Chapter 32 - A Clue

Previously:
Jag rundade hörnet i korridoren, svängde vänster och fortsatte framåt en bra bit. Sedan tryckte jag upp den tjocka dörren som ledde till baksidan av scenen i den lilla konsert-lokalen som bestod av en ganska liten scen och väldigt många rader av stolar. Förr i tiden användes lokalen som en gammal biosalong, men när alla tekniska prylar kom så ansåg man att det var bättre att skaffa en ny lokal än att renovera den här.
Jag gick tvärs över scenen och bort till alla ljudmanicker, startade stereon och satte i skivan som min kompis, Sam, gjort åt mig. Sedan tog jag en mikrofon, knackade lite lätt på ovansidan och testade att prata i den. Min röst ekade mellan väggarna, och plötsligt orsakade min mobil rundgång i högtalarna. Jag hoppade till och skyndade fram till mixerbordet för att dra ner volymen, och när det var gjort så pressade jag 'play'.

22 mars 2020, kl.09:32. Hounslow Central, London.

Jag gäspade stort och öppnade försiktigt ögonen.
"Goodmorning, Harry", fnissade någon och pussade mig på näsan. Jag blinkade till och rynkade pannan medan jag försökte återfå synen. Bredvid mig satt en rödhårig tjej med grågröna ögon. Hon var söt, men hon var inte Nancy. Den här tjejen hette Molly, var född och uppvuxen i Liverpool och fann allt jag sa väldigt roande, även om jag så var seriös eller bara sur & tvär. Vi hade dejtat i knappt två dagar, men hon hade redan igår insisterat på att följa med mig hem. Jag träffade henne för några dagar sedan, när jag festade på Funky Buddha. Egentligen så hade jag gått dit för att se om Brenda var där, så att jag kunde be om ursäkt för den där kvällen då jag troligen skrämde livet ur henne genom att lägga mig i slagsmålet som sedan fick mig att åka fast. Men jag såg inte Brenda under hela kvällen och beslutade mig istället för att supa mig stupfull. Då hade Molly kommit och satt sig bredvid mig i baren och börjat prata med mig som om jag var en gammal bekant, vi bytte nummer och beslutade oss för att träffas dagen efter. Men ärligt talat så gillade jag henne inte speciellt mycket nu när jag äntligen var i nyktert tillstånd. Visst, hon var snäll och så, men fruktansvärt tråkig. Fast det var kanske bara något min hjärna hittat på för att jag fortfarande tänkte på Nancy hela tiden. Men det sa jag ju inte till Molly såklart, för helt hjärtlös var jag icke.
"Morning", mumlade jag och slöt ögonen igen.
"No Harry, stay awake... I want breakfast!"
"You know where the kitchen is..." Jag suckade och vred mig i sängen så jag låg med ryggen mot henne. Jag hörde hur hennes huvud föll till kudden med en dov duns, och snart slingrade sig hennes arm runt min bara överkropp. Till min lättnad bar jag fortfarande kalsonger, och Molly hade också underkläderna på sig, så inget kunde ha hänt igår kväll. Vi hade gått ut och festat igen, för det var typ det enda som Molly tyckte om att göra, men jag drack inte speciellt mycket så jag hade klarat mig undan huvudvärken.
"Harry, I wanna go out for breakfast... Please?"
Jag tänkte på alla paparazzis som skulle hänga efter oss, alla bilder som skulle tryckas i tidningar och alla nyhetsinslag om att 'Harry har äntligen gått vidare och skaffat sig en ny tjej' som skulle spridas över världen.
Var jag redo för det? Svar: nej.
Men hade jag något val? Svar: nej.
"Okey."

Molly drog i min hand och styrde mig mot ett litet café på en bakgata till Oxford. Ännu var det inte alltför många människor ute, och jag tyckte ändå att jag var rätt bra maskerad i mina svarta kläder som fick mig att smälta in i havet av människor. Solen lyste starkt bakom hustaken, men det var fortfarande aningens kyligt ute.
Det plingade i den lilla klockan ovanför dörren när vi steg in, och den gamla mannen bakom disken reste sig från stolen och gjorde sig redo för att te emot vår beställning.
"What would you like to have? I'll pay", sa jag och kollade på alla smörgåsar och bakverk. 
"Hm... A cappuccino, a cheese sandwich and a pink macaron, please", log Molly, och mannen i kassan började lägga upp alla saker på en bricka.
"And you, sir?"
"Just coffee, please."
"Babe, you have to eat something! You're so skinny!" Molly såg upp på mig, och jag himlade med ögonen.
"I'm not very hungry at the moment."
"So, a cappuccino, a cup of coffee, a cheese sandwich and a macaron. Is that it?"
"Yes", sa jag och nickade. Mannen knappade in allt, tog betalt och gav sedan tillbaka växeln.
"Thank you", mumlade jag och lyfte upp brickan. Medan Molly trippade iväg för att välja ett bord så blev jag stoppad av honom.
"You're Harry Styles? Aren't you?"
Jag nickade sakta.
"My daughter is a big fan of yours. She's been there since the start, and she's really looking forward to hear your new album!" Mannen log brett. "Can I take a picture with you?"
"Yeah, sure." Jag log snett, rundade disken och fyrade av en bild med hans gamla mobilkamera.
"Thank you, sir! And don't worry, I won't tell anyone that you're here."
"Thanks." Jag lyfte upp brickan igen och skulle just börja gå bort till Molly när jag blev stoppad igen.
"Is that your girlfriend?"
"Molly? Uhm... It's, like, complicated."
"I see. I know that it's none of my business, but you look truly unhappy..."
"Well, I guess I am."
Mannen nickade. "But whatever you do, son, don't lose hope." Han klappade mig på axeln och nickade åt mig att gå bort till Molly som kollade frågande på mig. Jag tog ett djupt andetag och trängde mig fram mellan stolar och bord. Det var dock till min lättnad som hon valt bordet längst in, för nu skulle det inte vara så lätt för fans och paparazzis att hitta oss.
Jag ställde ner brickan och slog mig ner mitt emot Molly för att sedan börja sippa på mitt kaffe. Caféet var 50-tals inrett, med röda stolar, vita bord och rutigt golv. På väggarna hängde gamla planscher och tavlor som medlade konstiga motton som att en kopp kaffe om dagen var bra för magen.
"Oh, don't be so grumpy, Harry, Don't you think it's fun to get out a little? Instead of just sitting in your big old house, I mean?"
"Hmpf", fnös jag och sög på min underläpp. Nancy klagade aldrig på mitt humör, för hon förstod. Vad det än gällde, så behövde hon bara se på mig för att förstå hur jag kände. Men Molly var inte sån. Hon förstod ju ingenting?
Molly himlade med ögonen åt mig och tog ett bett av sin smörgås. "At least, I like it."
Jag såg ner på mitt kaffe och tänkte på hur jag & Nancy först träffades.

~
Jag hade tagit en liten powernap på eftermiddagen och sedan råkat försova mig och hade bråttom till jobbet, och bilen var på lagning så jag var tvungen att ta en taxi. Nästan alla taxibilar var fulla, men en chaufför var vänlig nog att stanna för mig. När jag klev in i bilen såg jag till min fasa att där redan satt en annan person, och jag fick bara hålla tummarna för att hon inte jobbade som journalist, eller ännu värre, - paparazzi.
"Sony music studio?", frågade jag chauffören, och han vände sig om för att se på tjejen.
"Are you in a hurry, miss?"
"No, it's okey", sa hon med en sockersöt röst och ryckte på axlarna. När hon vände sig om och såg på mig så tyckte jag mig dock känna igen hennes ansikte. Hon såg nästan ut som en exakt kopia av Ruby?
Jag hoppade in i baksätet och log brett mot henne. "Oh, hey Ru--...! Oh."
...Bara det att hennes hår var kortare, blondare och lite lockigare.
"Sorry, I thought you were someone else. But... Do I know you? You look very familiar...?"
"Yeah, kind of! ...Or I mean no. No, you don't." Hon kollade generat ner i sitt knä, och hennes kinder antog en röd nyans.
"Oh well, I'm Harry." Jag sträckte fram handen, och hon tog den.
"Nancy. And I know who you are."
"So, you're a fan or...?"
"Yeah, I guess so." Hon ryckte lätt på axlarna och log lite. "I know Liam. We've been best friends since we were babies, and now he's together with my twinsister; Ruby."
"Oh, so that's why I thought you were...", sa jag och nickade förstående. "Why don't you follow us to the studio? Ruby will be there?"
"That would be fun, but I can't. I have homework to do..." Hon visade upp sin tunga väska som var fullproppad med läxböcker och annat krafs.
"Oh." Jag bet mig i läppen. "Maybe another time then..." Wow, jag var verkligen sämst på att ragga upp söta tjejer. Hur kunde folk se mig som 'the flirt' när jag inte ens kunde få någon intresserad?
"Yeah, that would be fun." Hon log försiktigt, och jag blev först lite chockad men slappnade sedan av.
"Erm, cool."
~
 
Jag låste upp min mobil och klickade mig in på anteckningar. Sedan började jag knappa för fullt på tangenterna, för jag hade fått en idé till en ny låt.
"Who are you talking to?", frågade Molly och tog min mobil ifrån mig. "Oh, you're writing I see? Is this a new song?"
Jag ryckte på axlarna. "Maybe."
Molly började skumma igenom texten:
"A girl in a yellow taxi
Sweet as the summer sun
A heart like a broken feather
It was by then my life began.

With a voice as soft as thunder
She made my life a song
Filled my days with endless wonder
But hey, where has she gone?"
Molly såg upp på mig med ett höjt ögonbryn. "Is this about that girl?"
Jag ryckte åt mig min mobil och ignorerade hennes fråga, för Molly var den sista jag ville diskutera mitt föregående förhållande med.
"Can't you write a song about me? About us? Like, our song? Maybe we can write it together, or--"
Jag avbröt henne. "Excuse me, but I need to go to the bathroom."
"So, uhm, I saw Eleanor the other day...?", sa Harry försiktigt, och jag såg ner på diskbänken. Vi hade just käkat middag, och jag & Harry skulle hänga under resten av kvällen eftersom jag var ensam hemma då barnen var hos Eleanor.
"Oh. How nice", sa jag uttryckslöst.
"It pains me to tell you this, but... She was with--"
"With another guy?", avbröt jag. "Yeah, I know. His name is Ryan, and he's not immature as me, and he 'loves' her." Jag ryckte på axlarna och kände mina läppar formas till två smala streck.
Harry vart tyst i några sekunder. Aldrig hade tiden någonsin gått så långsamt, kändes det som.
"So... Are you and El brea--"
"We're getting a divorce, yes."
"Jeez, I'm sorry, Boo. Why didn't you tell me?", sa Harry medlidsamt och kramade mig bakifrån. "You can tell me everything, you know that, right? I'm always here for you."
"I didn't tell you because there's nothing to talk about. Or maybe because I was hoping that she'll regret what she said... But she doesn't want me anymore. She loves Ryan now." Jag vände mig om i Harry's famn och lät mig tröstas. 
"I'm so so sorry, Boo. But at least you're not the only one who's single in the band. Maybe we are gay after all?", skämtade han, och jag kunde inte låta bli att flina.
"Larry Stylinson", log jag. "I quite like it?"
"Me too", flinade Harry. "Now let's do something really gay, like watching girly movies about love and cry 'til we die!"
"With tons of ice cream?"
"Sounds perfect."
Jag log och vände mig om för att ta fram skålar och skedar till oss båda medan Harry tog fram glassen ur frysen. Men när jag öppnade lådan med bestick så hade min blick fäst sig vid något helt annat.
Mycket märkligt...
"What's this?", frågade jag och lyfte undan högen med tidningar för att ta papperslappen som låg där under.
"Want your girlfriend back? Too bad, 'cuz you won't.", stod det på den.
"I don't know", sa Harry och ryckte på axlarna. "It's just a note I found in my mailbox after she disappeared."
"Did you show it to the police?" Jag förstod inte hur han kunde hålla sig så lugn? Tänk om det här var ett tecken på att Nancy fortfarande levde?
"No. It's probably just a fan or someone who's trying to make me upset. If Nancy was alive by the time I got that note, she's probably dead by now..."
Jag kollade misstänksamt på lappen och vände mig sedan om för att se på Harry som stoppade in ben&jerry-burken i mikron så vi skulle slippa vänta på att få skyffla upp glass. När jag noterat att han inte såg så lyfte jag tillbaka tidningshögen men stoppade ner lappen i byxfickan.
"You're probably right, I guess", ljög jag. Men i mina ögon var det här inte 'bara en lapp', utan en lapp med ett hot. En lapp som någon gett till Harry av en anledning.
Och jag tänkte gå till botten med det här.

Ber om ursäkt ifall resultatet av det här kapitlet vart lite halvkasst, men jag vet inte hur pass bra jag är på att skriva när jag har feber haha. Med tanke på att jag idag råkat ställa in mjölken bland glasen i skåpet istället för kylen, samt ställt in skålen med yoghurt i kylen och sedan undrat vart fasiken min frukost tog vägen, så blir man ju lite smått orolig... 
Oh well. Jag är så himla uttråkad och kände för att ge er ett kapitel trots att jag är sjuk, så here you go. Men som sagt, ha lite överseende haha. ^^

Har förresten gått & skaffat mig en ask, så har ni lust får ni mer än gärna ställa lite frågor, heh. Min ask hittar ni här!
Men nu ska jag ringa pappa och tjata om att jag vill ha godis, och sen ska jag se ett avsnitt av MMFD.
P&K!

Kommentarer
Postat av: Matilda

Guuuud så bra!!! Fortsätt!!!
Åh, krya :(
Hatar att va riktigt sjuk, uuuh

Svar: Taack hihi :D Jag hatar också att vara sjuk :c <3
Vendela Åstrand

2013-09-07 @ 15:34:39 / URL: http://matildasavelind.blogg.se
Postat av: Bella

jättebra! :) krya på dig :) xx

Svar: Tack så mycket! :D xx
Vendela Åstrand

2013-09-07 @ 15:50:27
Postat av: Emma

Superbra!!!
Det är bara att kika mig om du orkar och vill. Svarar så fort jag ser och har internetet (du vet det där mer att bara en kan ha det på hotellet) menmen super! Och du..... Du kanske ska sova om du ställer mjölen bland glasen och yougurtyen igen i kylskåpet...

Svar: Tack! :D <3
Vendela Åstrand

2013-09-07 @ 16:30:03 / URL: http://novellfoton.blogg.se
Postat av: Malin

Superbra!!! Vill läsa mer nu!!! :)<3

Svar: Aw tack hihi :'D <3
Vendela Åstrand

2013-09-07 @ 22:08:52
Postat av: Elin

Åh vad bra! Kan hon inte bara komma hem snart, jag hatar Molly! Snälla? Nehe... Men det är jättebra ändå! :) <3

Svar: Hahaha aww<3 Tack! :D <3
Vendela Åstrand

2013-09-08 @ 09:23:57 / URL: http://storiestoldbyafriend.blogg.se
Postat av: Alva

Jättebra :D meera

Svar: Tack!! :D xx
Vendela Åstrand

2013-09-08 @ 20:42:10
Postat av: Agnes

Så himla bra! Längtar massvis till Nancy kommer hem <3

Svar: Aw tack! :D <3
Vendela Åstrand

2013-09-08 @ 21:41:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback