Chapter 4 - Let The Game Begin

Previously:
"What the hell are you doing here, Charlie? Mom's gonna kill me, because she'll think that I brought you here! Did you come here alone? Jeez, Charlie. Are you seriously stupid? What if something would happen to you? Does mom know that you're here tonight? And how much have you been drinking? I thought you were smarter than this, Charlie?"
"I'm sorry, okey?!", skrek jag och kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. Jag mådde dåligt, inte enbart för att jag druckit för mycket och fortfarande var skitfull, men för att jag visste att jag gjort fel och varit oansvarig, för att jag svikit Eddie genom att gå på fest fast att jag vet hur mycket han hatar festtyper och för att kvällen inte slutat som jag ville.
Michael drog in mig i en kram och strök mig över håret. "Schh. Come on, let's go home."

Såhär skulle natten inte ha slutat. Jag ville ju bara ha lite roligt och lära känna lite nya människor, eller rättare sagt lära känna någon över huvud taget. Men det där PR-tricket förstörde allt! Fast jag gillade inte Zayn, ellerhur? Alla tjejer gillade honom, men inte jag, visst? Zayn hade idioter till vänner, alltså måste han vara en själv, och han hade en udda klädstil, precis som jag. Och han gillade att läsa, precis som jag, men det var säkert bara ett trick för att få fler tjejer. Inte sant? 
Och så såg han ut som en fotomodell, han kunde ju inte vara verklig? Och han var fruktansvärt bra på att kyssas, hans hand passade perfekt i min, jag skulle kunna drunkna i hans ögon och våra hjärtan dansade i perfekt poprytm. Nope, jag gillade honom inte. Inte alls. Inte ens lite. Jag hatade honom. Ja, jag hatade honom. Jag hatade honom för att han var min första kyss, för att han inte hade någon jävla aning om vem jag var och att jag inte har några vänner, och jag hatade honom för att han var så snygg och bra på att dansa och rolig och omtänksam och smart och för att han var så jävla perfekt. Sådär 'hej kan vi typ gifta oss för jag tror att jag typ är askär i dig' - perfekt.
 
Jag rörde vid mina läppar och tänkte på kyssen igen. Undrar om han gillade den lika mycket som jag gjorde? Undrar om han tyckte att jag var bra på att kyssas? Undrar om han tänker på mig nu? Undrar om han kommer ihåg mig eller om han var så jävla packad att han inte minns ett skit av kvällen? Undrar hur natten skulle ha slutat om Michael inte kommit och förstört allt? Undrar om jag skulle sova på Zayn's soffa nu eller kanske till och med i hans säng. Undrar om han skulle sova bredvid mig. Undrar om han skulle hålla om mig och prata med mig tills jag somnade. Undrar om han fortfarande skulle hålla om mig när jag vaknade. Undrar hur han luktar och hur hans röst låter när han är nyvaken. Undrar om jag någonsin kommer få veta. Inser att svaret mest troligt är nej.
Jag drog upp täcket till axlarna och burrade ner huvudet bland kuddarna, och så fort jag hade slutit ögonen så kände jag hur nattens funderingar driftade iväg på annat håll och hur drömmarna tog över.
"Good morning", hälsade Rhys när jag klev in i vardagsrummet där han och Connor satt och spelade fifa med varsin xbox konsoll i händerna. Jag, Rhys och Frances hade slaggat hos Connor under natten då Rhys och Frances föräldrar skulle få spel om deras ungar kom hem stupfulla och vår chaufför hade varit för lat för att orka släppa av mig hemma hos mig. Men jag hade inte haft någon större lust att ta bussen hem så Connor hade gett mig erbjudandet att sova på hans soffa, eventuellt på en madrass på golvet. Jag hade såklart valt det första alternativet, så Rhys och Frances hade fått ligga och trängas på en hård madrass, men ändå var Frances den som sov längst.
"Morning", sa jag och slog mig ner i tevesoffan. Jag ansåg inte alls att denna morgon, eller förmiddag rättare sagt, var speciellt god eftersom mitt huvud dunkade som bara den och jag kände mig ovanligt bakis efter den vilda gårkvällen på Funky B.
"You look tired", flinade Rhys, och jag himlade med ögonen.
"Oh really?"
"Fuck it!", svor Connor när han förlorade matchen mot Rhys som var värsta profset i gänget, om man inte räknade med Louis som inte var här då alltså. Jag såg honom inte något mer igår kväll, så jag antar att han stack hem med Harry eller något. "I was so close to win this time, but you distracted me, Zayn!"
"I know I'm hot. It's kinda hard to look myself in the mirror sometimes", skrattade jag, och Connor såg surt på mig.
"You're seriously the most egocentric person I've ever met", sa Rhys och buffade mig i sidan, och jag skulle just slå tillbaka med andra ord då Connor plötsligt öppnade munnen igen.
"Hey Zayn, who was that girl you danced with yesterday?"
"Yeah, I was about to ask you too?" Rhys kliade sig på hakan. "She looked just like The Outcast?"
"Huh?", sa jag frånvarande medan jag tänkte tillbaka på gårkvällen. Jag hade sett Sophie tillsammans med någon annan kille och plötsligt var hon påväg mot mig, och då hade jag frågat någon om hon kunde låtsas vara min tjej för kvällen. Hon var blond, hade gråblå ögon och var rätt söt, och hennes namn var Charlie... Vänta! Det var The Outcast! Fast nej, jag föredrog att säga Charlie.
"Oh you heard me", sa Connor. "Were you seriously hanging out with the Outcast last night?" Han började gapskratta. "Well, did you have fun?"
Jag suckade. "Oh come on, you were as drunk as I was! It could've been you?"
"Yeah maybe, but I wouldn't even choose to hang out with the Outcast if I were drunk? What were you thinking?"
"I saw Sophie there, okey?", sa jag argt och slog näven i soffbordet.
"So?", sa Connor drygt.
"She was there with another guy, and I didn't want her to know that I'm a total loser who can't move on, so I asked the first girl I could see if she could pretend to be my girlfriend for a few minutes. And it happened to be Charlie, and I didn't even recognize her, okey?"
"Oh..." Connor tog sig för pannan. "Shit... Man, I'm sorry."
"Ah come on, don't give up so quickly?", sa Rhys och klappade mig på axeln. "Wait 'til Sophie and her new guy is having their first sex. Then she'll realize that you're better in bed and come begging on her knees to get you back again."
"Yeah, sure. Like that will ever happen", skrattade jag kallt och hasade ner på soffdynan.
"Wait, I have an idea for how you'll get Sophie back!", sa Connor och knäppte med fingrarna i luften som han jämt gjorde när han hade fått en snilleblixt. "And how you'll get rid of the Outcast", tillade han. "Look: Make Charlie fall in love with you, like for real, and be her boyfriend for a while. And then, break her heart and make her hate you for the rest of your life and poof she'll be gone!"
... "How would that help me to get Sophie back?", frågade jag förvirrat.
"Don't you get it? Sophie will see what a great boyfriend you are and be jealous because Charlie is such a lucky girl who gets to be with you. Then Sophie will realize that she still loves you and she'll come crawling back to you, like Rhys said."
"Ahh, man... I don't know...", sa jag tveksamt.
"Oh come on, don't be such a pussy, Zayn? You have nothing to lose? Plus, you'll get laid again! I mean, who cares if it's the Outcast? I'm sure she wants the D."
Rhys, som inte hade sagt något sedan Connor nämnde Charlie igen öppnade munnen. "But think about all the weird rumours that will be spread if Zayn and Charlie are dating? I mean, she's not really popular, right? We're usually the ones who put her down. Are we supposed to act nice now, or what?"
"Of course", sa Connor. "We're going to support Zayn the fullest, we'll help him to get Sophie back, and as soon as it's done and Charlie's heart is broken, then we'll go back to the bullying or whatever. She'll never be one of us for real?" Connor vände sig mot mig. "So, what do you say?"
Jag visste att jag egentligen inte hade något val, för Connor's så kallade frågor var sällan riktiga frågor. Det här var snarare en order.
"Yeah, sure whatever."
"Great! Then let the game begin..." Connor förde sina handflator mot varandra som om han smidde en ond plan, och jag såg ner på mina fötter som vilade på soffbordet. Min magkänsla sa att jag inte skulle må så bra av den här leken och att det heller inte skulle bli speciellt roligt, men jag valde att inte gå på magkänslan utan istället se det här på Connor's sätt. Jag ville ju få tillbaka Sophie, inte sant? Det var ju min plan från första början när jag började prata med Charlie? Och för att kunna få tillbaka Sophie och behålla mitt goda rykte så var jag tvungen att bli av med Charlie, ellerhur? Svaret på alla mina frågor var ett självklart ja, så Connor hade helt rätt. Let the game begin.
Jag vaknade av att solen lyste in genom fönstret, och en djup suck lämnade mina läppar när jag envist drog täcket över huvudet i ett försök att lyckas somna om igen. Dessvärre kändes det som att någon satt och tuggade på min hjärna och slog mig i huvudet med en hammare på en och samma gång, och jag tänkte tillbaka på gårkvällen för att testa mig själv på hur mycket jag kom ihåg. 
Jag var på Funky Buddha. Någon kille jag aldrig sett förut köpte drinkar åt mig. Vi dansade. Han försvann, men hur mindes jag inte... Jag dansade in i Zayn, och han frågade om jag ville spela hans flickvän, som ett PR-trick. Jag svarade ja. Vi träffade hans ex. Vi dansade... Jag kräktes. Min bror kom... Ungefär där tog det stopp, och jag hade inget minne av hur jag tog mig hem eller att jag ens gick och la mig.
Jag tänkte tillbaka på festen igen. Tänkte på den dunkande musiken och känslan av att beatet pumpades runt i mina ådror som musiken medförde. Tänkte på hur lycklig jag var, och känslan i min mage när mina ögon fastnade på Zayn. Tänkte på hur sjukt bra han var på att dansa och hur otroligt sexig han var när han svettades för att han gick in med både kropp och själ i sin dans. Tänkte på hur fin han var när hans ansikte färgades av de blinkande lamporna och fjärillarna i min mage som orsakade tumult när Zayn mötte min blick och log mot mig.
Var det såhär det kändes att ha en crush?
Nej vänta, inte hade väl jag en crush på Zayn Malik? Liksom den Zayn som var med i idiot-gänget?
... Fast Zayn var kanske ingen idiot ändå. Han hade ju aldrig gjort mig något, egentligen? Han sa ju aldrig nåt, utan bara såg förbi mig och låtsades att han inte hörde vad hans kompisar kallade mig. Det var i och för sig också fel, och otroligt fegt, men samtidigt inte alls lika illa.
Men om jag nu faktiskt hade en crush på Zayn så kunde jag lika väl ta och glömma den direkt, för Zayn skulle aldrig någonsin få upp ögonen för någon som mig på riktigt. Gårkvällen var ju bara fake. Jag var ett PR-trick, och vårt lilla skådespel var bara lek. Antagligen hade hans ex varit någonstans i närheten så han låtsades se ut att verkligen gilla mig fast att han egentligen kände det motsatta. Jag råkade bara vara tjejen som stod närmast när han letade efter en fake-flickvän liksom. 
Tanken fick mig att vilja lägga mig på golvet och stortjuta som om jag vore en femåring som inte fick följa med till parken och mata fåglar med brödsmulor, men det var på gränsen till för omoget så jag sköt tanken åt sidan.
 
"So, how was the party?", frågade Eddie. Vi satt på en bänk i parken och kastade stenar i vattnet. När de landade så piskades ytan upp i olika mönster. Vi möttes för ungefär en halvtimme sedan och gick och köpte läsk för att sedan sätta oss här, men det var inte förrän nu han drog upp ämnet. 
"It was... Good."
"That doesn't sound very convincing?" Han lyfte ett ögonbryn och såg misstänksamt på mig. Jag visste att han fortfarande var lite sur över att jag gått på festen, men han skulle komma över det förr eller senare. Han var ju trots allt min bästa vän, och så vitt jag visste så hade vi bara varandra, så vi skulle inte kunna vara utan varandra under en längre tid. Och vad var en fest att bli sur över egentligen? 
"No, it was good. Great, even." Jag ryckte på axlarna. "I met a guy there. His name's Joe. We talked a bit, danced a bit, that's all." Jag undvek att prata om Zayn. Det var nog bättre att jag höll för mig själv, för antingen skulle Ed bli ännu mer sur, eller så skulle han kanske ha svårt att hålla tyst om det så hela skolan snart skulle få veta. Och då skulle jag tycka synd om Zayn, för hans rykte skulle väl sjunka till botten om folk fick reda på att han umgåtts med The Outcast även om det så bara var för en kväll.
"Okay... Did you drink?"
"Well, it was a party? So, yeah. A little." Jag nickade sakta och såg ner på ringarna på vattenytan, men i ögonvrån såg jag hur Eddie kollade skeptiskt på mig. "Okey, a lot. I even threw up, and my brother found me."
"Oh", var allt som lämnade Eddie's läppar.
"You're mad, aren't you?" Jag såg inte på honom.
"I will get over it."
"I know."
"Are you okay?"
"My head hurts a bit, but I guess I deserve it. Maybe partying isn't my thing after all."
"I didn't mean it like that. Are you okay?", upprepade han.
Jag tog ett djupt andetag och log halvhjärtat. "Yeah."
"I can tell that something's wrong. What is it? Is there something you're hiding from me?"
"No? I'd never hide anything from you, Ed. You're my best friend?" Jag vände mig mot honom, och han såg oroligt på mig.
"Okay, I know. Sorry. It's just... I'm so worried right now, about everything. Especially about my parents."
"What's up with them?", frågade jag försiktigt.
"They're fighting."
Det blev tyst ett tag.
"Don't worry, Ed. They've been fighting before, haven't they? And look, they're still together?"
"Yeah, I know..."
"Just don't worry, everything will be okey. It's going to be fine. They're fine." Jag ville gärna tro det, men jag visste inte hur Eddie skulle kunna lita på mina ord när inte ens jag gjorde det. Visst, jag oroade mig inte över föräldrar. Mamma och pappa var skillda sedan flera år tillbaka och jag hade inte träffat pappa sen jag var kanske fyra år gammal? All kontakt jag hade med honom var vykort på julafton eller kuvert med pengar på födelsedagar. Men jag var van, så det var inte direkt något som gjorde ont att prata om även fast jag skulle ha tyckt om att ha en pappa som fanns där. En manlig idol liksom. Nu hade jag bara Michael, och den irriterande basketnörden var knappast någon att se upp till.
Jag oroade mig mer över skolan. Hade någon sett mig på festen? Hur skulle alla reagera? Och Zayn, kom han ihåg något? Skulle han börja prata med mig eller fortsätta låtsas som om jag vore luft? Borde jag låtsas som om inget har hänt och bara klämma mig förbi vid skåpen?
Jag ångrade nästan att jag gick på festen, men ändå inte. Jag hade the time of my life fram tills det att jag spydde och min bror kom och förstörde det hela.
Jag skakade bort tankarna som förvärrade min huvudvärk och ställde mig upp med en hand utsträckt mot Eddie. "Come on, let's go buy some soda."

Here you go! Förlåt för att ni fått vänta, men hoppas det var någorlunda värt det i alla fall! Längtar så tills novellen kommit igång på riktigt, det här kommer bli så fett!!

Kommentarer
Postat av: Emma

Jättebra!

Svar: Tack hihi :D
Vendela Åstrand

2014-04-29 @ 10:58:11 / URL: http://novellfoton.blogg.se
Postat av: Malin

Superbra!! :D

Svar: Tack!! :D
Vendela Åstrand

2014-04-29 @ 16:54:25 / URL: http://nailartinspirations.blogg.se/
Postat av: Matilda

Så grymt bra, tycker redan du kommit igång^^

Svar: Haha aww tack så mycket! :D
Vendela Åstrand

2014-04-29 @ 22:20:03 / URL: http://Matildasavelind.blogg.se
Postat av: Bella

Jättebra! :) längtar till nästa! Man lever in i din novell och sen får jag bilder i huvudet när jag läser dina noveller :) jag vill säga till han Conner att man inte ska leka med tjejernas hjärta, vill strypa han, inte bokstavligen :)

Svar: Aww tack hihi! Va glad jag blir c': Haha jo, Connor är lite dum i huvudet han!
Vendela Åstrand

2014-04-30 @ 18:33:27
Postat av: Ellen

Jättebra kapitel :D

Svar: Tack!! :D
Vendela Åstrand

2014-05-02 @ 11:48:46 / URL: http://ellenjosefssons.blogg.se
Postat av: bella

när kommer kapitel 5? :)

Svar: så fort jag har tid att skriva. så kanske imorgon eller på tisdag? :)
Vendela Åstrand

2014-05-11 @ 17:11:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback