Chapter 44 - The Key To My Heart

Previously:
Min mobil plingade till, och ett sms visades på skärmen.

From: Harry :)<3
"I'm sorry, but I won't be home in time for a date. I hope it's okey if we do it tomorrow instead? xx"

Jag kände hur humöret sjönk. Jag hade ändå sett fram emot att gå på dejt med Harry, och nu skulle jag få spendera resten av kvällen i min ensamhet. Kul, kul...
Plötsligt knackade det på dörren, och jag ryckte till. Vem kunde det vara?

Jag tassade ut i hallen, gav min spegelbild en sista blick och rättade till luggen innan jag öppnade dörren. Framför mig stod Louis, iklädd svart kostym, slips och finskor.
"Louis?", sa jag förvirrat och synade honom uppifrån och ner ännu en gång.
"Good evening, Miss Jay. This is for you." Han log brett och räckte över ett kostymöverdrag. "I'll give you ten minutes, and then we'll have to go."
Jag kikade över Louis' axel, och utanför stod en svart limousin på tomgång. "Uhm, thanks I guess...?", sa jag, nu ännu mer förvirrad, och tog emot kostymöverdraget utan den minsta aning om vad som fanns inuti. "Where's Ha--?"
"Hurry up." 
"Oh, okey.." Jag nickade uppfattat, vände på klacken och skyndade upp för trappen. När jag kom in i sovrummet slängde jag överdraget på sängen, drog ner dragkedjan och synade innehållet. Där i låg en marinblå klänning med fina detaljer, samt ett par svarta pumps med söta spännen. Jag såg nervöst upp på vägguret som satt ovanför dörren. Åtta minuter hade jag på mig, och jag visste inte ens vad som väntade mig sen. 
Jag skyndade med att dra av mig mjukisbyxorna som jag innan hade dragit på mig, rotade fram ett par svarta strumpbyxor ur min byrålåda och tog på mig dem. Sedan drog jag t-shirten över huvudet, drog på mig klänningen och knäppte på mig skorna. Efter många om och men satte jag upp mitt hår i en hästsvans, kletade på lite mascara på ögonfransarna och täckte läpparna med ett läppglans. Sedan fick jag vara nöjd.
"Nancy?", ropade Louis nerifrån hallen, och jag såg mig snabbt om efter min svarta handväska.
"Coming!", ropade jag tillbaka, hängde väskan över axeln och småsprang nerför trappen.
"Wow, you look great!", sa Louis aningens chockad, och när jag kollade mig i spegeln i hallen så kunde jag inte låta bli att tyst berömma mig själv för att ha gjort mig i ordning på endast tio minuter. Vanligtvis tog det i alla fall minst en halvtimme, fast nu hade jag ju å andra sidan fått kläderna serverade.
"Thanks", sa jag efter ett tag då jag påmindes om att Louis hade gett mig en komplimang, och han sträckte ut armen i en gest att jag skulle lägga min hand på den och följa honom ut.
Han öppnade bildörren åt mig som en riktig gentleman, utan så mycket som ett ord om vart vi skulle, och stängde sedan efter mig. Bilrutorna var mörkt tonade, så ingen skulle kunna se oss utifrån, och jag kunde inte låta bli att undra vem som körde och vart vi var på väg.
Louis kom inte och satte sig hos mig, så jag antog att han satt där fram istället, så nu var jag alldeles ensam igen. Jag såg mig omkring i baksätet och upptäckte en fyrkantig liten ask som låg bredvid mig. Min panna rynkades av förvirring, och jag lyfte försiktigt på locket för att kika vad som fanns i. Där låg en liten lapp med svart text och små hjärtan runt som skiftade i rosa och rött. Jag tog upp lappen och läste tyst för mig själv.

"I hope you like the dress. See you soon, gorgeous. xx H"

Jag sprack upp i ett leende. Så det var Harry som låg bakom det här trots allt! Men hade inte han sagt att vi skulle ta dejten imorgon? Hade han ljugit? För att överraska mig? Jag ryckte på axlarna för mig själv och la ner lappen igen. Vi hade nu lämnat Hounslow, och jag hade verkligen inte en susning om vad Harry planerat för oss. Men jag tog för givet att det var något ganska formellt med tanke på hur jag var klädd...

Utan att jag märkt det så hade vi stannat någonstans i centrala London, och en flock av människor hade samlats utanför limousinen. Jag drog in ett djupt andetag och släppte ut luften i en suck. Att bli omringad av paparazzis var inte riktigt vad jag hade hoppats på, men jag visste ju att Harry inte hade något med dem att göra.
"Are you ready?", frågade Louis vänligt och knackade lätt på rutan, och jag nickade till svar men kom snabbt på att han inte kunde se det och svarade istället med ett kort 'ja'. Bildörren öppnades, och Louis räckte mig sin hand för att hjälpa mig ut ur bilen. När jag stod på stadiga ben så iddes jag se upp på den stora skylten, och jag insåg att vi nu stod utanför en av mina absoluta favoritrestauranger. Harry hade tydligen kontaktat bandets livvakter, för de hade tryckt undan människorna så att en smal gång bildats fram till entrén. 
"Follow me, madame", log Louis och började gå, och det var nästan läskigt för jag kunde knappt minnas att jag någonsin sett honom så glad. Men kanske var det bara att jag varit borta så länge så jag glömt hur han brukade le? Jag skakade undan tanken och log tillbaka. Jag var aningens nervös, trots att jag nu fattat att kvällen gick ut på att äta. Men varför hämta upp mig i en limousin? Varför all denna uppståndelse kring en vanlig dejt?
"Smile for us, Miss Jay!", ropade en paparazzi, men jag låtsades inte höra. Orkade inte bry mig om dem, nu när mitt sinne var helt uppslukat av vad som skulle hända härnäst. Två vakter höll upp dörrarna åt mig & Louis, och vi gick tillsammans in i den fina restaurangen. För ovanlighetens skull var restaurangen dock helt mörklagd, bortsett från värmeljusen och några enstaka golvlampor som lyste upp rummet. Längst in i restaurangen fanns en liten scen, och plötsligt hoppade jag till av att strålkastarna tändes. På själva scenen stod ingen mindre än min älskade Harry. Precis som Louis så var han också finklädd, och mina ögon tårades nästan, så vacker var han där han stod. Och nu upptäckte jag också att vi inte var ensamma i restaurangen. Vid alla bord satt folk jag kände. Släkt, vänner, människor från jobbet... You name it!
"Good evening, ladies and gentlemen", harklade sig Harry och knackade lätt på mikrofonen. "Most of you know me as Harry Styles from One Direction, but tonight I just want to be Harry. The boy who's in love with a girl."
En spotlight tändes på mig, och jag kände hur rodnaden på mina kinder steg.
"That girl, to be exact." Harry flinade åt mig, och jag såg generat ner i golvet. "I'm in love with you, Nancy. But this night isn't about me. It's about you. And therefore, I want to dedicate a song to you. Everyone, this is I won't Give Up by the great Jason Mraz!"
 


Harry började gunga i takt till musiken, och våra kära väntade spänt på att han skulle börja sjunga. Men mest spänd av alla var nog jag. Det fanns inget jag älskade så mycket som att höra min Harry sjunga. Och nu skulle han sjunga enbart för mig. 

"When I look into your eyes
It's like watching the night sky
Or a beautiful sunrise
Well, there's so much they hold
And just like them old stars
I see that you've come so far
To be right where you are
How old is your soul?

Well, I won't give up on us
Even if the skies get rough
I'm giving you all my love
I'm still looking up..."

Jag satte handen för hjärtat och log med tårar i ögonen. Men just nu struntade jag i om de andra såg mig gråta. Jag var så lycklig så jag kunde inte hålla det inne!
Harry's blick var fäst på mig när han sjöng. Han tittade inte bort för ens en sekund, och det kändes som om han såg rakt igenom mig och talade till min själ. Jag kunde inte längre styra mina ben som nu sakta gick mot scenen av egen vilja, och Louis stoppade mig inte.

"'Cause even the stars they burn
Some even fall to the earth
We've got alot to learn
God knows we're worth it
No, I won't give up..."

Harry avbröt sig i sången, men musiken fortsatte att spelas. Istället sträckte han ut sin hand för att dra upp mig på scenen, och när jag stod öga mot öga med honom så gav han mig ett snett leende. "When I met you, I was just Harry. And everyday, when I wake up next to you, I'm just Harry. With you I can be myself, and I know that you're the one I want to spend the rest of my life with..." Han gick ner på knä framför mig och drog upp en liten ask ur fickan. "I was supposed to do this in a very special way, because you really deserve the best. But I couldn't wait any longer, 'cause I'm afraid to lose you again. So, Nancy Elizabeth Jay... Will you do the honour to marry me?"
Jag kände hur luften gick ur mig, hur det stockade sig i halsen och hur läpparna klistrades ihop, gjorde det svårt att öppna munnen. Jag vågade inte lyfta blicken, men jag visste att alla kollade på mig och väntade spänt på ett svar på hans fråga. Det fanns så mycket jag ville säga, så många sätt min hjärna ville reagera på, men det enda jag kunde var att svara ett kort "yes", och sedan brast jag ut i gråt. Jag slängde mig runt halsen på Harry, och han pussade mig på hjässan, pannan, kinderna, nästippen och till sist läpparna.
"I love you", påminde han mig och trädde på ringen på mitt finger, och leendet bakom mina tårar växte sig större. Alla i restaurangen applåderade, och Harry la armen om mig och pussade mig på sidan. "Smile to the camera", viskade han i mitt öra, och jag såg mig förvirrat omkring. "I asked Paul to film it all, I mean, so we can look back on it when we're old and laugh and cry together and just remember this day as the best day ever. Or I mean, the second best day."
"What will be your best day then?", viskade jag tillbaka, och Harry la handen på min kind och vred på mitt huvud så jag nu såg honom i ögonen.
"The day I marry you."

Harry drog ut en stol åt mig vid ett långbord så jag nu satt mellan honom och min syster.
"I'm so happy for you!" Ruby, som var helt full i tårar hon också, pussade mig på kinden. "I can't believe it! Soon you'll be Miss Nancy Styles instead of Jay", kvittrade hon. "How cool?!"
"Thanks, sissy", sa jag lyckligt och pussade henne tillbaka.
"Oh, and do you know what? We're going to Pari--", började hon men blev avbruten av min bästa vän och assistent, Ricky.
"Shush, don't tell her! It's a surprise for God's sake, Ruby!"
"Oh like I haven't got enough of surprises already?", flinade jag och vände mig sedan mot Ruby igen. "Where you going to say something with... Paris?"
Ricky gav Ruby en moloken blick, och Ruby bara himlade med ögonen.
"Come on, tell me!", sa jag nyfiket och klappade henne på axeln. "Tell me, tell me, tell me! What about Paris?"
"Okey, I'll tell you."
Ricky suckade.
"You, me, mom, Meredith, Ricky and Phil are going to Paris!"
"What?", sa jag exalterat. "When?!"
"In two weeks", sa hon glatt. "We're going to buy you a wedding dress there. And of course some, uh, thingys for your honeymoon?" Hon vickade på ögonbrynen, och jag knuffade henne lätt i sidan. "Okey, sorry. I was just kidding... Or was I?"
Jag skrattade och slängde mig runt halsen på henne. "Thank you! Paris is, like, the best place in the world!"
"I know."
Men plötsligt, mitt i all lycka, så insåg jag något. "W-w-wait. You said in two weeks? Am I going to get married that soon? Do I only have two weeks to plan my wedding?"
"You don't have to do it all yourself?", sa Ricky och log mot mig, och jag vände mig mot Harry.
"Two weeks?"
"Yes, sunshine. But I told you, I'm afraid to lose you again. I want to show the world that you're mine and that no one can have you but me."
"Aw, my baby...", kved jag och pussade honom på läpparna. "I love you."
"And I love you." Han tog min hand och kysste ringen på mitt finger.

"Congratulations, Nancy", sa Anne och kramade om mig. "I've been waiting for this so long now! I knew that he was going to propose!"
"Aw, thank you!" Jag pussade min svärmor på kinden och kramade om henne en extra gång.
"I really do hope that the two of you are coming to visit us soon, okey? Gemma and I miss you so much!"
"We will, I'm sure we will", lovade jag. Sedan var det dags att krama om nästa person som skulle lämna restaurangen, och nästa, och nästa, och nästa...
Till sist var det bara jag, Harry & livvakterna kvar, och Harry tog min hand och flätade samman våra fingrar. "Wanna go home?"
"Yeah", log jag. "And thanks for... tonight and... everything. For this." Jag lyfte upp handen med ringen på. "And the song and... Yeah, everything. You said that you would've done it in a very special way, but this is as special as it could be. You were just ... You. And I loved it! It was amazing, Harry." Jag kände hur ögonen fylldes med tårar igen, och Harry stannade upp för att se på mig.
"No, you are amazing. And you deserve this. Even better. You deserve the absolute best. And I've been thinking about what Daniel said that night, when I came to get you... I can't give you everything. There's alot of things I can't do for you, but I'll try. I'll try my best and do everything to protect you and make you happy, and I'll give you everything I can in this world. But the most important thing I'll ever be able to give you, and which is such a rare thing that only you can have it... Or in fact, you already have it... Is the key to my heart."

Here you go! Kanske lite kort, pretty cheesy och sådär men oh well. Lite kärlek dör väl ingen av? ;) <3 Ska försöka bättra mig med uppdateringen, men jag ska träffa ett gäng människor de kommande dagarna och på lördag ska jag på halloweenfest så det är lite fullt upp just nu, men nåja!
P&K!

Kommentarer
Postat av: Emma :3

Sjukt underbart och bra kapitel!!! Längtar till deras smekmånad ;) nej men riktigt bra <3

Svar: Aw tack så jättemycket! :D <3
Vendela Åstrand

2013-10-30 @ 00:31:40 / URL: http://annorlundaemma.blogg.se
Postat av: Matilda

Vendela sluta plåga mig haha, gråter aå mkt vad fint! Harry är ju helt underbar ( du är )
Grattis till noel som har en sådan romantiker haha^^
Kraaaam <3

Svar: Hahah, aw söte dåå! Åh, tack så jättemycket! :D Kraaam!<3
Vendela Åstrand

2013-10-30 @ 00:34:24 / URL: http://matildasavelind.blogg.se
Postat av: Emma

SUPERSUPERDUPERDUPERBRA!!!!!! Älskar denna del. Åååååå Harry är såååååååååååååååååååå fin! Jag började gråta av denna del! Men den är SÅÅ romantisk och fin! Älskar den!!!!!

Svar: Tack så jättejättejättemycket!! :D <33
Vendela Åstrand

2013-10-30 @ 08:26:58 / URL: http://novellfoton.blogg.se
Postat av: Hanna

Sååå bra!! Äntligen friade Harry till Nancy!!
Längtar sååå mycket till nästa kapitel!!
Kram

Svar: Aww taack! :'D Kram! <3
Vendela Åstrand

2013-10-30 @ 08:27:45
Postat av: Malin

OMG!!!! Vad bra!!!!!! Och äntligen friade han!!!!!!<33

Svar: Ermergeerdh taaack! :D <3
Vendela Åstrand

2013-10-30 @ 10:51:00
Postat av: Ellen

Jättebra kapitel :D
Kram <3

Svar: Taack! :D Kram<3
Vendela Åstrand

2013-10-30 @ 11:00:34 / URL: http://aboutonedirectionn.devote.se
Postat av: alva

grymt bra :D meera

Svar: Taack! :D <3
Vendela Åstrand

2013-10-30 @ 12:23:08
Postat av: Elin

Omg så himla gulligt! Jag började nästan gråta och satt som på nålar hela tiden! Tack för ett sjukt bra kapitel, där du för en gångs skull gjorde som jag ville! ;) <3

Svar: Naw va sööt! Haha, tack själv för den fina kommentaren! :'')<33
Vendela Åstrand

2013-10-30 @ 12:45:04 / URL: http://storiestoldbyafriend.blogg.se
Postat av: My (1D Novell)

herregud nu gråter jag! De här va den mest perfekta delen någonsin och så underbart, så himla bra.. Helt sjuuuuuukt va bra du är!

Svar: Naw söte då! Tack så jättejättemycket! :D Och du är minst lika grym du! :D <3
Vendela Åstrand

2013-10-30 @ 13:59:39 / URL: http://novellermedonedirection.blogg.se
Postat av: Beea :)

Naaaaawwwweeeeee, åh så gulligt! Så fint! Jag hade sn liiiten känsla av att detta skulle hända, och så glad jag blir att det gjorde det! :)

Svar: Tack så jättemycket hihi :D <3
Vendela Åstrand

2013-10-30 @ 15:59:26
Postat av: Bella

Jättebra! :) längtar till nästa! ;)

Svar: Taack! :D
Vendela Åstrand

2013-10-30 @ 18:47:10
Postat av: Bella

När kommer nästa? :) hur många kapitel är det kvar? :)

Svar: Nästa kapitel kommer så fort jag har hunnit skriva klart det. Kanske imorgon någon gång om vi har tur, annars någon gång nästa vecka. Ber om ursäkt för att ni får vänta så :) Vet heller inte hur många kapitel det är kvar direkt, det beror som sagt på hur jag väljer att avsluta den :) xx
Vendela Åstrand

2013-11-03 @ 14:31:42
Postat av: Bella

Kan du göra en prestation om Stina? :)

Svar: Ja det kan jag ordna! :)
Vendela Åstrand

2013-11-04 @ 18:26:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback