Chapter 10 - Prince Charming

Previously:
Men han fick skylla sig själv, för han hade inte hört av sig alls. Jag hade skickat ett sms igår kväll, men han hade bara läst det utan att svara, och då orkade jag faktiskt inte bry mig. Ville inte han vara min vän mer så ville inte jag vara hans. Det sved att tänka, men det var ändå sant. Han hade ju inte ens nåt att vara sur över? Jag hade inte gjort något fel precis?

[bild kommer!]
I biologin hade vi fått i uppdrag att göra ett grupparbete, och jag hade blivit indelad tillsammans med ett gäng ointresserade klasskamrater som jag kunde spå inte skulle vara speciellt delaktiga i det här projektet. Jag visste att jag skulle få komma att göra hela arbetet själv, men det gjorde mig dock inget, för om inte jag gjorde det så skulle det bara bli skit. Jag kollade på klockan och suckade. Det var lite mer än en halvtimme kvar av lektionen, och sen skulle jag äntligen få sluta för dagen. Jag kunde knappt vänta tills jag skulle få träffa Zayn ikväll, även fast vi hade setts på lunchen. Att vara ensam med honom var liksom något helt annat. Jag var mer mig själv då. I skolan kände jag mig lite som någon annan, fast ändå densamma. 
Zoe och Megan satt och viskade om någon kille på skolan, inspekterade sina naglar och tvinnade sina toppar mellan tumme och pekfinger. De var som två blygare versioner av Holly & Libby. Jag himlade med ögonen åt synen av dem och vände blicken mot magistern igen. Han hade skjutit ner glasögonen på nästippen och kollade strängt på tjejerna vid mitt bord, och de tystnade fort samtidigt som en röd nyans antog Megans ansikte.
"Now focus, girls." Magistern vände sig mot tavlan igen, skrev upp något som man knappt kunde tyda på grund av hans slarviga handstil och delade sedan ut stenciler åt alla. Jag synade pappret uppifrån och ned och insåg direkt att jag skulle behöva ta hjälp av Frances, som redan hade bockat av kursen på sin lista. Hon var dessutom väldigt smart när det kom till biologi och kemi-ämnen, och helt fantastisk inom samhällskunskapen då hon var väldigt politiskt insatt och förstod sig på nästan alla svåra ord som inte jag begrep.
Kanske kunde jag & Frances träffas och plugga någon dag, ifall hon ville såklart. Jag visste fortfarande inte riktigt vart jag stod. Ville hon verkligen umgås med mig, eller hade hon bara tagit hand om mig på fester och luncher för att Zayn bett henne om det?

Det ringde ut, vilket betydde att biologin var över. Jag reste mig upp, plockade ihop mina böcker, sköt in stolen och skyndade ut ur klassrummet. Zayn, som hade slutat tidigare, stod lugnt och väntade vid mitt skåp, vilket var en glad överraskning. Hans ögonfransar träffade ögonbrynen när han tittade upp, och ett leende växte sig fram på hans perfekta läppar när han mötte min blick. 
”Hey”, sa jag och låste upp skåpet efter att han flyttat sig lite åt sidan.
”Hello”, log han och rättade till sin ryggsäck. Några elever stirrade frågandes på oss, men vi , eller i alla fall jag, låtsades inte märka något.
”I thought we weren’t going to meet up until tonight?”
”Well, I just thought… Since I have absolutely nothing to do until I was going to see you, I’d like to follow you home and meet your family?” Zayn log snett.
“Why would you like to meet them?” flinade jag, men blev alldeles varm inombords. Var inte detta första steget innan man blev ihop? Att möta varandras föräldrar och syskon? ”My brother is boring and very annoying and my mom is… well, my mom.”
“Since you popped out of her, she must be a lovely woman.”
“You will regret it, but sure, why not.”
Jag la ner franskaböckerna I väskan, tog min jacka och slängde väskan över axeln. Sedan låste jag skåpet och nickade åt Zayn att komma. Vi började gå, och jag kände hur han tittade på mig.
”What?”
”Are you always wearing a beanie inside?” Hans fråga var helt spontan, inte ett dugg dömande, bara en högljudd tanke.
”Yeah. I don’t like my hair, so…”
”Why? I think your hair is very cute. Curly and fluffy and… nice.”
Jag skrattade. “Thanks.”
När vi lämnade skolområdet så tog Zayn upp en läskburk ur sin jackficka. ”I bought this in the cafeteria. Do you want some?” Han räckte över burken, och jag insåg att det var vaniljcola. Min favorit.
”Sure.” Jag lät han öppna och tog sedan en klunk, och sedan räckte jag tillbaka burken igen. Vi lät den passas fram och tillbaka hela vägen hem till mig, eller tills den tog slut rättare sagt. Samtidigt småpratade vi lite om hur skoldagen varit, kommande prov och så berättade Zayn någon rolig historia om hur Rhys klantat sig i klassrummet och fått kvarsittning för att ha skämtat om någon lärares efternamn, och hur Louis hade fått för sig att Zayn skulle låsa in honom i ett av skåpen så han kunde skrämmas när folk gick förbi i korridoren. Ibland önskade jag nästan att jag fick vara en del av Zayns gäng på heltid. Både under lektioner och alla små raster där emellan. De verkade ha så kul, jämt och ständigt. Och själv satt jag alltid utanför klassrummet en halvtimme i förväg för att jag inte hade någon att vara med eller något bättre för mig, eller så stod jag i biblioteket och läste på baksidan av böcker. Förut brukade även lunchen gå åt till att plugga tillsammans med Ed, men nu hade jag inte umgåtts med honom på vad som kändes som en evighet. Jag hade sett honom i korridoren och matsalen ett par gånger, men han låtsades inte se. Och så fort jag var på väg att sätta mig vid hans bord så kom någon från gänget och sa åt mig att sitta med dem istället. Var jag kanske skyldig Eddie en ursäkt ändå?

 ”Welcome to our simple home”, sa jag generat och öppnade ytterdörren till lägenheten.
”Charlie, is that you?”, ropade mamma från köket och jag nickade till svars men kom snart på att hon inte kunde se det. ”Yes mom, it’s me!” Jag böjde mig ner för att knyta upp skorna och ställde dem sedan på golvet under krokarna med jackor. ”You can put your shoes here.”
”Who’s with you?”, sa mamma nyfiket och kom gåendes ut i hallen. ”Oh, you must be Charlie's bo—”
”Mom?”, sa jag irriterat och tystade henne. ”This is Zayn, my friend.” Jag var noga med att påpeka att vi bara var vänner, inget mer. Det sista jag ville var att Zayn skulle känna sig obekväm så fort han klev innanför dörren.  ”Zayn, this is my mom.”
”Nice to meet you, Miss Hayes.” Zayn sträckte fram handen, och mamma tog den glatt och skakade artigt.
”Oh Zayn, call med Alexandra.”
”Alright, Alexandra. Nice home.”
”You think so? Aw, that’s sweet.” Mamma log mot både honom och mig. ”Would you like to have something? Tea? Coffee? Juice? Cookies? Anything?”
“Uh, sure, a cup of tea would be nice.”

Vi gick in på mitt rum, och jag ställde ner min tekopp på nattduksbordet, så som jag alltid gjorde. Zayn följde mitt förslag och började sedan spatsera omkring i mitt rum och kolla på alla mina saker. ”Who’s that?”, sa han och pekade på en bild av mig och Eddie som satt på min vägg med bilder och quotes och saker som gjorde mig allmänt glad. Fast den bilden gav mig inte riktigt samma glädje längre.
”Is it that guy you used to hang with? Edward or something like that?”
”Yup, that’s Ed…” Jag ryckte på axlarna i en uppgiven suck och bet mig hårt i läppen. 
“Are you two close?”
“We used to be best friends, but now…. I don’t know what we are anymore. I’m probably his biggest enemy”, sa jag och drog fingrarna genom håret. ”Sorry, I don’t know why I’m telling you all this. I just…”
“I get it”, sa Zayn och kom och satte sig bredvid mig på sängen. ”You should talk to him.”
”I’ve tried. But he keeps on ignoring me and he never answers my messages, so I’m about to give up actually.”
“Well that’s sad, if he was a good friend, I mean. I hate drifting apart from good old friends.”
“Sounds like you’ve been going through something like me quite lately?” Jag såg på honom.
“Yeah, I have. I am. I’ve been so busy lately so I haven’t had any time for him. He’s not the type of friend you can meet for just a few minutes and then leave with a nice goodbye. You need to help him with almost everything because there isn’t a lot he can do by his own, and… It’s complicated. It’s hard to explain, but maybe someday I’ll let you meet him. He’s a nice guy, really. Not like the other ones I’m hanging out with.”
"Oh I see", sa jag fast att jag inte riktigt förstod. Men grabben lät som ett känsligt ämne, så jag ville inte fråga om honom. Hade Zayn velat att jag skulle veta mer så hade han väl berättat självmant.

Vi drog på oss skorna, och i samma sekund klev Michael in genom dörren.
"Hi", sa han till mig och sparkade av sig skorna, och då fick han syn på Zayn. Först såg han allmänt chockad ut, sen förändrades något i hans blick, men han skakade av sig det. Jag påmindes om att senaste gången de två sågs var på Funky B då min bror hade gett Zayn en rejäl utskällning. Well, det här var stelt.
"Hello", sa Michael och nickade åt Zayn. "Uh, sorry for last time. You're a friend of Liam's right? I think I've seen you with him somewhere."
"Uhm, yeah. Yeah that's right."
"A big game is coming up, I could get you in for free if you'd like?"
"Sure, that would be nice!" Zayn log tacksamt, och jag tog på mig jackan för att slippa delta i deras stela kallprat.
"Cool", sa Michael. "Are you two dating or...?"
"No", sa jag, och i mun på mig sa Zayn "Something like that, yes." Jag kände hur en rodnad steg på mina kinder, och jag hoppades att det inte såg så illa ut i verkligheten.
"Maybe we should get going so we don't miss the movie." Zayn hängde sin jacka över armen och tog sin ryggsäck, och jag nickade instämmande och såg på min bror.
"See ya later."
Michael nickade och gick ut till köket där mamma satt och läste tidningen, och efter att ha ropat hejdå så gick vi ut igen. Vi småpratade om filmen vi skulle se, en fest som skulle hållas i helgen och som vi tydligen skulle gå på (om jag hade mammas tillåtelse, vilket jag hoppades på), och annat vi kom att tänka på, och några tunnelbanezoner bort så var vi framme vid kvarteret där bion låg. Det var fullt av folk utanför, och även inomhus. Vi ställde oss i kön till disken där vi skulle hämta ut biljetterna, men när jag var påväg att ta upp min plånbok så sköt Zayn undan min hand.
"I'll pay."
"No, I can pay for myself. You don't have to", sa jag envist, men Zayn skakade bara på huvudet.
"No, I want to pay."
En normal tjej skulle ha blivit glad över att killen betalade, men själv blev jag bara frustrerad. Jag hatade när folk, bortsett från min mamma, betalade åt mig. Jag hade pengar, jag kunde betala själv. Men jag visste att Zayn inte skulle låta mig.
"Do you want popcorn or anything?"
"No thank you", sa jag artigt och uppriktigt, för jag ville inte att han skulle få för sig att betala ännu mer för mig. Zayn nickade, och när vi kom fram till kassan hämtade han ut biljetterna, och när de öppnade till salongerna så gick vi in och satte oss på våra platser. Zayn hade bokat platser på mittenraden, ganska så i mitten. Jag försökte minnas när jag senast var på bio och kom fram till att det var väldigt länge sedan. Och då hade jag gått med Ed och hans familj. Nu var jag här tillsammans med Zayn, min crush. Det var sjukt! För sjukt för att vara sant. Men det var sant.
"I have to pee, I'll be right back", sa Zayn och försvann iväg. Skulle han kissa nu? Varför gjorde han inte det innan? Tänk om han ändrat sig och skämdes för att vara här med mig så han skulle sticka hemåt igen? Det skulle inte förvåna mig faktiskt. 
Jag sjönk ner i stolen och tittade diskret på människorna omkring mig som satt parvis eller med familj och vänner. Alla hade någon. Alla var glada. Alla utom jag.
Minuterna gick, och snart slog någon sig ner på platsen bredvid mig. Det var Zayn. Och i famnen hade han två jättestora läskburkar med sugrör, en jättestor popcornkartong och några små godispåsar med allt från lakritsnappar till choklad. 
"Don't tell me you were serious when you said that you didn't want anything to eat, because one does not simply watch a movie at the cinema without eating anything." Han räckte mig en läsk och bad mig hålla popcornen medan han tog av sig jackan som han tagit på sig för att slippa bära så mycket. Jag flinade åt honom och skakade på huvudet. 
"Now you need to help me eat, because I can't eat all this myself. Your fault."
"Okay then", skrattade jag och tog några saltade popcorn. Vi satte oss till rätta och reklamen tog slut, och introt till filmen visades. Zayns ögon lyste i biomörkret, och jag kände för att rodna igen. Han var så vacker. Ja, vacker. Så underbart fantastiskt jävla vacker. Jag tittade nästan på honom mer än på själva filmen på bioduken framför oss. Hans skratt klingade i biosalongen, stod ut bland de andra skratten när det hände eller sades något roligt i filmen. Jag blev nästan lite kär i hans skratt. Och hela han. När popcornen nästan var slut och vi båda mätta så ställde han ner kartongen på golvet framför oss och tog min hand som vilade på armstödet. Hans hand var varm, men mysig. Jättemysig. 
Jag ville fråga om han faktiskt såg något girlfriend-material i mig eftersom han sagt till min bror att vi "typ dejtar". Var vi liksom på G nu? Eller vad var vi? Bara vänner som det var helt okej för att hålla handen och dansa tryckare och kramas romantiskt? Tänk om jag fått det hela om bakfoten och bara inbillade att han gillade mig tillbaka?
"What do you think about the movie?", viskade Zayn högt i mitt öra.
"It's great. Very funny", log jag ansträngade. FIlmen var bra, väldigt bra faktiskt, men jag var mer fokuserad på Zayn och mina egna virriga tankar just nu.
"Good", log han tillbaka och släppte min hand. Först blev jag lite ledsen, men sen insåg jag att han bara släppt min hand för att kunna lägga armen om mina axlar, och jag lutade försiktigt huvudet mot hans axel. "But I gotta admit that you're funnier than this movie", sa han i mitt öra, och ett ärligt leende växte sig stort på mina läppar. Zayn var världens bästa biopartner, punkt slut.

Here you go, darlings! Lite gulligull sådär höhö. 
Har blivit tillfrågad att hålla en frågestund igen. Det var ju inte så länge sedan jag hade en om jag minns rätt, men skulle det vara gångbart? Vill ni ha en frågestund? Om det bara är typ en eller två personer så blir det nog ingen, isåfall får ni istället ställa frågorna i en kommentar så kan jag göra ett litet svarsinlägg. Men är det många som har frågor så kan jag ju göra en video med svar, som jag brukar. ^^
Så ge mig er opinion, frågestund: ja eller nej?
Tack för all fin respons och för att ni hänger kvar trots att bloggen hamnat lite i skymundan. Älskar er något så otroligt, fast det vet ni ju redan.
P&K!

Kommentarer
Postat av: bella

OMG jättebra Vendela! :) Längtar till nästa! Hoppas att nästa kommer snart! :) Ja, du borde har en frågestund. Du kanske har nya läsare som vill veta om dig? :) kram på dig fina Vendela! :) <3

Svar: Tack Bells! :) Ska sätta mig och skriva på nästa kapitel nu snart :) Okej hihi. Kram!<3
Vendela Åstrand

2014-07-15 @ 21:01:46
Postat av: Jennifer

Ett underbart kapitel, älskar verkligen när det blir sådär sockersött alltsammans! ;) Du är så sjukt duktig på att skriva att man inte kan låta bli att bli lite avis på dig :) Älskar verkligen novellen och längtar tills nästa :)
-En frågestund skulle vara trevligt!
Kram <3

Svar: Aww tack så jättemycket, Jennifer!! :') Okej hihi, tack för din åsikt! :) Kram!<3
Vendela Åstrand

2014-07-16 @ 17:44:44
Postat av: Maja

Hej! Jag har startat upp min One Direction novellblogg på nytt nu igen och första kapitlet av min novell är publicerad, ifall du går in och läser och kommenterar vad du tycker skulle jag bli super glad! Tack och hoppas du har en bra kväll! :)

Svar: Jag ska absolut kolla in din blogg. :) Kram på dig!
Vendela Åstrand

2014-07-19 @ 20:49:52 / URL: http://simsbymaja.blogg.se/
Postat av: Hanna

Asså åh, shippar Charlie & Zayn så hårt men vill ju att Zayn ska vara kär i henne på riktigt ju!! För det är väl fortfarande liksom bara "på lek" för han gillar väl sitt ex fortfarande??
En frågestund vore kul tycker jag :)

Svar: Precis, det är ju så tyvärr. Kanske inte varit tillräckligt tydlig i de senaste kapitlen, så förstår att det är lite förvirrande. Ska tänka på det tills nästa kapitel! Men vad roligt att du shippar dem ändå :) Okej, då kanske det blir en frågestund trots allt. :) Kram!
Vendela Åstrand

2014-07-20 @ 16:13:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback