Directionery

Nathan är, eller jag borde kanske säga var, född och uppvuxen i Hounslow West. Alltså bodde han inte långt ifrån tvillingarna Jay när de gick sitt sista år på Sunset Valley High School. Han och hans gäng som bestod av Jamie och Drew var de populäraste killarna på hela skolan. Alla killar såg upp till Nathan och hans vänner, och han var skolans flickidol. En 183 cm lång kille med antydan till sexpack, vackra blågrå ögon som ibland skiftar i lila, svart hår och blek hy är ju inget man gärna tackar nej till. En typisk pojkaktig klädstil hade han också, den grabben. Brallor med häng så man kunde se vilka kallingar han bar, en t-shirt med något coolt tryck på och en oversized hoodie över. På sommarhalvåret bar han också gärna tank tops, men han skulle jämt ha på sig sina stora, vita supras. De var hans favoritskor trots att de var så slitna att det var hål i sulan på ena skon och att den vita färgen nu hade ersatts av smutsigt brunt. Nathan älskade skor, och att shoppa, så hade du bjudit med honom på en shoppingtur så skulle han inte gärna tacka nej.

Men det var nog inte enbart Nathans utseende och kärlek för kläder som fick många tjejer på fall. Nej, han var väldigt utåt som person, älskade att träffa nya människor, var alltid pratglad och behandlade alla på skolan som vänner, och så hade han också världens bästa humor. Hade du gått i hans klass så skulle du nog inte kunna undgå att ha en crush på honom. Det skulle i alla fall inte jag, tro mig. Men även fast Nathan var så poppis så stod han ändå med fötterna på jorden. Alla gillade Nathan på ett eller annat sätt och ville vara hans vän, och många tjejer skulle ha kunnat döda för att få komma honom nära. Nathan var den typen av person som gillade, eller åtminstone accepterade, alla, men han var inte fullt så förtjust i Macey och hennes anhang. Macey ansåg sig själv vara skolans populäraste tjej och behandlade alla som luft om de inte gjorde som hon sa eller tyckte precis som hon och fann sig i att hon alltid hade rätt och var den som skulle bestämma. Det jobbiga var att Nathans bästa vän, Jamie, var ihop med Maceys blåsta kompis Bianca, så Nathan var tvungen att stå ut med Macey hela tiden ändå. Dessutom så var Macey kär i Nathan och trodde att han hade samma känslor för henne. Dessvärre så var det ju inte så, för så fort tvillingarna Jay började i klassen så fick Nathan upp ögonen för Ruby. Trots att Ruby kanske hade lite dåligt inflytande på Nathan då hon inte tog skolan på allt för stort allvar och var ganska mystisk och ofta försvann in i sig själv så kunde han inte låta bli att bli mer fascinerad av hennes mystik och musikaliska talanger. Ruby var ju också så mycket bättre än Macey på alla sätt och vis. Macey gjorde bara skolan till ett helvete för alla elever och hade inte mycket till hjärna, om man nu fick lov att säga så. Hon gjorde Ricky Keaveney (ni vet, Nancys assistent och bästa vän)’s skolgång till en ren pina efter att ha gett honom bögstämpel som om det vore något fel med att vara homosexuell. Tänk er Regina George i Mean Girls, - lite så var Macey och hennes tjejkompisar.

Vad Nathan dock inte visste var att hans känslor icke var besvarade av Ruby, och det ställde till med en hel del problem. Men det löste sig till slut och alla slöt fred med varandra igen. Det började närma sig studenten, och alla började planera inför framtiden. Många skulle ut och resa eller plugga vidare direkt, men Nathan hade svårt för att bestämma sig om han skulle läsa vidare och plugga ljudteknik på något college i city, satsa på musiken och joina något coolt rockband eller bli Stand Up-komiker. På fritiden tränade han mycket på gymmet, lirade fotboll och innebandy, spelade trummor och hängde med sina polare. Han umgicks också mycket med sin familj som bestod av hans mamma, pappa och småsystrar, Christine & Erica, och så deras hund Chico. 

Många av er undrar nog varför jag berättar om Nathan som om han inte finns längre, men tragiskt nog så fick Nathan aldrig ta studenten. Nathan mådde inte bra, förstår ni. Hans föräldrar bråkade mycket, hotade jämt med att skiljas, och det var hans småsystrars värsta farhåga. Och att jämt behöva trösta andra när man själv mår dåligt kan ibland bli för mycket. Och för Nathan blev det för mycket. Allt han ville var att hans familj skulle hålla ihop, och han tänkte att om han lämnade världen så skulle familjen göra just det. Därför hoppade han en dag framför tåget, och sedan såg vi honom aldrig igen. Jamie, alltså hans bästa vän, var den enda som visste att han mådde dåligt, men han hade inte en aning om att det var så illa. Men inte ens han skulle ha haft en chans att rädda Nathan. Det var försent. Men vi vet nog alla att Nathan har det bättre nu, och Nathans dödsolycka fick faktiskt hans föräldrar att hålla ihop. Och jag hoppas att ni alla får ett leende på läpparna när ni tänker på Nathan, för det är han värd, och det tycker han att ni är värda.

Nathan betyder ”givare” och ”Guds gåva”, och det stämmer absolut in på den här grabben! Han var givmild, omtänksam och en riktigt bra kompis.