Chapter 23 - Sleepover

Previously:
"I don't know... We've just talked about it a few times." Han ryckte på axlarna. "But if you want to we can go when you're out of school in june?"
"Yeah, I'd love that!" Ruby nickade ivrigt och klappade i händerna, och Liam log så brett att små rynkor bildades runt hans ögon.
"Yeah, me too! We've only been in Spain, like once."
"Okey, just tell me where you'd like to go and I'll try to convince the boys."
"Perfect."

(Fredag kväll...)
Varför hade jag ens låtit Ruby dra med mig på det här? Pyjamasparty med Macey, Bianca & Lisa... Hur kul liksom? Jag suckade högt när Maggie släppte av oss utanför Macey's hus och klev ur bilen.
"Have fun, girls", sa Maggie glatt när Ruby hade rundat bilen och ställt sig bredvid mig.
"I'll try", mumlade jag, kanske lite för lågt för att Maggie skulle höra.
"We will", sa Ruby glatt och nickade.
"Bye!" Maggie vred på ratten och svängde ut från vägkanten.
"Bye!", ropade vi efter henne. När bilen var utom synhåll började vi gå mot huset. Det var stort och flådigt, precis som Meredith's, fast hade en något mindre trädgård och var inte designat på exakt samma sätt.
Inte långt efter att Ruby hade tryckt på ringklockan så hördes steg på andra sidan dörren.
"Hi girls", sa Macey när hon öppnade och lät oss stiga in.
"Hey", sa vi i kör och flyttade blickarna från Macey till Bianca & Lisa som stod vid dörren som jag antog ledde in till köket.
"See you tomorrow then, honey", sa en ung kvinna som kom gåendes ner för trappen som ledde till övervåningen. Jag tog för givet att det var Macey's mamma, och när jag tänkte efter så var de faktiskt ganska lika till utséendet. "Brian!", ropade hon sedan, och från ett annat rum kom en liten pojke springandes.
Han log artigt mot mig & Ruby och började lydigt ta på sig sina skor, sin jacka och halsduk. När han var klar kollade han retfullt på Macey.
"Bye MayChai!" Han flinade.
"Don't call me that, little whore", fräste hon tillbaka.
"Macey", sa hennes mamma och kollade strängt på henne.
"What?"
"Have fun." Macey's lillebror började gå mot dörren, i följd av sin mamma.
"I wish I could say the same..."
"Loser!"
"I hope you die in a car accident!"
"Macey!?", sa hennes mamma återigen.
"Can you just leave? Like now?"
Mamman suckade åt sin dotter och log sedan försiktigt mot oss. "Nice to meet you girls, I'm Wilma by the way."
"Nancy", presenterade jag mig.
"Ruby", sa Ruby och nickade vänligt. Några sekunder senare hade Wilma och hennes son försvunnit ut genom dörren, så nu var det bara jag, Ruby, Macey och de andra två kvar.
"I'm sorry for that. My little brother is just so annoying." Macey viftade med handen i luften och gick sedan in i köket. "Come on! I hope you're hungry, cuz it's time for dinner."
Jag drog av mig skorna, precis som Ruby redan hade gjort, och tassade ut i köket för att se vart Macey försvunnit. Hon stod och hällde upp bubbelvatten i höga glas på det redan dukade bordet.
Jag satte mig längst in vid fönstret med Lisa mitt emot mig och Ruby på min vänstra sida. Lisa's hår hängde i stora röda lockar ner till brösten, och hennes läppar var målade i ungefär samma nyans som håret. Något jag inte hade tänkt så mycket på innan var att hon faktiskt var ganska söt... De höga kindbenen, den raka näsan, de stora ögonen, håret och hennes tjejiga klädstil.
Ruby knuffade till mig lätt i sidan. "Huh?", sa jag frågande.
"Would you like to pass me the salad?", skrattade hon.
"Oh, yeah sure!" Jag nickade lätt och sträckte mig efter salladsskålen. Allt som stod på bordet var vegetariskt, så jag antog att de allihop var vegetarianer. 

"So, I've heard that you're still hanging with Ricky and that psycho girl? Why?", sa Macey när samtalet om skolans snyggaste killar hade dött ut.
"Why not...?", mumlade jag och såg ner på min nu tomma tallrik.
"Why not? Why not? Are you kidding me? They're losers, Nancy. They're not like us." Hon satte handen för pannan och skakade på huvudet. 
"I know. You've said that."
"So why do you keep seeing them?"
Som om den här kvällen inte var jobbig nog! Skulle hon sitta och tjata om dem hela kvällen nu också?
"Macey, don't-... Just let her be." Ruby ryckte lätt på axlarna, vilket fick Macey att haja till. Hon var nog inte van vid att andra sa till henne, men hon blev i alla fall tyst.
"Movietime?", frågade Lisa, som knappt hade sagt något under de två timmar vi spenderat kring matbordet.
"Movietime!", instämde Bianca och reste sig upp. Stolar skrapade mot golvet, och klirret av tallrikar som hamnade i diskmaskinen fyllde rummet. Så fort allt var undandukat försvann Bianca & Lisa ut ur köket och upp för trappen för att välja film medan jag, Ruby & Macey stannade kvar i köket för att fixa fram snacks. Popcorn skulle poppas, chips och godis skulle hällas upp i skålar, dipp skulle fixas, och gurkstavar och morötter skulle skäras.
Efter en lång, pinsam tystnad så började Macey prata på igen som om inget hade hänt. "What are you going to do when we're out of school?"
"Study at a college, I guess. If I get in, ofcourse."
"Cool", sa Macey. "And you, Nancy?"
"Study." Jag ryckte på axlarna och log försiktigt, tacksam över att allt det obekväma var som bortblåst. "How about you?"
"I'll travel the world. And then move to Australia."
"Not bad." Ruby nickade gillande, och jag instämde. Vi kom in på ämnet resor, och efter en riktigt effektiv kvart så var vi klara med allt snacks. Jag förstod inte varför Macey hade köpt så mycket, det här hade ju räckt till hela kvarteret, men nåja. Lite fick man väl unna sig ibland.
Vi satt i Macey's stora myshörna som hon hade vid fönstret i sitt rum, insvepta i filtar och nergosade bland massa kuddar med godis och chipsskålar i famnen. Alla satt och snyftade bedrövat åt filmen, The Last Song, som började närma sig sitt slut. Jag stoppade in en lakritsbit i munnen och fiskade upp mobilen ur fickan. Jag hade diskrét suttit och sms:at med Liam under hela kvällen, och det var ett under att inte någon av dem hade tagit upp nyheten om att jag dejtar den stora världsstjärnan.
När jag hade knappat in ett svar på hans sms så la jag ner mobilen i famnen och riktade återigen blicken mot teven. Inte långt senare hördes ett surr, och jag kunde i ögonvrån se hur Macey sneglade på min upplysta skärm, men plötsligt spärrade hon upp ögonen och jag påmindes om vad jag egentligen höll på med. Fuck it.
Jag drog åt mig mobilen och låste upp den så att hon inte skulle kunna läsa sms:et.
"Did you just get a text message from someone called Liam Payne?" Macey kollade förvirrat på mig, och jag bet mig nervöst i läppen.
"Uhm, no... It said... Leo Phain! Yeah, Leo... He's one of my best friends." Jag nickade överdrivet och letade efter ett ställe att fästa blicken på, allt för att slippa möta Macey's blick.
"Oh really...?" Hennes ögon smalnade, och rätt som det var slängde hon sig efter min mobil, och på något vänster tog hon den ur mitt grepp och klickade sig in på mina meddelanden.
"And since when did 'Leo' change his name to Liam...? Seriously, is this the real Liam Payne? Liam from One Direction?"
"Oh my god, I can tell it by her eyes! It is that Liam!" Bianca spärrade upp ögonen hon också och kollade chockat på mig. "Do you know him?"
Jag suckade och kollade på Nancy, i hopp om att få lite stöd. Hon gav mig en besvärad blick, och jag vände mig mot Macey & Bianca igen. "Yes, I do. I've known him since I was a baby. By the way, do you ever read magazines or news paper? There's photos and rumours about us everywhere."
"No, we don't", sa Bianca och skakade på huvudet.
"So you're like... Together? Why didn't you tell me?" Macey daskade till mig på armen. "You're famous and you're keeping it as a secret?"
"No, I'm not famous. Dating a famous guy doesn't make you famous." Jag himlade med ögonen. "Can we please stop talking about this and enjoy the sleepover instead? Please?"
"But why? It's just so cool! Can't you bring him to school one day? Or let us meet him? And the other boys? I'd love to meet Harry or Zayn! They're just so hot! And Louis is pretty hot too, but Niall... Nah, I don't get why he's in the band."
Jag kände ilskan blossa upp inom mig. Vadå 'fattar inte varför Niall är med i bandet'? Att hon snackade skit om min pojkväns bästa vän, samt killen som även kommit mig nära, var inte okej!
Nancy måste ha sett att jag genast blivit på sämre humör, för hon la en hand på min axel och försökte diskrét lugna ner mig.
"Can we stop talking about this, please?" Jag viftade med händerna i luften. "I'm still me, okey?"
"Okey", suckade Macey surt och sjönk ihop samtidigt som hon kastade mobilen i knät på mig.
"Thank you", svarade jag surt, och vi alla återgick till att kolla på filmen. Varför varför varför hade jag gått med på en sleepover med Macey och hennes bitchpatrask? Hade jag tackat nej skulle jag nu suttit hemma hos Liam, käkat ben&jerry's och kollat på någon mysig disneyfilm, inte ha suttit här och tjurat och väntat på att kvällen skulle övergå till natt och sedan åter dag så jag kunde få åka hem någon gång.

Efter att ha sett två filmer till, snackat massor och nu var inne på den fjärde filmen så höll vi alla på att däcka. Kvällen hade väl inte varit speciellt livad om man jämförde med sleepovers jag var på i Wolverhampton, men där hade de nog en annan mening än här. Men hur som helst så hade vi ändå haft ganska kul, bortsett från Liam-incidenten och att snacket hela tiden skulle kretsa kring killar och ex-pojkvänner.
Jag sträckte på mig med en gäsp och råkade slå till Nancy lite.
"Oups, sorry", sa jag ursäktande och klappade henne på axeln.
"It's okey", sa hon och gäspade hon också och började sedan fnissa.
"It feels like we've been eating for a month", klagade Bianca och kollade äcklat på allt snacks som fanns kvar.
"No, for a year", sa Macey och tog sig för magen. "I'm going to be fat."
"No you won't", sa jag bekymmerlöst. "Have you ever looked yourself in the mirror? You're thin as a stick."
"No, I'm fat..." Hon drog upp tröjan en bit och strök sig över magen, som för att visa allt sitt fett som hon egentligen inte hade.
"No you're not. Look!" Jag hasade ner på madrassen och drog upp tröjan jag också. Sedan började jag slå lätt på min mage, och Macey smålog, men tittade sedan bedrövat på sin mage igen.
"But you're thin. I'm not."
"Are you kidding me?", sa jag chockat. Var hon blind eller? Hon var väl minst tre gånger smalare än mig?
"Macey, no. Stop it. You're not fat." Bianca petade på hennes mage, och Lisa nickade instämmande. Jag började undra om Macey bara sökte uppmärksamhet och snälla kommentarer eller om hon faktiskt såg sig själv som tjock. Om det var det sistnämnda som gällde så var jag rätt orolig för hennes skull, eftersom revbenen syntes tydligt och hon såg ut att vara så skör som jag vet inte vad.
Men till min lättnad hade alla djupa samtalsämnen och den obekväma känslan i luften ersatts med bubblande skratt och fem tjejer som låg och klappade sig själva på magen.
"I think we should go to sleep", skrattade Bianca. "Or else we'll never get up tomorrow."
"Indeed", flinade Lisa, och Macey nickade.
~
"Come on, follow me!", skrattade Harry och sträckte ut sin hand. Jag hoppade ner från trägungan som satt fast i det stora trädet och tog den. Hans stora, varma hand begravde min, och jag log glatt mot våra sammanlänkade fingrar. Harry drog lätt i mig, och jag följde honom upp för kullen. Gräset kittlade mina fötter, och solen höll på att gå ner någonstans där borta. När vi nådde kullens topp upptäckte jag att vi inte längre befann oss på en kulle, utan ett berg. Framför oss fanns ett stup, och jag vågade inte luta mig framåt då jag visste att det var väldigt långt ner till marken eller vad som nu befann sig nedanför.
"You know that I love you, right?" Han log sitt sneda léende som genast smittade av sig på mig.
"Yes, I do."
"Good. But I'm sorry to say this but... I can't do this anymore. The hate, our fans, the fame... I just can't handle it. So we need to make an end of all this." Han kollade bekymrat på solnedgången, vägrade att möta min blick.
"What do you mean?"
"I mean that-..." Han avbröt sig. Öppnade munnen, men stängde den snart igen. Efter en stund tog han ett skälvande andetag, tog ett kliv fram till mig och kysste mig på kinden. På något sätt kände jag på mig att det här skulle bli den sista kindpussen någonsin.
"Harry..."
"Bye Nancy." Han kollade sorgset på mig, vände sig om och började gå mot klippans kant.
"Harry, no!"
Han stod och såg ned på sina fötter. Sedan vände han sig om en sista gång, viskade "I love you", och lutade sig sedan bakåt. Det sista jag såg var hans vita t-shirt och hans bruna lockar innan han försvann.
"Harry!", ropade jag efter honom och skyndade fram till stupets kant. I hopp om att allt bara var ett dumt skämt och att han höll sig kvar någonstans. Men han var som bortblåst. "Harry!"
~
 
"Harry...", mumlade jag och vred mig om på madrassen. Plötsligt spärrades mina ögon upp och jag satte mig spikrakt upp i sängen. Jag gnuggade mig i ögonen och försökte få ögonen att vänja sig vid mörkret. Vart var jag? Det här var ju inte min säng, och inte mitt rum? Jag såg mig omkring, och kom snart på att jag befann mig hemma hos Macey. Alltså hade allt bara varit en hemsk mardröm. Men... Vart var Macey?
Hennes säng gapade tom, och jag kollade förvirrat på de andra som låg och sov djupt. Plötsligt kom jag att tänka på att jag var kissnödig, så jag reste mig upp på ostadiga ben och tassade ut ur rummet. Det var mörkt i hallen, men jag lyckades leta mig fram till badrummet ändå. Men något fick mig att stanna upp utanför. Dörren var låst, men ljuset från taklampan ritade en rektangel på hallgolvet. Kanske hade Macey somnat på toan? Nej, där hördes det igen. Ljudet av någon som kräktes upp sina inälvor. Jag rynkade på näsan. Varför höll hon på med sånt där när hon ändå var så himla spinkig?
Snart tryckte hon på spolknappen, och kranen sattes på. Sedan öppnades dörren, och Macey gick nästan in i mig. När hon snuddade vid min axel tog jag tag i hennes handled och fick henne att se på mig. Det syntes tydligt att hon hade gråtit, och jag kollade medlidande på henne. Sedan drog jag in henne i en lång kram, och hon placerade tacksamt sina armar runt min hals.

Here you go! Förlåt för att ni fått vänta! Hoppas dock att detta duger, hihi. Om jag hinner & orkar så kommer nästa kapitel kanske redan imorgon eftersom jag knappt kommer vara hemma under lördag och söndag.
Tack för era superfina kommentarer, btw! Älskar er, fast det vet ni nog redan.
Puss!

OneDirectionStoriies


(Klicka på bilden, eller HÄR, för att komma till bloggen!)

Klicka er genast in på denna fina novellblogg! Den pågående novellen heter Kiss You, och det finns bara åtta kapitel ute än så länge så det är ju inte så svårt att komma ifatt! Now go go go and make her happy! :D

Håller på och jobbar med kapitel 23, - var tvungen att ta en paus för att käka middag och sen en film med mami & brodern min, men nu är jag tillbaka igen. Är dock inte så säker på att jag hinner bli klar med kapitlet ikväll... Men om det inte kommer upp ikväll så svär jag på mitt liv att det kommer upp någon gång under morgondagen! Hatar att göra er besvikna, men jag har så himla mycket att stå i den här veckan så jag har inte hittat så mycket tid till att hinna skriva. Men men, jag gör mitt bästa å håller tummarna för att ni hänger kvar ändå! Älskar er xx

Chapter 22 - Just Like Good Old Times

Previously:
"But it's so long 'til saturday, I want you here now."
"But uhm... Can't you come over?"
"Like, right now?"
"Yeah, why not?"
"Oh, uhm... Okey. I'll see you soon then."
"Yupyup. See yah!"
När jag hade lagt på satte jag mig upp i sängen och klappade förtjust i händerna av lycka.

Jag svängde in på det välkända husområdet och parkerade bilen på gatan nedanför huset. Så fort jag klev ur bilen slogs jag av den bitande kylan. Och ändå var vi redan inne i februari. Hur länge skulle det här hålla i sig egentligen? Jag tryckte på knappen så att bilen gick i lås, sedan stoppade jag händerna i jackfickorna och skyndade mig uppför gången som ledde till det stora huset.
Efter en lätt knackning öppnades dörren av familjens hushållerska, Maggie, och hon gav mig ett varmt leende.
"Good evening, Mr.Payne."
"Good evening", hälsade jag artigt och gnuggade mina kalla händer mot varandra.
"Hi", log Ruby när hon kom släntrande ut i hallen, iklädd mjukisbyxor och en slapp t-shirt.
"Hello", sa jag, och mitt leende blev med ens bredare. Jag krånglade av mig skorna och omfamnade henne sedan i en stor kram och gav henne en puss på kinden. Hon fnittrade förtjust och tog ett steg åt sidan så att Maggie kunde komma fram och hänga upp min jacka.
"Would you like to have some tea? Or coffee? Hot chocolate? Juice?", frågade Maggie och räknade på fingrarna upp alla drycker som fanns i hemmet.
"Yeah, I'd really like some hot chocolate!" Jag nickade ivrigt och kände mig genast som tioåriga Liam igen.
"Great! And how about you, sweetie?" Hon vände sig mot Ruby.
"Chocolate for me too, please."
"Alright, I'll be right back!" Maggie rättade till sitt förkläde och försvann ut i köket, och Ruby drog lite i min hand som i en gest att jag skulle följa efter. Vi gick in genom valvet som ledde till vardagsrummet och satte oss i den stora soffan. Jag satte mig i hörnet så jag kunde bre ut benen framför mig, och Ruby slog sig ner tätt intill. Hon vek in benen under sig, sträckte sig efter tevedosan och lutade sedan sitt huvud mot min axel. Jag log lite för mig själv och vilade sedan mitt huvud på hennes hjässa. Ruby zappade mellan cirka hundra olika kanaler, men inget program fångade vårat intresse så till slut fastnade vi framför Disney. Jag lät min hand som vilade runt hennes axlar rita små mönster på hennes armar, och hon rös av välbehag så hennes hud knottrade sig under mina fingertoppar. Det där leendet som fick små rynkor att bildas runt hennes ögon fann sig till rätta på hennes läppar, och när hon log tyckte jag att hon var om möjligt ännu mer attraktiv.
Maggie kom bärandes på en bricka med två stora koppar varm choklad, toppade med grädde, marshmallows & strössel, och ställde ner dem framför oss. När hon vände blicken mot teven satte hon handen för hjärtat av lycka och gav oss båda ett litet leende.
"Just like when you were little kids..."
Ruby himlade med ögonen och flinade åt Maggie innan hon lutade sig fram och tog sin kopp. Jag sträckte mig efter min jag också och följde Maggie med blicken när hon försvann ut ur rummet.
"I like your mustache", skrattade Ruby när jag tagit en klunk av chokladen.
"What mustache?", skämtade jag med en spelad förvånad min.
"This one!" Hon tog en klunk hon också så att en brunvit rand fastnade på hennes överläpp och pekade menande på den. Jag skrattade högt, och hon stämde in i skrattet, men just när hon var påväg att torka bort mustachen så stoppade jag henne.
"Wait!" Jag lirkade upp mobilen ur fickan, låste upp den och tryckte mig in på kameran. "Now strike a pose!"
Ruby flinade och plutade sedan med läpparna mot kameran, och jag rynkade pannan och sträckte ut tungan. Vi tog många knasiga bilder som vi sedan kunde skratta gott åt medan vi fortsatte dricka våran choklad.
Ytterdörren hördes smällas igen, och jag kollade undrandes på Liam. Inte långt senare stod Nancy vid dörrkarmen och log mot oss.
"Hey", sa hon.
"Hello", svarade Liam och jag i kör.
"How was Ricky?" Jag försökte spela med på hennes noter fast att jag fortfarande var lite chockad och småsur över att hon höll den här Harry-grejen hemlig.
"Good, I guess. What are you watching?"
"Disney", gäspade jag.
"Okeyyy, I'll go upstairs and call Kira. I promised to help her with some homework."
"That's like the only thing you do nowadays... Studying." Jag grimaserade ogillande åt det alldeles för tråkiga ordet. Visst, att plugga var nödvändigt om man faktiskt ville komma någonstans här i livet, men det var så fruktansvärt urtrist.
"Well, in the end it's always worth it." Hon ryckte på axlarna. "Goodnight."
"Goodnight." Liam vinkade vänligt åt Nancy, och hon log tillbaka innan hon försvann iväg ut i hallen.
"She seemed... Very happy?", sa Liam förvånat när vi hade hört hennes steg i trappen.
"Yeah, I know. I'm pretty sure she's seeing someone..."
"Well ofcourse? She's seeing Ricky?" Liam fick det att låta som om det var det mest självklara i världen, och jag brast ut i skratt.
"What's so funny?"
"Ricky is gay, Liam!"
"That wasn't very nice of you?" Han gav mig en spelad sträng blick och hytte med fingret.
"No seriously, he's attracted to boys. He's not interested in girls, or yeah, at least not in that way." Jag ryckte på axlarna och skakade lätt på huvudet. Ännu en gäsp for ur min mun, och jag lutade mig återigen mot Liam.
"Maybe I should go home so you can get some sleep?"
"No, don't go", klagade jag. "...Do you have to be somewhere tomorrow morning?"
"...No, why?", sa han efter att ha funderat en stund.
"Can't you stay here for the night then?"
"Hm, sure!" Han sprack upp i ett leende. "I'll just make sure that I didn't leave anything important in the car."
"You can ask Meredith or Maggie if you can put the car in our garage", påpekade jag och stängde av teven.
"Okey, I'll do that." Han pussade mig på kinden och försvann sedan ut i hallen.

Jag drog av mig mjukisbyxorna och satte istället på mig mina pyjamasbyxor innan jag satte mobilen på laddning bredvid sängen. 
"I'll be right back", sa jag och försvann ut i hallen för att sedan svänga in i badrummet. Medan jag borstade tänderna passade jag också på att sätta upp håret i en slarvig knut, samt granska mig i spegeln. Cirka fem minuter senare så var jag klar med mina kvällsbehov, men på vägen tillbaka till rummet stannade jag till utanför Nancy's dörr.
"Ahah, yeah I know... Yeah, that would be really nice! Uhuh? Oh yeah, yeah!"
Vem snackade hon med? Det kunde väl knappast vara Kira hon gullade med? Nej, det var säkerligen Harry. Jag skakade på huvudet med en lätt suck och gick in på mitt rum. Ville hon hålla sina dejter hemliga ett tag till så fick hon väl det...
Liam låg redan på min säng med slutna ögon, och hans bara bröstkorg rörde sig upp och ned i ett lugnt tempo.
"Are you sleeping?", frågade jag tyst, och han skakade på huvudet med ett litet leende. "I'm just giving my eyes a rest."
Jag fnissade lågt och släckte taklampan innan jag släpade mig fram till sängen och kröp ner bredvid honom. Hans arm omslöt genast min kropp, och jag vilade huvudet mot hans axel.
"Goodnight."
"Goodnight, love." Han kisade mot mig och kysste mig mjukt innan han la sig till rätta igen.
Väckarklockan började pipa, och en djup suck for ur mig. Tidiga mornar var inte lika kul när man hade stannat uppe nästan hela natten för att prata med sin själsfrände.
Jag sträckte ut armen och bankade på klockan tills ljudet la av. Sedan lät jag huvudet falla ner bland kuddarna igen och gnydde ogillande.
"Nancy! Time to get up!", ropade Maggie och knackade på dörren.
"I knooow! I'm up", svarade jag högt, men jag hade aldrig varit speciellt bra på att skådespela med tanke på att jag just nu lät som en drunknande knubbsäl.
Jag drog undan täcket och huttrade när den kalla luften kom åt min hud. Halelujah för att det är fredag imorgon! Jag tänker minsann gå hem och lägga mig direkt efter skolan, tänkte jag när jag slängde benen över sängkanten och ställde mig upp. Jag rullade upp persiennerna och kikade ut genom fönstret som vätte ut mot gatan. En gråvit himmel, samt oändligt mycket snöslask var det enda som fanns vart man än tittade. Inte så mycket som en gnutta solljus stack fram på himlen. Jag suckade igen och släpade mig bort mot garderoben för att leta fram kläder efter väder. Den röda stickade tröjan jag hade köpte igår fick bli dagens outfit tillsammans med ett par svarta jeans och röda converse. När jag hade slängt kläderna på sängen granskade jag mig i väggspegeln och konstaterade att mitt hår var ett enda virrvarr. Jag grabbade tag i min hårborste som låg på skrivbordet och skyndade ut till badrummet. 
När jag väl hade fått ut alla tovor och håret såg någorlunda okej ut så lockade jag det, trots att det egentligen var självlockigt. Sedan försvann jag in på mitt rum igen och drog på mig min röda, älskade knit hat.
Min blick for upp mot vägguret, och jag stirrade chockat på den. Jisses, det var bara tio minuter kvar tills jag & Ruby skulle springa bort till bussen!
Jag letade fram min väska, tryckte i alla läxböcker som låg i en prydlig hög på skrivbordet, drog ur telefonladdaren ur eluttaget och lät mobilen glida ner i byxfickan innan jag stormade ut ur rummet och småsprang ner för trappen. Om det var något jag hatade så var det att behöva stressa. Jag hängde av mig väskan på stolen och slog mig ner vid köksbordet där de andra lugnt satt och tuggade på sina smörgåsar.
"Goodmorning", hälsade Meredith och kikade upp från tidningen. "Cute outfit."
"Thanks", sa jag och log försiktigt samtidigt som jag försökte lugna ner mig lite.
"I'll drive you girls to school today", sa Liam när han skickade mig marmeladen.
"Cool, thanks", sa jag och kände hur hela jag slappnade av. Vi skulle åka bil, vilket betydde; ingen stress.
Maggie hällde upp en kopp te åt mig och klappade mig vänligt på huvudet när jag såg upp på henne.
"Well I need to get ready for work now. Have a great day in school, girls. And it was really nice to meet you again, Liam." Meredith klappade honom på axeln i förbifarten innan hon försvann ut ur köket.

"I'm really tired of this weather", klagade Liam när han stannade vid rödljusen.
"Me too", muttrade Ruby, och jag nickade instämmande.
"Me and the boys are thinking about going somewhere... Like Greece, Croatia or something. Would you like to join us?" Liam kollade först på Ruby och sedan på mig genom backspegeln.
"Yeah, sure... But I'm not sure if our teachers would let us go."
"Yeah... When did you think about going?", instämde Ruby.
"I don't know... We've just talked about it a few times." Han ryckte på axlarna. "But if you want to we can go when you're out of school in june?"
"Yeah, I'd love that!" Ruby nickade ivrigt och klappade i händerna, och Liam log så brett att små rynkor bildades runt hans ögon.
"Yeah, me too! We've only been in Spain, like once."
"Okey, just tell me where you'd like to go and I'll try to convince the boys."
"Perfect."

Yay or nay? Haha (:
Har så många idéer kringa denna novell så det är inte klokt! Hoppas dock att detta duger för stunden! Ska sätta mig ner och skriva vidare nu så jag har lite bättre koll på allt, men jag kan ju berätta att i nästa kapitel blir det Sleepovahhh. ;)

OneDfanfic

(Klicka på bilden, eller HÄR, för att komma till bloggen!)

OneDfanfic ägs av de söta tjejerna Ida & Z! De håller just nu på med varsin novell vid namn Always You och You're Still The One. Jag tycker absolut att ni bör kika in på deras fina blogg, läsa deras noveller och slänga in en kommentar, hihi! 

Chapter 22 är in the making! Satt och skrev på kapitlet inatt eftersom jag inte kunde sova och kände inspirationen flöda! Jag har så många idéer och de växer sig allt större, och jag är på ett jättebra humör idag! (Har dock ingen aning om varför...?) Trots att jag har ganska mycket att göra egentligen så lär jag nog bli fast här ett tag till för att skriva vidare på novellen och bara planera. Planera & skriva. Skriva & planera. Dis gon' be good!
Ha det gött, å Stay Tuned!

onediirectionstoryys

(Klicka på bilden, eller HÄR, för att komma till bloggen!)

Denna novellblogg ägs av fina Nickoll, och den pågående novellen heter Heart Attack!
Här kommer ett litet smakprov på första kapitlet:

Chelsea's perspektiv:

Jag vaknade av mina föräldrar bråkade som vanligt. Dom gör det ofta nyförtiden. Jag gick upp och tog en lång varm dusch. När jag klév ut från duschen så kom de kalla luften genom min kropp jag började att rysa. Jag valde att ha tajta svarta jeans och en blå topp. Jag gick ner till köket och gick och kollade om vi hade nåt gott att äta som frukost. Det fanns nästan ingeting så jag tog bara et glas mjölk. Jag gick till hallen tog på mig min skinnjacka och mina svarta Converse och gick ut genom dörren. Jag såg att bussen hade redan kommit så jag började springa till den och jag hade tur för jag kom i sista sekunden. Jag gick in i bussen och alla hälsade som om dom var mina bästisar och det började så när min storebror Louis kom med i det där bandet som heter One Direction jag var så trött på det. Jag såg att min bästis April satt längst bak på bussen. Så jag gick och satte mig brevid henne.
-Heej!!, sa hon och kramde mig
-Heej hur mår du?, sa jag och kramde tillbaka.
- Bra själv da?, frågade hon.
-Bra, sa jag bara och tog upp min mobil och började lyssna på musik. April tog ena hörluran och började också lyssna.
När vi var framme så såg jag det jag brukar se varje morgon. Dom populära var vid ett skåp och snackade skit högt medans töntarna var utanför klassrummet och väntade tills det skulle öppna.
Jag och April gick mot våra skåp och kollade på schemat. Vår första lektion var matte. FAAN!!! jag som hatar matte jag suckade för mig själv och tog ut matteboken och började gå mot mitt klassrum. När jag kom fram så såg jag att exakt kom vår lärare Mrs,Jonsson gående mot klassrummet så jag skyndade mig lite. Hon öppnade klassrummet och alla började gå in till klassrumet. Jag hörde att min mobil började vibbrrera så jag gick och satte mig längst back i klassrummet så att jag kunde se vem det var ifrån.
När Mrs.Johnson började prata då tog jag fram mobilen och kollade vem det var från? När jag såg vem det var ifrån blev jag lite chockad det var från Louis konstigt han brukar bara SMS mig när det är nåt viktigt så jag öppnade smset.
''Tjena lilsyrran, Hur mår du?vi kommer ha skit kul när du kommer/Louis''Stog det.
Jag fattade inte vad han menar? vadå ha kul när jag kommer till han? Ska jag åka till han eller vadå?
Jag blev avbruten när min fröken ropade mitt namn.
-Chelsea, hör du vad jag säger?
- vaa.. ehm.. vad sa du?, frågade jag henne.
- Chelsea du måste skärpa dig, sa hon med en sträng ton.

Jag tycker absolut att ni bör kika in på hennes blogg! Nu, genast!


Vill du också göra ett länkbyte? Eller kanske ett bloglovin-byte eller är det något annat du har på hjärtat? Bara släng iväg ett mail till directionery@hotmail.com eller lämna en kommentar! Jag är öppen för förslag. c:


Showtime

(Klicka på bilden, eller HÄR, för att komma till bloggen!)
 
Denna novell handlar om en tjej vid namn Nadja som just flyttat till London! Nadja är 16 år gammal och bor tillsammans med sina föräldrar, sin lillasyster Tina och familjens hund Tyzon. Hennes största dröm är att bli en berömd sångerska och en stor bloggerska. I novellen får ni haka på Nadjas liv och leva er in i hennes vardag, och jag är säker på att ni kommer gilla det! ;)

Vill du också göra ett länkbyte? Eller kanske ett bloglovin-byte eller är det något annat du har på hjärtat? Bara släng iväg ett mail till directionery@hotmail.com eller lämna en kommentar! Jag är öppen för förslag. c:

Chapter 21 - Oh Really...?

Previously:
'"I'll see what I can do", log jag.
"So, what do you guys want to start with? We have... English, history and... Biology." Kira bläddrade igenom sin hög av skolböcker, och jag påmindes om att jag också kanske borde packa upp mina böcker.
"History!", röstade Ricky.
"Works for me", sa jag med en axelryckning och log samtidigt som jag drog fram mina historieböcker.

 Jag tog Nancy's hand och drog med henne in i folkmassan som trängde sig ner för trappen som ledde till tunnelbanan i Oxford Circus. Oturligt nog så skulle vi uppför, vilket gjorde det svårare att ta sig fram.
"Oh, I'm so sorry dear", sa en ung man som råkat knuffa till mig i sidan.
"It's okey", sa jag och log snabbt i förbifarten. Så fort vi var uppe andades jag ut och kollade så att Nancy var oskadd. Trafiken var som vanligt helt galen, och på gatorna myllrade det av människor. Propert klädda män med portfölj & hatt, kvinnor med mobilen tryckt mot örat och ungdomar som pratade högt för att höra vad den andra sa trängdes för att komma fram till sitt mål. Bilar tutade, en och annan taxi stannade längs med vägkanten, och dubbeldäckarna körde förbi i full fart. Trots all denna stress och allt kaos så kände jag mig otroligt lugn, även fast jag inte var speciellt förtjust i stora folkmassor. Det var lite knäppt att jag kunde finna detta avkopplande, men det var väl allt liv som gjorde London så charmigt?
"Topshop first, primark later?", frågade Nancy och nickade mot affären på andra sidan gatan.
"Yeah, sure", sa jag och gick fram till klungan av människor som väntade på att få korsa gatan. Någon minut senare ändrades ljuset till grönt, och en liten klocka började räkna ner sekunderna vi hade på oss att gå över. Vi  skyndade oss över till andra sidan, och snart var vi inne på Topshop. Som väntat så fastnade Nancy vid väsk- och accessoar-delen direkt.
"Look at this one!", sa hon och plutade med läpparna samtidigt som hon smekte väskans ovansida. I henns ögon skulle väskor behandlas som bebisar, och hon kunde aldrig få nog av dem. Där hemma i Wolverhampton hade hon ett alldeles för stort antal väskor i alla världens färger & former, trots att hon sällan använde dem.
"Nancy, you don't need more bags." Jag skakade på huvudet och suckade åt henne.
"But it's-..."
Jag avbröt henne. "Nancy? No."
"Okey..."
"Good." Jag klappade henne på axeln. "I prefer to see you spending your money on books instead of bags you won't use. Now come on!"
Vi tog rulltrappan ner till avdelningen med kläder för kvinnor, men istället för att dra åt två olika håll som vi skulle gjort om vi var hemma i Wolverhampton så gick vi tillsammans runt och kikade. Som vanligt så var det rea i ena hörnan av butiken, vilket var perfekt för en fattig student som spenderat i stort sätt alla sina pengar på kaffe.
"I like this one", sa Nancy och höll upp en röd, stickad tröja.
"And why am I not surprised?" Jag flinade åt henne och lät sedan blicken falla tillbaka till kläderna som hängde på klädstången.
"Look! ...You know... Ruby and... I've heard she's..."
Jag tittade reflexmässigt upp när jag hörde mitt namn. Två tjejer i kanske femtonårsåldern stod och viskade något till varandra, varav den ena kollade chockat på mig. Den andra vred sedan huvudet mot mig igen och granskade mig surt uppifrån och ner. När den chockerade tjejen upptäckte att jag kollade på dem så kollade hon förläget ner i golvet, och jag kollade frågande på Nancy som kom gåendes mot mig.
"Why are they staring at me like that?"
"Well, maybe because you're Liam's girlfriend?" Hon kollade diskrét på tjejerna och vände sig sedan mot mig igen med en lätt suck. "Just don't care about them, okey?"
Jag nickade sakta samtidigt som jag plockade åt mig en rutig flanellskjorta och hängde den över armen.

Vi hängde av oss jackorna och slog oss ner vid bordet med våra älskade Triple Iced Venti Lattes i händerna. Jag andades in och njöt av kaffedoften, lutade mig tillbaka på stolen och tog en sipp. Småprat och ljudet från kaffemaskinen fyllde rummet, och Nancy kollade sig lugnt omkring. Ibland var det så himla skönt att ha en syster som inte tvunget behövde konversera. Man kunde bara sitta där och se på varandra, utan att säga så mycket som ett ord. Vi bara njöt av varandras sällskap.
Återigen hörde jag mitt namn nämnas av småtjejerna som satt vid bordet bakom, men jag struntade blankt i om de satt och snackade skit om mig. De fick tro vad de ville, för så länge jag och alla mina nära & kära visste att allt bara var påhitt så var det väl okej.
Nancy's mobil som vilade på bordet plingade till, men jag han inte läsa namnet innan hon snodde åt sig mobilen för att läsa sms:et. Ett brett leende spred sig på hennes läppar, och jag kollade frågande på henne. Inte kunde det väl vara Ricky eller Kira som gjorde henne så överdrivet glad?
"Who was it?", frågade jag när hon hade lagt ner mobilen igen.
"Oh, no one special."
"Are you sure? That 'no one' seems to make you really happy?" Jag höjde ett ögonbryn. "Are you seeing someone?"
"No, uh... It was just Ricky", förklarade hon sig.
"Really...", sa jag, men det lät mer som ett konstaterande än en fråga.
"I'm going to Ricky's!", ropade jag från hallen medan jag drog på mig skorna.
"Okey, but don't be late honey! You have school tomorrow, remember?", ropade Maggie tillbaka från köket.
"I know! Bye!" Jag drog åt mig jackan och tog på mig den på vägen ut genom dörren. En svart range rover stod parkerad nere på gatan, och han stod lutad mot bildörren i väntan på mig. Jag småsprang ner för gången och gav huset en sista blick innan jag mötte de lysande, gröna ögonen som jag hade sett in i för bara några dagar sedan. Precis som då så var hans hår instoppat under en mössa, och hans händer vilade i fickorna på hans svarta jacka.
"Good evening", hälsade han med ett snett leende.
"Hi", hälsade jag glatt tillbaka och borrade ner näsan i min tubhalsduk. Harry öppnade dörren på passagerarsidan och visade med en gest att jag skulle hoppa in.
"Thank you."
Dörren stängdes om mig, och snart hoppade Harry in på andra sidan.
"How has your day been so far?"
"Good, I guess. I went shopping with Ruby after school, but a bunch of girls were stalking us because they've found out that there's something going on between Ruby and Liam." Jag lutade mig tillbaka i sätet och lät blicken falla på Harry som tittade koncentrerat på vägen framför oss.
"Oh... But it's just because they're a bit...curious I guess." Han vände huvudet mot mig. "They're really nice when you get to know them, or yeah, most of them."
"Yeah, I believe so. But it's not very nice to stare. Even if you're just curious", påpekade jag.
"True." Harry nickade.
"So, what are we going to do?", frågade jag för att byta ämne.
"We're gonna go bowling", sa han och log lömskt. "And you're going to lose."
Jag tog en tugga av min cookie och gick drömmande ut i hallen, nynnandes på någon One Direction-låt. Dock fångade något utanför fönstret min uppmärksamhet, och jag gick förbryllat fram till fönsterkarmen och kikade ut. Det var då en himla flådig bil Ricky hade skaffat sig... Fast vänta, det där var ju inte Ricky. Ricky var blond, inte brunett, och den där klädstilen kändes verkligen inte som något han skulle sätta på sig. Dessutom var Ricky bara aningens längre än oss, men den där killen var ju nästan ett huvud längre än Nancy...?
Jag skakade förvirrat på huvudet. "Oh really, Nancy? Really...?"
Nancy hoppade in i bilen, och när han gick runt den så skymtade jag hans ansikte i ljuset från gatulampan. Harry Styles... 
"What is it?", frågade Maggie som dykt upp bakom mig från ingenstans.
"Oh nothing", sa jag snabbt och tog ännu en tugga av min kaka. "I just thought that Ricky has a really nice car." Jag nickade ivrigt och såg i ögonvrån hur bilen körde iväg.
"Oh, okey." Maggie log förvirrat men försvann sedan in på Meredith's kontor.
Jag vände mig om och gick upp för trappen för att sedan svänga in på mitt rum och slänga mig på sängen. Jag tog upp min mobil som låg på nattduksbordet och gick igenom alla olästa sms. De flesta var gulligull sms från Liam, men det fanns också ett och annat från Nathan och Macey.

From: Macey
"Bianca, Lisa and I are going to have a sleepover this friday. Wanna come? Ask Nancy too, I don't have her number. xoxo Mac"

Jag fingrade lite på mobilens baksida innan jag knappade in ett snabbt 'vi kommer'. Sedan gick jag in på min och Liam's konversation och läste alla sms om och om igen trots att jag redan hade svarat på dem. Plötsligt började mobilen vibbrera, och namnet på min älskade lystes upp på skärmen.
"Hey", sa jag vänligt i luren och bet mig hårt i läppen för att undvika att spricka upp i ett stort, fånigt leende.
"Hello love", svarade han kärleksfullt. "How are you?"
"I'm fine. Just a bit tired, but absolutely fine."
"Oh, I'm not disturbing you, am I?"
"No, ofcourse not", skrattade jag. "And how are you?"
"I'm good. Just missing you. And I wanted to hear your voice so... I called you."
"I'm glad you did."
"Are you coming over this friday? We can rent a movie and... Or maybe go out for dinner, or go bowling, or go to the cinema or-..."
"Yeah I get it, haha. I'd love to, but my friends are having a slumber party this friday, and I promised to come... But what about saturday?" ...Om han bara hade ringt tidigare!
"Oh, okey." Jag kunde höra besvikelsen i hans röst. Ibland påminde han fortfarande mycket om mini-Liam. Att säga nej till honom var ungefär lika svårt som att säga nej till en tioårig liten pojke, eller kanske en hundvalp. "Yeah, saturday works too", sa han sedan. Antagligen hade han kollat sin kalender.
"Great!"
"But it's so long 'til saturday, I want you here now."
"But uhm... Can't you come over?"
"Like, right now?"
"Yeah, why not?"
"Oh, uhm... Okey. I'll see you soon then."
"Yupyup. See yah!"
När jag hade lagt på satte jag mig upp i sängen och klappade förtjust i händerna av lycka.

Okej, stoppar här! Kanske inte världens mest intressanta kapitel, men jag hade inga speciella idéer för just detta kapitel. Har som sagt planerat mer saker som ska hända längre fram i novellen, men under tiden som jag skrev detta kapitel så gav jag mig själv lite fler händelser och andra idéer till kommande kapitel, hihi. Hoppas att detta var något att ha ändå, och förlåt för att ni fått vänta så. Har ju som sagt varit upptagen och så himla trött de senaste dagarna.

Men nu ska jag krypa ner framför en film, för träningsvärken har tagit över helt haha. Puss!

ficsgirls

(Klicka på bilden, eller HÄR, för att komma till bloggen!)

Denna novellblogg ägs av två svenska directioners som är och vill förbli anonyma. Tjejerna skriver på engelska, och håller just nu på med varsin novell; My definition of perfect (Niall novell) och For the very first time (Harry novell)! De är supersnälla och skriver fantastiskt bra, och det är lätt att leva sig in i deras storys, så jag tycker absolut att ni bör kika in på deras blogg! 


~ My definition of perfect ~
We all have different kinds of dreams. 
Different kind of hopes, lifes, and different fates. We all have different tastes in books, movies, music, boys and food. But most of all, we all have different definitions of perfection. And I suppose, he was mine.

My definition of perfect is a simple story about a girl, who basically could be anyone, anyone of us. She’s just like everybody else. Just with an extra twisted humour, and a special taste in books, movies, boys, music and food. Just like everybody else. But when it comes down to it, what is it, really, that defines us to be who we are?
Ella is just like you and me. She’s studying in a small school in England, eats a lot, hang out with her friends, and have a wicked intrest in soccer. (Or football, whatever you like to call it.)
The funny part is, I think what makes all of us humans so similar to eachother, is also the things that define the differences betweeen us.
All of us have dreams. But not all of us have dreams about the same stuff. Or persons. But then, when two people fall in love; Is that people who share the same dreams, the same taste in food, music, people, and all of that; or basically just the opposite?

~ For the very first time ~
Brooklyn is a down-to-earth, seventeen years old girl who studys art in London where she lives with her mom. She is pretty clumsy and awkward, and would rather sit home and sketch or watch a Harry Potter- movie than go to a party. But when a young heart-breaker named Harry, who happens to be in a very famous boyband, lays his eyes on her, everything just turns upside-down. She does everything she can to not fall for him, as she has a boyfriend (who Harry thinks is a big asshole by the way). But who can resist those eyes, that voice and those luscious curls?


Chapter 20 - The Curly One

Previously:
"Don't care about them. I know that it's hard, but you'll get stronger. We can do this, together. They don't even know you, so they can't judge you." Han placerade sin arm runt mina axlar, och jag sjönk ihop i hans famn.
"I love you. It's just... It's so hard, since I'm not used to it. Or yeah, I'm used to get hate, but this." Jag pekade på tidningen.
"I know, I know. But we'll get through all this, together."

(1 vecka senare...)
"Welcome back everyone! Here I am, with the most famous boyband in the world right now. Harry, Niall, Louis, Zayn and Liam. Please welcome; One Direction!", sa programledaren Laura när vi var tillbaka från reklampausen. "So for you who didn't watch, we were talking about One Direction's new album; Take Me Home, who will be out by the end of this summer. But now the fans in the audience are going to ask you guys some questions, is that okey?"
"Yeah, that sounds like fun", sa Louis, och vi andra nickade instämmande.
En tjej med svart, lockigt hår och rödmålade läppar reste sig upp och förde mikrofonen, som hon blivit tilldelad, till munnen. "What do you look for in a girl?"
"I want a girl who's kind and funny, and who tolerates jokes. And who eats as much as I do", sa Niall och log mot tjejen.
"Yeah, she has to be funny", instämde Louis.
"I want a girl who's easy to talk to. And someone I can call in the middle of the night without her going crazy." Zayn ändrade sittställning och kliade sig lite på näsan.
"Louis is my dreamgirl!", sa Harry och slog ut med armen och pekade på sin bästa vän.
Fansen skrattade, och någonstans ifrån hördes en tjej skrika "Larry Stylinson!".
En annan tjej i publiken reste sig och bokstavligt talat skuttade upp och ner på stället i väntan på att få ställa sin fråga. "How many of you are single?"
"Oooh, that's a good one!", sa Laura och nickade häftigt. "Raise your hands if you're single, boys!"
Harry & Niall utbytte blickar, och efter en stund räckte de upp händerna i luften. Plötsligt kändes det som att allas ögon var på mig. För bara några veckor sedan brukade jag också räcka upp handen när vi fick denna fråga, men nu behövdes det inte längre. Men på något sätt var det som om alla blev besvikna för att jag inte räckte upp handen, det kändes som att jag svek mina fans.
"Next question!", sa Laura, och ännu ett fan ställde sig upp.
"My question is for Liam. For how long have you been dating Ruby?"
Alla killarna vred på huvudet och tittade på mig.
Tumblr_mc618im3rk1rchqbzo1_500_large
Jag harklade mig försiktigt. "Well, it started a few weeks ago, but I've known her since I was a baby."
"Which bandmate do you like the most if you can only choose one?", frågade en annan tjej.
"Harry", sa Louis stensäkert.
"Louis", nickade Harry och log flirtigt mot Louis som försökte visa hur smickrad han var.
"Zayn." Niall log och drog handen genom håret.
"I think I have to say Niall", sa jag och log mot honom.
"And I'll say... Liam." Zayn gav mig ett kompisslag på axeln, och jag buffade honom lätt i sidan.
 "Hounslow central, please", sa jag efter att ha hoppat in i den gula taxin jag vinkat in till vägkanten. Jag & Ruby hade precis slutat jobbet för dagen, och nu skulle Ruby möta upp Liam för en fika och sedan följa honom till studion. Jag var inte speciellt fikasugen och hade mycket läxor att ta tag i, och dessutom skulle jag, Ricky & Kira plugga tillsammans över skype så jag bestämde mig för att åka hem istället. Dock hade jag glömt mitt oystercard hemma, så jag kunde inte ta tunnelbanan och fick därför ta en taxi hem. Maggie hade väl fullt upp så jag ville inte ringa och be om skjuts när jag likaväl kunde ta mig hem på egen hand.
Taxichauffören visslade glatt med i musiken som spelades på radion samtidigt som han svängde i alla galna trafikkorsningar. Plötsligt körde vi in till vägkanten och stannade framför en ung kille som jag tyckte mig känna igen. Det lockiga håret som stack ut under mössan, den raka näsan och de galet gröna ögonen kändes alldeles för bekanta, dock kunde jag inte komma på vart jag sett honom förut.
"Sony music studio?", frågade killen och böjde sig framåt för att prata med chauffören genom den nervevade rutan.
"Are you in a hurry, miss?" Chauffören kollade på mig genom backspegeln.
"No, it's okey." Jag ryckte på axlarna, och snart öppnades dörren på min vänstra sida och killen hoppade in.
"Oh, hey Rub-...!" Killen kollade glatt på mig men avbröt sig själv innan han hade pratat klart och bet sig i läppen. "Sorry, I thought you were someone else. But... Do I know you? You look very familiar...?"
Inte förrän då kopplade det. Killen hade jag ju sett på X-factor några år tillbaka, och han var nu känd som Harry Styles, - en femtedel av världens mest kända pojkband vid namn One Direction. Bandmedlem och bästa vän med Liam Payne som var min bästa vän och min tvillingsysters pojkvän.
"Yeah, kind of! ...Or I mean no. No, you don't." Jag kollade generat ner i mitt knä och kände hur kinderna färgades röda.
"Oh well, I'm Harry." Han sträckte fram handen, och jag tog den.
"Nancy. And I know who you are."
"So, you're a fan or...?"
"Yeah, I guess so." Jag ryckte lätt på axlarna och log lite. "I know Liam. We've been best friends since we were babies, and now he's together with my twinsister; Ruby."
"Oh, so that's why I thought you were..." Harry försvann in i sina egna tankar för en stund, och jag kom på mig själv med att sitta och beundra hans utseende. Han måste ha märkt att jag inspekterade honom, för han vände sig om med ett brett leende på läpparna. Inte det minsta generad eller obekväm i situationen fast jag just suttit och stirrat ut honom. Men han var kanske van?
"Why don't you follow us to the studio? Ruby will be there?"
"That would be fun, but I can't. I have homework to do..." Jag visade upp min tunga väska som var fullproppad med läxböcker och annat krafs som skulle behövas inför kommande prov och läxförhör.
"Oh", sa han. "Maybe another time then..."
Vem var jag egentligen? Hade jag just sagt nej till självaste Harry Styles? "Yeah, that would be fun."
Jag kunde verkligen se hur han slappnade av igen. "Erm, cool."
 Min mobil plingade till, och jag letade genast upp den i väskan. Det var Ricky som undrade om jag hade tänkt logga in på skype idag eller om jag hade tänkt vänta några år till.
"Is that your boyfriend?", frågade Harry roat när jag knappade in ett svar. Jag gav honom en frågande blick, och han skakade på huvudet. "Sorry, it's not my business, I know..."
"It's okey. But no, he's not my boyfriend. I'm single."
"Thanks for the information, Nancy."
"When you ask me something you have to be prepared that you'll get to know more than you ever wanted to, so... Be careful when you ask next time."
 "I will", nickade han. "But another time, you said... Can I get your number so we can talk about this 'another time'?"
"Sure", sa jag och tog emot hans mobil för att knappa in mitt nummer. Det kändes konstigt att han faktiskt litade på mig och gav mig sin telefon. Tänk om jag skulle ha snott den? Fast jag var inte sån, och det hade han kanske märkt. Men ändå?
Alldeles för snart stannade taxin utanför studion där Harry och killarna skulle träffas, och jag bet mig hårt i läppen när Harry förde sin hand mot handtaget.
"It was... Really nice to meet you, Nancy." Han drog fram sin lediga hand för att skaka min som i en vänlig hejdå-gest.
"You too Harry." Jag nickade lätt.
"See you soon, I hope." Ett brett leende spred sig över hans läppar, och jag kunde skymta hans perfekta tandrad. Sedan klev han ur taxin, betalade och mumlade något ohörbart till chauffören och lämnade mig med en vink. En djup suck lämnade min mun, och jag kollade drömmande ut genom fönstret medan vi lämnade London's innerstad bakom oss. Undrar vad Ricky skulle säga när jag berättade att jag träffat Harry frigging Styles? Han skulle säkert bli hur avis som helst. Men om det var Niall jag sprungit på så skulle han säkert bokstavligen döda mig.
"Okey, here it is. Have a nice day, miss!" Chauffören väckte mig ur mitt dagdrömmande, och jag ryckte till.
"Okey, thanks for the ride. How much?"
"How much is what?" Han kollade frågande på mig i backspegeln.
"Well, the price ofcourse?"
"Oh, you don't have to pay. Your friend did it for you."
"What?" Nu var det min tur att ge honom en frågande blick.
"The curly one who sat in the backseat with you? Remember?"
"Oh... O-okey t-then", stammade jag. "Bye." Jag slog igen bildörren bakom mig och började gå mot huset. När jag öppande dörren hörde jag att Maggie var i full gång med att dammsuga, och en söt doft av nybakat omfamnade mig. Jag drog av mig skorna och gick ut i köket. I ugnen stod en plåt muffins, och på köksbänken var det uppdukat med strössel och andra sötsaker av olika slag som förmodligen skulle bli topping till cupcakes. Jag nickade gillande och rörde mig mot kylskåpet för att hämta juicepaketet. Sedan tog jag fram ett glas och hällde upp så det var näst intill fullt, tog ett äpple ur fruktskålen och gick ut i hallen och fortsatte sedan upp för trappen. Väl inne på mitt rum lastade jag av mig på skrivbordet och startade datorn för att snart därefter logga in på skype som Ricky så länge hade tjatat om nu.
Medan jag väntade på att få logga in så snurrade jag runt på min skrivbordsstol med äpplet jonglerandes i händerna. Skulle jag verkligen berätta om mötet med Harry? Kanske var det bättre om jag höll det för mig själv? Jo, så skulle jag nog göra.
Min dator plingade till, och två välkända ansikten visades på min dataskärm.
"You're late", klagade Ricky.
"Ah come on, Ricky. Just because she has a life and you don't", retades Kira, och jag fnissade lite för mig själv.  
"Hmpf. So, how was it at work?"
"It was fun, I guess. We started planning for a fashion show who will-..." Jag blev avbruten.
"A fashion show? When?" Ricky studsade upp och ner på sin stol, och eftersom webbcamen inte riktigt hängde med så såg han helt efterbliven ut.
"This spring. By the end of april or something." Jag ryckte på axlarna och tog ett bett av mitt äpple.
"Oh my god, you have to take me there!" Han satte handen för pannan i någon ack-så-dramatisk pose.
"I'll see what I can do", log jag.
"So, what do you guys want to start with? We have... English, history and... Biology." Kira bläddrade igenom sin hög av skolböcker, och jag påmindes om att jag också kanske borde packa upp mina böcker.
"History!", röstade Ricky.
"Works for me", sa jag med en axelryckning och log samtidigt som jag drog fram mina historieböcker.

Okej, jag avslutar här huhu. Vill gärna höra era åsikter & tankar angående detta kapitel! Vet knappt vad jag tycker själv ens, haha. Det där med Harry var faktiskt inte ens planerat, mina fingrar liksom kilade iväg innan jag ens han tänka vad jag egentligen skrev, och tja... Detta blev då resultatet. Lät det förbli så, men det är nu jag vill höra era reaktioner och åsikter om detta. Som ni nog märker så är jag själv rätt förvirrad, men aa. Vad tycker ni om det här spontana Nancy-Harry-mötet? Ska han fortfarande bara vara en lika stor del av storyn som de andra killarna, eller ska han få en lite större del? Aj don't knovv, it's up to you!

Ni fick läsa ur Nancy's perspektiv som några önskat också, voîla
Men glöm inte att kommentera nu, hihi. Älskar er så galet mycket, och tack tack tack för alla söööööta kommentarer/mejl/tweets och allt vad ni nu sänder mig. Kraaam! xxx

~ OneShot ~ Je t'aime ~ OneShot ~

~ Isabell & Harry ONESHOT ~

Du och Harry har just varit på en fin restaurang och firat era sju långa månader tillsammans med en fin middag. Nu är ni påväg hem, men ni båda känner för en liten promenad så ni tar en omväg genom Green Park. Solen har gått ner för länge sen, och det börjar bli kyligt ute.
Harry svingar era händer mellan er, och du ler mot honom.
"It's a beautiful night", säger han och ser upp mot natthimlen, och ett vitt litet moln bildas i luften när han andas ut.
"But cold", påpekar du och ser upp i skyn du också. Månen är rund som ett klot, och stjärnorna lyser som aldrig förr.
"May I?", frågar Harry och släpper din hand. Istället sträcker han fram sin andra som i en gest för att bjuda upp dig till dans.
"Sure", fnissar du. "But there's no music here?"
"Who needs music when you can sing?" Han placerar sina händer runt din midja, och du lägger dina om hans hals. Snart hör du honom viska texten från en av dina favoritlåtar i ditt öra.
 
"Your hand fits in mine
Like it's made just for me
But bear this in mind
It was meant to be
And I'm joining up the dots with the freckles on your cheeks
And it all makes sense to me"

Ni gungar fram och tillbaka i takt till låten, och du stämmer tyst in i sången och hummar med i texten. I huvudet är du någon helt annanstans än i parken. Du tänker tillbaka på hur du & Harry träffades, på den där konserten i Sverige när dina föräldrar hade varit så snälla och köpt dig backstagepass så att du skulle få träffa dina idoler. Du tänker på hur lätt det var att konversera med Harry, och hur snabbt ni blev vänner och bytte nummer med varandra. Hur ni fortsatte hålla kontakten i evigheter, hur han kom och hälsade på så fort han var ledig eller skulle jobba i Sverige. Och hur du sedan tog steget och flyttade till London, där du nu bor tillsammans med någon du aldrig hade kunnat föreställa dig tillsammans med förut. Nu lever du din dröm, precis som han gör.

"I know you've never loved
The sound of your voice on tape
You never want
To know how much you weigh
You still have to squeeze into your jeans
But you're perfect to me"

"I love you, Harry", avbryter du. Han stannar upp och ser på dig med sina glänsande, gröna ögon. De smalnar till när hans läppar spricker upp i ett brett leende, ett leende som alltid lyckas få dig att smälta.
"And I love you, Isabell. Ma belle petite amie. Je t'aime."
Du flinar när han börjar prata franska, och han placerar sina händer på dina kalla kinder. Snart är hans gröna ögon och fylliga läppar precis framför dig. Du glömmer för en stund bort hur han andas, men snart lutar han sig framåt och kysser dig vilket får dig att komma tillbaka till jorden igen.
"Come on, let's go home and watch a movie", säger han efter att ha avbrutit kyssen ett bra tag senare. Sedan går han fram till en parkbänkar och hukar sig lite i väntan på att du ska hoppa upp. Du lägger huvudet på sned och tittar på honom.
"Come on, Bella! I'm cold and I want to go home, and you're walking so slow", gnäller han skämtsamt. Du suckar och skakar på huvudet åt din knasiga pojkvän, men gör sedan som han befaller och hoppar upp på bänken för att sedan hoppa upp på hans rygg. Du placerar dina händer runt hans hals, och han håller om dina ben. Sedan bär han dig hela vägen genom parken tills ni fångat en taxi för att åka hem och avsluta den underbara kvällen på egen hand.


Here you go, Isabell! Hoppas du gillade den! :)

Ska börja jobba på kapitel 20 nu. Skulle börjat tidigare idag, men var tvungen att städa, och sen fick jag plötsligt massa annat för mig. Men förhoppningsvis så blir jag klar med det nu ikväll!
Kram! // Vendela


onedirectionloveffs

(Klicka på bilden, eller HÄR, för att komma till bloggen!)
OneDirectionLoveFFs är en nystartad novellblogg som ägs av Sally! Hon har än så länge inte börjat på någon novell, men hon är på G! Minns ni min karaktärstävling jag hade för länge sen, alltså innan Everything About You? Jamen dåså, precis en sån har Sally fixat. Det enda du behöver göra är att ge henne ditt namn, din mejl, bestämma vilken kille i 1D du vill ha, samt berätta lite om hur du är som person och hur du ser ut på ett ungefär. And that's it! Busenkelt, ellerhur? Och hon tar mer än gärna emot förslag på vad kommande novell ska handla om, så har du några fiffiga idéer så får du gärna lämna en kommentar på hennes blogg! 

Besök Sally's blogg NU NU NU!

Vill du också göra ett länkbyte? Eller kanske ett bloglovin-byte eller är det något annat du har på hjärtat? Bara släng iväg ett mail till directionery@hotmail.com eller lämna en kommentar! Jag är öppen för förslag. c:

Kapitel 20 kommer upp senare i eftermiddag/ikväll, så stay tuned! :)

DreamOneD

(Klicka på bilden, eller HÄR, för att komma till bloggen!)

Denna novellblogg ägs av Isabell, och den pågående novellen heter A New Direction. Än så länge har bara de första kapitlena kommit ut, så det är lätt att haka på, och den är välskriven och har en intressant storyline!
Handling:

Den här novellen kommer handla om Addison Clowe som är en tjej som inte är rädd för att ta risker! Snarare tvärt om, hon är nästan lite för orädd. En dag bestämmer hon sig för att flytta till London och lika snabbt som hon bestämde sig har hon letat upp en bostad och packat sin väska för att sedan ta bussen till flygplatsen och hoppa på planet mot London.
Äntligen kan hon börja om! Vara vuxen på riktigt och ta hand om sig själv. Men blir allt som planerat, när man heter Addison och som mer än gärna tar risker och gör livet spännande?
Kommer hon fixa allt bara för hon flyttar till en ny stan i ett nytt land? kommer allt bli bra då? Följ med Addison genom sin resa med upp och ner gångar, sina bra och dåliga stunder, sina misstag,misslyckande och lyckanden. Hur hon växer som person och lär sig att ta ansvar för det hon gjort.

Jag tycker absolut att ni ska kolla in hennes blogg och läsa novellen! Ni kommer inte ångra er. c; En länk till hennes blogg finner ni nu också i menyn till höger, hihi.

Vill du också göra ett länkbyte? Eller kanske ett bloglovin-byte eller är det något annat du har på hjärtat? Bara släng iväg ett mail till directionery@hotmail.com eller lämna en kommentar! Jag är öppen för förslag. c:

Chapter 19 av D.Y.R finner ni under detta inlägg, för er som missat. :)

Chapter 19 - White Trash

Previously:
Jag placerade mina armar runt hans nacke, och våra ansikten föstes närmare varandra. Liam lutade sedan huvudet lite åt vänster, och våra läppar möttes i en passionerad kyss. Rätt som det var så lyfte Liam upp mig, utan förvarning, och svingade mig runt i luften.
Jag skrattade mot hans läppar men kysste honom sedan återigen.

Jag hoppade ur bilen och såg på medan Liam körde in den i garaget, och snart var han tillbaka vid min sida igen. Jag tog hans hand i min och drog i honom som en gest att han skulle skynda på stegen lite eftersom det var så kallt. Klockan var strax över åtta på kvällen, och vi hade spenderat i stort sätt hela dagen på stan. Vi hade hängt lite hemma hos Niall också, och nu var vi äntligen tillbaka på Liam's hemmaplan.
Liam knappade in portkoden, och så fort vi var inomhus tryckte jag på lampknappen och småsprang upp för trapporna tills jag nådde Liam's våning.
"Hey, wait for me!", skrattade Liam när han kom joggandes efter mig. Så fort han var framme vid dörren drog han upp nyckeln ur fickan och stoppade in den i låset. Sedan vred han om den med ett klick och öppnade så att jag  kunde stiga in. Jag sparkade av mig mina converse och hängde upp jackan på kroken. Sedan ställde jag mig mitt i hallen och sträckte på armarna. En gäsp for ur min mun, och Liam fnissade åt mig.
"Are you tired young lady?" Han placerade sina armar runt min midja och drog mig till sig.
"A little. And I think that I ate too much." Jag skakade på huvudet med ett flin och pussade Liam på munnen.
"Do you want to sleep?"
"Naahh, not yet. It's too early."
"Alright, would you like too-..." Han kollade sig fundersamt om i lägenheten. "Watch a movie?"
"Yeah, sure", nickade jag.
Vi gick in i vardagsrummet, och Liam satte i filmen som vi valt tillsammans i DVDspelaren. Jag kröp ner i soffan och drog åt mig en filt, och snart kom Liam och la sig bredvid mig med armen runt mina axlar.
"Ruby? Are you still awake?" Jag strök henne över kinden.
"Mmh", mumlade hon, men hennes ögon förblev stängda. Jag log lite för mig själv, sträckte mig efter tevedosan och stängde av filmen. Den var ändå snart slut. Sedan reste jag mig ur soffan och la filten åt sidan. Ruby verkade inte ens ha märkt att jag stängt av, för hon låg fortfarande där som om inget hade hänt. Jag lutade mig framåt och sträckte in en arm bakom hennes rygg, och den andra i hennes knäveck. Sedan lyfte jag upp henne i min famn, och hon öppnade ena ögat och kollade förvirrat på mig.
"What are you doing? I can walk, myself. Is the movie over?"
Jag skrattade åt hennes grimas och hur hon var tvungen att kisa för att kunna kolla på mig, eftersom hon blundat så länge, och styrde stegen mot sovrummet.
"You're tired", påpekade jag. "So now we're going to sleep."
"But it's only-..." Hon var påväg att säga klockslaget, men jag avbröt henne.
"So what? 'Early to sleep, early to wake, makes a lady smart, pretty and great'." Jag släppte ner henne på sängen, och hon skrattade åt min kommentar.
"But hey, wait! I forgot to pick up some clothes for tomorrow, my toothbrush and stuff at home!"
"It's okey, you can use one of these", sa jag och öppnade min byrålåda med t-shirts. Jag tog den översta och slängde den på sängen, och sedan bad jag henne komma med och visade henne vart det fanns extra tandborstar i badrummet.
När vi båda hade gjort våra dagliga behov och bytt om till sovkläder så kröp vi ner i sängen.
"That shirt looks even better on you", sa jag och nickade mot min t-shirt. Hon rodnade och placerade sitt huvud på kudden. Jag la mig på sidan precis bredvid henne och stödde upp huvudet med armen.
"Welcome home", viskade jag sedan. "I've been missing you so badly... But I've finally found you again. I can't even tell you how happy I was that day at Starbucks." Jag log åt minnet, och Ruby smekte min kind och log kärleksfullt mot mig.
"Promise me that you will be here tomorrow when I wake up. I don't want this to be another part of my dreams..." Min röst sprack när jag yttrade de sista orden.
"I promise. I'm here now, I will be here tomorrow, and I love you. Okey?"
Jag nickade och försökte hålla tillbaka tårarna. "And I love you." Jag böjde mig ner, och Ruby tog tag i min halskedja och drog mig mot sig. Snart möttes våra läppar i en mjuk kyss, och jag kunde inte låta bli att le åt tanken på att hon var min nu, och jag hennes.
Tumblr_m8uyzdk24f1qhu2ryo1_500_large
"Goodnight Ruby", viskade jag sedan efter att ha dragit mig tillbaka och föste henne närmare mig. Sedan vilade jag huvudet på kudden, och hon placerade sitt huvud på min bröstkorg och lät sin hand vila på min mage. 
"Goodnight." Hon pussade mig på magen och slöt sedan ögonen, och jag la en beskyddande arm runt hennes rygg och kysste hennes hjässa.
 Jag vaknade av att solen lyste in genom fönstret, och jag öppnade försiktigt ögonen. Men vänta? Vart är jag? Någon flåsade mig i nacken, och jag kollade förskräckt ner på armen som vilade runt min midja. Men då slog det mig, - jag var ju hemma hos Liam. Jag log för mig själv och vände mig om i hans famn. Hans ögon var fortfarande slutna, och han såg så... Fridfull och bekymmerslös ut när han låg där och sov. Jag följde hans ansiktes konturer med fingertopparna och log åt hur hans varma hud snuddade vid min. Hans ansikte var en av sakerna jag gillade bäst med honom. Hans ansikte var på något sätt så valpaktigt, men samtidigt sött som socker och så himla gulligt. Hans karaktäristiska men något buskiga ögonbryn, hans näsa, hans fylliga läppar och perfekta tänder. Och ögonen. Liams vackra ögon. Jag skulle kunna sitta och stirra in i dem i resten av mitt liv utan att tröttna på dem. Förutom hans ansikte och kropp så älskade jag också hans personlighet. Liam var och hade alltid varit en klippa. Han svek aldrig, och han fanns alltid där om man behövde prata och kom med de bästa svaren om man kände sig lite nere. Han var också så förstående, och han brydde sig verkligen om alla. Goda som onda. 
"Goodmorning", log jag när han sträckte på sig med en djup suck. Han slog upp ögonen och gav mig ett brett, men trött, leende och förde sitt ansikte närmare mitt. "Goodmorning."
Jag kysste honom och satte mig sedan upp i sängen. "I'm hungry."
Han gav mig en djupt koncentrerad blick, som om han försökte känna efter, och konstaterade snart att han också var det. Jag kröp fram till sängkanten och lät fötterna glida ner på golvet, och så fort Liam hade kommit upp på fötter han också så gick vi ut i köket. Han började rota fram bröd i skafferiet, pålägg av alla möjliga slag, samt oboypulver i olika smaker. Jag letade fram brödrosten och stoppade i fyra brödskivor, och Liam hällde i mjölk i en kastrull och ställde på spisen. Vi avbröts av att det plingade på dörren, och jag kollade förvirrat på Liam.
"It's just the newspaper delivery." Han ryckte på axlarna.
Jag nickade och gick ut i hallen för att hämta tidningen. Jag själv läste sällan tidningen, så jag gjorde det väl mer för Liam's skull. Men det var något som fångade min blick när jag lyfte upp posten i famnen. Till tidningen hade det kommit med en billaga, eller en skvallertidning rättare sagt. Och framsidan pryddes av en bild på mig & Liam från frukosten på cafét igår morse. Jag stirrade på bilden och kände hur jag stelnade till.
"Liam, I'm just going t-to... To the bathroom", sa jag högt så att han skulle höra.
"Alright, do so! If you need anything, just shout!", ropade han glatt tillbaka.
Jag la tidningarna på byrån men tog skvallertidningen med mig in i badrummet. Så fort jag hade låst om mig slog jag mig ner på toalettlocket och bläddrade fram till sida nio där det förväntades vara ett uppslag om mig och Liam. Ännu fler bilder från cafét prydde artikeln. På en av dem satt vi och skrattade, på en kysste Liam min hand, och på en annan satt vi bara och smuttade på våra kaffekoppar. Trots att hjärtat slog i hundranittio så beslutade jag mig för att läsa artikeln.

~ Liam Payne secretly dating? ~
"Yesterday morning around 10AM Liam was seen with a girl at a café in London city. The girl is still unknown, but our source says that her name is Ruby. - Sounds kinda white trash if you ask us. Our source is also telling us that Ruby is a new student at Sunset Valley High School.
Just a few weeks ago Liam told us in an interview that he was single and wasn't seeing anyone, he said that he didn't have time for dating and wanted to focus on the band. But who knows for how long this has been going on? Some other sources told us that Ruby and Liam were seen holding hands in town, but we have no pictures of that. But oh well, doesn't the picture where Liam's kissing her hand say enough?
We can just hope that this is a misunderstanding and that the romance-rumours are false. She's too young for him, and we don't want Leeyum to get his heart broken by a seductive little white trash girl. He deserves better."
 
Jag bläddrade bort från uppslaget, reste mig från toastolen och slängde tidningen i papperskorgen. Jag ville inte läsa mer. I artikeln fanns det massa fakta om mig, men inget av det stämde. Vilka var de att döma? De kände mig ju inte ens? Hur kunde de sitta och hitta på massa skitsnack som sedan fick lov att publiceras så alla i hela England kunde se det? Tänk hur alla skulle se på mig nu? Inte nog med att det skulle bli jobbigt nog ändå, med tanke på alla One Direction-fans som skulle gå på mig för att jag dejtade en av deras stora idoler, men att få det här på köpet... Det var mer än jag räknat med, och nu hade det ju ändå bara börjat? Och vem hade tagit bilderna egentligen? Vi hade ju inga paparazzis efter oss, och vi satt ju inte vid fönstret. Alltså måste det ha varit någon av personerna som suttit inne på cafét... Jag avbröt från mina djupa tankar av att det knackade på dörren.
"The breakfast is served, madame."
"I'm coming..." Jag öppnade dörren.
"You look pale. Are you alright?"
"Yeah, I'm fine. Thanks." Jag log halvhjärtat och placerade en irriterande hårslinga bakom örat. Jag kunde ju inte berätta att jag just läst en skvallertidning med skitsnack och rykten om mig? För det första skulle han säkert tycka att jag var dum i huvudet som ens läste artikeln, och för det andra så skulle han säkert dumpa mig här och nu för att jag inte klarade av lite rykten, för hur skulle det då bli sen när hela världen fick reda på vårt förhållande? Fast nej, Liam skulle nog aldrig göra så.

"What's this?", frågade Liam när han kom ut ur badrummet. Han höll i tidningen som jag slängt i papperskorgen tidigare imorse med en bekymrad rynka i pannan. "Did you read it?"
"...Yes", sa jag och såg ner på mina händer som vilade i knät. Liam kom fram och satte sig bredvid mig i soffan.
"Don't care about them. I know that it's hard, but you'll get stronger. We can do this, together. They don't even know you, so they can't judge you." Han placerade sin arm runt mina axlar, och jag sjönk ihop i hans famn.
"I love you. It's just... It's so hard, since I'm not used to it. Or yeah, I'm used to get hate, but this." Jag pekade på tidningen.
"I know, I know. But we'll get through all this, together."

Whoppah, det verkar som att någon har fått upp ögonen för Luby PayJay... Vi får väl se hur detta går!
Tack så jättejättemycket för alla supersöta kommentarer, och det är jättekul att ni kommer med önskemål om vad ni vill ska hända/vem ni vill det ska handla om. Fick bland annat en fråga om inte Nancy kunde vara med lite mer eftersom hon också varit(och är) Liam's bästa vän, och svaret är jo visst självklart! Vet att hon inte varit med på ett tag nu, men hon är bara 1-2 kapitel borta, och då dras hon med i storyn lite mer. Försöker bara väva in allt så det inte blir för mycket på en gång, hihi. c:

Hoppas att kapitlet var värt väntan, - det skulle ju egentligen ha kommit upp igår. Men nåja. :I
Kram på er! xx

Chapter 18 - Now's Our Moment

Previously:
"What do you think he wanted then?"
"Maybe he just wanted some help with the homework? We're having a big test tomorrow."
"Well, okey. I won't ask you any more questions then. Now go and study." Hon viftade ut mig ur rummet, och jag började gå upp för trappen.
"And don't forget to call him!", ropade Meredith bakom mig. Hmpf.

Jag suckade uppgivet och sköt ifrån mig läxböckerna. Sedan sneglade jag mot klockan som satt på väggen. Det var strax över midnatt, och jag hade aldrig känt mig tröttare. När hade jag senast ägnat så mycket tid åt läxor? Sen när hade jag ens börjat bry mig? Nåja, det var väl på tiden att jag började ta tag i saker om jag nu skulle lyckas komma in på ett bra college.
Jag reste mig från skrivbordsstolen och gick fram till sängen, drog av mig kläderna och satte på mig pyjamasen. Min mobil plingade till, och jag vände mig förundrat mot den. Kanske var det Nathan som ville något nu igen? Jag hade ringt upp honom så fort jag hade tagit mig in på mitt rum, men han hade berättat att det han ville inte var så viktigt, han hade bara undrat om jag ville hänga.
Jag lyfte upp mobilen och tryckte på hemknappen. Skärmen lystes upp igen och visade ett sms från Liam. Jag låste upp och läste tyst för mig själv:

From: Liam :)
"Can I ask you something?"

Jag rynkade pannan och fingrade på mobilen en stund innan jag bestämde mig för att svara med ett likgiltigt 'yeah?'. Snart därefter fick jag ett svar:

From: Liam :)
"What does it feel like to be the most beautiful girl on the planet? xx"

Jag sprack upp i ett leende och kunde inte låta bli att läsa sms:et några gånger till. Jag släckte alla lampor och kröp ner under täcket med mobilen i handen. Vad skulle jag svara? Jag bet mig nervöst i underläppen och började sedan knappa in ett svar. Ett svar som kom rakt från hjärtat.

To: Liam :)
"I love you xx"

Jag hasade ner lite i sängen och lät mobilen vila på magen i väntan på ett svar, men bara några minuter senare klarade jag inte längre av att hålla ögonen öppna och somnade...
(Några dagar senare... Lördag.)
Jag sköljde av mitt ansikte och kollade sedan upp och mötte min spegelbild. Jag såg fortfarande någorlunda trött ut, men det var väl inte så konstigt med tanke på att klockan bara var strax efter nio på morgonen. Jag hade försökt få tag i Ruby ända sedan jag gick upp imorse, men inte förräns nu fick jag det bekräftat att hon också var vaken.
Jag torkade mig med hjälp av handduken som hängde på kroken. Sedan försvann jag in i sovrummet och letade reda på lite fräschare kläder. När jag var påklädd och klar drog jag på mig skorna och resterande ytterkläder, grabbade tag i bilnycklarna och låste dörren till lägenheten bakom mig.
Det var en kylig morgon, men den kalla luften var på något sätt ändå avslappnande. Jag traskade ner för backen och knappade in koden till garaget. Garageluckan öppnades med ett gnissel efter några sekunders protester, och jag gick in och skyndade fram till min bil. Den låstes upp med ett litet klick, och snart satt jag inne i värmen igen. Jag startade motorn, spände fast mig och rullade ut ur garaget. Sedan hoppade jag återigen ut i kylan för att stänga luckan och låsa dörren, och snart bar det av mot Hounslow.

Jag trummade med fingrarna på ratten och hummade glatt med i musiken som spelades på BBC Radio 1 samtidigt som jag svängde in på det välbekanta husområdet. När jag stannade bilen utanför Mrs.Davies' hus så skickade jag iväg ett sms till Ruby och sa att jag var framme. Inte långt senare kom hon ut ur huset och skyndade ner för gången med händerna i fickorna.
"Hello", sa hon och log svagt när hon hoppat in i bilen.
"Goodmorning. Are you hungry?" Jag log uppmuntrande och skruvade upp värmen i sätena, och hon log tacksamt.
"Yeah, a little. And you?"
"Yes ma'am."
Hon flinade och gned sina händer mot varandra för att få igång blodcirkulationen.
"Here", sa jag och sträckte mig efter hennes händer. Jag förde dem mot min mun och blåste försiktigt samtidigt som jag masserade dem. "Better?"
"Yeah, much better. Thank you."
"No problem." Jag log och svängde ut från vägkanten.

Vi hade just parkerat bilen och strosade nu runt på en bakgata till Oxford Street.
"Wow", andades Ruby och stirrade hungrigt på de nybakade bröden som en ung kvinna placerade i skyltfönstret.
"Come on", sa jag och drog lite i hennes hand. Hon följde med mig in på caféet, och vi båda slogs av doften från nybakade godsaker och kaffe. Eftersom de ganska nyligen hade öppnat för dagen så var här inte speciellt många människor. En liten farbror satt i ett hörn och läste tidningen samtidigt som han smuttade på sin kaffekopp, och vid fönstret satt det två unga kvinnor som diskuterade dagens väder.
"Goodmorning Mr.Payne", hälsade kassörskan.
"Goodmorning, Synthia."
"The usual? Or...?"
"Uh, yes thank you." Jag nickade vänligt. Sedan vände jag mig mot Ruby. "And what would you like to have?"
"Uhm..." Hon kollade fundersamt på alla godsaker. "I think I want... That."
Synthia tog ut den choklad croissant som Ruby hade pekat på och placerade den på ett fat. "Coffee?", frågade hon sedan.
"Yes please." Hon kollade upp på menyn. "A cappuccino, please."
"Alright! Anything else?"
Jag utbytte blickar med Ruby, och vi båda skakade på huvudet.
Synthia knappade in priset i kassan, och jag tryckte i mitt kort i den lilla maskinen och skrev in koden. När det var klart pep maskinen till och jag kunde föra ner kortet i plånboken igen.
"Here you go! Enjoy your breakfast."
Vi slog oss ner vid ett bord som stod längs med väggen till vänster. Jag hade hemskt gärna velat sitta vid fönstret och betrakta alla människor som passerade under morgonruset, men jag visste att det inte var möjligt eftersom vi då säkerligen skulle råka ut för paparazzis.
Jag hängde av mig jackan och hängde den över stolen, men mössan fick sitta på.
"So, did you sleep well?" Liam tog en sipp av sitt kaffe.
"Yeah. You?"
"Pretty well, yes." Han nickade. "But I wanted to ask you... Would you like to stay at my place tonight?"
"Yeah, sure!" Jag sprack upp i ett leende.
"Great!"
Jag nickade och drog mitt hår över axeln. Sedan lutade jag mig framåt och smuttade på min näst intill överfulla kaffekopp. Vi började småprata om allt mellan himmel och jord, det var så lätt att prata med Liam, och snart hade vi båda käkat upp vår frukost. Jag tog tag i Liam's handled och kollade på hans armbandsur. Vi hade suttit här i snart en timme för nu var klockan närmare elva.
Liam tog min hand i sin och fingrade på mina ringar. "What would you like to do next?"
"I don't know." Jag ryckte lätt på axlarna och log snett mot honom. "Any ideas?"
"What about... Going for a walk?"
"Sure." Vi reste oss upp och klädde på oss våra ytterkläder. Sedan bar Liam bort brickan, tog min hand och började gå mot dörren.
"Bye Synthia!", sa Liam artigt när han höll upp dörren.
"Bye! Have a nice day", sa hon glatt tillbaka och vinkade.
Det hade redan blivit lite varmare ute, men jag lät fortfarande ena handen vila i jackfickan. Den andra kramade om Liam's hand, och han svingade våra händer mellan oss.
"Right or left, madame?"
"Hm... Right." Det hade nog varit mer spännande att traska runt på Oxford, men då var det också större risk att vi skulle bli upptäckta, så istället bestämde jag att vi skulle gå åt andra hållet och se vart vi hamnade.
Även i dagsljus, och trots det trista vädret, så var London en förtjusande stad. Här fanns liksom så mycket... Liv? Wolverhampton var ju heltdött jämfört med det här stället. Jag tog ett djupt andetag och andades in den friska luften. 
 
"Come with me, I want to show you something!" Liam ryckte i min arm och öppnade porten till en byggnad jag aldrig sett förut. Med en förvirrad rynka i pannan klev jag in, och snart var Liam inne han också. Framför oss fanns en spiraltrappa som såg ut att leda långt upp. Liam nickade att vi skulle upp för den, så jag följde honom hack i häl upp för alla trappsteg. Efter några minuter var vi äntligen uppe, och jag flåsade förfärat.
Han knuffade upp en gammal dörr i mörkt trä, och snart möttes jag av den kalla vinden. Det var mycket kallare här uppe, men det var väl inte så konstigt med tanke på att vi befann oss ganska högt upp i luften.
Liam sträckte ut sin hand, och jag tog den, och tillsammans gick vi ut på taket. Längs med kanterna på hustaket fanns en låg stenmur, troligtvis byggd för att man inte skulle råka ramla ner.
"What do you think?" Liam placerade sina armar runt min midja.
"It's... It's amazing", log jag och såg beundrande ut över staden.
"Just like you."
"I love you."
"I love you too." Han log kärleksfullt mot mig, och jag vände mig om i hans famn. Hans ögon glittrade, och jag kunde inte låta bli att le åt hur fin han var. Jag placerade mina armar runt hans nacke, och våra ansikten föstes närmare varandra. Liam lutade sedan huvudet lite åt vänster, och våra läppar möttes i en passionerad kyss. Rätt som det var så lyfte Liam upp mig, utan förvarning, och svingade mig runt i luften.
Tumblr_m3knegfd241rst183o1_500_large
Jag skrattade mot hans läppar men kysste honom sedan återigen.

Here you go! Hoppas att det var någorlunda värt väntan, hihi. Tell me what you're thinking! xx

Btw, läste precis på twitter & instagram att det var två directioners som tog självmord för 1-2 dagar sedan p.g.a mobbing. Woahh, trots att jag inte kände dem så blir man ju ändå lite tårögd. Fattar verkligen inte grejen med mobbing, - ingen vinner ju på det? >.<
#RIPJackson #RIPLiz
Kram! xx // Vendela

Chapter 17 - Nice To Meet You

Previously:
"My girls are growing up so fast." Hon låtsades torka bort en tår från kinden, och jag skakade på huvudet åt henne. Sedan fångade dataskärmen hennes blick, och hon lyfte flirtigt på ögonbrynen. "Is that your boyfriend?"
"Ricky?" Jag pekade på skärmen och skrattade. "No, he's just my friend. I'm single as a pringle."
"And ready to mingle", fyllde Meredith i innan hon lämnade mitt rum igen och stängde dörren bakom sig.

"Seriously, we need to come up with a text!", klagade jag.
"Yeah, we got the sound but not the lyrics", instämde Nathan och nickade allvarligt.
"And look at the other groups, they're almost done!" Macey la armarna i kors och stirrade surt på vårat blanka papper. Ingen hade kommit upp med en riktigt bra idé till en låttext, - vi hade inte ens ett tema.
"What about... Love?", föreslog Nathan och slängde med huvudet så att luggen skulle lägga sig till rätta.
"Yeah, like... Different kinds of love?", fyllde Jamie i.
"Love..." Macey smakade på ordet. "Yeah, I think that will be just perfect."
"Okey so finally we have a theme, but exactly what is the song going to be about?", frågade jag, och de andra försvann in i sina egna tankar för en liten stund tills Jamie bröt tystnaden: "Do any of you have like... Some kind of experience of love?"
Det blev tyst igen. Ingen ville väl riktigt dela med sig av vad de hade varit med om.
"Maybe we should... Write down some things about love, or how it feels to be in love? Or maybe just about what kinds of love there is? And then we can share it and put some things together to a song?", föreslog jag.
"Really good, Ruby!", sa Thomas som hade dykt upp bakom mig och klappade mig på axeln. "That's a great idea! But who's going to sing in this group?"
"Is it okey if one girl and one boy are singing together?", frågade Nathan.
"Well ofcourse! I'm looking forward to hear it. Keep working!" Thomas log varmt mot oss och gick sedan vidare för att kolla till någon annan grupp.
"Nathan, you and I can sing", sa Macey och log flirtigt mot honom. 
"Macey, you know that I can't sing. And for the second, I'm playing drums so I can't do it anyway. I thought that maybe Jamie and Ruby could sing this time?"
Jag bet mig i läppen och sneglade mot Macey som suckade och himlade med ögonen åt mig. "Okey then."
Jag pustade ut och drog åt mig penna och papper. Jag ville ju självklart inte att Macey skulle vara sur på mig, men Nathan verkade inte vilja sjunga med henne, och då var det väl bättre att han slapp?

Lektionen började närma sig sitt slut, och jag gick tillbaka till hörnet där min grupp hade suttit samlad tidigare, och snart kom alla andra tillbaka till sina platser också.
"Thanks for today, students! See you tomorrow", sa Thomas och klappade i händerna. Alla elever reste sig och skyndade sig ut ur musiksalen.
"I can take the papers and have 'em in my locker until tomorrow." Nathan sträckte fram sin hand för att samla in våra papper, och alla höll med om att det var en bra idé. Så fort jag hade lämnat ifrån mig mitt papper så sa jag hejdå till de andra och skyndade iväg för att möta Nancy vid skåpen innan jag skulle ta bussen in mot stan för att träffa Liam & hans bandmedlemmar.
"Hey", hälsade Nancy när jag petade henne på axeln och låste upp mitt skåp som var några steg bort från hennes. "How's it going with your song?"
"Good, I think. We have the melody, but we're still working with the lyrics."
"Oh, cool. So, what's it about?"
"Love." Jag log mot henne och slängde ner några läxböcker i väskan innan jag hängde den över axeln och stängde igen skåpet. "So, I'll see you later then."
"Yeah, see yah!"
Jag gick genom korridoren och ut genom porten. Sedan skyndade jag mig ner för grusgången och ställde mig i kön som bildats vid skolbussen. När det blev min tur att kliva på så höll jag upp en lapp med en adress som Liam så fint hade skrivit ner åt mig så att jag inte skulle tappa bort mig helt. Han skulle möta upp mig på den platsen, och sedan skulle vi tillsammans promenera bort till studion som enligt honom inte var så långt ifrån. "Are you stopping anywhere nearby?"
"Yeah, I do. There's a bus stop right there."
"Perfect", log jag och stämplade mitt kort. Sedan klämde jag mig fram på den lilla gången och satte mig lite längre bak i bussen. Mina hörlurar åkte in direkt, och Ed Sheeran's Give Me Love startade. Jag höjde volymen ett snäpp och stängde ute världen runt omkring, lutade mig tillbaka och kollade ut genom fönstret. Alla elever som skulle med hade klivit på, och chauffören startade bussen och började köra.
Jag följde alla bilar och andra fordon som åkte förbi utanför föstret med blicken. Ju närmare stan vi kom, desto tätare blev trafiken, och stora höghus och andra byggnader syntes nu till.
Jag satte handen vid pannan och kisade upp mot solen som trädde fram bakom byggnaden på andra sidan gatan. Jag hade saknat solen, men den lyste mycket starkare än jag mindes. Kanske berodde det på att den knappt hade synts till på senaste tiden eftersom det fortfarande var vinter.
En gul skolbuss svängde runt hörnet och stannade vid busshållplatsen framför mig. Ruby klev av och kom gåendes mot mig.
"Hello", sa jag och log brett efter att ha lyft lite på min tjocktröjas luva så jag kunde möta hennes ögon. 
"Hi", sa hon glatt och rättade till sin jacka.
"Our studio is just around the corner." Jag nickade menande mot gatan till höger om oss, och vi började gå i en lagom lugn takt. "So, how has your day been, so far?"
"Good. And yours?", log hon.
"Great, but it's more than perfect now when you're here and spending the day with me." 
Ruby's kinder färgades röda, och jag tog hennes hand i min.
"Sony Music Studios", läste hon på dörren innan vi klev in. Jag drog av mig min tjocktröja och lät den hänga över armen. Sedan tog jag Ruby's hand igen och började gå mot rummet där killarna befann sig.
"Knock knock", sa jag högt när vi stod i dörren, och alla vände intresserat sina blickar mot oss. "Boys, this is Ruby." Jag gjorde en presenterande gest mot henne. "And Ruby, this is Zayn, Harry, Louis and Niall." Efter att ha pekat ut var och en av dem så fick Ruby ur sig ett litet hej, och killarna var genast framme och hälsade personligen. De skakade hennes hand och kramade om henne som om hon alltid varit en i gänget, och jag blev nästan lite rädd för att de var påväg att skrämma bort henne för en stund. Hon var kanske inte så van vid att handskas med vilda, klängiga apor?
"Nice to meet you, Ruby", sa Harry vänligt.
"Harry?", sa Louis förolämpat och satte handen vid hjärtat. "Aren't you going to tell me how nice it is to meet me too?"
"Oh, yeah ofcourse", skrattade Harry. "Nice to meet you, Boo." Han sträckte fram sin hand mot Louis, och Louis tog den. "Nice to meet you too, Hazza. I haven't seen you in a while, do you come here alot?"
Niall fnittrade roat, och jag skakade på huvudet för mig själv.
"Welcome to the djungle", mumlade jag sedan i Ruby's öra, och hon flinade åt mig.
Killarna gjorde plats åt mig & Liam i soffan, och jag slog mig ner mellan honom & Niall.
"So, I've heard that you're studying at Sunset Valley High?", sa Harry som nu hade satt sig på armstödet till fåtöljen där Louis satt. "What are you going to do when you're out of school?"
"I have no idea..." Jag ryckte på axlarna. "But I guess I'll start college." 
"Do you have any ideas of what to read?", frågade Louis intresserat.
"No, not really", svarade jag osäkert.
"I think you should read something that has to do with music. Maybe you could work in a studio like this later, or maybe become a famous singer yourself? Or play guitar in a band?", föreslog Liam och log mot mig.
"Do you play guitar?", frågade Niall fascinerat.
"Yeah, but I'm no-..."
Liam avbröt mig. "Yes she does, and she's really good. And she sings too."
Jag blängde på Liam, men han bara log uppmuntrande tillbaka.
"Wow, she looks good, she has a great personality, she sings and play guitar... Just wow. Good work Liam!" Louis sträckte på sig och klappade Liam på axeln, och jag flinade generat. 
"Maybe we can jam together sometimes?", frågade Niall, och jag förstod genast att han fortfarande pratade om att spela gitarr.
"Yeah, sure. That would be cool."
Alla var i full gång med att prata och ställa frågor, och jag kände mig redan som hemma. Den enda som inte sa något var Zayn. Han satt bara tyst, flinade då & då och försökte hålla ögonkontakt med killarna. Först hade jag uppfattat det som att han försökte ignorera mig, men sen kom jag att tänka på att han kanske bara var lite blyg.

Tiden hade rusat iväg, och nu var klockan snart nio. Alltså hade vi suttit här i mer än fyra timmar! Dock hade jag inte behövt vara hungrig då killarna hade beställt pizza, och jag fick vara med och dela. Någon som jobbade i studion hade och sprungit iväg och köpt oss varsin kaffe som vi nu satt och smuttade på.
"I think I need to go home now. I have school tomorrow and I need to study for a big test." Jag suckade besviket.
"Oh, ofcourse", sa Liam och granskade sitt armbandsur. "But I went with Harry this morning, so I don't have my car. But I can call a taxi for you if you want?"
"No, it's okey. I'll just call Maggie and-..."
Harry avbröt mig. "I think that we all should get going. We're done here for today. I'll drive you all home. Where do you live, Ruby?"
"Hounslow Central..."
"Okey, come on let's go then!"
Vi reste oss upp, tog våra kaffemuggar och klädde på oss ytterkläderna. Sedan gick vi ut till bilen som stod parkerad precis utanför och hoppade in. Niall, Zayn, Liam, Louis och jag satt där bak medan Harry och mannen från studion satt i framsätet. Vi började köra, och Liam började prata massor om vilka länder han och bandet hade besökt hittills. Jag lyssnade intresserat och blev nästan lite avundsjuk när jag fick höra alla länder som jag också skulle vilja besöka någon gång i livet.
"So... That's it", log Liam, och Zayn gjorde tummen upp.
Tumblr_menyuclfye1rl36b2o1_500_large
Niall & Louis orkade knappt hänga med i konversationerna, och det såg ut som att de var påväg att somna vilken sekund som helst. Fast ingen av dem hittade en bekväm ställning och bråkade om att få rum med benen. Jag flinade för mig själv och satt sedan och betraktade Liam. När jag nådde hans ögon med blicken så märkte jag att han redan tittade på mig, och jag log brett.

"Your bandmates are really nice. And funny", skrattade jag.
"I told you that they would love you." Liam log och tog mina händer. Jag svingade dem mellan oss och såg in i hans varmt bruna ögon.
"Goodnight Liam." Våra läppar möttes i en mjuk kyss, men den blev inte speciellt lång eftersom att Harry roat satt och tittade på.
"Have fun while studying", flinade Liam. "And if you need any help, just call me. But you should know, before you call, that I'm not good at maths, chemistry, biology or english... But I'm good at sports and running... And music."
"You're crazy. Goodnight." Jag skrattade och skakade på huvudet för mig själv.
"Goodnight." Han pussade mig på kinden och viftade sedan med händerna att jag skulle dra mig mot huset. Jag vinkade lite lätt åt Harry och Louis som fortfarande satt kvar i bilen, fast Louis sov troligtvis. Sedan stängde jag dörren bakom mig och drog av mig skorna.
"I'm home!", ropade jag och tassade in i köket för att ta mig ett glas vatten. Jag vandrade omkring i huset och fann Meredith sittandes vid sitt skrivbord. "Where is everybody?"
"Nancy is upstairs, studying." Meredith kollade upp från alla hundratals papper hon hade framför sig och tittade på mig. "And Maggie went out to buy some food."
"Aaah." Jag nickade förstående.
"Some boy named Nicolas-... No, wait. Na-... Nate... Oh god, I can't remember his name?" Meredith tog sig för huvudet och suckade.
"Nathan?", gissade jag.
"Yeah, right! Nathan!" Hon knäppte med fingret. "He called you, and he wanted you to call him back when you got home."
"Okey, I'll do that."
"Who is this... Nathan?"
"He's just my friend. We're doing a project together during music class and... Yeah." Jag ryckte på axlarna.
"So he's not your boyfriend?"
"What? No. I told you, he's just a friend. I have Liam."
"What do you think he wanted then?"
"Maybe he just wanted some help with the homework? We're having a big test tomorrow."
"Well, okey. I won't ask you any more questions then. Now go and study." Hon viftade ut mig ur rummet, och jag började gå upp för trappen.
"And don't forget to call him!", ropade Meredith bakom mig. Hmpf. 

Here you go! Gjorde kapitlet lite längre, men jag hoppas det inte gör något eller blev för jobbigt att läsa. Säg till isåfall, för då ska det inte hända igen! (:
Puss! xx

Chapter 16 - Falling In Love Over Again

Previously:
"That day... When you left, has been on my mind since then."
"I know, and I'm sorry. But I'm here now, and I will never leave you again." Jag tog hennes hand och flätade samman våra fingrar.
Hon log blekt och såg upp på mig. "Thanks. I'm glad to hear that. And I want you to know that I'll be here for you too."
"Forever?", frågade jag.
"Forever."

"I think I have to go now", suckade Liam och kollade på sitt armbandsur. "Me and the boys are going to hang in the studio all day tomorrow."
"No, don't go! Stay... Please?" Jag kollade på våra sammanlänkade händer som låg mellan oss. I ögonvrån kunde jag se hur Liam rättade till huvudet som sjunkit ner i kudden.
"I wish I could... But I can't. Not tonight."
"Okey", sa jag och suckade uppgivet.
"But tomorrow I'll be home by seven?", konstaterade han, men det lät mer som en fråga. Ett leende som jag inte kunde tyda prydde hans läppar, och han tog min hand mellan båda sina.
"And what do you mean with 'I'll be home by seven'?"
"That maybe... You can come over?" Han harklade sig. "I mean, if you want to."
"Ofcourse I want to!" Jag satte mig upp i sängen, och Liam gjorde detsamma.
"Great! And then, maybe I can rent a movie and we can order some chinese food or something?"
"That sounds great. Or no, more than great."
Liam mötte mina läppar i en snabb kyss, sedan reste han sig upp och klappade sig lätt på låren. "Will you follow me downstairs?"
"Yeah, sure." Jag tog hans hand igen, och vi gick tillsammans ner till hallen. Den här dagen hade gått alldeles för fort. Först hade jag presenterat Liam för mina föräldrar, trots att de redan hade träffats längre bak i tiden, sedan hade vi hängt på mitt rum, gått på bio och sett någon ny disneyfilm, och så vidare. Ända sedan mamma och pappa hade åkt hem så hade jag & Liam legat i min säng och bara myst, och nu skulle alltså även han åka. Jag lutade mig mot väggen medan Liam snörade på sig skorna, och snart var han uppe på fötter igen. 
"See you tomorrow then", log han och kysste mig återigen samtidigt som han krånglade på sig jackan.
"Yup", svarade jag när han hade lämnat mina läppar.
"Goodnight."
"Goodnight." Jag gick fram till dörren och lät blicken följa efter Liam när han gick till bilen. Det var kyligt ute, och jag huttrade medan jag masserade mina armar som fått gåshud. Liam vinkade snabbt innan han hoppade in i bilen, och då kunde jag inte längre se honom på grund av de tonade rutorna. Men han kunde ju fortfarande se mig. Jag fortsatte vinka och gav honom en slängkyss innan han körde iväg. Sedan stängde jag dörren om mig och tassade upp för trappan.
(Nästa dag...)
"What is it? You've been wearing that big smile since we met up this morning?", sa Zayn med ett litet leende och började tugga på pennan han höll i handen.
"Yeah, are you just very excited to see us-...", sa Harry, och Louis fyllde snabbt i: "- or are you seeing someone?"
"Both, I guess." Jag log mot dem.
"I guess? I guess? So you're guessing that you're excited to see us, and you're guessing that you're seeing someone...? I don't understand." Louis skakade på huvudet med en lätt axelryckning.
"Who's the chic?", frågade Zayn och buffade mig i sidan.
"Yeah, tell us!" Harry väntade spänt på min förklaring, och snart satt alla och kollade storögt på mig. Jag suckade uppgivet men kunde inte dölja leendet som prydde mina läppar. "Ruby. Her name is Ruby. I've known her since we were babies, and we were a couple before x-factor but... Yeah, things changed. I ran into her this monday, at Starbucks, and we started talking. Alot. And now we've been on a few dates, and... That's it." Jag lutade mig tillbaka i soffan och placerade ena armen på ryggstödet.
Louis nickade gillande. "Is she from Wolverhampton too or?"
"Yes."
"Is she studying here in London or what?" Harry ruffsade rufsade om sitt hår och kollade sedan upp på mig igen.
"Yeah like, Ruby and her sister are living at their aunts house while studying at Sunset Valley High."
"Oh, I see." Han nickade.
"So she's the reason why you haven't been seeing anyone before, except Shannon, wich didn't last very long?" Niall flinade och daskade till mig på armen, och jag nickade blygt till svar.
"She must be something really special", sa Louis. "I've never seen you so happy. When are you going to introduce her to us?"
Jag funderade lite. "What about tomorrow?"
De utbytte blickar, sedan nickade de instämmande. "Tomorrow's great."
"So, this is my place." Liam slog ut med armarna när vi klev innanför dörren till hans lägenhet. Hallen var väldigt stor, och till höger fanns en dörr in till badrummet, och till vänster någon slags skrubb. Gick man rakt fram kom man in i vardagsrummet, och till höger fanns ytterligare två dörrar. En till sovrummet, och en till köket.
"Nothing special, but...", fortsatte han och ryckte på axlarna.
"No, I like it. It's really nice." Jag nickade och såg mig om i lägenheten. I bokhyllan som stod längs med väggen fanns det många bilder på Liam och hans familj, men nästan inga böcker. Fast det var väl inte så konstigt, han hade väl inte så mycket tid till att läsa och hade väl heller aldrig haft något större intresse för det. De enda böckerna som stod där var One Direction's självbiografier. Bokhyllan var också fullproppad med en hel del andra grejer som hade med bandet att göra, samt massa filmer. Mestadels disney.
"Sorry for the mess, by the way. I didn't have time to clean before I-..."
Jag avbröt honom. "It's okey. I've seen worse." Röra? Var han seriös? Om han kallade det här röra så var ju mitt rum bokstavligt talat ett bombnedslag?
"Do you want to rent a movie before we order the chinese food or after we've eaten?"
"Do we really need to rent one? You have lots of great movies right here?" Jag nickade menande mot filmhyllan.
"Well, okey then. What would you like to see?" Han placerade sina armar runt min midja och vilade sitt huvud på min axel.
"What do you say about... Finding Nemo?"
"Yeah, sure. I'll order the food then!"

Maten hade vi slukat direkt, och nu var vi mätta och belåtna. Jag låg lutad mot Liam's axel, och han hade lagt en beskyddande arm om mig.
"The lads want to meet you... Would you like to see them tomorrow? After school? Oh sorry, I should've asked you first before I-... Maybe you're busy tomorrow?"
"No, tomorrow will be... Great!" Jag log halvhjärtat mot honom. Exakt vad hade Liam sagt till dem? Tänk om jag inte levde upp till deras förväntningar? Tänk om de inte skulle tycka mig?
"Are you okey? You seem... A bit sad?"
"It's nothing. I'm just worried. Like, what if they won't like me?"
"Ofcourse they will!" Liam pussade mig på hjässan. "They're going to love you."
Jag böjde mig framåt för att pussa honom på munnen, sedan hasade jag ner i hans famn och lät blicken falla mot teven igen. Filmen började närma sig sitt slut, och av någon anledning så började jag redan känna mig lite trött. Men samtidigt så ville jag inte åka hem. Jag ville ju stanna här, just här i Liam's famn.
Timmarna tickade iväg, och jag kom på mig själv med att snegla mot vägguret nästan var femte minut. Hade Ruby tänkt hänga hos Liam tills efter midnatt eller? Vi hade ju skola imorgon? Måtte hon bara komma hem i tid så hon inte försover sig imorgonbitti. Än så länge hade vi inte kommit för sent någon gång.
Min mobil plingade till, och jag vände mig uppmärksamt mot den. Skärmen lystes upp, och ett sms från Ricky prydde framsidan.

From: Ricky
"Skype? :)"

Jag knappade in ett snabbt 'ja' och startade upp datorn. Några minuter senare var jag inloggad och klickade upp skype-rutan. Ricky ringde mig så fort jag hade knappat in lösenordet, och nu såg jag honom framför mig. Som vanligt så såg han helt perfekt ut, till skillnad från mig som satt här i mjukisbyxor & linne med rufsigt hår.
"Heyheyhey Nancy Jay!", hälsade han och vinkade in i kameran.
Jag flinade åt honom och skakade på huvudet med en suck. "Hi Ricky."
"What's up?"
"Nothing. Just sitting here... Reading."
"The Hobbit, I suppose? How many times have you read that book now?"
"I don't know actually. I stopped counting after seven..."
Ricky masserade näsbenet med tummen och pekfingret och skakade sorgset på huvudet. "Nancy, Nancy, Nancy... Is that the only book you've got?"
Jag var påväg att svara när min mobil plingade till igen. Men denna gång var det ett sms från ett okänt nummer. Jag knappade in ett 'who?', och kollade sedan upp på Ricky igen.
"Who was it?", frågade han nyfiket.
"I don't know. I didn't recognize the number..."
"Oh."
Mobilen plingade till återigen, och jag tog upp mobilen i handen.

From: Unknown
"Jamie :)"
 
"It was Jamie." Jag ryckte på axlarna och log lite mot sms:et. Hur hade Jamie fått tag på mitt nummer? Och vad ville han mig?
"Jamie? Why are you texting with him? He has a girlfriend. That stupid girl named Bianca, you know?"
"Calm down, Ricky. We're just friends."
Webbcamen slutade fungera för några sekunder, och bilden fryste. Några sekunder senare var Ricky tillbaka igen, men han verkade inte ha hört det jag just hade sagt.
"I know that he's pretty handsome, but he's not a good guy."
"Like I just said, we're just friends. Don't worry." Jag skrattade åt min överbeskyddande kompis.
Plötsligt knackade det på dörren.
"Come in!"
Dörren öppnades och Meredith klev in i mitt rum och satte händerna i sidorna. "Where's Ruby?"
"She's with Liam."
"Do you think she will come home tonight, or shall I lock the door?"
"She haven't sent any messages, so... I guess she's coming."
"My girls are growing up so fast." Hon låtsades torka bort en tår från kinden, och jag skakade på huvudet åt henne. Sedan fångade dataskärmen hennes blick, och hon lyfte flirtigt på ögonbrynen. "Is that your boyfriend?"
"Ricky?" Jag pekade på skärmen och skrattade. "No, he's just my friend. I'm single as a pringle."
"And ready to mingle", fyllde Meredith i innan hon lämnade mitt rum igen och stängde dörren bakom sig.

Here you go! Förlåt för att ni fått vänta så, och jag vet att det blev lite kort, samt mycket perspektivsbyten... Men jag ville liksom få upp det så fort som möjligt och hade lite idétorka, men jaja. Hoppas det duger ändå!
Hur tror ni killarna kommer reagera när de får träffa Ruby? Svaret får ni i nästa kapitel! c:
 
~ Dagens Kommentar ~

~ OneShot ~ Masquerade ~ OneShot ~

~ Isabell & Liam ONESHOT ~

"We're gonna rock this party!", tjuter Andy och ruffsar om sitt gråfärgade hår. Du, Liam & Andy ska på Funky Buddha's årliga maskeradfest. Andy är klädd som en zombie, och Liam är numera känd som Batman. Inte så konstigt, med tanke på hur mycket han älskar Batman och allt som har med honom att göra.
"Are you ready to be saved, my beautiful vampire?", säger Liam med en tillgjord superhjälte-röst och sätter på sig masken. Sedan sträcker han fram sin hand, och du tar den. Tillsammans träder ni in på klubben, och där är redan packat med folk, musiken är på högsta volym och festen är i full gång. Liam presenterar dig för alla sina närmaste vänner, och många av dem ger dig mycket beröm för din fina makeup och erkänner att de helt klart tycker att du är den coolaste vampyren på Funky B.
Ni tar en hel del bilder och har mycket kul.
679900975_large
En stund senare drar ni er in på det smockade dansgolvet. Andy har försvunnit iväg för länge sedan, så det är bara du och Liam. Med varsin drink i handen dansar ni runt, sjunger med i låtarna och skrattar högt åt torra skämt.
"Heyyy, Liam!", hälsar en kille och klappar din superhjälte på ryggen. Och denna kille är inte vem som helst, utan en av dina stora idoler: Olly Murs.
"Olly!" Liam ger sin kompis en kram. "This is my girlfriend, Isabell." Han gör en presenterande gest mot dig och lägger sin arm runt din midja.
"Nice to meet you, Isabell! I've heard so much about you, but I actually didn't know you were a vampire. Liam must've forgot to tell me that", skämtar Olly och skakar din hand.
"Nice to meet you too", säger du och skrattar. "I really like your music."
"Thank you!" Han ler brett. "By the way... Where are you from? I can't tell by your accent...?"
"Sweden."
"We met at a One Direction-signing", inflikar Liam och pussar dig på kinden.
"Oh, cool! But I'll go back to the bar now. See you later, and have a great night!" Olly försvinner bort i riktning mot baren.

Ni har befunnit er på klubben i snart två timmar, och nu börjar ni känna er smått berusade. Festen är fortfarande i full gång, men i stort sätt alla vinglar till lite då och då. Du skrattar för dig själv och pekar på någon full kille som visar upp någon påhittad dans för sin tjej som skrattar hysteriskt eftersom killen är allt ifrån nykter.
"I can do better. Watch me", flinar Liam och börjar dansa. 
Tumblr_m8ekfjetcd1qm3ae3_large
"Wow, I'm impressed!", skrattar du och blir tvungen att ställa glaset ifrån dig eftersom det är så svårt att låta drickan stanna kvar i glaset samtidigt som du skrattar.
"What? Don't you like my dancemoves?" Han börjar dansa moonwalk, och du faller återigen in i världens skrattattack. Sedan sträcker du dig efter hans händer och drar honom till dig.
"I love you, Batman." Du placerar dina läppar på hans, och ni kysser varandra.
"And I love you, vampire."

Varsågod Isabell, jag hoppas detta duger!
Fick en efterfrågan på att göra en OneShot åt henne, men eftersom jag har haft lite att göra dom senaste dagarna så har jag skjutit upp på det tills idag. Jag ska nu börja jobba på kapitel 16 eftersom att jag sagt att det ska komma idag, men det är inte helt säkert att det hinner komma upp nu ikväll. Har nämnligen tagit min första spruta mot livmoderhalscancer, och min arm är fortfarande i något slags zombiemode haha. I värsta fall så kommer kapitlet upp imorgon eftermiddag/kväll, men vi får se. Jag kanske hinner. c:
Hur som helst, tack för übersöta kommentarer, tweets, för mina nya följare på bloglovin, och hela köret! Älskar er! xx

Chapter 15 - I'll Never Leave You Again

Previously:
"Just like the first time", mumlade hon med slutna ögon.
"So you felt it too?", andades jag.
Hon nickade lätt, och ett leende spred sig på mina läppar.
"I think I need to go now. And oh, I forgot! Your coat." Hon började krångla den av sig.
"No, keep it. I don't need it tonight. Goodnight Ruby." Jag pussade henne på pannan och gick sedan ner för trappan.
"Goodnight Liam", sa hon tyst bakom mig och försvann in genom dörren.

 "Oh, hello Brianna! Hello Spencer! Welcome in", hörde jag Maggie hälsa ute i hallen. "Let me take those boxes for you!"
Jag reste mig från köksbordet och gick ut till Maggie. Hon tog emot kartongerna som pappa bar på och visade mamma vart hon kunde ställa Ruby's gitarrer.
"Hi mom, hi dad!" Jag skyndade fram och kramade om dom.
"Hi honey", sa mamma och pussade mig på hjässan. "We've missed you so so much! But where's your sister?"
"Still sleeping."
"As always...", suckade pappa och flinade. "We brought some of your books with us, by the way. They are in the box."
"Cool, thanks!"
Meredith, fortfarande klädd i nattlinne och morgonrock, kom in i hallen och hälsade på mamma och pappa. "Wow, I haven't seen you in a while, sissy! You almost look as good as me now!"
"Nice to see you too, Meredith." Mamma la armarna i kors och himlade med ögonen åt Meredith.
"Come and join us for breakfast, we're not done yet." Meredith la sina händer på deras ryggar och föste dem mot köket. "And Maggie? Go upstairs and wake Ruby."
Maggie nickade och försvann snabbt upp för trappan, och jag följde efter de andra.
"Ruby? Wake up!" Någon skakade om mig, och jag kisade upp mot personen som störde min sömn.
"Oh, it's you..." Jag satte mig upp med en gäsp och sträckte på armarna.
"Goodmorning to you too", sa Maggie med en suck och skakade på huvudet för sig själv. "Your parents are here."
"Okey, I'm coming."
"Good." Maggie stängde dörren om sig, och jag kunde höra hennes steg i trappen. Min mobil plingade till, och jag vände mig uppmärksamt mot den och kollade på skärmen.
 
From: Liam :)
"Goodmorning sunshine :) xx"
 
Jag log åt sms:et och knappade snabbt in ett glatt 'godmorgon' tillbaka. Sedan rättade jag till pyjamaslinnet, kollade mig snabbt i spegeln och gick sedan ut ur rummet och vidare ner för trappen. Mamma, pappa, Meredith & Nancy satt samlade vid köksbordet och småpratade medan Maggie servade dem alla.
"Goodmorning Ruby! Still a sleepyhead, I see?", flinade pappa när jag slog mig ner bredvid Nancy.
"You look happy?", konstaterade mamma, men det lät mer som en fråga.
"Ruby was out on a date last night. She's a big girl now", log Meredith. Jag gav henne onda ögat för att ha nämnt dejten och mötte sedan mina föräldrars blickar.
"A date? Wow. I thought that kids in your age just... Kissed, and whoop you're girlfriend and boyfriend? Isn't that how it works nowadays?", sa pappa aningen förvånat.
"Not really."
"But you and Jor-... I mean Duncan, never went on a date huh?"
Jag himlade med ögonen och la i två sockerbitar i min tekopp. Medan jag rörde runt i koppen så kunde jag se hur mamma & pappa utbytte blickar, och snart vände dom sig mot mig igen.
"So, what's his name? Are you together now? Like... Like a couple?"
"You don't need to know everythi-..." Jag lyckades inte avsluta min mening eftersom Nancy knuffade mig i sidan.
"Just tell them", väste hon lågt.
Jag tog ett djupt andetag och kollade ner på min tekopp. "Liam. I'm dating Liam, okey?"
"Liam? Like... That Liam?" Pappa höjde på ögonbrynen.
"Liam Payne, yes."
"Wow, I haven't seen that boy in a while... He's in a band, right? Like... One Reaction or something?"
"One Direction, dad. One Direction..."
"Oh, yeah right. So, have you met his bandmates yet?"
"No? We started dating like yesterday?" Fanns det något värre än tjatiga, nyfikna föräldrar? Jag tog en klunk av mitt te och försökte förgäves hitta på en anledning att gå från bordet.
"Is he coming over today? I'd like to meet him."
"Maybe." Jag reste mig från stolen. "Thank you for the breakfast, Maggie. I'm going upstairs to get dressed."
Medan jag passerade hallen så passade jag på att bära upp mina två gitarrer, och några sekunder senare var jag på mitt rum. Jag ställde gitarrerna i ena hörnet av rummet och gick sedan fram till min mobil som fortfarande vilade på nattduksbordet. Jag hade fått ännu ett sms av Liam, han undrade om han kunde komma över. Jag svarade snabbt att han mer än gärna fick komma, och hans svar var att han skulle vara där om en kvart. Femton minuter hade jag på mig att göra mig i ordning!
Jag yrde runt på mitt rum, sminkade mig, sprang in i garderoben och letade efter kläder, borstade tänderna och fixade håret. Prick femton minuter senare plingade det på dörren.
"I'll open!", ropade jag och rättade till min frisyr på vägen ner för trappen.
"Hello", hälsade Liam och mötte mig med ett leende i dörren.
"Hey", log jag och aktade på mig så han kunde kliva in i hallen.

En halvtimme senare när Liam hade hälsat på min familj och dom hade pratat om dittan och dattan så drog jag med mig Liam upp på mitt rum. Jag orkade inte sitta i samma rum som de där frågvisa människorna längre.
"Purple...", konstaterade Liam när jag hade öppnat dörren. "Still your favourite colour, I guess?"
"Yup."
"Mine too." Han gick runt och pillade lite på mina saker. Sedan fick han syn på mina gitarrer. "Are you still playing?"
"Yeah, a little."
"Can you show me?"
"Another time, maybe. I'm not that good." Jag skakade generat på huvudet.
"Don't say that. I know you are."
Plötsligt fångade något annat hans blick. "What's that?" Han gick fram till mitt nattduksbord och lyfte upp halsbandet som jag en gång i tiden fått av honom. "You still have it?" Meningen kom bara ut som i en viskning.
Jag nickade. "I couldn't get rid of it. It means too much to me. I'm wearing it almost everyday."
Jag fingrade på halsbandet, vände och vred på det, och snart lyckades jag få upp locket. Jag strök försiktigt med tummen över det ingraverade ordet 'forever' och tänkte tillbaka på dagen jag gett halsbandet till Ruby.
~
Jag fick kämpa emot den starka viljan av att placera mina händer på hennes kinder och ge henne en avskedskyss. Istället placerade jag mina händer runt hennes midja och omfamnade henne i en stor kram. Jag kunde inte låta bli att andas in hennes doft, jag ville lägga den på minnet. Vad höll jag egentligen på med? Varför stannade jag inte här? Här i lilla Wolverhampton? Jag kunde ju läsa vidare på college eller bara ge mig ut i arbetslivet direkt? Kanske jobba som lärling i pappas flygplansfabrik? Eller bli brandman kanske? Visst, att jobba med musik var min största dröm, men var det värt att lämna Ruby bakom mig för att lyckas med min karriär?
Jag tog ett djupt, hackigt andetag och masserade Ruby's rygg med min hand. Sedan drog jag mig tillbaka och tog hennes hand. Hon kollade frågande på mig, men jag sa inget utan lät bara halsbandet falla ner på hennes handflata.
"Remember me", viskade jag i hennes öra och tog ett steg bakåt. Sedan vinkade jag av min familj och familjen Jay, klev på tåget och lämnade Wolverhampton långt bakom mig.
~
 
"Liam?" Ruby vinkade med handen framför mitt ansikte, och jag återvände till verkligheten.
"Uh, yeah?"
"Are you okey?"
"Yeah, ofcourse?" Jag upptäckte att min röst lät väldigt raspig och att mina kinder var våta.
"Do you want to talk about it?"
"No, it's okey." Jag slog mig ner på sängen, och hon satte sig bredvid mig.
"That day... When you left, has been on my mind since then."
"I know, and I'm sorry. But I'm here now, and I will never leave you again." Jag tog hennes hand och flätade samman våra fingrar.
Tumblr_m5v4i3nuln1rv3ap0o1_500_large
Hon log blekt och såg upp på mig. "Thanks. I'm glad to hear that. And I want you to know that I'll be here for you too."
"Forever?", frågade jag.
"Forever."

Here you go! Förlåt för att jag inte han publicera detta igår, men jag hade ju som sagt lite annat för mig. Livet kom i mellan, höhö. Men nu är kapitlet uppe, och jag hoppas att det åtminstone var någorlunda värt väntan. Som ni nog märker så "bygger" jag upp realtioner och sånt just nu, så det kommer bli mycket mer spännande att läsa inom en snar framtid haha. ^^,
Och tack, tack & TACK återigen för alla superfina kommentarer! Det var verkligen assvårt att välja "dagens kommentar". Hela den här grejen har typ förvandlats till "Vem kan få Vendela att gråta mest?", hahaha. Men men, här kommer Dagens Kommentar! 

Ändrade planer

Hej mina vänner!
Jag måste tyvärr meddela att det inte kommer något kapitel idag. Började skriva lite på kapitlet i eftermiddags (har ju allt nedskrivet i ett anteckningsblock som ni nog vet), men han inte klart eftersom det blev lite ändrade planer. Jag skulle plötsligt hem till min kompis och baka, haha, och nu har jag lovat min broder att vi ska se på film. Jag vet att några av er nu kommer reagera såhär:
Medan andra kanske reagerar såhär:
MEN, jag lovar er att skriva klart kapitlet imorgon så fort jag vaknat så ni får det på förmiddagen/mitt på dagen.
Hur som helst, tack för era superfina kommentarer! Vi hörs imorgon!
Jag älskar...
Update: Okej, har fått order av mamma att städa mitt rum, så jag skriver på kapitlet så fort jag är klar. Men jag skulle tippa på attt kapitlet är uppe innan fyra! :) Stay tuned!

Chapter 14 - Back In Time

Previously:
"Are you ready to go?", frågade jag Ruby och sträckte ut min arm. Hon krokade i sin arm i min och nickade.
"Have fun, darling", viskade Maggie och klappade Ruby på axeln. Sedan försvann vi ut genom dörren och ut till min bil. Jag höll upp bildörren åt henne och lät henne sätta sig. Sedan stängde jag försiktigt och gick runt på andra sidan. Jag var nervös, det var jag, men samtidigt kunde jag inte minnas när jag varit så glad senast. Nu gällde det bara att ställa allt till rätta.

"So... Where are you taking me?", frågade jag och såg upp på Liam.
"I wanted to take you somewhere fancy, and it was really hard to choose... But I chose Gordon Ramsay at Claridge's. Is that okey with you?" Liam drog nervöst sin lediga hand genom håret och lät den sedan falla tillbaka på ratten igen.
"Liam, you don't have to spend so much money on me. Chinesefood or Nando's would've been just as good? Why are you taking me to one of the most exclusive places in London?" Jag kollade ner på mina händer som pillade med paljetterna på klänningen.
"Because this is our first... Real date. And I want it to be perfect." Han svängde in på en bakgata till Oxford Street vid namn Brook Street, och mycket snart stannade vi utanför restaurangen där vi skulle spendera vår kväll tillsammans. Jag klev ur bilen, och Liam slöt snabbt upp vid min sida. Något nervös placerade han sin arm runt min midja, och beröringen gjorde mig nästan lite knäsvag.
"Good evening, ladies and gentlemen", hälsade den kostymklädda mannen bakom disken. "How many?"
"I have booked a table for two.", svarade Liam vänligt.
"Your name, please?"
"Liam Payne."
Mannen knappade in något på sin lilla dator. "Ofcourse. This way!" Han tog upp två menyer i famnen och rörde sig inåt i lokalen. Vi skulle sitta långt ifrån fönstret, vilket gladde mig, för jag ville gärna slippa undan paparazzis under våran första dejt. Jag erbjöd mig att sitta i soffan som stod längs med väggen, och Liam slog sig ner på stolen mitt emot. Kyparen tog bort reservationsskylten och placerade menyerna framför oss. "Here you go!"
Några sekunder senare hade han försvunnit iväg, och jag öppnade menyn.
"What would you like to have?" Liam kollade upp från sin meny och mötte min blick.
"A fillet of beef Wellington with prosciutto, Somerset field mushrooms and pommes dauphinoise", läste jag innantill. "I think. And you?"
"Gravlax of beetroot with celeriac remoulade and pickled cucumber salad sounds pretty good to me."
Jag nickade gillande.
"Good evening! Are you ready to order?", frågade servitrisen som just kommit fram till vårat bord.
"Yes, a fillet of beef Wellington for her." Liam gjorde en presenterande gest mot mig. "And gravlax of beetroot for me, please."
"Okey", sa servitrisen och skrev ner allt i sitt lilla anteckningsblock. "Would any of you like to have a glass of wine?"
"No thank you. She's too young, and I drive."
"Okey, what do you want instead?", frågade hon.
"A coke for me, please", sa jag.
"Yeah, I can take coke too."
"Alright. I'll be right back with your drinks and some bread!"
Jag följde henne med blicken när hon försvann ut i köket, och när jag vred tillbaka på huvudet så märkte jag att Liam satt och kollade på mig.
"What?"
"No, nothing. I just... I just can't stop looking at you. You look so beautiful tonight", förklarade han med ett leende.
"Thank you." Ännu en gång blev jag generad över hans komplimanger.
"I know that dinner isn't the best choice for a first date. On the first date you're supposed to get to know each other, but I felt like... Like we need to talk. Just talk and have a nice time."
Jag nickade förstående.
Servitrisen kom tillbaka och serverade våra drinkar, samt lämnade en liten korg med bröd som hon lovat. Vi tackade henne så mycket, och så fort hon hade gått började jag smutta på min cola.
"So... How are your parents?"
"Fine, I guess. I spoke to them yesterday. They're coming to London tomorrow just to meet me and Nancy."
"Good. I'd like to meet them. I haven't seen them since... Since I left."
En pinsam tystnad spred sig. Det var som om vi båda försökte komma på något ämne att släta över allt med.
"Did I miss something special? When I was gone, I mean?"
"No, nothing really." Jag ryckte på axlarna.
"Thank you", sa jag artigt när servitrisen hade ställt ner tallriken med mat framför mig.
"You're welcome. Enjoy!"
"What do you think about London then?", frågade jag Ruby och skar loss en bit av fisken.
"I haven't seen that much yet, but it's a beautiful place. I really like it here."
"Yeah, me too. Maybe I can take a day off so we can explore London together?"
"That would be nice", nickade hon och log lätt.
Äntligen började jag slappna av, och det märktes på Ruby också.
"So, what are you going to do when you're out of high school?"
"I don't know... Actually I have no idea. But I guess I'll start college, I just don't know what to read..."
"You'll find it out sooner or later." Jag kliade mig lite på näsan och tog sedan ännu en tugga av maten.
"How's it going with your boyband then? I heard that you're working on your second album?"
"Yeah, that's right. It's really nice. Even better than our first one."
"Cool. I'm looking forward to hear it."
Jag nickade. 
"By the way, this food is delicious!" Ruby nickade menande mot sin tallrik.
"Indeed. Maybe I made a good choice then? Would you like to taste the fish?"
"Yeah, sure."
Jag skar loss en bit fisk, satte den på min gaffel och lutade mig framåt så att Ruby kunde ta den. Hon kollade konstigt på mig medan hon tuggade, men sprack sedan upp i ett leende. "Yup, delicious."
Jag skakade på huvudet och skrattade. 

Vi hade suttit och pratat vid bordet i nästan en hel timme, och nu hade jag just betalat notan och det var dags för oss att lämna restaurangen. Jag reste mig från bordet och sträckte fram min hand mot Ruby, och hon tog den. Nya gäster klev in i restaurangen och huttrade förfärat, alltså hade kylan nu dragit sig hitåt för kvällen. Ingen av oss hade tagit med sig en jacka eftersom vi var finklädda, men som tur var så stod ju bilen parkerad precis utanför.
Precis innan vi nådde dörren stannade jag upp och tog av mig kavajen.
"Here." Jag hängde den över hennes axlar.
"No Liam, I can't. It's cold outside, you'll need it."
"No, take it. My car stands right there." Jag pekade på den. "Come on!"
Vi skyndade oss ut, och så fort vi båda hade hoppat in i bilen så satte jag på värmen och startade motorn. Vi körde hemåt under tystnad, och alldeles för snart var vi framme utanför tvillingarnas mosters hus.
"I'll follow you to the door", sa jag och klev ut ur bilen. Snart var Ruby vid min sida igen, och jag tog hennes hand. Våra fingrar flätades samman, och trots kylan så gick vi med lugna steg fram på gången.
"Thanks for tonight, Liam. I had a great time." Hon stannade upp nedanför trappan och vände sig mot mig.
"Me too. So... Would you like to go out again some time? Like go bowling? Going to the cinema? Whatever you'd like?"
"I'd love to", log hon.
Jag fuktade mina läppar och lutade mig sedan långsamt mot henne. Jag kände hur hon rörde sig närmare mig, och snart tillät hon sig själv att blunda. Men rätt som det var så ryggade hon tillbaka.
"I think that... Maybe I should get going?" Hon nickade nervöst mot huset.
"Uhm, yeah." Jag harklade mig.
"So, I guess I'll see you soon?"
"Yes, I'll call you."
"Great." Hon nickade försiktigt och gick upp för stentrappan. Jag stod som förstenad och kollade på henne när hon närmade sig dörren. Just när jag trodde att hon skulle öppna dörren så vände hon sig om, och min kropp fick världens ryck men började sedan fungera igen. Mina fötter styrde mig upp för trappen, och snart stod jag öga mot öga med Ruby. Det var bara några få centimeter mellan våra ansikten, och jag kollade hypnotiserat in i hennes vackra ögon. Hon bet sig i läppen, och jag kände mig tvungen till att ta bort tomrummet mellan oss. Våra läppar möttes i en mjuk kyss, och i mitt huvud reste jag bakåt i tiden. Till den där dagen i Juni, sommaren 2009. Framför mig såg jag hur solen lyste och vattnet som nådde mig till midjan. Kände hur Ruby's blöta hår kittlade mig på kinden, och hur det droppade vatten från mina ögonbryn. Kände hur jag fick gåshud och inte kunde avgöra om det var kyssen eller det kalla vattnet som gjorde det. 
Precis som då så passade våra läppar ihop som två pusselbitar, och jag ville inte att det skulle ta slut.
Jag återvände till nuet och kände hur Ruby backade ett steg och vilade sin panna mot min.
"Just like the first time", mumlade hon med slutna ögon.
"So you felt it too?", andades jag.
Hon nickade lätt, och ett leende spred sig på mina läppar.
"I think I need to go now. And oh, I forgot! Your coat." Hon började krångla den av sig.
"No, keep it. I don't need it tonight. Goodnight Ruby." Jag pussade henne på pannan och gick sedan ner för trappan.
"Goodnight Liam", sa hon tyst bakom mig och försvann in genom dörren.  

Here you go! Här är början på deras långa resa tillsammans, hihi. c: Tell me what you think about it!
 Hade jättesvårt för att välja Dagens Kommentar, så... Det fick bli två stycken istället. :3
Tack så jättemycket! :*
Kram // Vendela

Chapter 13 - Going Out

Previously:
Jag rättade till väskan och fingrade på mobilen som vilade i jackfickan. Tänk om Liam har skickat iväg ett sms? Vi hade bytt nummer precis innan vi bestämde oss för att vi var klara på Starbucks, och jag hade svårt för att tänka på annat än honom.
Tåget bromsade in igen, och dörrarna öppnades.
"Please mind the gap between the train and the platform."
Jag klev ur vagnen och åkte upp med rulltrappan för att sedan leta reda på nästa rulltrappa som ledde till Piccadilly line.

"Ruby? Is that you?", ropade Maggie och kom ut i hallen där jag stod och drog av mig skorna. "I heard that Nancy went shopping. What did you do?"
"I just went to Starbucks for a coffee."
"All alone?"
"Ye-... No. With a friend." Jag log försiktigt och hängde upp jackan på kroken.
"Well, you're just in time..." Maggie greppade min handled och drog med mig upp för trappen.
"Time for what?", frågade jag förvirrat.
"Your room is finally ready, so you girls can move in tonight. Wanna see it?"
"Well ofcourse?!" Jag var väldigt förväntansfull inför att få se vad moster Meredith & Maggie hade planerat åt mig och Nancy.
"I can show you Nancy's room first", sa hon och öppnade dörren till höger. "We do know that Nancy loves red, but Meredith thought that it would be... Too much with red walls, so we made them pink. But the theme is pink, red and white, as you can see."
Jag klev in i det väldigt feminina rummet, och det kändes verkligen som Nancy all over the place. Det enda som saknades var hennes hundratals böcker, men dom skulle väl snart tryckas in här också. I rummet fanns en stor säng som var bäddad med rosa lakan, samt kuddar i alla möjliga tjejiga kulörer. Längs med väggen mitt emot stod en stor bokhylla, samt ett vitt skrivbord och en skrivbordsstol. På väggarna stod det också Nancy's favoritcitat från några böcker som låg henne varmt om hjärtat, bland annat från The Hobbit. "Home is now behind you, the world is ahead. - Gandalf", läste jag tyst för mig själv. "The world is not in your books and maps. It's out there... Haha, she will like that one!", skrattade jag och pekade på citatet. Maggie stämde in i skrattet. Sedan föreslog hon att vi skulle gå vidare. Mitt rum låg mitt emot Nancy's, så vi skulle inte vara så långt ifrån varandra i alla fall. Lila tapeter prydde mina väggar, - dom hade alltså frågat någon om min favoritfärg, och mitt rum var något mer maskulint men samtidigt tjejigt. Bortsett från färgerna så var det ganska likt Nancy's rum, bara att mitt var spegelvänt.
"Thank you. I love it", sa jag och kramade om Maggie med ett leende på läpparna. Hon log brett tillbaka och var påväg att säga något, men just då avbröts vi av att min mobil började surra. Jag halade upp mobilen ur byxfickan, och på skärmen stod det 'home'.
"I'll leave you alone", viskade Maggie och försvann ut ur rummet.
"Hello?", svarade jag i mobilen.
"Hi darling, it's daddy. How are you?"
"I'm good. You?"
"I'm fine. But we miss our little girls."
Jag kunde se pappas leende framför mig.
"We miss you too."  Jag ställde ner min väska på golvet och slängde mig på sängen.
"So, what's up?"
"Oh, nothing really. I just got home from Starbucks. We worked for Meredith after school, Nancy went shopping with some friends but I didn't feel for coming so... But when I got home, Maggie showed me our new bedrooms. They're really nice."
"Sounds like fun", konstaterade pappa.
"Tell her that we'll come and visit", hörde jag mamma väsa.
"Yeah, right. Me and your mom are coming to London this saturday just to see you girls."
"Cool." Jag drog åt mig min laptop och startade upp den. "Can you please bring my guitars then? I really miss them, ahah. And I need them too."
"What for?"
"School projects." Jag ryckte på axlarna men kom sedan på att han inte kunde se det. "And take some of Nancy's books with you too."
"I will."
"But I have to go now. Lots of homework, you know. See you on saturday, love you!"
"Yeah, love you. Bye!"
Jag la på och kastade mobilen lite lätt åt sidan på sängen. Sedan klickade jag mig in på google och skrev in 'one direction wikipedia' i sökfältet, tryckte på första förslaget som kom upp och skummade igenom sidan. Bandet hade släppt en platta vid namn Up All Night, och jobbade nu på sitt andra album, Take Me Home. Jag öppnade en ny flik och gick in på youtube. När sidan hade laddat klart sökte jag på en låt i taget och lyssnade igenom alla. Vanligtvis lyssnade jag mest på OneRepublic & GreenDay, men One Direction var verkligen bra. Okej, jag visste ju att dom hade talang från innan. Jag hade ju sett de flesta avsnitten av x-factor, men ändå. Jag gick in på iTunes på mobilen och köpte albumet, sedan fortsatte jag kika runt på andra videos med bandet.
Jag hade stått och beundrat mitt rum i snart tio minuter, men bestämde mig snart för att gå in och störa Ruby lite. Jag gick ut i hallen och la örat mot hennes dörr. Musik på hög volym fyllde rummet, och jag knackade försiktigt på. Var det inte One Direction's låtar?
"Come in!", ropade Ruby. Jag öppnade dörren och klev in i rummet. Hennes var inte så olikt mitt, och det var helt klart mycket finare än hennes gamla rum hemma hos mamma & pappa. Ruby låg på sin säng och höll på med datorn, och jag slog mig försiktigt ner på sängkanten.
"So... What did you do when I went shopping with Ricky & Kira?"
"I went to Starbucks, and then I took the tube home." Ruby ryckte på axlarna.
"Alone?", frågde jag. Jag skulle då aldrig gå ut och fika helt ensam. Jag kände mig jätteosäker när jag gick ensam och glodde i affärer eller gjorde något så enkelt som att köpa en latte eller en flaska vatten.
"Yeah, but..."
"But what?"
"I met someone there..."
"Who? Someone from our class or?" Varför kunde hon inte för allt i världen bara tala klarspråk?
"No, uhm... You're not gonna believe me but... I met Liam."
"Liam, like... That Liam?"
"Yeah, how many boys named Liam do we know?"
"But that's great! Did he say anything?"
Ruby nickade och satte sig upp. "He paid for me, and then he asked me to sit down with him. We talked, alot, but at first I was kind of angry..."
"Go on! And then...? Did you got his number? Or what?"
"Yes, I got his number, and he got mine. And also.. He asked me out for a date this friday!"
"Oh my god! Congratulations sissy!" Jag slängde mig runt halsen på henne och hon kramade mig tillbaka. "So... Where are you going?"
"I don't know actually. He didn't tell me."
"Well, can't you ask him? We need to go shopping so you have something to wear on the date!"
"Nancy, we have a new wardrobe full of clothes. What else do I need?"
"...True." Jag la huvudet på sned.
(Några dagar senare...  ~ Fredag ~)
Jag granskade mig i spegeln och rättade till slipsen. Jag var propert klädd i min favoritkostym, och om jag fick lov att säga det själv så såg jag rätt snygg ut. Fast okej, håret var väl inte att tala om. Typiskt att man skulle ha en dålig hårdag just den dagen man skulle på dejt! Jag hade tänkt ta Ruby till en tjusig restaurang eftersom jag ville få en chans att bara prata och ha trevligt. Det kändes som att vi behövde ta igen våra förlorade år och bara prata ut, men efter ikväll skulle jag givetvis bjuda ut henne på ännu en dejt. Men då skulle vi göra något kul, till exempel gå på bio eller bowla. Jag kunde bara hoppas på att Ruby hade känslor kvar för mig djupt där inne också. Tänk om mina känslor inte var besvarade? Jag visste ju inte hur hennes liv hade sett ut sedan jag åkte. Hon kanske hade haft någon annan kille och där med glömt bort allt hon någonsin känt för mig? Glömt alla våra minnen? Jag skakade på huvudet för att bli av med tankarna och gick ut i hallen, drog på mig finskorna och tog nycklarna som vilade på hallbyrån. Sedan låste jag dörren bakom mig och gick ner för alla trappor. Bilen stod parkerad nere på gatan så jag tryckte på bilnyckeln, och med ett 'blipp' så var bilen upplåst. Jag hoppade in i förarsätet, la plånboken i handskfacket och startade motorn. Kollade i backspegeln så att inga lekande ungar eller cyklister fanns bakom och backade ut på gatan. Sedan gjorde jag en sväng och körde ut på stora vägen. Jag mumlade adressen tyst för mig själv, allt för att inte ta fel på gatorna, och det tog inte lång tid tills jag hade hittat ut till Hounslow Central. Jag körde runt i villaområdet och stannade utanför ett stort, blått hus med vitmålad balkong & terrass. Runt huset fanns ett svart staket som ramade in trädgården, och i mitten fanns en gång gjord av stenplattor som ledde fram till husets ingång.
Jag klev ur bilen och gick längs med gången tills jag nådde dörren. Sedan tryckte jag på ringklockan och rättade nervöst till frisyren.
Dörren öppnades, men där stod inte flickan jag väntat mig. Nej, där stod en ung kvinna med gyllenbrun hy, mörka ögon och svart hår uppsatt i en knut.
"Hello! Can I help you, sir?", frågade hon med en spansk brytning.
"Uh, hello m-madame! I... I just... Is Ruby home?"
"Oh. Yes! She's getting dressed. Come inside." Hon öppnade dörren på vid gavel så att jag kunde tränga mig förbi henne.
"Thank you, madame."
"You can call me Maggie."
"Liam", hälsade jag och sträckte fram min hand. Hon tog den och skakade den artigt. Sedan gick hon fram till trappan och satte handen vid munnen.
"Ruby! There's a young man waiting for you downstairs!"
"Coming!", hörde jag Ruby ropa tillbaka. Snart därefter kom Ruby, i följd av Nancy, ut i hallen och gick ner för trappen.
"Wow, you... You sparkle", sa jag och tittade beundrande på Ruby's guldiga klänning som var prydd med hundratals paljetter. Hennes naglar var målade i vinrött, vilket matchade stenen på hennes armband, och hela hon såg helt förtjusande ut. "You look wonderful."
"Thank you", log hon generat.
"You do look good, Ruby. Just drop it. You're a girl, you're supposed to wear dresses", mumlade Nancy.
"Hello Nancy", hälsade jag vänligt.
"Hello Liam." Hon log varmt tillbaka.
"Are you ready to go?", frågade jag Ruby och sträckte ut min arm. Hon krokade i sin arm i min och nickade.
"Have fun, darling", viskade Maggie och klappade Ruby på axeln. Sedan försvann vi ut genom dörren och ut till min bil. Jag höll upp bildörren åt henne och lät henne sätta sig. Sedan stängde jag försiktigt och gick runt på andra sidan. Jag var nervös, det var jag, men samtidigt kunde jag inte minnas när jag varit så glad senast. Nu gällde det bara att ställa allt till rätta.

Here you go! Förlåt för att ni fått vänta så, men jag har skrivit om kapitlet hundratals gånger. Det ovan är lite småsaker som liksom måste vara med någonstans i novellen, så varför inte ta det nu liksom? Hope you liked it anyway. I nästa kapitel får vi följa med Ruby & Liam på dejten. Weehåååå!
Som vanligt vill jag tacka er så hemskt mycket för alla überfina kommentarer, söta tweets & mejl, samt för att ni följer mig på bloglovin. Luff y'all! Funderar på att börja med "dagens kommentar" också, som då kommer visas upp här, alltså under kapitlet. Skulle ni vilja det? c:
Kraaam! // Vendela



RSS 2.0