Chapter 7 - Left Alone

Previously:
En ljuvlig sångröst. Och den kom innifrån Zayns sovrum. Jag hade inte en aning om att musik var Zayns grej, men man kunde ju gissa med tanke på att han hade en flygel och massa gitarrer. Men att han var såhär bra? Wow. Han fortsatte sjunga, och jag bäddade ner mig lite extra och försökte somna fort som attans så jag skulle få somna till ljuet av hans vackra stämma.

Jag öppnade ögonen och vart tvungen att blinka ett par extra gånger. Det här stället kände jag inte alls igen... Drömde jag fortfarande? 
Jag satte mig upp och försökte minnas gårdagen, men det gick inget vidare, för pang bom så började mitt huvud dunka som aldrig förr och jag blev tvungen att lägga mig ner igen. Vart var jag?
Jag kisade i ljuset som sträckte sig in genom fönstret för att få en bättre bild av rummet jag befann mig i. Ett trångt vardagsrum med högt i tak, vinröda tapeter och trägolv var vad mina ögon tog in. Tavlor, affischer, en flygel, gitarrer, bokhyllor, en teve, ett soffbord och soffan jag låg i fanns i rummet. Det syntes tydligt att hemmet tillhörde en kille, för tomma öl och läskburkar låg slängda här och var, ett halvtomt cigarettpaket låg på bordet och på pianot låg högar med papper och en massa sprejburkar och akvarellfärger. Inte ens jag hade en sådan röra på mitt rum, och jag hade ändå trott att jag var cirka den slarvigaste och stökigaste människan på denna planet.
Och då mindes jag. Zayn och Rhys som hämtade upp mig. Festen hos Francesca. Min makeover. Beer pong. Hur full jag blivit. Hur jag kräktes på toan. Louis och hans knäppa skämt. Zayn som ringt en taxi och övertalade mig att följa med honom hem. Zayn.
Jag drog täcket åt sidan och klev upp ur soffan. Träningsshortsen jag hade på mig hade åkt ner en aning eftersom de var ganska stora för min lilla kropp. Inte ens mina kurvor lyckades hålla dem uppe, men jag antog att Zayn var något bredare än mig. Hans t-shirt vart nästan som en klänning, och jag kunde inte låta bli att sniffa lite på den igen när jag kom på att det var hans och inte min.
Plötsligt kände jag mig kissnödig och tänkte att det kanske var bäst att gå på toaletten. Jag smög över golvet men stannade en stund vid flygeln. Fingrade på tangenterna och kollade på nothäftena som låg uppslagna ovanpå. Hur kunde folk ens läsa såna där noter? För mig var det bara smala streck med klumpar eller lådor eller konstiga virvlar och ännu fler smala streck. Det sa mig ingenting. Som kinesiska eller kanske japanska, eller till och med svårare att förstå. Varken mamma eller pappa var speciellt musikaliska av sig, och därför hade jag heller inte ärvt några talanger. Jag önskade dock att jag kunde sjunga. Ed hade en helt okej sångröst, och när vi satt och pluggade till radion och han började sjunga med i någon låt så blev jag alltid avundsjuk på att han kunde sjunga och inte jag. Jag var helt tondöv. Jag vågade inte ens sjunga med i mina absoluta favoritsånger. Bara när jag var ensam hemma eller liknande.
"Goodmorning", sa någon bakom mig, och jag hoppade till och vände mig om.
"Oh, uhm, goodmorning." Jag log tveksamt. 
"Do you play?", frågade Zayn och nickade mot flygeln. Jag kunde inte annat än att kolla på hans perfekta överkropp. Han stod lutad mot dörrkarmen, iklädd endast ett par svarta mjukisbyxor.
"Uhm no. Do you?" Så fort jag hade svarat insåg jag att den frågan var ganska dum. Självklart spelade han piano! Varför skulle han annars ha en flygel i sin lägenhet? Sluta vara så jävla korkad, Charlie!
"Yeah, sometimes", log han. "You hungry? I made you some breakfast."
"Cool, thanks."
"No problem. You're my guest."
Vi gick ut i köket, och framdukat på bordet stod en gammal brödrost, en korg med orostat bröd, olika pålägg, ett juicepaket, två stora muggar, tallrikar och två glas.
"I thought about making pancakes or english breakfast, but I didn't really know what kind of morning-person you are so I didn't. I hope this will be fine?"
"No, it's great. Thank you." Jag log varmt och slog mig ner vid bordet.
"Oh, and here's a glass of water and a pill. I guess you need it." Han flinade åt mig och lade en huvudvärkstablett på bordet bredvid vattenglaset.
"You're right."
"Partied a little too hard, huh?"
"I guess so."
Zayn nickade åt mig att ta för mig. "What can I serve you? Tea? Coffee?"
"Tea will be fine, thanks." Jag tog två mackor och lade dem i brödrosten. Sedan svalde jag mitt piller och tog en klunk vatten. Zayn hämtade tekokaren, lade i varsin tepåse i våra muggar och hällde upp. "Tea is my fave too."
Wow, hallå där soulmate!
"Have you heard anything from Frances? I feel bad for not staying and help her clean up a bit." Jag såg ner på min tekopp och lät händerna värmas av det skållande vattnet.
"Not to be mean or so, but you wouldn't have been that much of help." Zayn flinade igen. "But no. I'll probably go see her and Rhys later today, but first I'm going to work."
"Oh, where do you work?"
"I'll show you someday."
Jag nickade sakta och kände hur jag blev alldeles varm inombords. Betydde detta att han ville ses igen? Skulle han visa mig vart han jobbade?
"Feel free to use the shower if you want to. I can drive you home before I go to work. Or are you in a hurry?"
"No, I'm fine. Don't stress because of me. What you did for me was... wonderful."

"Time to go", sa Zayn och gick ut i hallen. Jag samlade ihop mina grejer och följde efter honom för att ta på mig skorna. Sedan gick vi ner för trapporna och ut genom porten. Regnet öste ner, och vi småsprang mot bilen.
"For having your own place, you have a pretty sucky car!", ropade jag genom regnet, och Zayn skrattade när jag synade den rostiga gamla pickupen. Den var orange, men hade nog en gång i tiden varit röd, och hade fula bucklor på de flesta ställen. Jag hade ändå väntat mig att han skulle köra något flådigare. Han var ju Zayn liksom. Skolans populäraste kille. Men tydligen var han skolans populäraste kille med en skrotbil. Nå väl, jag kunde väl knappast döma honom på grund av vilken bil han körde.
Jag fick dra igen bildörren flera gånger innan den stängdes ordentligt, men Zayn stängde sin lätt och smidigt. Han skruvade upp värmen, satte på radion och startade motorn, och jag spände fast mig.
"You're right. This car may suck, but it's the best I've got. I don't have that much money. I don't have a full time job, you know. I try to pass school too." Zayn svängde ut från området, och snart körde vi i ett av de något större kvarteren.
"True", log jag.
"So, what are you going to do when you quit school? Any plans? A dream job?"
"I don't know", sa jag osäkert.
"Oh come on, everyone has a dream. Isn't there anything you'd like to do? There must be something? You're a smart girl, Charlie." Han såg på mig en snabbis innan han fäste blicken på vägen igen.
"Maybe... travel? I've never been outside this country. My parents got divorced many years ago, and my mom doesn't have enough money for us to go anywhere."
"Oh, but that's a great dream. Where would you like to go then?"
"Somewhere different... Like, Italy?"
"Italy? Seriously?" Zayn skrattade. "Why?"
"Well, haven't you always been dreaming about eating a real italian pizza and ride gondolas where people sing Oh Maria with an italian accent?" 
Zayn brast ut i skratt, och jag kunde inte låta bli att stämma in i skrattet.
"You should come sit with us at lunch on monday. That would be fun."
"Really?", sa jag chockat, men skakade snabbt på huvudet och rättade mig själv. "I mean, cool. Sure."

Med ett brett leende på läpparna klev jag innanför dörren och sparkade av mig conversen.
"Charlie? Is that you?", ropade mamma innifrån vardagsrummet. Jag ställde ifrån mig påsen med kläder i hallen och gick in till henne.
"Yeah."
"How was the party?" Mamma satt fastklistrad framför teven och kollade på Hela England Bakar, som alltid.
"It was... great", sa jag ärligt och log.
"What did you do?"
"Uhm, we..." Jag försökte komma på något vettigt att säga. Om jag berättade sanningen så skulle mamma nog få hjärtklappning. "We danced, played karaoke and talked."
"Sounds fun." Mamma lyfte förvånat på ögonbrynen men log sedan lättat. "Was Ed there too?"
"Yeah, of course. We had so much fun." Det kändes fel att ljuga för mamma, men jag kunde ju inte säga att jag inte alls sovit hos Ed utan sov hos en, för henne, fullkomlig främling? "I'm going to my room." Jag tog min påse igen och slängde den på golvet i mitt rum, sedan snappade jag åt mig boken som Zayn sagt åt mig att läsa, slängde mig på sängen och bläddrade till sidan jag var på senast. 
Det ringde i skolklockan och mattelektionen var över. Mr.Tahiki, vår mattelärare, reste sig från sin skrivbordsstol och nickade åt oss att packa ihop. De flesta elever småsprang ut ur klassrummet eftersom det nu var lunch och alla ville ha bra platser i matsalen, men jag dröjde mig som vanligt kvar. Mr.Tahiki var min favoritlärare, och jag ville väldigt gärna veta mitt resultat på det senaste testet. 
"Edward", log han. "Do you want to guess what you got?"
"Um... a C maybe?"
"C? Edward, don't put yourself down like that. You didn't have a single wrong answer. You got an A. Congratulations, son."
"Wow, really? Thanks." Jag log och tog emot pappersbunten med provet och mitt resultat. 
"Now go have some lunch. I bet that your friend is waiting for you?" Han blinkade åt mig, och jag flinade. Men vad det beträffade, Charlie hade inte svarat på mitt sms ännu, och det hade gått minst en kvart sedan jag skickade det. Hon var alltid snabb på att svara, men nu vart hon plötsligt väldigt osocial. Inte hade hon väl dålig teckning? Hon brukade ju alltid skryta om att hon hade teckning precis överallt. Var något fel kanske? 
Fast ne, jag inbillade mig nog bara. Det var antagligen någon helt förklarlig anledning till varför hon inte svarade. Kanske hade hon glömt mobilen i skåpet och hade paxat ett bord i matsalen och som Mr.Tahiki sa, väntade på mig? Bäst att jag skyndar mig! 
Jag lämnade böckerna i skåpet och gick med snabba steg mot matsalen. Charlie syntes dock inte till. Vårat bord stod tomt, men bland de andra borden kryllade det av folk. Men nåja, kanske var hon påväg?
Jag ställde mig i matkön, tog en bricka och lassade på med mat, och sedan gick jag och satte mig vid bordet. Det var pizza till mat idag, och eftersom jag var så hungrig så kunde jag inte låta bli att ta en tugga innan hon kommit. Just när jag skulle svälja så hörde jag Charlies klingande skratt bland sorlet av elever, och mitt huvud vreds snabbt åt vänster. Där, vid samma bord som Holly, Connor och gänget, satt hon. Min bästa vän satt inklämd mellan Zayn och Francesca och skrattade åt deras skämt. Tack så jävla mycket, jag kunde väl ändå ha fått bli informerad om att hon tänkte ha någon annan som bordskamrat idag? Eller kanske blivit tillfrågad att sitta tillsammans med dem? Men nej. 
Varför umgicks hon med dem förresten? Visst, hon hade ju festat med dem i helgen, men betydde det att de var hennes bästa vänner nu? Var jag redan bortglömd? Hon hade till och med ställt in vår filmkväll i lördags för att hon var så kallat "sjuk". Pfft, sjuk? Bakfull var nog ordet. Men jag hade sagt att det var okej, för jag visste att fler filmkvällar väntade. Men nu vart jag lite osäker. Skulle hon börja umgås med dem ännu mer och dissa mig totalt framöver?
Plötsligt kände jag mig inte alls hungrig längre, så jag reste mig från bordet. Dock lite för häftigt, för stolen skrapade i golvet och väckte stor uppmärksamhet. En bitchblick från Hollys håll, samt några andra elever som såg undrande på mig. Hollys mun rörde sig, men jag hörde inte vad hon sa, och snart vände sig Charlie om. Hon såg på mig i några sekunder, men bröt sedan blicken och såg generat ner på sin pizza. Jag kände hur det brände bakom ögonlocken. Det här sårade mig faktiskt.
Jag tog min bricka, gick bort till vagnen och lämnade allt ifrån mig och stormade sedan ut ur matsalen.
"What happened to Nerdward?", frågade Holly och skrattade elakt. "It looked like he was about to cry."
"Holly", sa Frances. "Don't talk shit about Edward. He's a friend of Charlie's."
"But how can you be with him?", frågade Libby oförstående. "He's not even hot?"
"Yeah exactly", höll Holly med. "And I mean, he's not popular? You shouldn't hang out with him."
"But we've been friends since.." Jag såg mot matsalens ingång där Ed hade försvunnit ut.
"It doesn't matter. Things change, Charlie. And I'm sure that he's fully aware of that. Do you want to be an Outcast?"
"No.. But--"
"Exactly. So don't."
"Yeah, just let it be. Hang with us instead", log Libby och blinkade åt Connor. Jag fattade inte vinken, men nickade sakta. Självklart ville jag hänga med dessa människor. Jag ville ju vara med Zayn, och om jag skulle få lov att vara med honom så var jag tvungen att ta dessa på köpet. Men var jag redo att offra min och Eds vänskap för det här?

Jag öppnade mitt skåp, och det första jag fick syn på var en ihopvikt lapp.

"You + me = dinner, friday. I'll pick you up / Zayn :)"

Wow, blev jag just bjuden på dejt? Eller var det ens menat som en dejt? Men det måste det väl ändå vara, för annars hade det väl inte stått you + me? 
Jag kände hur färgen steg i ansiktet och hur mina kinder antog en rödare nyans, och jag vek genast ihop lappen igen. Jag, Charlie Madison Hayes, skulle gå på dejt med självaste Zayn Malik!

Förlåt för att det dröjt så, och förlåt för att det vart så kort och inte-så-händelserikt. Men nåja. Har haft fullt upp och spenderat hela långhelgen med min älskling, men nu kanske uppdateringen blir lite bättre i alla fall. Fast kommande helger kommer jag nog inte hinna uppdatera för jag ska på Håkan Hellström och One Direction! Men men. Hoppas ni gillade det i alla fall, och tack för all sjukt fin respons! Har även fått 50 följare på bloglovin igen som jag vill tacka hjärtligt för.
Ni är bäst, vänner!

Kommentarer
Postat av: bella

jättebra! :) längtar till nästa! :) stackars Ed :( tycker det är synd om honom :(

Svar: Tack hihi! c: Jaa visst är det :/
Vendela Åstrand

2014-06-01 @ 18:12:52
Postat av: Jennifer

Ett efterlängtat och bra kapitel, känns som om novellen börjar ta fart lite nu ;)

Har en liten fråga om din design, vad använder du dig av för att få dina bilder att liksom flyta samman? ;D Tycker det är så sjukt snyggt och skulle gärna också vilja använda det till min egna blogg ;) Kram <3

Svar: Åh tack så jättemycket! :'') Jag använder mig av programmet gimp och verktygen "fri markering" (som ser ut som ett lasso) och "smetningsverktyget" (som ser ut som en hand som smetar ut något). Hoppas det hjälpte! I värsta fall kan jag försöka fixa något inlägg där jag visar hur jag gör steg för steg någon dag! (: Kramis!<3
Vendela Åstrand

2014-06-01 @ 22:10:57
Postat av: Emma

Jättebra!
Just det, det är Håkan Hellström nästa helg. Idag var det någon konsert på Ullevi så jag hörde det hem till mig, undra om det är samma med Håkan. Bor typ Max 20 minuter bort från Ullevi om man går

Svar: Åh tack! :) Jaha åh va kul! Vill också bo så nära något konsertställe så man hör hem till sig!
Vendela Åstrand

2014-06-01 @ 22:30:43 / URL: http://novellfoton.blogg.se
Postat av: Paulina

Fan vad gött! Ska också på
Håkan Hellström och One Direction konsert!

Svar: Åh va kul!! :D Vad har du för platser? :)
Vendela Åstrand

2014-06-01 @ 23:01:53
Postat av: Malin

Superbra!! Som vanligt! :)

Svar: Tack!! :D
Vendela Åstrand

2014-06-02 @ 16:32:47 / URL: http://nailartinspirations.blogg.se/
Postat av: Matilda

Så jvla gött så bra du är!

Svar: Åh tack så jättemycket!! :)
Vendela Åstrand

2014-06-03 @ 09:42:55 / URL: http://Matildasavelind.blogg.se
Postat av: bella

vet du vad jag kom på? du har haft denna blogg i lite mer än 2 år nu! :) Jag har ju följt sen den första novellen, men jag kommer nog inte ihåg var jag hittade den! :/ jag hittade den nog på en känd 1D blogg tror jag, jag vet inte, men jag stannade på din blogg, du skriver verkligen riktigt bra, man lever in sig i dina noveller och sen så vill man också veta vad som händer med i novellen! :) kram! :)

Svar: Åh just det! Typiskt, jag missade Directionerys "födelsedag" den 22 maj!! Men nåja, sånt är livet :3 Men åh va kul att du varit här sen starten! (: Tack så mycket, Bells! Kram! :) xx
Vendela Åstrand

2014-06-05 @ 07:26:28
Postat av: Bella

När kommer nästa kapitel? :)

Svar: Så fort jag hunnit skriva klart det. Har haft fullt upp med sista hugget i skolan och så har jag inte varit hemma mycket eftersom jag firat noel, varit i göteborg och jobbat. Men i veckan antar jag. Tror inte jag orkar skriva något just ikväll. Har knappt sovit alls och har varit ute i solen och jobbat hela dagen så nu ska jag äntligen sova haha.
Vendela Åstrand

2014-06-08 @ 15:00:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback