Chapter 35 - The Z

Previously:
"It's a long story, and as I said, there's no time for explanasions. Niall will be here in a minute. I told him everything, and he's coming with us. Go get your things. We'll be gone for a few days, so you'll need a few changes", sa han och nickade åt mina kläder.
"Okey", sa jag och vände mig om för att springa upp och packa min väska, men Louis stoppade mig.
"Hey, Harry?"
"Yeah?" Jag snurrade runt igen och såg på honom.
"Won't stop 'til we surrender, huh?"
Leendet växte långsamt på mina läppar, och plötsligt fylldes jag med hopp och hjältemod. Daniel skulle inte få komma undan med det här. Nancy skulle äntligen få komma hem.

Jag drog fram väskan som låg under sängen, slängde upp den på madrassen och började packa ner massa kläder. Louis hade ringt mig tidigt denna morgon och berättat något mycket viktigt. Han hade gjort massa efterforskning och kommit fram till att Nancy kanske fortfarande fanns vid liv och att hon hölls fången. Och det var vårat jobb att rädda henne, så om en timme skulle jag vara redo för att hämta upp honom och Harry. Egentligen så skulle Zayn & Liam också ha fått följa med, men de båda behövde stanna hemma för att ta hand om sina barn. Eleanor passade Toby & Hadley medan vi var iväg, och för mig & Harry var det ju inga problem eftersom ingen av oss hade barn.
När Jolie frågade vem det var som ringde så ljög jag och sa att det var management som bestämt att vi skulle göra en liten jobbresa till Sverige för att börja spela in några av våra nya låtar, och att vi skulle resa redan nu idag. Jag ville egentligen berätta sanningen, för det gjorde ont i mig att behöva ljuga för Jolie, men jag ville inte att hon skulle gå runt och oroa sig medan jag var borta. 
När väskan var fullpackad skuttade jag ner för trappen och ut i köket där Jolie satt och gick igenom massa viktiga papper som hon tagit med hem från jobbet. Stina satt vid min laptop och läste igenom massa hemsidor för olika skolor, för jag & Jolie hade tillsammans bestämt att Stina skulle börja någonstans här i London. Jolie hade varit mycket angelägen om att vi då skulle sätta henne i en bra skola, men jag tyckte det viktigaste var att hon fick välja själv. 
"Are you leaving?", frågade Jolie och tittade upp från papprena.
"Soon, yeah." Jag ryckte på axlarna och såg på medan hon reste sig från bordet och kom gåendes mot mig.
"I'll miss you." Hon la armarna om min nacke, och jag tryckte henne mot mig. 
"I'll miss you too", mumlade jag och gav henne en puss på kinden. Hon sprack upp i ett leende och fäste en hårslinga bakom örat. 
"For how long will you be gone?"
"I don't really know, but just a few days, I guess."
Hon nickade. "Would you like to have a cup of tea before you go?"
"Sure." Jag studerade hennes vackra blå ögon och log svagt. 
"And how about you, Stina? Tea?"
"Yes, please", sa Stina och såg upp från dataskärmen.
Jolie gick bort till diskbänken och fyllde tekokaren med vatten för att sedan plocka fram tepåsar och honung.
"How's it going?", frågade jag och nickade mot datorn, och Stina log snett mot mig.
"I think I know what to choose now."
"Okay, and what's your choice?"
"Sunset Valley High School."
"Oh", sa jag och lyfte på ögonbrynen. "You know that Na--"
"Nancy and Ruby went to that school, yes."
Jag nickade sakta. "I think that school will fit you well. Very well. Maybe you and Jolie can go on a visit there while I'm away? I'd love to come with you, but I don't think that's a good idea. I don't want your studies to be about me, because this is about you. I don't want to steal the attention when you walk into that school and everyone's checking you out while you enchant them with your charm."
Stina rodnade och såg ner på dataskärmen igen.
"I think that's a wonderful idea", inflikade Jolie. "I can call the principal later today if you want, Stina?"
"Are you sure?", sa hon och vände sig mot Jolie.
"Totally."
Stina flög upp från stolen och skyndade fram till Jolie för att lägga armarna om henne, - något jag aldrig trodde jag skulle få se. När Stina först kom hit så hade hon varit så tystlåten, blyg och försiktig, men nu hade hon börjat öppna upp sig allt mer och kommit oss mycket närmare.
"Thank you", sa hon glatt, och Jolie bara log.
"Oh that's nothing. We want you to follow your dreams, you know."

Efter att ha suttit i en halvtimme och pratat om skola, jobb och annat trevligt medan vi druckit te så var det nu dags för mig att sticka.
"Okey, time for me to go", sa jag och reste mig upp för att sedan gå och ställa muggen i diskmaskinen.
Jolie & Stina reste sig också och följde mig ut i hallen. De såg tyst på när jag drog på mig skor, keps och hängde väskan över axeln.
"Come here, babe", mumlade jag och öppnade armarna för att krama om Jolie igen. Hon kysste mig snabbt och smekte min kind. 
"Call me when you've landed so I know that you're okey."
"Of course I will. I'm only a phone call away, we can talk all the time."
Hon nickade och steg åt sidan så jag kunde omfamna Stina också.
"Take care, honey."
"You too", log hon och släppte taget om mig för att sedan ställa sig bredvid Jolie.
"See yah." Jag log varmt och öppnade ytterdörren. När jag hoppade in i den svarta Range Rovern och backade ut från gården så vinkade de åt mig, och jag vinkade glatt tillbaka. Sedan gasade jag på och lämnade husområdet. 
Niall's stora bil stannade vid vägkanten, och jag kollade återigen att dörren var ordentligt låst. Den svarta Range Rovern blänkte i solen, och de mörkt tonade rutorna gjorde Niall helt osynlig. Hans bilrutor var mycket mörkare än mina egna, och själva bilen var något mindre och mycket smidigare. Den såg ut som ett riktigt vrålåk helt enkelt.
"Okey, Louis. Do you have any idea of where we're going?", frågade Niall när Louis öppnade dörren till passagerarsätet.
"Yes, of course! I've been doing some... Research. And we have to speak with Devlin. He'll be at The Z tonight."
"What's the Z?", frågade jag förvirrat.
"The Z is a pool hall", förklarade Louis. "In Newbury."
"But that's quite far away from here, isn't it? And who's Devlin?"
"A guy who knows pretty much anyone. Someone told me that he knew Daniel, so maybe he'll know where Daniel is right now. And yes, Newbury is far away from here. That's why we have to leave now."
Jag förstod inte ett dyft. Hur hade Louis fått tag på den här Devlin? Och om Devlin nu kände Daniel, skulle han då berätta för oss vart Daniel befann sig om han visste att vi kommit för att sätta dit honom?

"Harry?", sa någon och daskade till mig på överarmen. Jag slog upp ögonen, blinkade några gånger och såg ut genom fönstret. Vi passerade en skylt som berättade att vi nu befann oss i Bracknell. Min blick förflyttades till Louis som nu satt och tittade på mig.
"We're going to McDonald's, but we'll be eating in the car. Do you want something?"
"Hm, no thank you", mumlade jag och slöt ögonen igen. Det var kallt i bilen, och jag ville inget hellre än att fortsätta sova. Den gråa himlen utanför bilen gjorde mig extra sömnig, och att jag var nyvaken gjorde inte saken lättare.
"But Harry, you have to eat something. It's a long drive", sa Niall och parkerade bilen utanför snabbmatskedjan. "Come on."
"Okey... Just buy me a burger or something, I don't know." Jag hasade ner på sätet och drog jackan tätare omkring mig. "Wake me up when you're back. Na-night."
"Newbury", stod det på en stor skylt när vi passerade gränsen. Det fanns massa skyltar med pilar åt både höger och vänster som berättade vart vi skulle om vi ville till centrala Newbury, fortsätta vidare till Basingstoke eller kanske Winchester. Eftersom Niall hade velat ta sig en liten tupplur i baksätet så hade jag tagit över körandet, och nu valde jag att köra västerut. Jag hade hört att the Z låg på en bakgata i det trashigaste området i Newbury, så nu återstod det bara att leta. Det hade blivit många timmars resande idag, och solen hade nu gått ner för länge sedan. Himlen var becksvart och hade ganska nyligen öppnat upp sig, så nu öste regnet ner. Framför mig kunde jag se hur Gud satt där uppe bland molnen och skrattade högt för sig själv medan han tänkte; Må jordborna drunkna i mitt piss! 
Tio minuter senare parkerade jag bilen utanför the Z. Parkeringen var full med bilar och tunga motorcyklar, och på den lilla altanen stod ett x antal människor och småpratade med varandra med ölglas och cigarrer i händerna.
Jag granskade mitt utseende i backspegeln, rättade till peruken och satte sedan på solbrillorna. Vi var förklädda eftersom vi inte ville riskera att bli igenkända när vi var på ett sådant viktigt uppdrag som kunde kosta oss livet på ett ställe som detta.
"How do I look?", frågade jag och gav Harry en låtsas-kylig blick, och han flinade.
"Horrible!" Han drog upp luvan på tjocktröjan och fixade till sina solbrillor han också. "And how do I look?"
"You look like one sexy beast", sa jag och drog ner solbrillorna på nästippen för att blinka åt honom, och vi båda brast ut i skratt. Men så fort vi båda mindes varför vi var här så blev vi allvarliga igen. "Are you ready?"
"I guess so...", mumlade han och öppnade bildörren. Jag vände mig om för att checka av att Niall var redo, men han låg och sov som ett spädbarn.
"Maybe we should just... Let him sleep", sa Harry som om han läste mina tankar, och jag nickade.
Vi sprang genom regnet och in i byggnaden, och så fort vi kom in genom entrén så stannade vi båda upp. Det var ett ganska dunkelt ljus här inne, med små glödlampor som hängde i taket här och var för att lysa upp över biljardborden. Runt borden stod olika gäng samlade och tittade på de som körde en match. Längst bort i bortre hörnet fanns också pokerbord, och även där stod grupper av människor som hejade och pratade pengar. Jag hade aldrig sett ett ställe som detta i hela mitt liv, och inte heller denna typen av människor. Såna trodde jag bara fanns på film, men överallt i detta stora rum bar männen vapen i hylsor kring midjan, hade tatueringar av stora köttsår och pistoler som droppade av blod, och alla var klädda i svart. De få kvinnor som var här inne var nästan äckligt lättklädda och klängde på sina muskulösa pojkvänner, men råkade man se dem i ögonen så var det svårt att ta miste på rädslan i deras blick. Jag tyckte synd om dem. Ingen kvinna skulle behöva vara så rädd och behöva vistas i en miljö som denna. Det var nästan så att jag, som bara hade varit här i knappt någon minut, ville lägga benen på ryggen och aldrig komma tillbaka igen. Men vi hade ett ärende att uträtta, och ju snabbare vi tog tag i det, desto snabbare skulle vi få dra vidare.
Jag lät blicken glida över rummet återigen, och när jag fick syn på personen jag var ute efter så utbytte jag en snabb blick med Harry och började sedan gå genom rummet. 
Allas blickar drogs till oss, eller det var i alla fall så det kändes, och jag kände mig väldigt obekväm. Men jag försökte ändå spela min roll så gott jag kunde, och efter ett tag ryckte alla på axlarna och vände sig om igen.
När jag var fullt uppe i att tänka på hur bra jag var på att skådespela och att vi lyckats passa in så råkade jag gå in i en biffig snubbe.
"Hey, watch your step", sa han kallt och såg ner på mig. 
"Excuse me, but I'm going to have a little chat with him over there", sa jag och pekade på mannen vid ett av biljardborden längre bort.
"What?"
"Oh, uhm. I mean--" Jag harklade mig och la armarna i kors på ett stöddigt sätt. "I'm on a mission, and I need to change a few words with him."
"I heard you. But he doesn't want to talk to you, loser. He's a busy man and he doesn't like talking."
"I know, but we don't care", avbröt Harry och såg mannen rakt i ögonen eftersom de var ungefär jämnlånga. "I know him. He's a friend of mine, and he owes me."
"Well okey... For this time." Snubben hytte med pekfingret och steg sedan åt sidan så vi kunde passera.
Devlin, mannen som vi var här för att träffa, stod lutad mot sin biljardkö vid ett bord nära väggen. Han granskade en uppsättning bollar när vi kom fram, och just när jag var påväg att knacka honom på axeln så vände han sig om.
"Can I help you?" Hans röst var skrovlig, och jag var nästan hundra på att han rökte och hade gjort det i ett stort antal år. Men han lät inte det minsta trevlig, och hans blick utstrålade kyla, hat och ondska. Hans vitblonda lugg och mina solbrillor var dock ivägen för att han skulle kunna se mig i ögonen, men det tackade jag för.
"Devlin, huh?"
"Devil", rättade han mig och vände sig om för att sikta på den vita bollen. Jag kunde absolut ingenting om biljard, men ärligt talat så såg det ganska tråkigt ut. Det enda som var roligt med det var att man kunde vinna pengar, men pengar hade jag inget större behov av nu längre.
"Right. Devil, do you have any contacs in Bristol? Southern Bristol."
"Maybe. It depends on who's asking. Do I know you?"
"I'm..." Jag läste på affischerna på väggen bakom i hopp om att hitta ett passande namn. Satan i helvetet att jag hade glömt hitta på fejknamn åt oss! Devil började bli otålig och stampade i golvet med foten, och jag kliade mig nervöst i nacken. Den sista affischen, den bakom Devil's rygg, var mitt sista hopp och... Bingo! "I'm Carlos. And this is, uh, Edmundo", sa jag och gjorde en presenterande gest mot Harry.
Devil kisade mot oss, och ett tag var jag rädd att han kommit på oss, men inte långt senare så började han sakta nicka.
"Alright. And what do you want to know about my contacts in Bristol, Carlos?"
"A certain friend of yours, - Daniel Walsh, lives there... Right?"
"Maybe...", sa Devil och log slugt. "But yes, Walsh is a good friend of mine."
"Well..." Jag harklade mig. "I've heard that he's dating this pretty lady... What's her name again?"
"I wouldn't call it dating", flinade han. "But yeah, he sure does. She's not that fun though. She's not like them." Devil nickade åt de lättklädda tjejerna som satt i knät på killarna vid pokerbordet.
Bakom mig såg jag hur Harry knöt nävarna och spände käkarna, så jag rörde diskret vid hans arm för att medla att han skulle lugna ner sig så vi kunde få ut mer information om vart Nancy befann sig.
"My friend here, - Edmundo, is a friend of his, and Daniel owes him... And Ha--, I mean Edmundo, would like to... Play a little, with that girl. So, do you know where Daniel lives?"
"If Edmundo here, is such a good friend of his, then wouldn't you already know?"
"No, it's been a long time since we last saw him. We live in Spain, you see. But we know that Daniel's expecting us."
"I'm sorry, but this is not a good idea. You should go back to Spain, becuase you won't get to lay a finger on that girl. He won't even let me play with her?" Devil vände sig om, lutade sig framåt över bordet och började sikta på den vita kulan.
Jag harklade mig igen för att fånga hans uppmärksamhet igen. "Maybe we can discuss it. Where does he live?"
"I'm afraid I can't tell you that. As I said, Walsh is a friend of mine. I don't want him to get in troubble. I owe him." Devil fingrade på sin pistol som vilade i hylsan runt hans midja.
Jag höll andan i ett försök att inte se chockad ut och stoppade ner händerna i fickorna för att gräva upp en bunt sedlar. "I'll pay you."
"Well well well... Now we're talking, Carlos!" Devil ryckte åt sig sedelbunten och bläddrade igenom de tunna papperslapparna med ett brett flin på läpparna. Sedan ryckte han tag i min arm så plötsligt att jag var nära på att hoppa till av rädsla, och sen förde han sina läppar närmare mitt öra.
"Okey, listen closefully now. The biggest house on the 27:th street in Keynsham, Southern Bristol. That's where you'll find him and his girl. But be careful, because he's not himself anymore. He's a crazy young man, and he wouldn't hesitate for a moment to kill you if you said something wrong. So watch your mouth, Carlos." Han klappade mig på axeln. "And if I were you, I wouldn't bring Edmundo in there. Daniel wouldn't like to see someone like him inside his house."
"Okey."
"I can't tell you more now. But hey, wanna play poker?"
"Another time", ljög jag. "We're in a hurry."
"Have a nice trip then." Devil slog till mig på axeln, och jag ville nästan skrika av smärta. Han hade inte lite muskler, den mannen.
"Come on, Ha--... Edmundo. Let's go."
"No! You cheated!", vrålade någon och kastade iväg pokerbrickorna. "That's my money!"
"No, I did not! I won!"
"Give me my money, or you'll regret it big time!"
"No, forget it, idiot!"
Mannen som påstod att den andre fuskat flög upp från stolen och drog tag i den andres krage, och världens fight startades. Resterande människor i lokalen samlades runt bordet, och alla hejade på medan kvinnorna skrek av ren och skär rädsla när blod rann nerför männens näsor och munnar. Bord och stolar började kastas hit och dit, och det var som om alla hittade en anledning till att starta bråk. Jag nickade åt Harry att vi skulle springa, och vi hann med nöd och näppe undan innan en stol kastades ut genom fönstret och landade på bilen bredvid våran.
"What the fuck is going on?", frågade Niall förvirrat när vi hoppade in i framsätet. Han verkade just ha vaknat, antagligen av den stora smällen och allt oväsen från bråket som försegick där inne.
"27:th street, Keynsham, Southern Bristol. That's it", log jag i backspegeln, och först såg Niall ännu mer förvirrad ut innan han sprack upp i ett leende.
"You're the boss, Louis." Niall klappade mig stolt på axeln.
"I know. And Nancy is still alive." Jag såg på Harry som fortfarande satt med spända käkar. "Oh come on, Harry. We're so close now, don't lose hope."
"I won't. But he's playing with her... He's playing with my girlfriend. If he so much as touches her, then I'm so going to kill him."

Here you go! Bättre sent än aldrig, I guess! Blir bara mer & mer pepp på att skriva, för det är nu allt händer. Hur ska det gå för dessa stackare? Tror ni Nancy kommer lyckas rymma själv, eller kommer Harry kunna rädda henne? Eller kommer Daniel få veta vad som är i farten så han är väl förberedd och kan snärja Harry?
Vi får väl helt enkelt vänta och se...
Tack för all fet respons förresten! All the creds to you som får mig att vilja fortsätta skriva, som stärker mitt självförtroende och gör mig allmänt pepp på allt! Ni är så sjukt fina hela bunten!
P&K, och stanna nu inte uppe för länge, kära ni. Det är en dag imorgon också. ;)

Kommentarer
Postat av: malin

Superbra!! Längtar tills nästa kapitel!! :)<3

Svar: Aw taack!! :D<3
Vendela Åstrand

2013-09-21 @ 00:04:16
Postat av: Emma

SUPERDUPERBRA!!!! AHHHH jag måste få veta forsattningen! Du dödar mig, Vendela! Jag måste få veta!

Svar: Hahaha! Taaack!!! :''D <3
Vendela Åstrand

2013-09-21 @ 09:10:05 / URL: http://novellfoton.blogg.se
Postat av: Elin

Åh, nej! Inte sluta där ju, meeer! Men tänk om Nancy lyckas rymma precis innan de kommer dit och Daniel sticker efter henne och killarna tror att de blivit lurade, då kanske de ger upp och det får de inte!!! Du är så begåvad, längtar verkligen efter fortsättningen! :D <3

Svar: Ja vi får väl se hur det går för dem... ;) Tack så jättejättemycket!! :D <3
Vendela Åstrand

2013-09-21 @ 10:42:18 / URL: http://storiestoldbyafriend.blogg.se
Postat av: Matilda

Hatar när du gör cliffers, Vendelaaaaaaa nu får du fn ta och skriva fingrarna av dig o h ge oss kapitlet ikvälll :') Då blir alla nöjda, hahahaha

Svar: Hahaha aw!<33 :')
Vendela Åstrand

2013-09-21 @ 12:34:22 / URL: http://matildasavelind.blogg.se
Postat av: Agnes

Sååå himla bra!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Svar: Taack!! :'D <3
Vendela Åstrand

2013-09-21 @ 16:32:32
Postat av: Bella

Jättebra! :D Längtar till nästa! :D

Svar: Tack! :D <3
Vendela Åstrand

2013-09-21 @ 16:45:47
Postat av: Stina

Åååååh så bra! Den här novellen har ju varit bra från första början, men nu när de får reda på mer och mer om var Nancy är blir det ju ännu bättre!

Förlåt förresten för att jag inte har kommenterat på ett tag, men jag har läst alla kapitel och dina andra inlägg först nu... men nu är jag tillbaka haha :D

Tack igen för hjälpen på Wattpad förresten, det uppskattades verkligen :D <3

Svar: Åh, tack! :'D Åh det gör inget ;) Och inga problem, om det är nåt så bara hojta and I'll be there! c': <33
Vendela Åstrand

2013-09-21 @ 23:23:52 / URL: http://stinael.blogg.se/
Postat av: alva

åh så himla bra :D mera

Svar: Tack Alvaa! :D
Vendela Åstrand

2013-09-22 @ 01:51:41
Postat av: Bella

Jag läste den en gång till. läste lite snabbt igenom, men så bra! :D Det påminner lite om filmen Taken. Har du sett Taken? Det har jag gjort. Har den filmen till och med. Den så bra och så spännande :) Hur kan Louis fått tag på pistol och killarna/männen han pratade med? :/ när kommer nästa? :)

Svar: Taack hihi! :D Nej jag har faktiskt inte sett Taken, men folk säger att den är jättebra och att jag borde se den, så jag kanske får ta och göra det någon dag haha. :) Jadu, vi får väl vänta och se tills Louis berättar! ;)Nästa kapitel kommer förhoppningsvis imorgon! :)
Vendela Åstrand

2013-09-22 @ 14:35:44
Postat av: Beea :)

Asså du? Duuuuuuuuu?!
Du skriver så grymt bra, fattar du det? Det är sinnessjukt hur grym du är! :) Haha ;)
MEN DU FÅR INTE LÅTA NANCY DÖ!
Efter att ha läst den första novellen med tvillingarna och nu denna, har jag blivit så fäst vid Nancy och hennes relation till Harry!
Du får INTE låta henne dö, för då tar du dö på mig också!!
Om du låter henne dö, ska jag personligen leta upp dig och bita dig i benet! Så passa dig redigt noga...
HAHAHAHAHAHA jag är helt inne i den här novellen, kanske liiiiiite för mycket, hahahaha xD
Nämen som du märker gör du ett bra jobb :) Du kan verkligen spännande kapitlen :)

Svar: Hahaha aww tack så jättemycket!! Gud va glad jag blir! Du gjorde verkligen min kväll! ('': <333
Vendela Åstrand

2013-09-22 @ 20:02:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback