren så jag blev tvungen att dela med mig av den på instagramkontot till directionery. Du fick mig på riktigt att gråta, haha. Så himla fint, tack så jättejättemycket! Ska aldrig aldrig någonsin sluta skriva, och det är tack vare er och era fina peppande kommentarer och ord och allt! :''D Kram!<333
Vendela Åstrand

2014-06-29 @ 16:09:31 / URL: http://ellenjosefssons.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback