Chapter 30 - Game Over

Previously:
"Love hurts, buddy. It sure does. But it's a wonderful thing when it feels right."
"But she's everywhere... Everywhere and nowhere at the same time, and I miss her", gnällde jag.
"I know. 'Don't let me go'... About Nancy, right?"
Jag nickade.
"I'm sorry, Haz. But if it makes you feel a little bit better, I'll never let you go." Han omfamnade mig i en varm kram, och jag lutade mitt huvud mot hans axel. "You're not alone."

16 Mars 2020, kl.20:07. Northfields, London.

Jag sparkade av mig skorna, ställde dem på skohyllan och gick sedan ut i köket. Eleanor stod lutad mot diskbänken, med ryggen vänd mot mig, och packade in varor i skafferiet. Trots att jag just klivit in i rummet så kunde jag känna att det var dålig stämning här inne, men jag orkade inte med ännu en kväll fylld av bråk.
"Hey, love", sa jag tyst och lutade mig mot dörrkarmen. "Do you need any help?"
"No, it's fine." Hennes röst var inte mer än en viskning, och det lät som att hon gråtit.
"Are you okey?", frågade jag oroligt. "Have you been crying?"
Hon drog med handen över hennes kindben och snörvlade tyst. "No."
"Don't lie to me, El."
"Okey", sa hon och slapp ur sig en djup suck medan hon drog sina smala fingrar genom sitt lockiga hår. "Louis, we need to talk."
"I thought we were already talking?"
"Louis", sa hon menande. "Can you please sit down for a moment?"
För att inte orsaka några fler onödiga konflikter så gjorde jag som jag blev tillsagd och satte mig vid köksbordet. "So? What's going on? Why are you sad?"
"I, uhm... I ha--" Hon stängde munnen och såg ner i golvet.
"You're acting like someone have died? Come on, tell me?"
"I'm... Seeing someone."
Det blev tyst, och jag kollade oförstående på henne. "What?"
"Oh, don't act like you don't understand. I'm so tired of this. We're fighting, like, every night? All the yelling, all the hate I get from your fans, all the Larry-shit and the facts that you're still as childish as you were when we first met! I hate it, and I'm tired of it!" Hon vände sig om och såg på mig. "I can't handle it anymore, Louis. I thought we were made for each other, but the truth is, we're not... We never were."
"What?", upprepade jag, men denna gång hade rösten stockat sig i halsen. "Are you saying that... That you want a divorce?"
"Yes, that's exactly what I'm saying."
Aldrig hade jag trott att de orden någonsin skulle lämna hennes läppar. Inte hon. Inte min Eleanor. Men här stod hon nu, med armarna i kors, ett halvhjärtat leende på läpparna och med tårar i ögonen. Och det var då orden sjönk in. Det var game over. Hon tänkte lämna mig.
Kärleken hade spelat mig ett spratt, - fått mig att tro att vissa saker varade för evigt. Men det var en lögn. Allt vad gällde kärlek var en enda stor lögn. Vi var som två brickor i ett spel, bara det att spelet var slut.
Och jag hade förlorat.
"So you've been... You've been cheating on me?" Min röst var nu alldeles sprucken. Jag lät helt förkrossad. Och det kändes mycket värre än vad jag lät på rösten.
"I can date whoever I want, Louis!", försvarade hon sig.
"No, that's exactly what you can't do!", röt jag och slog näven i bordet. "We're married for God's sake!"
"Well, we're not acting like a married couple, are we?"
Jag tog ett djupt andetag för att lugna ner mig själv och såg på henne med smala ögon. "What's his name?"
"That's none of your business."
"Yes it is. I'm your husband, El! Tell me!" Jag reste mig upp så snabbt att stolen sköts bakåt med ett skri.
"Okey!" Hon suckade irriterat. "His name is Ryan."
"Ryan? And what does he got that I don't?", frågade jag argt och gick fram till Eleanor. "Are you going to leave me for this random guy? What-- ... What about the kids?"
"They can stay with me every other week, and when we're both working they can stay at my parents house."
"No, El. No! You really should rethink a little. Are you going to tell the kids? I'm definitely not going to! And what do you think Toby will say about all this? And what about Hadley? How will she react?"
"Louis, you're not the only one hurting here!", skrek Eleanor med tårarna forsandes nerför hennes kinder. Helst av allt ville jag bara krama om henne, men när jag tog ett steg framåt så backade hon undan. Som om jag gjorde intrång på hennes privatliv. "I loved you. I really did. But not anymore. Let's face it; I'm not the one for you, Louis? And you're not the one for me."
"Don't do this to me, Eleanor. Please...", viskade jag. Tårarna trängde fram bakom ögonlocken när jag blundade, och plötsligt kände jag mig alldeles naken. Det var som om jag skalat av mig skinnet och nu stod mitt framför henne med ett bultande hjärta och väntade på att hon skulle ta det. Men hon ville inte längre ha det.
"What we have is not normal, Louis. If we loved each other, then we wouldn't fight as much as we do... I've never been fighting with Ryan. He understands me. He loves me."
"And so do I! I love you more than he does, and that's why I asked you to marry me!" Jag svalde hårt. "Everyone fights sometimes. That's a part of living together! We promised each other to stay together, for better or for worse. Remember?"
"Can you please try to see this from my point of view? It's over, Louis! O V E R! Over!" Hon bokstaverade tydligt ordet med irritation i rösten och såg inte det minsta medlidsam ut. "You're not the man I fell in love with. You've changed alot."
"And so have you, but I'm not complaining, am I?!"
"Louis, please. I love Ryan now."
"And for how long has this been going on?"
Eleanor tog ett djupt andetag. "Three months."
"W-what? So you were already cheating on me during New Year's?", frågade jag chockat.
"Don't call it cheating! That sounds horrible."
"It is horrible! We're married, Eleanor. I feel betrayed!" Jag tog ännu ett djupt andetag. "You know how much I hate divorces, El. You know how much I hated it when my dad left my mom..."
"I know, and she has my pity. But they have nothing to do with us, Louis."
"But I don't want my kids to feel the way I did! I want them to have two parents. Two people who cares about them. We can go through this, together? What about... Relationship counseling? I know that Harry's psychologist is having a course right now? I can always ask him if he can ta--"
"No, Louis. I'm not going to a relationship counseling with you. I told you, it's over. We're done here. And us getting a divorce doesn't mean that I'm going to leave the kids."
"Oh, it doesn't? It doesn't seem that way? Every time you're taking care of 'em, you always take them to your parents and goes out for some shopping instead of spending time with them?"
"I do not! I'm done. We're done. It's over!" Eleanor drog av sig ringen och placerade den på köksbordet. Sedan skyndade hon ut i hallen, tätt följd av mig.
"And where do you think you're going? To Ryan's?" Ilskna tårar rann ner för mina kinder och droppade på min t-shirt, men hur många gånger jag än försökte torka bort dem så kom det bara flera.
"No, I'm going to my parents, if you don't mind. I can't stay here." Hon tog på sig skorna, drog på sig jackan och såg plågsamt på mig.
"Eleanor... Don't go. I love you."
"I'm sorry, Louis."
"Please", kved jag. "The kids need you... I need you. Please, Eleanor. Please..."
"See you in court", mumlade hon, tog sin väska, öppnade dörren och försvann ut i mörka natten. Dörren slog igen med en smäll, och jag föll ner på knä med händerna för ansiktet. Jag kände mig tom, förkrossad, förrådd, ensam, ledsen, arg, förbannad och trasig. Allt och inget på samma gång. Det kändes som att jag höll på att drunkna i känslor och kalla ord medan alla fina minnen från vårat förhållande seglade förbi mina ögon. Men snart väcktes jag åter till liv av att någon rörde vid mina händer.
Jag kikade fram mellan fingrarna och mötte min dotters ögon.
"Daddy?", sa hon försiktigt och såg på mig med sina varma ögon. Hon var klädd i en rosa pyjamas med små enhörningar på och höll sin lilla gosedjurskanin under armen.
"Hi sweetie", mumlade jag och försökte låta normal på rösten, men misslyckades.
"Where's mommy, daddy?"
"Poof, gone", mumlade jag, och Hadley's klingande skratt ekade i hallen. Men när hon sedan insåg att jag var allvarlig så försvann flinet från hennes läppar.
"Mommy come back?" Hon la huvudet på sned och såg in i mina ögon igen. Jag kollade in i hennes bruna irisar och undrade vad som pågick där bakom. Vad hon tänkte på. Vad hon kände. Hur mycket hon förstod av situationen.
"I don't know, sweetie."
Ett högljutt snörvlande, som denna gång inte kom från mig, fick mig att vända mig om, och där stod Toby.
"I heard you. Mom's not coming back, huh?"
Jag blev tyst ett tag, men skakade sedan sakta på huvudet. "I don't think so, no." Jag försökte inte längre stoppa tårarna utan lät bara alla känslor komma ut, satte mig på rumpan och lät Hadley krypa upp i min famn. Toby kom fram och satte sig bredvid mig, och jag la armarna om de båda och andades in doften av deras hår.
Och där blev vi sittandes, ända tills barnen somnade med våta kinder mot min bröstkorg och jag bar upp dem till sängen som brukade vara min och El's men som nu bara tillhörde mig.
Game over, Louis. Game over.

Here you go, mina fina! <3 Detta blev dock kortare än vad det var tänkt, men jag är trött & förkyld, fast jag ville ändå få upp kapitlet ikväll (- okej, inatt). Förresten, bara så ni vet så har jag absolut inget emot Elounor. Jag tycker att El är supergullig IRL (inte för att jag träffat henne, men ni fattar), och att hon & Louis är jättesöta tillsammans! Bra, då har vi rätt ut det.
 
Läsarantalet sjunker dock, btw...
 
one direction imagine | Tumblr

Lol jk. Det beror väl helt enkelt på min dåliga uppdatering, haha. Men men, jag får väl försöka bättra mig helt enkelt! ;]

Kommentarer
Postat av: Emma

SUPERDUPERDUPER (Ja, du pattar, jag kan hålla på i 1000.0000000.000000000000.0000000000.000000 miljoner triljoner år till) bra! Åååå, jag började nästan gråta. Det är nu man sätter på lite sorlig musik, så storgråter jag. Men du vet ju också, att jag ikväll/natt är väldigt ledsen.... Längtar till nästa ;)

Svar: Åååh tack snälla fina! :''D <33
Vendela Åstrand

2013-09-01 @ 00:47:26 / URL: http://novellfoton.blogg.se/
Postat av: Emma

Och frästten glömde (hehe) slutet var fint, när Toby och Hadley somnade i Louis famn

Svar: Aw tack hihi :')<3
Vendela Åstrand

2013-09-01 @ 01:25:30 / URL: http://novellfoton.blogg.se
Postat av: Matilda

Gråter, du dödar mig här?!
Nuu måste du få ut nästa snabbt!! Och där får su INTE utesluta Louis :(
Hur kan El INTE ta Ryan ecempelet som att hon cheatade på Louis? Alltså åååååh

Svar: Haha aw! Ska börja pilla med nästa kapitel nu har jag tänkt! Förhoppningsvis kommer det upp ikväll, - annars imorgon eller på torsdag! Har massa läxor & sånt att ta tag i, men prioriterar jag rätt så ska det nog gå att få upp något så snart som möjligt! :)<3
Vendela Åstrand

2013-09-01 @ 08:42:12 / URL: http://matildasavelind.blogg.se
Postat av: Elin

ÅH NEJ INTE DETTA VARFÖR GÖR DU SÅHÄR MOT MIG?! Inte Louis och El, snälla! Trots att det var så sorgligt så var det riktigt gulligt när de somnade hos honom. Men låt de inte bli för ledsna, det känns som att alla är ledsna i den här novellen! <3

Svar: Hahaha aww, söte då! :* Ska tänka på det, känner att det börjat gå utför för alla nu helt plötsligt. :o Det måste vi ändra på haha, för det är ju inget kul att läsa om det bara är sorgligt hela tiden. ;)<3 xx
Vendela Åstrand

2013-09-01 @ 08:42:57 / URL: http://storiestoldbyafriend.blogg.se
Postat av: Malin

STACKARS LOUIS!!!! :'( jättebra skrivet trots att det var sorligt! <3

Svar: Aw<3 Tack! :D :*
Vendela Åstrand

2013-09-01 @ 10:19:55
Postat av: Bella

jättebra! :) jag började gråta lite :) xx

Svar: Tack hihi! :D
Vendela Åstrand

2013-09-01 @ 10:50:10
Postat av: Bella

:( Men gumman? stackars dig. att du förlorar läsare, men du, lägger så mycket arbete på bloggen, sen så går du i skola och har mycket att göra på fritiden, umgås med vänner och familj. Jag förstår dig gumman. Att du inte kan lägga upp kapitel varje dag. jag förstår att det är mycket arbete, mycket press. Jag provade en gång skriva på en novellblogg. men hon har tagit bort den, det var mycket jobb, mycket press, men jag fick en kommentar och det var du gumman. jag vet inte varför jag skrev mer. Jag gjorde det, fast jag la ner arbete på det. men jag var glad att en kommenterade och det var du gumman. :) xx

Svar: Aw, söte dåå!<3 Men ja, pressen är stor när man äger en blogg som man prioriterar högt när man samtidigt går i skolan, massa fritidsaktiviteter, har läxor, spelar instrument och samtidigt ska hinna med att umgås och bara ta det lugnt. Men tack vare att många av er är så tålmodiga och inte tjatar på mig om uppdateringen så funkar det ändå.<3 :)
Vendela Åstrand

2013-09-01 @ 10:54:18
Postat av: Alva

Kan inte fatta att det sjunker med läsare för din novell är ju sjukt bra!! :D meera

Svar: Aw tack Alva!! :D :*
Vendela Åstrand

2013-09-01 @ 11:03:45
Postat av: baralillajag

Du är så sjukt duktig! Kan inte fatta att läsarantalet sjunker, för det är ju trots allt värt väntan liksom? ;) Sjuuuukt sjuuukt sjuuuuuuukt bra kapitel! :D

Svar: Aw taack! :''D <33
Vendela Åstrand

2013-09-01 @ 11:33:56
Postat av: Emma :3

Riktigt bra Vendela :3 jag var förtvivlad genom hela altet (älskar louis och Eleanor ) tycker så synd om Louis :( hoppas att dom får ihop det igen på något sätt :)
Annars riktigt bra :3 <33 xx

Svar: Aw hihi<3 Tack så jättemycket!! :D <3 xx
Vendela Åstrand

2013-09-01 @ 11:41:16 / URL: http://annorlundaemma.blogg.se
Postat av: Hanna

Jag gråter nästan, det är så sorgligt! Längtar jättemycket till nästa!

Svar: Aw :* <3
Vendela Åstrand

2013-09-01 @ 12:42:37
Postat av: My (1D Novell)

hahha söt bild!
har varit dålig på att kommenterat på sistone men du ska veta att jag är kvar å jag älskar denna novell otrooligt mkt, haha :D kram!

Svar: Haha :D Tack så jättemycket, My! :D Kraam<3
Vendela Åstrand

2013-09-01 @ 16:16:58 / URL: http://novellermedonedirection.blogg.se
Postat av: Ellinor

Okej, det här var den mest känslosamma kapitel jag någonsin har läst i en novell. Jag litterärt gråter just nu. Jag vet att jag inte har varit inne här på länge, men jag läste den här delen i alla fall eftersom en av dina läsare tipsade mig om den. Helt ärligt jag måste läsa ikapp hela din novell nu så jag kan hänga med i handlingen, det här ar verkligen perfekt!

Svar: Aw gråt inte, fina du! Blir ju helt rörd... *.* Tack så jättemycket!<33
Vendela Åstrand

2013-09-01 @ 18:42:27 / URL: http://onedshow.blogg.se
Postat av: Stina

Även om det var ett väldigt ledsamt kapitel, så var det kul att läsa mer om Louis och El. Men jag blev riktigt ledsen när jag läste detta.... särskilt då Hadley och Toby var med där på ett hörn :(:( Men riktigt bra skrivet av dig Vendela! <3

Svar: Aw, hihi. Va kul att jag fick till slutet! Vart lite bekymrad över hur jag skulle avsluta det på ett bra sätt först. :3 Tack så jättemycket! :'D<3
Vendela Åstrand

2013-09-01 @ 19:17:16
Postat av: Bella

Vad tycker du om Liam och Sophia? :) xx

Svar: Jag vet ju inte speciellt mycket om Sophia än, men utifrån det lilla jag vet och sett så verkar hon vara en snäll & söt person, och jag tycker de passar tillsammans, även fast jag shippade Payzer jättemycket haha. :) xx
Vendela Åstrand

2013-09-01 @ 20:21:30
Postat av: Josefine

Du skriver så himla bra, man kan inte läsa ett kapitel utan att gråta. Men jag hoppas verkligen dom hittar Nancy jag klarar inte av att läsa att Harry är så himla ledsen, man vill bara krama om honom ju!

Svar: Aw taack hihi :D xx
Vendela Åstrand

2013-09-01 @ 21:07:33 / URL: http://jjosefinellofgren.blogg.se
Postat av: Anonym

Hur gammal är Stina i novellen? :) btw skriver från mobilen :) xx

Svar: Jag tänker mig att Stina är 16 och fyller 17 snart. :)
Vendela Åstrand

2013-09-02 @ 09:47:31
Postat av: Bella

Blev anonym :( xx

2013-09-02 @ 09:48:01
Postat av: Liv

Awesome kapitel!!

Svar: Tack!! :D xx
Vendela Åstrand

2013-09-02 @ 16:06:18
Postat av: Bella

Så hon är 17 i novellen? Eller 17 i verkligheten? :) xx

Svar: Hon är 16 i novellen, men snart 17. :) Och det tror jag hon är i verkligheten också :)
Vendela Åstrand

2013-09-03 @ 20:02:05
Postat av: Bella

Ok! Hur gammal är tjejers och killarna i novellen? :) xx

Svar: Harry är 26. Niall/Zayn/Liam är 27. Louis är 28. Perrie är 27, Eleanor är 28. Nancy & Ruby är 24 och ska snart fylla 25. Jolie är 23, och Josefine har nyligen fyllt 25! Tror det var alla haha. :)
Vendela Åstrand

2013-09-03 @ 20:48:50
Postat av: Bella

vem av tjejerna är Josefin? Jolie är tillsammans med Niall? :) xx

Svar: Josefine är tjejen som också blivit tillfångatagen av Daniel, precis som Nancy. :) Jajemen, Jolie är Niall's flickvän! :)
Vendela Åstrand

2013-09-04 @ 07:32:51
Postat av: Bella

Du kan ju fråga vad dina läsare tycker om Liam och Sophia. :) kram! :) xx btw skriver från mobilen :) xx

Svar: Ja det kan jag ju alltid göra :)
Vendela Åstrand

2013-09-04 @ 14:11:19
Postat av: L

När du nämner att läsarantalet minskar blir man ju så klart ledsen, men jag måste bara säga, det kanske bara är jag, men jag gillar inte den här novellen lika mycket som den föregående. Jag vet inte varför, kanske gillade jag Ruby mer, men det kan ha något att göra med hur snabbt dem gav upp i början. Kanske en dag efter att hon försvann började dem tro att hon direkt var död, och man hör ju alltid hur tvillingar känner ett starkt band till sin tvilling och att man kan känna av om den är död, skadad eller nästan ibland vad dem tänker eftersom man (om man är inäggstvillingar) har exakt samma gener och nästan delar hjärna och jag har inte läst något sådant i din novell.
Snälla ta inte det här fel för du är jätteduktig på att skriva och att formulera dig, men det kanske är något att tänka på!
Kram L

Svar: Jag vill börja med att tacka dig för att du är så snäll och påpekar detta, verkligen! Jag förstår precis vad du menar när du säger att de gav upp för fort, för det har jag nämligen också tänkt på, men det är ju tyvärr försent att ändra på nu haha. Och det där om tvillingar stämmer nog, och det var ju lite synd att jag inte hade det i åtanke innan... Men eftersom jag har varit så exalterad över att planera det stora hela så har jag väl helt enkelt inte ägnat tiden åt alla detaljer, men det var ju lite synd ändå. Och Ruby var/är faktiskt en av mina favoritkaraktärer i novellen också, men när hon tog rollen som mamma så tvingades hon ju växa upp och lämna sitt bångstyriga beteende bakom sig. Känner du inte för att fortsätta läsa denna novell så hoppas jag av hela mitt hjärta att du kommer tillbaka när jag påbörjar nästa novell, för det är just såna här kommentarer som gör mig så sjukt glad! Du anar inte hur glad jag blev när jag såg det här, för jag älskar att få kritik eftersom det är sådant som gör mig bättre! Och när jag får kritik så vet jag ju också vad jag ska tänka på inför kommande kapitel och noveller. Och tack så hemskt mycket för dina fina ord. De värmer.<3 Kram!
Vendela Åstrand

2013-09-04 @ 17:04:50 / URL: http://Whenthewordsarewritten.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback