Chapter 40 - Lies and Accidents

Previously:
"Do you, uhm... Do you want me to follow you in there?" Jag nickade mot förhörsrummet, och Josefine såg ner i golvet och nickade tyst.
"Sure. Thanks."
Jag hade suttit och småpratat med henne hela vägen till sjukhuset i ett försök att lugna ner henne, och nu skakade hon inte längre, men hon var väldigt tyst av sig. Jag hade skickat hem Niall, för jag antog att Jolie väntade på honom, och när jag hade övertygat honom om att jag skulle stanna tills någon kommit för att hämta Josefine så gick han med på att åka.
"Sit down, please." Officer Brown & hans assistent, Rita, slog sig ner på andra sidan skrivbordet, och Josefine satte sig tätt intill mig. "So, to begin with, do you know Mr. Daniel Walsh?"
"I, uhm..." Josefine harklade sig lite. "I did know him. He's my ex-boyfriend. We dated in high school."

"Lift your feet, please", sa jag till Stina, och hon satte sig i skräddarställning på soffdynan medan jag dammsög golvet. Klockan började närma sig tolv, och jag tänkte strax börja förbereda lite lunch.
Stina zappade uttråkat mellan kanalerna, och jag förstod att hon var uttråkad. Hon hade ju inga vänner här eftersom hon ännu inte hade börjat skolan, och brukade därför ofta hänga med killarna om dagarna eller följa med mig till jobbet. Men idag var jag ledig och hade därför planerat att storstäda huset tills när Niall skulle komma hem. Jag var inte helt hundra på om han skulle komma hem idag eller imorgon, för vi hade inte alls pratat så mycket som han lovat innan han åkte. Jag hade ringt flera gånger, men han hade inte svarat. Sist jag pratade med honom var samma dag som han åkte, då han ringde mig sent på kvällen och undrade hur vi hade det. Jag saknade honom jättemycket, och längtade verkligen efter att få se honom igen, även fast han bara hade varit borta i knappt två dygn.
"...the One Direction members, Louis and Niall, was spotted outside the hospital with an unknown girl in central London.
Jag ryckte till av ljudet från teven, men så fort jag tittade upp så zappade Stina ointresserat vidare bland kanalerna.
"Wait! Go back."
En förvirrad rynka bildades i hennes panna, men hon gjorde som jag sa och bläddrade tillbaka. Jag stängde av dammsugaren för att kunna höra ordentligt och kollade uppmärksamt på teven.
"...a few minutes later, Harry and two cops arrived in a big, black vehicle. A bunch of paparazzis snapped a few pictures of him jumping out of the car, and when he got out, he reached out his hand for... A girl?" Bilder av en tjej med blont, risigt hår och helt förstörda kläder dök upp på teveskärmen, men ansiktet var alldeles suddigt så det gick inte att säga vem hon var.
"They walked in so fast that we didn't even get a chance to take a good photo of her", sa en av de unga männen som tagit fotona. "But I have to say the she reminded me of Harry's ex-girlfriend. Either Nancy's got an anorexic lookalike, or, Nancy is back from the dead."
Nyhetsinslaget byttes till ett annat, men det handlade fortfarande om samma sak. Ännu fler bilder på bilarna utanför sjukhuset visades, och i bakgrunden hörde man en polis prata. "...were hidden in a basement. The man threatened them, hurt them and barely gave them any food. When the police found him, he was holding a gun, pointing at the big celebrity star; Harry Styles. Mr.Styles was lucky, because if the cops hadn't got there in time, he probably would be dead by now. Same with his friend and bandmate, Niall Horan. The two young women were terrified when we found them, and today both of them has been interviewed about what happened. The doom of the kidnapper will be decided tonight. Stay updated with our facebook page if you wanna know more about it."
Ytterdörren öppnades, och Niall's stämma fyllde hallen. "Hey girls, I'm home!"
Jag sträckte mig efter dosan och stängde av teven med detsamma. Stina reste på sig och gick ut till honom, men jag stod som fastklistrad i golvet. Blandade känslor och tankar svävade runt i mitt huvud, och jag kände mig plötsligt alldeles yr. Först och främst, var Nancy fortfarande vid liv? Var hon verkligen hittad? Och isåfall, hade Harry hittat henne, eftersom han satt i bilen? Skulle inte han och killarna på en jobbresa till Sverige? Och Niall hade också varit på sjukhuset? Och enligt det senaste inslaget också hemma hos kidnapparen, om jag uppfattat det rätt? Med risk för att dö?
Jag kände mig lurad. Hade Niall ljugit för mig? Vad var det som pågick egentligen?
"Hey girls, I'm home!", ropade jag glatt när jag klev innanför dörren och ställde ner min väska intill byrån. Sedan drog jag av mig skorna, hängde upp jackan på kroken och slängde upp kepsen på hyllan. Stina kom skyndandes ut i hallen och kramade om mig, och jag kramade varmt tillbaka. Jag älskade att komma hem till ett kramkalas, men det kändes ovant att Jolie inte var den som var först att krama mig.
"Hello there", log jag, och innan hon han hälsa tillbaka så började jag prata igen. "So, how was Sunset Valley? Did you apply for it?"
"Guess what?", sa hon lurigt. "I got in!"
"Congratulations, Stina! I knew you would!" Jag kramade om henne igen, och hon skrattade glatt. Plötsligt dök Jolie upp i dörrvalvet, men hon såg inte alls lika glad ut över att se mig.
"Hello babe. Something's wrong?"
"You tell me", sa hon tonlöst, och jag kände hur huden började knottra sig. Hon visste väl inte? ... "Are you crazy? Have you lost your freaking mind?!"
"You've seen the news I see. But hey, I can explain!"
"Oh, really? Well then, go on. I'm waiting. Tell me why you lied to me about such an important thing?" Jolie la armarna i kors och såg kallt på mig.
"Okay, so Louis called me and said that he knew that Nancy was still alive. That's crazy, huh? I didn't even believe it myself at first, but he persuaded me and then asked me to come with him and Harry to save her. So I decided to go with them, 'cause you know how sad Harry has been and... I just really wanted to help, and Louis had a few contacts who knew where her kidnapper was and--"
"I don't care, Niall! That doesn't explain why you lied to me? You could've died, Niall? And I wouldn't even know!"
Hennes ögon fylldes med tårar, och det gjorde ont i mig eftersom jag visste att jag var anledningen till att hon var arg och ledsen. Det var inte förrän nu jag insåg hur otroligt dum jag var som ljugit för personen som betyder mest för mig av alla på hela jordklotet.
"I called you, like, at least twenty times and you didn't even answer once! They said he had a gun, Niall... You could've died, so why didn't you tell me? Am I not important enough for you?"
"Of course you are! But I didn't tell you because I knew that you wouldn't have let me go!" Plötsligt blev jag också arg, fast jag visste inte riktigt varför. Det var ju jag som hade gjort fel? Men borde hon inte vara glad ändå över att jag var hemma och vid liv? Och för att Nancy var hittad?
"Exactly!", skrek hon tillbaka. "I never expected you to lie to me, Niall. Especially not about something like this. In my eyes you weren't that kind of guy, but I guess I was wrong... I'm so done with this, Niall." Hon drog upp sin väska från golvet, gick förbi mig och knuffade till mig i sidan på vägen för att sedan dra på sig sina dr.martens.
"And where do you think you're going?", frågade jag förvirrat.
"That doesn't really matter, does it? 'Cause you're not going with me", sa hon kallt, tog sin jacka och försvann ut genom dörren. Jag var just påväg att gå efter när hon smällde igen dörren rakt framför näsan på mig, vilket var ett tecken på att hon ville vara ifred. Men hon var bara arg va? Hon hade väl inte dumpat mig? Vad det här än var, även om det så var ett litet gräl, så gjorde det ont i mig. Jag gillade inte att bråka med Jolie. Jag gillade egentligen inte att bråka med någon.
Jag vände mig om och la då märke till att Stina stod och kollade på mig. Jag hade nästan glömt bort att hon stod här medan jag bråkade med Jolie. Vi hade liksom försvunnit in i vår arga lilla bubbla, medan Stina lugnt stod kvar utanför. Kanske försökte hon reda ut kaoset i sitt huvud, eller så ville hon bara inte lägga sig i.
"Do you, uhm... Do you think she'll be back soon?", frågade jag oroligt, men Stina sa inget utan ryckte bara på axlarna och såg ner i golvet.



Jag var arg, ledsen, förbannad och allt negativt man kunde vara på en och samma gång. Jag var arg över att Niall hade ljugit om något så stort, ledsen över att han inte ens gett mig en liten ursäkt, förbannad över att han riskerat livet utan min vetskap och bara allmänt nedstämd.
Jag hade tagit bilen in till stan och vandrat fram och tillbaka på Oxford med en sur min på läpparna i timmar, men jag var alldeles för upprörd för att kunna gå in i en affär och tänka på shopping. Jag kunde inte släppa det här. Varför hade han ljugit för mig? Jag trodde att vårat förhållande var byggt på ärlighet? Brydde han sig inte om mig ett dugg? Tänk om han hade dött, och folk skulle intervjua mig och jag skulle stå där helt förvirrad och säga att nej han är ju på jobbresa i Sverige, medan han i själva verket rest runt i London för att hitta någon jävla kidnappare?!

Plötsligt sprang jag rakt in i ett bekant ansikte, och vi båda höll på att snubbla bakåt.
"Oh, I'm so sorry!", sa Eleanor ursäktande. "Wait, Jolie?"
"El!", sa jag och sken upp lite. "Wow, I haven't seen you in somewhat feels like a lifetime?"
"Well, I haven't been in town in a while. I took Toby and Hadley to Ryan's parents in Halifax. How are you doing? Are you out for a run, or?" Hon flinade varmt.
"Not really. But that sounds great."
"Yeah", sa hon och andades ut i en lycklig suck, men blev snart genast allvarlig. "Have you talked to Louis lately? Is he still mad?"
"No, I haven't. Sorry." Jag ryckte lätt på axlarna, och Eleanor nickade.
"Are you busy? Or would you like to go out for a coffee or something? I miss being a regular visitor at Starbucks."
"I'd love to."

Jag och Eleanor hade suttit på Starbucks i nästan två timmar och bara pratat om allt mellan himmel & jord. På teveskärmarna där inne hade också nyhetsinslagen om killarna utanför sjukhuset visats igen, och jag & Eleanor hade börjat diskutera saken och jag berättade om bråket med Niall. Hon sa att allt skulle lösa sig, bara vi båda var villiga att förlåta, och jag hade faktiskt lugnat ner mig lite nu. Men nu hade jag fått upp ögonen för det här med Nancy. Var det verkligen hon som Harry fört in till sjukhuset? Hur var det ens möjligt?
"Are you sure you won't come with me?", sa Eleanor när vi klev ut i mörkret. Solen hade gått ner för ungefär en timme sedan, och skyltarna och gatulamporna lyste upp Oxford och skapade en behaglig stämning.
"Yeah, maybe I should head home to Niall and Stina..."
"True. But I'll call you as soon as I've talked to them about it, 'cause I guess that if Nancy really is there, then you'd like to come and see her?"
"Of course", log jag.
"Okey, bye." Eleanor kramade om mig och gav mig en snabb puss på kinden, och jag pussade henne tillbaka innan jag vände mig om för att börja gå mot bilen som stod parkerad några kvarter bort. Ju längre bort från Oxford jag kom, desto dåligare upplyst var det på gatorna. Traffiken hade i alla fall lugnat ner sig nu, jämfört med hur det var i eftermiddags, och när jag stått och väntat ett bra tag på att traffikljuset skulle lysa grönt och jag konstaterat att inga bilar var påväg så gick jag rätt ut på övergångsstället. Det började bli kyligt ute, och jag fumlade med händerna i jackfickorna i ett försök att få tag i min mobil. När jag hade lyckats hitta den så råkade den glida ur mina händer, och just när jag var påväg att böja mig ner för att ta upp den så hördes ett högt tjut från en biltuta. Något hårt knuffade till mig och orsakade värk i revbenen på höger sida, och det sista jag hann tänka innan allt svartnade för mina ögon var 'aj nu dör jag'.
Ett okänt nummer visades på skärmen av min surrande mobil, och efter en stunds fundering tryckte jag på grön lur och förde telefonen mot örat.
"Ello?"
"Mr.Niall Horan?"
"Yes? Excuse me, but who am I talking to?"
I bakgrunden hördes ljudet av ropande röster, ambulanstjut och bipande maskiner.
"I'm Helen, and I'm calling from the hospital. You're Miss Jolie Blake's boyfriend, aren't you?"
"Yeah, I guess so... I mean yes, yes I am. Why?"
"I'm sorry to say this, but Miss Blake has been in a car accident."
Jag stelnade till, och telefonen gled ur mina händer och landade på mattan.
"Mr.Horan? Hello? Are you still there?"
Det fick inte vara sant. Det bara fick inte... Jolie, min älskade Jolie var död! 
 
Och allt var mitt fel.

Here you go! Lite kort kanske, men bättre än inget antar jag. ;)

Everyday I'm Dumblin - Damn! LOL

Kommentarer
Postat av: Matilda

Drama, drama drm.. dumumdum :o
Kommer hon överleva? Herregud :(

Svar: Haha<33
Vendela Åstrand

2013-10-11 @ 22:07:15 / URL: http://matildasavelind.blogg.se
Postat av: Bella

Jättebra! Längtar till nästa! :)

Svar: Naw, tack! :D
Vendela Åstrand

2013-10-11 @ 22:43:09
Postat av: Alexandra

KAN DET INTE GÅ ETT JÄVLA KAPITEL UTAN DRAMA OCH VARFÖR DÖDADE DU HENNE?!?! Hon var ju min favorit :(((((((((((

Svar: hahahahaha naw! Va kul att höra att Jolie är din favis! :D <3
Vendela Åstrand

2013-10-11 @ 22:45:38
Postat av: Emma

Superbra! Men Vendela! Du gör mig VÄLDIGT irriterad! Ska jag kunna gå till dansen senare idag, och konsentrera mig på den, när jag måste få veta bad som händer??!?!? LÄNGTAR TILL NÄSTA

Svar: Haha nawi! Tack så jättemycket! :D
Vendela Åstrand

2013-10-12 @ 10:44:44 / URL: http://novellfoton.blogg.se
Postat av: Anonym

Jättebra kapitel :D
Kram <3

Svar: Taack! :D Kram!<3
Vendela Åstrand

2013-10-12 @ 10:56:57
Postat av: My (1D Novell)

alltså neeej, du är för bra för att vara sann! gud så duktig och begåvad du är, du anar inte! Bästa du!!

Svar: Åh tack så jättemycket! Din kommentar gjorde verkligen min dag! :''D <3
Vendela Åstrand

2013-10-12 @ 11:45:00 / URL: http://novellermedonedirection.blogg.se
Postat av: Elin

NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ INTE NU NÄR NANCY ÄR RÄDDAD NEJ VENDELA NEJ ASDFGHJKL KAN INTE ALLA BARA FÅ VARA LYCKLIGA JAG ORKAR INTE. Phew, nu var det utbrottet över, för stunden i alla fall. Men så himla bra hur kommer du på allt människa?! :o <3

Svar: Hahaha naw, tack så jättejättemycket! :D Well, I just have lots and lots of ideas in my mind, och så måste jag ju ta ut dem över någon novell, meheh 8)<33
Vendela Åstrand

2013-10-12 @ 15:01:45 / URL: http://storiestoldbyafriend.blogg.se
Postat av: Malin

Gud vad bra!!!!! Hoppas Hon klarar sig!! <33

Svar: Tack så jättemycket! :D<33
Vendela Åstrand

2013-10-12 @ 17:47:18
Postat av: Agnes

Sååååååå himla bra :D

Svar: Taaack!! :D
Vendela Åstrand

2013-10-12 @ 19:12:52
Postat av: Beea :)

WOOOOOOOOOOOOOAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH! I DID NOT SEE THAT COMING! MÄNNISKA, VAD GÖR DU?!
Haha, nej men seriöst vad är det här för något? Nu när Nancy är tillbaka så ska Jolie dö? :( Eller ska hon...? Man verkar inte kunna lita på dig!! Hahahaha ;)

Svar: Hahahaha! Nä precis, man kan aldrig lita på mig ;)<3
Vendela Åstrand

2013-10-13 @ 19:23:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback