Chapter 32 - More Than A Thousand Words

Previously:
När Thomas först berättade att alla skulle uppträda med sina sånger på vårkonserten så hade jag varit en av dem som skrattade och trodde att han skämtade med oss, men här stod vi nu. Och jag var nästan så glad man kunde bli, det fattades bara en sak. Eller rättare sagt, en person. Liam. Hade Liam varit här och sett mig nu så skulle jag ha exploderat av lycka.

(Fredag morgon...)

"Don't forget to take her out for a walk later", sa jag till Maggie efter att ha böjt mig ner och kliat Pebbles bakom örat. Några timmar innan jag hade vinkat av Liam på flygplatsen hade vi kört hem Pebbles till oss, och hon skulle stanna här tills Liam var hemma igen. Meredith var inte allt för förtjust i tanken på att ha en hund boende hos sig då hon ansåg att Pebbles bara skitade ner, men Maggie som var en riktig djurvän tog på sig jobbet som hundvakt under tiden som jag & Nancy var i skolan.
"Ofcourse not", log Maggie och rättade till sitt förkläde. "Have a nice day, girls."
"You too", sa Nancy och jag i mun på varandra. Sedan slängde vi upp våra väskor över axlarna och klev ut genom dörren. Bussen väntade en bit bort på gatan mittemot, så vi fick skynda oss fram för att inte missa den.

En trettio minuter lång bussresa senare var vi framme vid skolan. Macey, Bianca & Lisa slöt genast upp vid vår sida och påbörjade en djup diskussion om klädsel och shopping inför kommande skolbal som skulle hållas senare i vår. Jag slutade lyssna så fort Bianca hade yttrat ordet 'klänning' och började istället tänka på annat. Mitt humör var väl inte direkt på topp idag, men jag försökte se positivt på saker & ting eftersom det bara var några dagar kvar tills Liam skulle vara hemma igen.
Egentligen borde jag vara glad eftersom det var fredag, solen sken över London och alla jag passerade i korridoren gav mig klappar på axeln och berömde mig efter onsdagens framträdande på vårkonserten. Men som vanligt hade mitt strålande humör försvunnit så fort jag vaknat och klickat mig in på twitter för att återigen få min dagliga dos av hat & skitkommentarer. Jag förstod egentligen inte varför jag fortsatte vara inne på twitter då det var självklart att jag bara skulle såras när jag klickade mig in på appen, men ändå kollade jag mina mentions varje dag. Kanske var det för att jag sökte bekräftelse? Bekräftelse om att jag faktiskt var en störd tjej som inte förtjänade att få leva, och definitivt inte att få umgås med bandmedlemmarna i One Direction. Vissa saker som deras fans skrev till mig hade grävt sig så djupt in i mitt hjärta att jag faktiskt började tro att det de sa var sant.
"Ruby?"
"Huh?" Jag skakade av mig mina tankar och kollade frågande på Macey.
"Go to your locker and get your things, girl. If we don't go to class now we'll be late, and Miss Simpson is a real bitch when it comes to delays."
"Oh, yeah right. Sorry. I was just-..." Jag avslutade inte meningen. Istället ursäktade jag mig och gick bort till mitt skåp och hämtade mitt anteckningsblock och textboken.
När vi började gå mot engelskasalen så fortsatte tjejerna sin diskussion där de tidigare slutat, och återigen föll jag in i egna tankar. Men när jag rättade till böckerna i famnen så kunde jag då och då se att Macey sneglade på min arm som var full med röda och vita streck. Jo, jag hade lovat Liam att sluta skära mig, men hur lätt var det när man bröt ihop mitt i natten och han var så långt borta? Smärtan som skärsåren orsakade fick mig att glömma smärtan i bröstet, och ibland kändes det som min enda utväg.
"Hey guuurl", flinade Nathan och la armen om mig när vi satte oss vid bänken utanför salen. "Nice weather, huh?"
"Yeah." Jag nickade kort med ett snett leende på läpparna. Nathan var en av de få som faktiskt lyckades lysa upp mina dagar i skolan nu när Liam var borta. Redan första dagen hade jag tänkt ringa upp Liam på skype mellan lektionerna men kom snart på att det var natt där han befann sig, så den planen hade helt gått i stöpet. Att inte kunna prata med Liam när han behövdes som mest var ganska surt, men Nathan hade snabbt slutit upp vid min sida och börjat prata på och skämta som vanligt vilket genast fick mig på andra tankar.
"There's this party at Cargo tomorrow night, wanna come? Jamie, Drew and I are going."
"Uhm, I-...", mumlade jag tveksamt.
"You too, girls. Would you like to join us?"
"At Cargo? Hm, sure!" Macey nickade glatt. Självklart skulle hon aldrig tacka nej till att få följa med Nathan någonstans. Jag slår vad om att hon till och med skulle haka på om han så skulle till soptippen.
"Yeah, we're coming", sa Bianca & Lisa i kör, och Nancy utbytte blickar med mig innan jag vände mig mot Nathan igen.
"Okey, we're coming with you."
"Great!" Nathan rufsade till mitt hår och log ett bländande leende.
Miss Simpson kom gåendes i sina höga klackar vilket fick det att eka i korridoren. Nycklarna hon hade i ena handen rasslade, och i famnen bar hon på en stor hög med uppgifter och böcker.
"Goodmorning students", log hon och låste upp dörren. "Such a nice day, isn't it?"


Skoldagen hade som vanligt segat sig fram, men nu hade vi äntligen slutat för dagen och helgen var mer än välkommen. Mitt humör hade bättrats lite, och jag var faktiskt ganska pepp inför morgondagens klubbhäng. Kanske skulle lite festande göra mig gott?
Nancy hade inte synts till sen lektionen slutade, men imorse hade vi kommit överens om att tillsammans ta bussen hem från skolan. Kanske behövde hon bara prata med någon lärare eller leta upp Ricky & Kira för att säga något? Eller så hade hon kanske gått på toa?
Jag ryckte på axlarna för mig själv, rev ut en bit papper ur min skrivbok och klottrade snabbt ner:
"Meet me outside :) // Ru"
för att sedan smussla in lappen i hennes skåp.
Inte tänkte jag stå inne och vänta när vi för en gångs skull hade solen framme? Jag drog upp dragkedjan på min skinnjacka och rättade till väskan på axeln. Sedan gick jag ut genom den stora entrén och tog ett djupt andetag av den friska luften. Vädret var dock inte lika fint som det varit under förmiddagen. Några gråa moln som tydde på regn vilade över skolan, men solen lyste starkt bredvid. Och det var ju fortfarande varmt, och det var väl huvudsaken?
Jag gick ner för grusgången i en långsam takt med händerna i jackfickorna.
"Hey Ru!", ropade en välbekant röst, och jag vände mig om för att snart få se Nathan komma springandes mot mig. "Where's your sister?"
"I don't know, but I guess she's coming", sa jag och ryckte lätt på axlarna.
"Oh, okey." Han nickade. "By the way, I forgot to say that, uhm, you we're truly amazing at the concert. Like, really." Nathan log sitt tandvita leende igen, och jag kunde inte låta bli att rodna åt hans komplimang.
"Well, thank you. You were really good too. You must've been playing the drums since you were a baby or something? Seriously, you were awesome!" Jag såg upp på honom och log brett.
"Thanks." Han bet sig i läppen för att hålla tillbaka ännu ett leende. "So... Do you remember when we first started writing the lyrics to our song? Yeah, uhm, I just happened to read your lyrics and... It was really touching. I chatted with Thomas afterwards and asked him if we could take your lyrics only, but he said that sadly everyone had to write a bit. But just so you know, I wanted us to have your song. You're really good, Ruby." Nathan slängde med huvudet så att luggen la sig till rätta. "Everything you wrote about, I just-... It felt like you were writing about me. I know everyone of those feelings you wrote about, and I-..." Han kliade sig i nacken, och en rödrosig nyans började sprida sig på hans kinder. "I just wanted to tell you that I feel the same for you. You don't need to hide your feelings for me anymore."
Ursäkta? Vad hade han just sagt? Sa han precis det jag tror att han just sa? Min kropp frös till is, och jag kollade chockat på honom när han tog mina händer i sina.
"I really like you, Ruby Jay. Since the first time I laid my eyes on you, your first day here at Sunset Valley High I've been attached to you. You really inspire me, and I envy you. You're not like any other girl in this school, you're just... You. And you're funny and cute, and you don't care about what other people think."
Fel, fel och fel igen. Åh kära gode gud, säg att det här bara är en dröm!? En hemsk mardröm som jag snart lär vakna upp ur?
"I want to be the one who makes you feel special. I want to be the guy who can hold your hand in the corridors and kiss you before leaving to another class. I want to be-..." Nu stod Nathan så nära att hans andedräkt värmde mina kinder. Min blick skiftade mellan hans skumt lila-blå ögon och hans fylliga läppar, och det kändes som att mitt hjärta snart skulle sprängas så hårt som det slog. Hur jag än kämpade så kunde jag inte få ut så mycket som ett ord, och mina ben ville inte röra sig fast att det jag helst ville var att springa iväg och aldrig mer visa mig på skolan.
"- yours", avslutade Nathan och lät sina läppar möta mina. Hans händer släppte taget om mina och for istället upp till min midja, och jag stod som fastfrusen i hans famn. Skulle jag kyssa honom tillbaka eller slå honom i magen och skrika åt honom att lämna mig ifred? Han var ju min vän, men han hade fått allt helt om bakfoten! Visste han inte att jag hade Liam? Hur kunde han ha missat en sådan nyhet då det pratades om vårat förhållande överallt? 
 Efter vad som kändes som en evighet avslutade Nathan kyssen och lät sin ena hand fara upp till mitt ansikte för att smeka min kind. Han hade tydligen missat att jag inte besvarat kyssen utan istället stått här som nån himla staty. Jag försökte undvika att möta Nathan's blick och kollade istället runt på skolgården. Jag kände mig iakttagen, och till min fasa så var jag också det.
För där stod han. För långt bort för att ha hört vår konversation, men tillräckligt nära för att se precis allt som hänt, och jag kunde säga att hans blick sa mer än tusen ord...

Oh boy... Vad kommer nu hända? *.*

Chapter 31 - What I'd Do For You

Previously:
"Aw, haha. And no problem. If you need anything, just call me."
"Okey, bye." Jag & Ruby hoppade ur bilen.
"Bye", sa Eleanor och vinkade lätt innan vi stängde bildörrarna och såg henne köra iväg.
"Let's go inside", sa jag och slängde upp min arm runt Ruby's axlar igen och rufsade till hennes hår med min lediga hand.

(Fyra dagar senare... Onsdag)

Vår mattelärare, Mr.Chetty, hade nu stannat upp utanför aulan och försökte räkna alla elever i klassen, men eftersom alla sprang runt för att prata med elever i andra klasser som också hade samlats här så fick han lite problem.
"Excuse me, but can't you just sit down for a moment? Is that so hard for you monkeys to do?"
Bianca fnissade högt, men när allas uppmärksamhet vändes mot henne så tystnade hon.
"Don't you think that David is hot?", viskade hon i mitt öra.
"Who's David?" Jag kollade frågande på henne, och hon la handen för min mun och sa åt mig att prata lägre eftersom läraren nu tittade på oss.
"Dr.Chetty, you dumb nut."
Jag fann det lite komiskt att det var hon som kallade mig dum. Hennes IQ måste ju vara lika med noll.
Hon knuffade till mig i sidan, och jag himlade med ögonen och synade sedan vår mattelärare uppifrån och ner.
"Not really", sa jag efter att ha vänt mig mot henne igen. Dr.Chetty hade svart hår, bruna ögon och gyllenbrun hy. Han var ganska bredaxlad och såg ut att vara rätt vältränad, och jag kunde absolut inte säga att han såg dålig ut, men jag var verkligen inte typen som drogs till äldre män. Dr.Chetty måste ju vara runt fyrtio.
"Not really?", ekade Bianca. "But look at him!"
"I just did." Jag ryckte på axlarna. "And I'm pretty sure he's married."
"Whatever, he'd leave that bitch in second for me."
Jag lyfte ett ögonbryn. "Really?"
"Yes, he likes me." Hon slängde håret bakom axeln och kollade självsäkert på mig.
"Yeah sure. Like a student. Not girlfriend material? He would get fired?"
"Eh, no? We could keep it a secret? And he do like me! And if you don't believe me, watch me!"
Hon trippade fram till våran mattelärare och började nervöst pilla med sitt hår. "Hey David."
"Uhm, hello Miss Fitzpatrick." Han nickade stelt mot henne.
"David, you can call me Bianca."
"Oookey Bianca. And you can call me Mr.Chetty."
"Sure Da-, oh I mean Mr.Chetty." Bianca log fåraktigt och såg ner på sina händer. Ugh, jag ville inte se på mer. Istället såg jag mig om och letade med blicken efter Ricky & Kira. Inte långt senare hittade jag dem sittandes utanför ett av klassrummen i väntan på att showen skulle börja. Jag sprack upp i ett leende och gick mot dem.
"Hey guuurl", log Ricky och buffade till mig i sidan när jag satt mig ner.
"Hey guys", skrattade jag och buffade tillbaka.
"Did you get tired of hanging with that twat?", flinade Kira och nickade menande mot Bianca.
"Yeah, sort of. She's trying to flirt with Mr.Chetty. Did you know that his name is David? Like oh my god, who the heck tries to find out their teachers names?"
"She does, obviously." Kira skrattade och skakade på huvudet.
"Your sister will be in the show today, huh?", frågade Ricky.
"Yeah. She, Nathan, Macey and Jamie will be singing together. Mr.Wheatley gave them some sort of assignment to write their own songs in small groups."
"Cool." Ricky & Kira nickade.
Mr.Chetty klappade i händerna. "Hey, students! It's time! Go inside and pick a seat."
Alla reste sig upp och klämde sig fram mot dörren.
"But hey! You need to sit with your class. I don't want to see anyone sitting next to someone from another class, because some of you are sorted in different classes because of a reason. Now behave, and enjoy the show!"
"Good luck everyone", sa Thomas och klappade oss på axlarna. "And enjoy your moment on stage." Han försvann ut på scenen, och jag bet mig nervöst i läppen när jag hörde alla applåder och busvisslingar. Det slog mig inte förrän nu att vi skulle uppträda inför hela skolan. Jag, Ruby Jay, skulle sjunga inför hundratals elever... Jag visste inte riktigt hur många vi var på skolan, men jag kunde lugnt konstatera att vi var över sjuhundra.
Först skulle alla elever som skulle uppträda ikväll ut på scenen för att tillsammans sjunga Maroon 5's låt Daylight, och sedan skulle alla tilldelas fem minuter var i rampljuset. Det värsta var att jag, Macey, Nathan & Jamie skulle ut sist.
 Jag försökte skaka av mig nervositeten medan jag lyssnade på Thomas tal, men det gick inget vidare. Alla andra gjorde sig beredda för att gå ut på scenen, men jag stod som fastklistrad i golvet och försökte få ordning på alla känslor och tankar.
"Are you okey?" Nathan masserade min rygg.
"Yeah, I'm j-just a bit n-nervous..."
"I think we all are. But that's good. Being nervous is good." Han tog min hand i sin och drog in mig i ledet. Men när vi stod på plats så höll han fortfarande kvar min hand, vilket fick mig att titta konstigt på våra sammanlänkade händer. Nathan hade varit ovanligt... Intim på senaste tiden, vilket fick mig att ibland ifrågasätta mig själv om han faktiskt visste om att jag hade en pojkvän. Skärp dig, Ruby. Han vill väl bara vara snäll och få dig mindre nervös genom att hålla din hand så du inte känner dig ensam?
Jag skakade på huvudet för mig själv och kollade sedan upp då Thomas ropat att vi skulle in på scenen.
Ledet började röra på sig, och alla joggade in med ett leende på läpparna, och så fort vi kom ut på den stora scenen som jublade publikhavet och klappade i händerna. Inte långt senare släcktes aulan ner, och en strålkastare tändes på eleverna som skulle börja sjunga.

"Here I am waiting, I'll have to leave soon
why am I holdin' on?
We knew this day would come, we knew it all along
how did it come so fast?"

Spotlighten flyttades till ett annat gäng som genast fortsatte på låten.
"This is our last night, but it's late and I'm tryin' not to sleep
'cuz I know, when I wake I will have to slip away..."

Den ensamma spotlighten släcktes, och istället tändes en mängd lampor i olika färger och mönster som lyste runt på scenen och ut över publiken. Alla elever på scenen klämde i för full hals i olika stämmor som vi övat in, och resterande elever och lärare som satt och tittade på började klappa i takt till låten.

"And when the daylight comes I'll have to go
but tonight I'm gonna hold you so close
'cuz in the daylight, we'll be on our own
but tonight I need to hold you so close
Oh whoa, oh whoa, oh whoa-oooah
Oh whoa, oh whoa, oh whoa-oooah"
 
Vi klev alla av scenen med ett stort leende på läpparna. Det var så himla kul! Men jag var fortfarande riktigt nervös inför vårat nummer, för nu när det bara var vi fyra så skulle min röst höras mer. Grupp efter grupp försvann ut på scenen, och alla kom de tillbaka lika glada. Men trots deras kickar och pepptalk så ville nervositeten inte släppa.
"How do you guys feel?", frågade Jamie och kollade på Macey för att sedan flytta blicken till mig & Nathan.
"Great! I wanna go out there right now and kick some ass", skrattade Nathan och drog upp sina brallor som hasat ner lite för långt.
"Good, me too", flinade Jamie och stoppade in handen under mössan för att återigen rätta till sin lugg. Hans grå-gröna ögon glänste av lycka, och man såg på honom att han var hur taggad som helst.
"I'm good, but Ruby seems to be a little nervous." Macey vände sig mot mig. "Are you nervous, honey? Cuz if you are I can take your solo, you know?"
Jag utbytte blickar med Nathan & Jamie, och vände mig sedan mot Macey. "No, I'm okey."

"And the last ones up today! Please welcome; Nathan, Jamie, Macey and Ruby!"
"Let's go!" Nathan gav oss alla en klapp på ryggen innan vi sprang upp på scenen och möttes av applåder, busvisslingar och folk som tjoade. Nathan gick raka vägen bort till trummorna, i följd av Macey som satte på keyboardet. Jamie hade med sig sin egen bas hit som han nu vände rätt, och jag skulle låna en av skolans gitarrer då jag inte riktigt kände för att ta med min egen till skolan.
Jag hängde bandet över axeln och gick sedan fram på scenen så jag jag hade ungefär lika långt till kanten som Jamie hade.
"Let's do this", viskade han med ett leende på läpparna och fixade till mikrofonen framför sig. Jag kom på att jag kanske också borde fixa min och sänkte den en aning då personen som använt den innan måste varit väldigt lång.
"Hi guys. For you who don't know, my name is Jamie. And this is my friends; Ruby, Macey and Nathan." Jamie pekade på var och en av oss. "And we're going to sing a song called What I'd Do For You. Here it goes!:"
Jag hade aldrig sett Jamie så självsäker, nu när han presenterade oss verkade han liksom så... Hemma på scenen.
 
"Sometimes I wonder
if you knew
That if I got the chance to
I'd take a bullet for you

Cuz when you smile
my world turns upside down
And when you laugh
my heart goes all around"

Jag rätade på mig och började spela hårdare på gitarren medan Jamie sjöng bryggan för att sedan stämma in i sången.
 
"If the world was about to perish of cold
I'd give you my heart on fire to hold
And if you were lost in nowhere
I'd search every day, every night to be there
If a train was coming right through ya
Baby don't be scared, I'd move ya
And that is
What I'd do for you...
Ohh"

Jag log för mig själv när publiken började jubla och Jamie påbörjade andra versen med Nathan som back-up. Aldrig hade jag trott att det här skulle gå så bra! När Thomas först berättade att alla skulle uppträda med sina sånger på vårkonserten så hade jag varit en av dem som skrattade och trodde att han skämtade med oss, men här stod vi nu. Och jag var nästan så glad man kunde bli, det fattades bara en sak. Eller rättare sagt, en person. Liam. Hade Liam varit här och sett mig nu så skulle jag ha exploderat av lycka.

Whoopdiedoop. Tänka sig att vi redan hunnit igenom över trettio kapitel av denna story? Helt galet hur snabbt tiden flyger förbi! Känns som att jag nyss började på D.Y.R, och nu väntar det stora dramat precis bakom hörnet. Jeeez, prepare your hearts guurlz! ;*

Chapter 30 - Going to L.A

Previously:
"Liam, I want you", viskade hon, och så snart de orden var sagda färgades hennes kinder röda. Jag log mot henne och mötte sedan hennes läppar i ännu en kyss. Inte långt senare låg mina byxor slängda på golvet, och jag sjönk återigen ner ovanpå Ruby, noggrann med att lägga tyngden på mina armbågar. Mina läppar vandrade längs med hennes nyckelben, och hon började andas djupare.
"L-Liam", stammade hon, och efter att ha hört desperationen i hennes röst så drog jag täcket tätare omkring oss, och vi var redo att åka till paradiset. 

"Goodmorning love", hälsade Liam och satte ner en bricka med två tekoppar på sängen. "How do you feel?"
"Good, I think", sa jag och flinade mot honom samtidigt som jag sträckte på mig.
"Good." Liam nickade. "I made you some tea."
"Did you-", jag han inte ens avsluta meningen innan Liam avbröt mig.
"Yes, one lump of sugar and a little bit of milk. Just like you want it."
"Aw, thank you." Jag lutade mig fram och kysste honom. Sedan tog jag tekoppen och satte ner den i famnen. Mina lår kände av värmen trots täcket, och jag njöt av de varma ilningarna som gick från händerna och ut i kroppen. Te var absolut den bästa starten på dagen, och idag passade det extra bra eftersom mina muskler kändes lite utnötta men tack vare värmen slappnade av.
"Do you have everything you need before going? Or do we need to go shopping?"
"I think I have everything. And if I don't I can buy it when we're there." Han tog en sipp av sitt te. "Is there anything you wish from there?"
"Where?" Jag kollade förvirrat på honom.
"From L.A you silly", skrattade han och slog mig lätt på armen.
"You don't need to buy me anything", sa jag generat och knuffade till honom lite lätt i sidan.
"Okey, it'll be a surprise then."
Madrassen formades efter Harry's tyngd när han kröp upp i sängen. Jag kunde känna hans lockar kittla mig i ansiktet innan jag försiktigt öppnade ögonen och möttes av hans gröna.
"Goodmorning, sunshine." Hans läppar formade ett snett leende, och smilgropar trädde fram på var sida av hans mungipor.
"Goodmorning", mumlade jag och log trött. Sedan lät jag min blick glida nerför hans kropp, och jag upptäckte snart att han redan var påklädd. "For how long have you been up? I didn't know you were a morning person?"
"Well, I'm not", skrattade han. "I just went up to pack my bags, take a shower and stuff so I can spend my day with you."
"Oh." Jag lyfte på ögonbrynen men sprack sedan upp i ett litet leende.
"Are you hungry?"
"Yes, a little."
"But, uhm, I don't have any food left since I'm going away for a week and I don't want things to rotten in my fridge. But, eh, would you like to go out instead? And eat breakfast at a café?"
"Yeah, I'd love to." Jag satte mig upp i sängen och drog handen genom mitt lockiga hår.
"Okey, I'll give you... Fifteen minutes to get ready."
"Better get going then." Jag hoppade ur sängen och plockade ihop mina grejer. Dum som jag var så hade jag inte tagit med en extra tröja att ha på mig idag, så jag skulle få gå i samma kläder som igår. Men nåväl.
"What are you thinking about?" Harry hade satt sig med benen i kors och la vikten på händerna bakom sig. Han tittade nyfiket på mig, och jag skakade lätt på huvudet.
"No, nothing."
"Oh really?"
Jag kunde i ögonvrån se hur han flinade när jag rotade runt i min väska efter hårborsten.
"You don't have to ask, you can take one of my shirts if you want to."
Jag tittade upp på honom igen och log. "Thanks."
Han hoppade upp på fötterna och drog in mig i en kram.
"I need to get ready. You only gave me fifteen minutes, and I'm a girl so I really need those."
"But what if I give you another five minutes?", skrockade han.
"I wouldn't mind." Jag log snett och lät sedan mina läppar möta hans i en kyss. 

"I'm going to miss you", sa Harry och tog min hand över bordet. Hans tumme smekte min handrygg, och jag log varmt mot honom bakom min kaffekopp.
"I'm going to miss you too. But you will only be gone for a week, so we'll meet soon again."
"Yes we will." Han log brett. "Are you ready to go?"
Jag drack upp det sista av kaffet och ställde sedan ner den på brickan med en nickning.
"Let's go then." Han reste sig upp och la armen om min midja.
När vi kom ut i den friska luften fick jag blinka ett antal gånger för att få ögonen att vänja sig vid solljuset. Återigen hade vi fint väder i London, och våren kändes inte långt borta. Harry fiskade upp sina solbrillor ur fickan och tog på sig dem. Sedan log han ett skinande leende mot mig och tog min hand. 

Solen höll på att gå ner när vi parkerade Harry's stora Range Rover på Heathrow's parkering. Jag förvånades över hur stor flygplatsen var då jag inte hade varit här sedan jag, mamma, pappa & Ruby åkte till Spanien, vilket var flera år sen. Parkeringen var nästan fullproppad med bilar, och här och var åkte stora bussar med numrena på de olika terminalerna förbi.
Harry lyfte ur sin stora resväska ur bagaget och hängde sedan sin sportbag över axeln. Efter att ha låst bilen greppade hans lediga hand min, och jag flätade samman våra fingrar. Harry's väska klapprade mot asfalten, och när vi var nära ingången möttes vi av hundratals blickar, och en stor klunga paparazzis kom springandes mot oss.
"Pretend like you don't see them, look down or just smile", viskade Harry i mitt öra och klämde min hand lite. Jag nickade och följde hans exempel medan vi tryckte oss förbi människor med stora kameror, mikrofoner och anteckningsblock. Ett fåtal gånger var jag nära på att snubbla eftersom jag bländades av blixtrarna, men jag försökte haka på Harry's tempo så gott det gick. Lite längre bort skymtade jag Niall och Zayn, vilket fick mig att slappna av lite då jag förstod att vi inte var de enda som hade blivit jagade av galna människor som krävde bekräftelse på alla rykten som spreds från höger till vänster.
"Hello Nancy", hälsade Zayn och gav mig en enarmad kram. Niall stod kvar med händerna i byxfickorna men nickade glatt. "Ello." 
"Hey", sa jag och log mot dem båda.
"Where's Louis?", frågade Harry och parkerade sin resväska framför sig och satte ner sportbagen bredvid. Sedan  ställde han sig bakom mig och slingrade armarna runt min midja och lät sin haka vila på min axel.
"Over there, with Eleanor", sa Niall och nickade åt höger. 
Både jag & Harry vred på våra huvuden, och mycket riktigt stod Louis en bit bort och kramade om en tjej med långt, brunt och lockigt hår. Hon sa något med ett leende på läpparna vilket fick Louis att börja skratta, och snart böjde han sig fram och kysste henne.
Jag lät blicken falla tillbaka på Zayn & Niall igen. "And where's Liam and Ruby?"
"They're coming", sa Zayn och fifflade med sin mobil som han hade fiskat upp ur fickan.
Jag nickade tyst. "Where's your girlfriend?" Jag hade ett vagt minne av att han någon gång nämnt något om en tjej vid namn Penny, eller i alla fall nåt i den stilen.
"Oh, she's in Dublin. With her band, Little Mix. They're having a concert there tonight."
"Oh, yeah right!"
Zayn nickade glatt och knappade in något på mobilen igen.
"And what about you, Niall?" Jag la mina händer ovanpå Harry's och vred på huvudet åt Niall som stod och svepte med blicken över alla människor på flygplatsen.
"Huh?" Han vände sig frågandes mot mig.
"Do you have a girlfriend?"
"N-no, no I'm single." Han bet sig i läppen och kollade ner i golvet.
"Oh, okey. Are you seeing someone, or?"
"No, I just-... I just haven't found the right one yet."
"Okey. It's good to wait for what you deserve." Jag log mot honom. "Do you have a type?"
"Not really. I want a girl who's funny, and that's all."
"Well that won't be too hard to find. I'll call you if I find her", skämtade jag, och Niall började skratta.
"Hello mates", hördes en välbekant röst säga. Jag vände mig om och såg Liam & Ruby lägga ifrån sig hans väskor. Dem båda såg ganska trötta ut, och deras ögon var rödkantade. Men jag struntade i att påpeka det, för jag visste att både Ruby & Liam hade svårt för att säga hejdå.
"Hello", log Zayn, och Niall nickade mot dem.
"Hi Leeyum", sa Harry och log brett. Sedan vände han sig mot Zayn. "Can you go and tell Louis to walk his ass over here? We need to go and check in our luggage."
"Sure." Zayn nickade och började gå mot Louis och Eleanor.
Jag vände mig om i Harry's famn och såg upp på honom. "So you have to go soon?" Jag putade med underläppen.
"Yeah", sa han och såg sorgset på mig samtidigt som han smekte min kind. Jag försökte hålla undan tårarna som ville tränga fram i ögonvrån och sög på min underläpp.
"But as you said, we will meet again soon. And then I won't go anywhere." Han log. "And we can talk on skype tomorrow night if you want to?"
Jag nickade tyst och log mot honom. "I love you, Harry."
"I love you too, Nancy Jay." Han kysste mig passionerat, och jag ville inte att han skulle gå, men efter ett tag var han tvungen att sära på oss. Jag kollade över hans axel och såg att Liam & Ruby stod och snyftade i varandras armar.
"Take care of my bestie. I think he'll need a hug", sa jag och log snett mot Harry.
"I will", sa han och flinade.
"Guys, we need to go now." Zayn kollade besvärat på sitt armbandsur och sedan bort mot incheckningen.
"I'll miss you." Harry kramade om mig och gav mig en sista kindpuss innan han tog upp sin väska från golvet, slängde den över axeln och fällde upp handtaget på resväskan.
"Miss you", viskade jag och kollade på när han och de andra killarna rullade iväg sina väskor mot incheckningen. Harry vände sig om en snabbis och skickade iväg en slängkyss, och jag låtsades fånga den och placera den på kinden med ett leende. Han log brett, vinkade, och vände sig sedan om igen för att prata med kvinnan bakom disken.
"Are you okey?" Jag gick fram till min snyftande tvillingsyster och la armarna om henne. Hon nickade mot mitt bröst och placerade sina armar runt min midja.
"Wanna go home?"
"Yes." Hon försökte torka tårarna och log sedan blekt mot mig.
"Come on, let's go." Jag släppte henne och la min arm runt hennes axlar. Sedan letade vi oss tillsammans ut från flygplatsen den vägen vi kommit.
När vi kom ut var vi nära på att gå in i Eleanor som stod och höll på med mobilen. Hon kollade upp på oss och sprack sedan upp i ett litet leende. "Oh hi! We didn't really get any time to talk in there, but anyways. I'm Eleanor." Hon sträckte fram sin hand mot oss, och både jag & Ruby skakade den.
"I'm Nancy, and this is my sister, Ruby."
"Liam's and Harry's girlfriends, I suppose?"
"Yeah. And you're Louis'?"
"Yes, that's right. Oh and by the way, do you have a car, or...?" Hon stoppade ner mobilen i sin väska och log mot oss.
"No, we're taking the bus home."
"But I can drive you? If you want to, I mean."
Jag kollade på Ruby, och sedan på Eleanor igen. "Yeah, sure. We'd love to."
"Great! My car is over there", sa hon och pekade över parkeringen.
 
"It was really nice talking to you. I hope we'll meet again soon!" Eleanor stannade bilen utanför vårat hus.
"Yeah, I do too. And thanks for the ride!" Jag log brett.
"Yeah, thank you. It was really nice to finally meet you. Louis is always talking about you when we meet", flinade Ruby.
"Aw, haha. And no problem. If you need anything, just call me."
"Okey, bye." Jag & Ruby hoppade ur bilen.
"Bye", sa Eleanor och vinkade lätt innan vi stängde bildörrarna och såg henne köra iväg.
"Let's go inside", sa jag och slängde upp min arm runt Ruby's axlar igen och rufsade till hennes hår med min lediga hand.

Here you go, babies! Xx

Chapter 29 - Shut The Door, Turn The Light Off

Previously:
"Thank you." Jag reste mig upp och klev ut ur båset för att slänga det i papperskorgen. Sedan snappade jag åt mig några pappershanddukar och gick tillbaka till Ruby igen. Hon kollade stumt på när jag lindade in hennes blodiga arm i papper och sa inte emot när jag drog i hennes friska arm för att få henne upp på fötter.
När vi kom ut från tjejtoan så kollade Macey och hennes gäng på oss med frågande blickar som vandrade mellan mig, Ruby och hennes skadade arm.
"Go to class and tell Mr.Buckeridge that we'll be there soon", sa jag bestämt och drog sedan med mig Ruby upp för trappan för att leta reda på vår skolsyster. Det här skulle bli en lååång dag...

Veckan hade sniglat sig fram, men nu var det äntligen fredag och skolan var slut för dagen. Vanligtvis var jag jättepepp på fredagar eftersom det betydde att jag skulle få slippa undan skolan i två hela dagar och istället få umgås med Liam. Men imorgon kväll skulle Liam sitta på ett plan till L.A, och det var ju nästan så långt bort man kunde komma härifrån.
"Are you going to Liam's?" Nancy slöt upp vid min sida och log glatt mot mig.
"Yup." Jag rättade till axelremmen på väskan och kisade mot henne. Idag stod solen högt på himlen, och inte ett grått moln syntes till. Men skönt var väl det. Jag var trött på allt snöblask och alla hala isfläckar, så våren var mer än välkommen. "Are you sad? A-about them going to L.A, I mean?"
"A little, yes", erkände Nancy. "But it's just for a week. They'll be back sooner than we know it."
Jag nickade långsamt.
"Come on, let's go!" Nancy drog med mig till bussen, och så fort vi hade stämplat våra kort så slog vi oss ner på en fyraplats och la upp fötterna på sätena mitt emot.
"How's Pebbles, by the way?"
"Good." Jag ryckte på axlarna. "But she's growing fast."
"Yeah, I believe so", skrattade Nancy. "I'd like to have a dog too. Or maybe a cat."
 "So your kittycat-Harry isn't enough?"
"No, Harry is a cupcake, and there's a huge difference between cupcakes and cats."
Jag flinade åt henne och vred sedan på huvudet för att kolla ut genom fönstret.
 
"I'm home!", ropade jag skämtsamt när jag klev innanför dörren till Liam's lägenhet. Pebbles kom mot mig i rusande fart, skällde glatt och viftade på svansen i en hälsning.
"Hey Pebb!" Jag böjde mig ner och lyfte upp henne i famnen, och snart därefter så hördes fotsteg komma mot mig.
"Hello!" Liam gav mig en enarmad kram, för att inte mosa Pebbles, och pussade mig på kinden. "Come inside. I'm packing my bags right now. Are you hungry?"
"Only a little. I had lunch at school a few hours ago." Jag släppte ner Pebbles på golvet igen. "Oh, and by the way! I got you something..." Jag sparkade av mig skorna och rotade upp ett litet paket ur min väska och räckte fram det till Liam.
"Thanks." Han log brett och gav mig en snabb kyss. "Can I open it now?"
"Well ofcourse!"
Han nickade ivrigt och rev upp pappret. Sedan öppnade han den lilla asken och fiskade upp armbandet.
"It's so beautiful", mumlade han och inspekterade det flätade läderarmbandet.
"It says forever", påpekade jag, trots att jag var ganska säker på att han redan lagt märke till det. "Just like the necklace you gave me."
"I love it! Thanks." Han sträckte ut sina armar för att fånga in mig i en kram. Sedan möttes våra läppar i en kyss.
Min resväska var äntligen färdigpackad, så jag och Ruby skulle kunna ta en lång och skön sovmorgon utan något som helst att oroa oss över. Under eftermiddagen hade vi inte bara hunnit med att packa, utan också tagit en promenad med Pebbles, käkat kinamat och nu börjat titta på en film.
Ruby tog tag i min arm och drog sig in under den så hennes huvud hamnade på min axel. "Hey." Ett litet leende spred sig på hennes läppar, vilket fick mig till att börja le också. "Hi." Jag böjde ner huvudet för att smaka på hennes läppar, och hennes hand for upp till min nacke och började pilla med mitt hår. En ilning av välbehag strömmade genom min kropp, och jag kunde se att Ruby kände det också. Jag lät henne klättra upp i mitt knä, och efter ett tag blev kyssarna allt häftigare och andningen allt snabbare. Plötsligt backade Ruby undan och reste sig upp, och för några sekunder trodde jag att jag gått för långt. Men snart sträckte hon ut sin hand med ett slugt leende på läpparna, och jag var snabbt uppe på fötter jag också. Fast istället för att ta hennes hand så lyfte jag upp henne i min famn och bar in henne till sovrummet.
 

Jag släppte försiktigt ner henne på golvet, och hon drog försiktigt i den nedre kanten av min t-shirt som i en gest att jag skulle ta av den. Efter att ha satt händerna i sidorna och dragit den över huvudet så lät jag den falla till golvet. Ruby's händer rörde sig över min bröstkorg, och mina händer skopade hennes kinder och fick henne att se upp på mig. Min blick vandrade mellan hennes ögon och läppar, och snart var hennes ansikte bara någon centimeter ifrån mitt.
Hon pressade sina läppar mot mina, och snart lyfte jag upp henne i min famn igen men för att denna gång placera henne på sängen. Jag drog upp hennes stickade tröja och lät min hand smeka hennes varma mage, och inte långt senare tog hon av sig den och lät den flyga ner på golvet bredvid min t-shirt. Jag tog hennes vänstra hand och förde den till min mun för att kyssa hennes fingertoppar. Sedan fortsatte jag ner för handryggen och vidare till handleden. Ruby kollade kärleksfullt på, men plötsligt fick hon något i blicken och försökte dra ifrån sig handen och täcka armen med sin högra.
"What is it, love?" Jag kollade oroligt på henne och satte mig upp. "Di-did I do something w-wrong?"
"No, uhm. It's nothing, I just-..."
"Wait... Let me-...", mumlade jag och tog försiktigt hennes hand i min. När jag vred på hennes arm så fanns där det jag just hade inbillat mig att jag såg. Röda strimmor och vita ärr glänste i ljuset från bordslampan, prydde armen ända upp till armvecket. Jag kollade skärrat på dem och försökte sedan fånga upp Ruby's blick men hon kollade bort. "Why d-didn't you tell me about this?"
Hon bet sig hårt i underläppen och slöt ögonen, och min hand fördes till hennes kind. Jag ville inte se min ängel gråta, och jag ville absolut inte se henne skadad. Min tumme torkade bort tårarna som letade sig ner för hennes kinder och min lediga hand tog tag i hennes midja och drog henne försiktigt mot mig. När hon satt i mitt knä lät jag mina armar slingra sig runt hennes kropp och vagga henne fram och tillbaka. "You know that you can tell me  everything, right? I will always be here for you and listen to what you have to say. I care about you, more than anything or anyone, because I love you. I love you, and I love your flaws and imperfections. And I don't care about what other people say, like who I should date or not, because the only thing that really matters to me is you. My life is nothing without you, we've already proved that. But this things-." Jag lyfte upp hennes arm och strök försiktigt över ärren med tummen. "- they make me think that I'm going to lose you. And I don't want to see that happen. I won't let it happen. I don't know for how long this has been going on, but please... Do me a favour and stop. If not for you, then for me. For you sister, family, friends and other loved ones. Please..." Jag pressade lätt mina läppar mot hennes ärr och pussade henne sedan lite högre upp på armen. Följde ärren som i en stege, ville pricka dem alla och visa hur mycket jag faktiskt brydde mig. Med fjäderlätta fingertoppar smekte jag henne över armen, rädd att hennes hud skulle spricka då jag aldrig hade sett något så illa innan.
Visst, många av våra fans skadade sig själva, men de hade aldrig kommit så långt.
"I'm sorry", snyftade Ruby och begravde sitt ansikte mot mitt bröst.
"Don't be... You have nothing to be sorry about. Just promise me to stop and talk to me when you feel down, okey?"
Hon nickade och placerade sina händer runt min nacke. "I'm so lucky to have someone like you. I hope you do know how much you mean to me and how much I appreciate everything you do for me. I love you, Liam."
"I love you too." Jag gnuggade hennes näsa mot min i en eskimopuss vilket fick henne att börja fnittra. Hon föll sedan tillbaka ner på madrassen, och såg till att dra med mig i fallet. Min vänstra arm vilade under hennes axlar, och min lediga hand rörde sig upp och ner för hennes mage eftersom det var just det stället hon gillade att bli smekt på mest. Hon hade sedan länge också klurat ut min svaga punkt, - nackkyssar, och de var hon inte snåla med.
Hennes hand for upp till min nacke för att dra mitt ansikte närmare hennes, vilket fick mig att försvinna ur mitt dagdrömmande, och snart var våra läppar sammanlänkade som i ett pussel.
Tumblr_mc155qhvuu1qjuevro1_500_large
Jag hade aldrig kännt mig så nära Ruby som jag gjorde nu. Allt kändes så himla perfekt, men det kved till i mig när jag tänkte på att jag skulle åka iväg imorgon och lämna henne ensam i en hel vecka. Vem visste vad hon kunde hitta på då?
Hennes händer gled ner för min bröstkorg och fortsatte ner till mitt bälte. Hon började försiktigt knäppa upp det, och jag mötte allvarligt hennes blick. "Are you sure about this?"
"Liam, I want you", viskade hon, och så snart de orden var sagda färgades hennes kinder röda. Jag log mot henne och mötte sedan hennes läppar i ännu en kyss. Inte långt senare låg mina byxor slängda på golvet, och jag sjönk återigen ner ovanpå Ruby, noggrann med att lägga tyngden på mina armbågar. Mina läppar vandrade längs med hennes nyckelben, och hon började andas djupare.
"L-Liam", stammade hon, och efter att ha hört desperationen i hennes röst så drog jag täcket tätare omkring oss, och vi var redo att åka till paradiset.

Yay or nay? (;
Imorgon tar jag tåget till min syster och stannar där till söndag, men jag har fixat två tidsinställda kapitel som lär komma upp när jag är borta. Kommer inte kunna svara på era kommentarer förrän jag är hemma igen, men jag kan ju alltid läsa i mobilen hihi. Ni får ha en toppen-fortsättning på erat sportlov, och för er som har skola så säger jag bara; kämpa på, för snart är det helg!
Puss&Kram!

Chapter 28 - The Wrong Direction

Previously:
Jag log mot henne och lät sedan blicken följa efter henne när hon försvann ut ur vardagsrummet. Harry pussade mig på pannan för att få min uppmärksamhet, och när jag vände mig mot honom så log han brett så att hans smilgropar syntes klart och tydligt. Jag flyttade upp lite i soffan så att mitt ansikte kom närmare hans, sedan möttes våra läppar.
Det var i såna här stunder jag mådde som bäst. De stunder när jag fick umgås med min kära tvillingsyster, min bästa vän och världens bästa pojkvän... Ingen i hela vida världen fick mig att må så bra som dem.

 
(1 vecka senare...)
Alarmet tjöt i mina öron, och jag suckade djupt och vred mig i sängen. Hade jag tur så drömde jag bara och skulle inte behöva gå upp riktigt än. Men det irriterande ljudet fortsatte, och snart letade sig min hand bort till nattduksbordet och bankade på klockan. Jag suckade återigen och drog täcket tätare omkring mig. Förra veckan hade varit rena helvetet, och nu väntade ännu en. På lördag kväll skulle Liam och hans bandmedlemmar hoppa på ett flygplan till L.A för att sedan vara borta i mer än en vecka. Hur skulle jag överleva så länge utan honom?
Jag sökte efter mobilen i mörkret, låste upp den och klickade mig in på twitter. Ena delen av min hjärna sa åt mig att jag inte borde, men hur kunde jag låta bli när alla elaka tweets, dumma trender, hot och länkar till intervjuer där Liam fått försvara mig var det enda som under en veckas tid cirkulerat i mina tankar.
Jag skummade igenom mina mentions, och alla tweets fick mig att vilja kräkas. När jag för en gångs skull verkligen mådde bra igen så skulle alla plötsligt förstöra för mig. Fast ordet förstöra var inte nog. Jag vet inte hur många tweets jag hade fått om att de hoppades på att jag skulle bli överkörd, att jag skulle bli kidnappad, mördad eller att jag skulle insé hur oälskad jag var och hoppa framför tåget.
Jag knep ihop ögonen för att hålla tillbaka tårarna som ville tränga fram när jag scrollade igenom de små meddelandena från personer som aldrig ens träffat mig men som ville precis samma sak. Att jag skulle försvinna från denna jord och lämna deras Liam ifred. Jag var troligen den som känt Liam längst av oss alla, men ändå så var han bestämt deras. Jag hade många gånger känt för att bita tillbaka med att man inte kan äga en person, men samtidigt visste jag att det hela bara skulle bli ännu värre om jag svarade på deras tweets. Liam hade dessutom sagt att det var bättre om jag struntade i dem, men det var ju lättare sagt än gjort. Att ha folk som ständigt rotade i ens privatliv och paparazzis efter sig var en sak. Men att ha alla deras fans emot sig gjorde allt bara hundra gånger värre. Det var mycket jobbigare att ha människor runt sin egen ålder som tittade snett på en och snackade skit än att höra äldre kvinnor ställa idiotiska frågor om mig i killarnas intervjuer.
Visst, det hade varit jobbigt innan också, men det var just nu på senaste tiden som allt började gå neråt eftersom rykten om mitt förhållande också spridit sig till min skola där jag var tvungen att hållas varje dag.
Men en sak förstod jag inte, för cirka tre veckor sedan gick Nancy & Harry ut med deras förhållande, men Nancy verkade inte ha fått något hat alls? Hon var alltid på strålande humör, och ingen verkade kolla snett på henne eller ens prata bakom ryggen. Och om de gjorde det så sa de i alla fall inget dåligt. Men å andra sidan så borde jag förstå varför. Nancy var söt, charmig och alldeles oskyldig, och jag var väl raka motsatsen.
Jag hade många gånger fått höra att Nancy var bättre än mig på alla sätt och vis, och jag hade även känt det själv. Men jag brydde mig inte om det var till exempel en lärare som sa att jag borde vara mer som henne, men när alla på skolan jämförde mig med min tvillingsyster så blev det ibland bara för mycket. 
"Ruby? Are you up?" Maggie knackade hårt på dörren.
"Mmh", mumlade jag till svar och la ifrån mig mobilen.
"I don't believe you. I give you three seconds, and if I don't see you turn the light on I'm coming in."
Jag drog av mig täcket och slängde benen över sängkanten. Det kalla golvet fick det att gå rysningar genom min redan skakiga kropp. Jag hasade bort till dörren och tände taklampan, och jag kunde höra Maggie mumla något glatt och belåtet för sig själv innan hon gick iväg för att knacka på hos Nancy.
Ljuset fick mig att kisa, och jag letade mig fram till skrivbordet och slog mig ner i stolen. Efter en kort granskning i spegeln så rotade jag fram mitt vardagliga smink som vilade i skrivbordslådan. Mina ögon var omringade av intorkad och utsmetad mascara från gårdagen, och mina kinder pryddes av svarta ränder. Jag försökte sluta tänka på vad jag just hade läst om mig själv för att få tårarna att sluta rinna, sedan drog jag åt mig tjocktröjan jag hade haft på mig igår och strök den över kinderna så att ränderna försvann.
"Get yourself together, Ruby", mumlade jag för mig själv när min skakiga hand försökte bättra på med ett nytt lager mascara.
Min mobil plingade till, men jag vågade inte titta ner på skärmen. Rädd att det skulle vara ännu en dum tweet eftersom jag inte hade loggat ut från appen. Istället fokuserade jag på min spegelbild och försökte göra allt för att se någorlunda okej ut. Inte långt senare började min ringsignal spelas, och en bild på mig & Liam fyllde skärmen. Jag hade väl inte dissat honom?
Jag klickade på grön lur och förde mobilen till örat. "Hello?"
"Hi sweetheart. Am I interrupting?"
"N-no. Ofcourse not." Jag bet mig hårt i läppen och hoppades för allt i världen att han inte skulle höra att något var fel.
"What are you up to?"
Pjuh. "Just getting ready for school. Doing my makeup..."
"Why? You're pretty. You don't need makeup?"
"Aw." Jag log för mig själv, men leendet försvann så fort jag hade mött min egen spegelbild igen.
Jag gäspade stort och slog mig ner vid köksbordet.
"Goodmorning Nancy", hälsade Meredith och kikade som vanligt upp från sin tidning för att möta mina ögon.
"Goodmorning", log jag tillbaka och sträckte mig efter korgen som var fylld med färskt bröd. Mitt emot mig satt Ruby och rörde runt i sin skål med yoghurt med en sked. Hennes smink såg hastigt påkletat ut, och hennes hår var uppsatt i en slarvig knut som i ett bevis på en dålig hårdag.
"Are you okey?", frågade jag försiktigt och mötte hennes rödkantade ögon i några sekunder. Hon nickade kort och försökte sig på ett leende, men som snart vred sig i en skev grimas.
"You sure?" Man såg på henne att något var fel. Det hade jag lagt märke till under större delen av förra veckan också, men hon ville aldrig prata om det.
"Yes, I'm fine."

"Come on", sa jag och stannade upp för att vänta på Ruby som gick några meter bakom med långsamma steg. Det var som om hon inte riktigt brydde sig om vi skulle komma för sent, och hon verkade frånvarande. Som om hon hade försvunnit in i sig själv. Hela bussresan hade hon suttit med sina hörlurar på, vilket betydde att hon ville undvika konversationer, och hela hon var alldeles... Stel? Det var som att hon försökte gå tillbaka till att bli som gamla Ruby. Den där instängda, kalla och okänsliga tjejen hon hade blivit när Liam försvann. Men nu hade hon ju honom, så varför var hon så nere? Jag skakade på huvudet för mig själv och sträckte ut min hand mot henne, och till min lättnad så tog hon den.
När vi gick på grusgången som ledde till skolans portar så la jag märke till att blickar som vändes mot oss. Det kändes lite som första skoldagen, då alla hade glott på oss som utomjordingar, men nu fanns det två typer av blickar. De som kollade beundrande på oss och de som granskade oss med avsmak. Kanske var det just Liam som var orsaken till att hon var ledsen? Inte just han, personligen, men fansen. Jag själv hade slutat använda sociala appar sedan jag & Harry gick ut med vårat förhållande, allt för att slippa ta emot taskiga kommentarer utan istället bara möta haters face to face. Det kunde göra ont det också, men det kändes bättre så än att läsa grejer på internet som jag visste att jag inte förtjänade egentligen. Men huruvida Ruby handlade med såna saker visste jag inte. Kanske hängde hon mycket på twitter? Harry hade sagt att jag borde hålla mig undan från det, om något, i alla fall nu i början. Det var där deras fans hängde mest, och det hände ofta att människor försökte trycka ner varandra via sajten.
Och var det inte fansen som tyngde henne så var det kanske intervjuerna? Jag kollade inte så mycket på de heller, men jag hade sett någon där killarna desperat försökte byta ämne då allt för en stund kretsat kring Ruby's privatliv och ex-pojkvänner. Det hände att jag sett skvaller-inslag om mig också, men jag hade svårt för att ta åt mig. Kanske var det för att de inte hade så mycket att gå på? Det gick inte att hitta bilder på mig och någon annan kille på nätet eftersom jag aldrig hade haft någon innan Harry, om man inte räknade med den där killen jag var ihop med på dagis... Men den typen av ihop var ju långt ifrån samma sak från hur man var ihop idag. Vad gällde Ruby så fanns det ju dock ett fåtal bilder på hennes ex, men de flesta av hennes relationer hade sällan hållit så länge att de kunde räknas som riktiga förhållanden. Men bara för att det fanns bilder på killarna så var det ju ingen anledning till att börja hacka på Ruby? Var det liksom en oskriven regel att man bara fick dejta en enda kille i hela världen, och om man sedan gjorde slut aldrig dejta någon igen för att då var man plötsligt inte värd personen? Borde de inte sitta och skälla ut Liam också då för att ha dejtat andra tjejer? 
Jag hade spekulerat kring det där ganska mycket på senaste tiden. I kändisvärlden var det mest kvinnorna man grävde upp fakta om föregående relationer, medan vad gällde männen så var det; "åh, har du skaffat tjej? Nejmen grattis!". Typ som om de försökte få oss kvinnor att framstå som horor, och männen som gudagåvor. Men tyvärr fanns det inget man kunde göra åt saken. Världen var grym, och människor patetiska helt enkelt. 
 
"I'm just going to the toilet", ursäktade sig Ruby.
"Oh, okey. Do you want me to follow?" Jag hoppades innerligt att hon skulle svara ja eftersom att Macey, Bianca & Lisa var påväg åt vårt håll, och jag tyckte fortfarande lika illa om Macey & Bianca som jag alltid gjort.
"No, you don't have to. I'll be right back." Hon släppte min hand och försvann sedan iväg bort mot tjejtoan.
"Hello", hälsade Macey och granskade mig uppifrån och ner som hon gjorde varje skoldag. "Cute outfit."
Blicken hon gav mig fick det inte alls att låta som en komplimang, så jag visste inte vad jag skulle svara utan nickade bara försiktigt till svar. 
"Where did Ruby go?"
"To the toile-", jag blev avbruten.
"Let's go there and wait for her then." Hon började gå mot tjejtoan med sina två följeslagare tätt bakom sig.
"But she said tha-..." Återigen blev jag avbruten.
"Oh come on." Macey suckade och la armarna i kors.
"Stay here. I-... I'll go and look for her."
Macey sa inget utan gestikulerade bara med händerna att jag skulle snabba på.
När jag kom in på tjejtoan så hördes snyftningar, men så fort jag hade tagit några steg in så tystnade det. Jag höll andan för att höra i vilket av båsen personen satt i, men tjejen på andra sidan gjorde samma sak. Min blick fästes på den nedre kanten av båsen. Det var lite mer än en decimeter mellan kanten på dörren och golvet, vilket gjorde så att man kunde se om det var någon där. När jag hade gått förbi det tredje båset han jag se Ruby's väska dras upp från golvet, som om hon visste att jag gick och kollade. Och antagligen trodde hon väl att jag inte hade sett henne.
"Ruby?"
Inget svar.
"Ruby, I know you're there. And it's only me here, open up!"
Fortfarande inget svar, men nu kunde jag höra djupa, hackiga andetag på andra sidan.
"Talk to me, Ruby! What are you doing? We have to go to class!"
"Go without me", mumlade hon, men hennes röst gjorde mig ännu mer orolig.
"No, I won't. Now open up!" Jag avbröt min snabba andning och tog ett djupt andetag. "Please?"
Jag kunde höra Ruby sätta ner fötterna i golvet, och snart så vreds det röda låset om till vitt och dörren öppnades. Jag visste att något var fel med tanke på hur frånvarande hon hade varit under den senaste veckan och nu på morgonen, men när jag fick se henne sitta där på toalettstolen med tårar forsandes ner för hennes kinder, ett rakblad i den ena handen och med fullt av blod på vänster arm så kändes det som att mitt hjärta sprack i tusen bitar.
"Ruby", viskade jag och kände hur det vattnades i ögonen. Hon undvek min blick och kollade istället ner på rakbladet i sin hand. Jag satte mig på huk framför henne och sträckte fram min hand. "Give it to me."
Hon mötte min blick i några sekunder innan hon försiktigt la ner rakbladet på min öppna handflata.
"Thank you." Jag reste mig upp och klev ut ur båset för att slänga det i papperskorgen. Sedan snappade jag åt mig några pappershanddukar och gick tillbaka till Ruby igen. Hon kollade stumt på när jag lindade in hennes blodiga arm i papper och sa inte emot när jag drog i hennes friska arm för att få henne upp på fötter.
När vi kom ut från tjejtoan så kollade Macey och hennes gäng på oss med frågande blickar som vandrade mellan mig, Ruby och hennes skadade arm.
"Go to class and tell Mr.Buckeridge that we'll be there soon", sa jag bestämt och drog sedan med mig Ruby upp för trappan för att leta reda på vår skolsyster. Det här skulle bli en lååång dag...

Here you go! Nästa kapitel kommer bli betydligt mysigare kan jag lova, haha.
Oh well, känns bra att vara tillbaka nu i alla fall även fast det går lite trögt då jag inte är helt återställd. Ska hur som helst planera vidare nu inför kommande kapitel eftersom jag ska försöka fixa några tidsinställda som ni kan läsa medan jag är hos min syster nu på lovet(åker på onsdag).
Hoppas att detta var bättre än inget i alla fall, det var ju kanske inte speciellt händelserikt... Men men.
Tack för alla Krya-på-dig-kommentarer, tweets, osv. Älskar er! Kram // Vendela

Back On Track

577100596_large
Hallå där, vänner!
Förlåt för mitt lilla försvinnande, men för er som inte sett mig klaga på livet på twitter, läser min personliga blogg eller helt enkelt stalkat mig irl (det sistnämnda hoppas jag verkligen att ni inte gör, för det vore ganska creepy...) så har jag varit jättesjuk de senaste dagarna. Har haft allt ifrån huvudvärk & feber till ont i halsen & hosta. Min röst har också försvunnit lite hipp som happ, vilket är himla jobbigt, och som grädde på moset har jag också mensvärk. Love my life, verkligen. *host*

Jag har fortfarande kvar den besvärliga hostan, samt lite ont i halsen, men idag har jag ändå tänkt ta mig tiden att skriva kapitel tjugoåtta eftersom jag tycker att ni har fått vänta bra länge nu.
Ni får vara beredda på att det lär ta ett tag då jag måste ta små pauser på grund av mina hostattacker, plus att min hjärna är halvt om halvt död. Skämt åsido, men oh well. Säg mig, vad gör jag inte för er skull?
Men nu vet ni som sagt vart ni har mig, och att jag lever. Stay tuned!

Now let's do this!

Chapter 27 - The Concert

Previously:
"Ofcourse not, Ruby! What makes you think that?" Han kollade på mig med höjda ögonbryn, och mina kinder blev allt rödare.
"Because every other guy I've been dating have always left me after they've got what they wanted..."
"I will never ever leave you again. I promise."
"Thanks. Goodnight Liam..."
Han la en arm runt min midja och drog mig tätare intill sig. "Goodnight Ru."

"Hey", hälsade Harry när Paul släppt av mig och Ruby utanför arenan. Killarna skulle ha en konsert här i London ikväll och sjunga de gamla låtarna från Up All Night, sedan var det dags att lägga UAN åt sidan eftersom deras nya skiva var in the making.
"Hi", sa jag och kramade om honom innan jag gav honom en kyss.
"Hey Harry", sa Ruby och gav honom en anarmad kram hon också, sedan gick vi tillsammans in genom bakdörren. När vi hade kört förbi så hade det stått massa fans utanför, trots att konserten inte började förrän klockan sju ikväll.
Backstage kryllade det av korridorer att gå vilse i, och fler svartklädda människor än vad jag kunde räkna till sprang omkring överallt för att fixa i ordning inför kvällen. Ordet CREW stod på allas tröjor, och jag kunde knappt fatta att så många jobbade för One Direction. Den enda jag hade lärt känna av alla dessa människor var just Paul.
"Harry, Lou wants you to come so she can do your makeup", sa Zayn när han sprang på oss. "Oh, hi Nancy, hi Ruby!" Han kramade om oss båda. "Nice to see you, girls. Come with us!"
Vi följde efter och svängde snart in i en sminkloge där de andra tre killarna satt och fick frisyr och smink fixat.
"Hello darling", sa Liam glatt och kollade på Ruby i spegeln men grimaserade när sminkösen, som jag antog var Lou, applicerade pudret. "Oh, and hi Nancy!"
Jag nickade mot honom i spegeln, och Ruby gick fram till honom och la sina händer på hans axlar. "You look gorgeous!"
Jag såg mig om efter Harry, och han hade hamnat i soffan som stod i hörnet med en liten unge i knät. "And who's this?", frågade jag och satte mig ner bredvid honom.
"Lux. Lou's daughter." Harry log brett och vred på Lux i sin famn så hon satt med ansiktet mot mig. "Can you do Oncle Harry a favour and say hello to Harry's friend Nancy?" Han gullade med Lux, och hon fnittrade förtjust för att sedan vända blicken mot mig. "Can you do Harry that favour? Can you say hello to Nancy?" Harry lyfte hennes lilla hand och försökte vinka. "Hello Nancy, hello!"
"Huawah", sa hon och försökte stoppa handen i munnen, och jag flinade åt henne.
"Harry, makeup!" Lou pekade på den tomma stolen framför sig, och han nickade och reste sig upp.
"Would you like to play with Nancy while Oncle Harry is doing his hair and makeup?"
"Auwauwauw." Lux tuggade på sina fingrar och nickade stort. Harry log och satte ner henne i mitt knä, sedan gick han bort och satte sig i stolen.
"Niall, it's time for your solo", sa en svartklädd man som kikade in genom dörren.
"Coming", svarade Niall kort och reste sig. "See yah."
Lux vinkade åt Niall när han gick ut ur rummet för att repa, sedan kollade hon på mig igen. Hon ställde sig upp i mitt knä och började pilla med mitt hår, och när hon fick syn på min mobil som glidit ur byxfickan så sträckte hon sig efter den.
"Do you have Mega Run on your phone?", frågade Lou efter att ha avslutat en djup diskussion med Harry om den kommande resan till L.A och vred huvudet åt mitt håll.
"Uhm, yeah. She likes that? Or?"
"Yes, she does." Lou log och återgick sedan till att fixa med Harry's hår.
"Wait Lux", sa jag när hon gjorde en småsur grimas eftersom jag tagit mobilen ifrån henne. "Look!" Jag höll mobilen framför henne, och hon sträckte glatt upp händerna i luften när hon fick se den röda lilla gubben komma springandes. Hon klickade hårt på skärmen i ett försök att få gubben att hoppa, och efter lite om och men så gick det.

(Några timmar senare...)

Paul eskorterade oss upp för några trappor och sedan in till en liten balkong som fanns till vänster om scenen. Läktarna kryllade med folk, och nere på marken var det om möjligt ännu mer packat. Inte långt efter att jag & Ruby hade satt oss ner och Paul hade försvunnit så släcktes arenan ned, och endast en strålkastare förblev tänd. Den lyste runt i arenan, och fansen vart helt hysteriska. Det viftades med skyltar, alla skrek, grät, jublade och visslade, och jag hade nog aldrig sett på maken till ett sådant hysteri kring ett band.
Strålkastaren släcktes, och istället så lystes en skärm upp och musikvideon till What Makes You Beautiful började spelas. Fansen skrek ännu mer, och lagom till refrängen så kom killarna inspringandes på scen samtidigt som någon skrek bandets namn i högtalaren. Jag & Ruby ställde oss upp och jublade vi också men tystnade när killarna började prata.

Killarna hade tagit sig igenom halva konserten, och nu började melodin till en av mina absoluta favoritlåtar på skivan spelas. Moments. Liam gick fram på scenen och såg ut över publikhavet som lyste med sina lampor och viftade med armarna. Sedan tog han ton och började sjunga:

"Shut the door, turn the light off
I wanna be with you
I wanna feel your love
I wanna lay beside you
I cannot hide this even though I try
 
Heart beats harder
Time escapes me
Trembling hands touch skin
It makes this harder
And the tears stream down my face."

Jag tog Ruby's skakiga hand och kollade förväntansfullt ner mot scenen.

"If we could only have this life for one more day
If we could only turn back time!" sjöng Harry och höll ut på det sista ordet samtidigt som hans blick for upp mot oss, och han gav mig ett snett leende.
Tumblr_ma5hx5bemg1qbj620o1_500_large
Jag vinkade ivrigt och skickade iväg en slängkyss, och han fångade den och tryckte den mot sin kind, vilket fick mig att börja fnittra. 
 "You guys were amazing!", sa jag och slängde mig runt halsen på min svettiga pojkvän. Han lyfte upp mig i kramen och snurrade runt ett varv.
"Thank you!" Han pussade mig på nästippen. "Pjuh, I'd like to take a shower. Are you staying at my place tonight or are you sleeping at home?"
"I need to go home", sa jag och slapp ur mig en suck. "Nancy and I are going to help Meredith and prepare for the fashion show we're having next saturday."
"Oh, okey. But thank you for coming anyway. Maybe I'll see you tomorrow night? Or else we can talk on the phone?"
"Yeah." Jag nickade. "Goodnight Liam."
"Goodnight." Han kysste mig och gav mig ännu en kram innan han försvann bort i korridoren. Jag stoppade händerna i fickorna och lutade mig mot väggen i väntan på Nancy, och det dröjde inte länge innan hon kom ut från logen.
"Bye Lux!", sa hon och vinkade innan hon började gå mot mig. "Ready to go?"
"Yup." Jag krokade i min arm i hennes, och tillsammans letade vi oss ut ur arenan.

(Nästa dag...)

"Ruby, have you seen Pauline's clothes?", frågade Meredith och kollade igenom alla klädesplagg som hängde på stången.
"Noo...", sa jag osäkert. "But they must be somewhere? Maybe someone forgot to bring them over here? I'll look for them." Jag gick ut ur lokalen och följde den stilrena korridoren tills jag kom fram till rummet där de flesta kläderna tillverkades eller piffades upp. Mycket riktigt så hängde kläderna där, så jag tog upp dem och hängde dem över armen. När jag kom ut i korridoren igen så kom Nancy trippandes i sina höga klackar, bärandes på stora kartonger med skor i som skulle användas till modeshowen.
"I couldn't find the green ones in the right size, so I took the pink ones", flämtade hon och nickade mot den översta kartongen i hennes famn.
"Okey, but I'm sure that will be just fine."
Efter en lång dag på jobbet så sparkade jag av mig skorna och slängde mig utmattad på sängen. Harry & Liam skulle komma över om en halvtimme, så tills dess planerade jag att ta en liten powernap.

"Nancy?", mumlade en välbekant röst. Lätta fingertoppar rörde sig över min kind, och jag kisade mot personen framför mig och blinkade lätt.
"Did you fell asleep?" De fylliga läpparna särades i ett leende, och de livliga, gröna ögonen såg varmt in i mina.
"Yeah, I was a bit tired", flinade jag och gnuggade mig i ögat innan jag såg på honom igen. "Is Liam here too?"
"Yeah, they're downstairs. I didn't want to wake you up... But Ruby told me to, so." Han ryckte på axlarna och drog bort en lock från mitt ansikte.
"How long have you been watching me?" Jag gav honom en misstänksam blick, och han skakade flinande på huvudet.
"Only for, like, ten minutes?"
"Only ten minutes?", sa jag med ett höjt ögonbryn och slog honom lätt på armen. "You creep!"
"Come on, let's go." Harry tog min hand och drog upp mig ur sängen, sedan gick vi sida vid sida ner till vardagsrummet där Ruby & Liam satt och glodde på teve.
"You guys took my corner", sa jag anklagande och putade med underläppen. Ruby gav mig en spelad medlidande blick innan hon sprack upp i ett brett flin.
Harry hade satt sig i mitten av soffan med benen vilandes på soffbordet, så jag följde hans exempel och slog mig ner bredvid honom för att sedan slänga upp benen på bordet jag också. Bara några sekunder efter att jag hade satt mig till rätta så böjde han sig framåt och grabbade tag i mina ben för att sekunden efter lägga dem över sina. Jag log mot honom och sjönk ner på soffdynan. Harry's arm la sig runt mina axlar och tryckte mig mot sig, och jag njöt av hans kroppsvärme.
Ruby böjde sig efter dosan och slog om till en kanal som visade någon romantisk film som vi alla intresserat började kolla på samtidigt som vi småpratade lite. Maggie dök upp i rummet och lutade sig mot dörrkarmen med armarna i kors över bröstet. Ett litet leende formade sig på hennes läppar, och hennes blick vandrade mellan Harry, mig, Liam & Ruby.
"Meredith wants a cup of tea. Would you like to have some too?"
"Yeah, sure." Vi alla nickade.
"Great, I'll make you some then." Hon klev in i rummet och gick fram till bokhyllan för att hämta paketet med tändstickor, sedan kom hon fram till oss och tände värmeljusen som var placerade på soffbordet. "It's so dark in here. You need some light."
Jag log mot henne och lät sedan blicken följa efter henne när hon försvann ut ur vardagsrummet. Harry pussade mig på pannan för att få min uppmärksamhet, och när jag vände mig mot honom så log han brett så att hans smilgropar syntes klart och tydligt. Jag flyttade upp lite i soffan så att mitt ansikte kom närmare hans, sedan möttes våra läppar.
Det var i såna här stunder jag mådde som bäst. De stunder när jag fick umgås med min kära tvillingsyster, min bästa vän och världens bästa pojkvän... Ingen i hela vida världen fick mig att må så bra som dem.

Hoppas att detta duger! Har suttit och filat på det sen jag kom hem från skolan, men min hjärna är inte på topp just nu eftersom mitt imunförsvar tycks ha lämnat mig. Gick till sängs med två panodiler igårkväll, vaknade upp idag utan röst men gick till skolan ändå... Så nu sitter jag här och är jättehes men ska snart börja packa väskan för att dra till gymmet med min kompis. Är jag dum eller är jag dum? Nåja.
Kanske inte vart världens roligaste kapitel, but I will make it up to you sooner than you know it. Bara några få kapitel bort kommer det börja osa drama...
Luftpuss & kram (så jag inte råkar smitta er)! // Vendela

Chapter 26 - Lovers Dance When They're Feeling In Love

Previously:
"The world can be cruel sometimes. There's people out there, pretending to be someone else. They don't realize that we have feelings too. Just don't care about them, they're nothing. Nothing but stupid people." Liam tog dosan ifrån mig och zappade till en annan kanal. Jag nickade instämmande och pussade honom snabbt på kinden innan jag förde tekoppen till munnen.

Jag klev in genom dörren efter att ha knackat på, men mina ögon möttes av totalt mörker. Jag var påväg att ropa efter Liam, då en välkänd melodi med allt för bekanta röster nådde mina öron. Westlife. Jag sparkade av mig skorna och gick in i vardagsrummet, och mycket riktigt så var stereon på. Även i vardagsrummet var det släckt i taket, fast här hade Liam tänt massa ljus, och jag kunde höra någon stå och humma med i låten ute i köket. När jag började röra mig mot köket så hördes tassar tryckas mot golvet, och Pebbles kom trippandes ut från sovrummet och nästan flög fram när hon fick syn på mig. Hon nosade på mina ben, ställde sig på baktassarna och skällde glatt.
"Hey girl!" Jag hukade mig framför henne och klappade henne på ryggen. "How are you?"
Hon slickade glatt på min hand och tryckte sig nöjt mot mig. Jag reste mig upp igen och gick ut i köket där Liam stod och lagade mat. Han var fullt uppe i att sjunga med i låten och hålla koll på biffarna som fräste i stekpannan, så han hade inte märkt att jag kommit. Jag smög fram till honom och placerade mina händer runt hans midja samtidigt som jag pussade honom lätt på axeln.
"Oh, hello there! I didn't see you coming", han vände sig om i min famn och log brett innan han kramade om mig. "I'm making us some food, are you hungry?"
"Yes, I'm starving", skrattade jag och kollade på maten han höll på att fixa. Hemmagjorda hamburgare, mums!

Mätt och belåtet klappade jag mig om magen och suckade nöjt åt det nu tomma bordet. Disken var redan satt i maskinen, resterna inplockade i kylskåpet, och nu hade vi suttit och småpratat ett tag. Skivan var fortfarande inte slut, och när jag spetsade öronen så hörde jag min gamla favoritlåt börja spelas. Westlife var egentligen kanske inte riktigt min typ av musik, men efter att ha växt upp med en mamma som var helt nerkärad i Westlife och Backstreet Boys så var det svårt att låta bli att tycka om dem.
"Come here", sa jag och reste mig upp med ena handen utsträckt mot Liam. Han kollade frågandes på mig, och jag förklarade att jag ville dansa. Jag tog hans hand och drog med honom bort till vardagsrummets plana yta, och sedan lät jag mina händer lyftas upp runt hans nacke. Hans händer placerades runt min midja, och han vilade huvudet på min axel medan vi i en lugn takt svajade fram och tillbaka.
Tumblr_lzlgq3chrz1rol4vxo1_500_large
"An empty street
An empty house
A hole inside my heart
I'm all alone
The rooms are getting smaller

I wonder how
I wonder why
I wonder where they are
The days we had
The songs we sang together, oh yeah

And oh my love
We're holding on forever
Reaching for the love that seems so far"

Liam drog mig tätare intill sig och pussade mig på kinden. Hans ena hand vilade tryggt på min korsrygg, och den andra höll fortfarande i min midja. Jag lutade bak huvudet och såg in i hans varma, bruna ögon. De glittrade, och ett litet leende spred sig på hans läppar när han såg att jag beundrade honom. Inte långt senare böjde han sig fram och fångade upp mina läppar i en mjuk kyss. Hans vänstra hand släppte taget om mig och fördes till min kind. Jag lutade min panna mot hans och log smått när han fick gåshud i nacken efter att jag lekt med hans nackhår.
"Ruby Jay... Oh how I love you", mumlade han och begravde sitt ansikte i min nacke. 
(Ca. 1 månad senare...)
Jag & Harry hade för cirka två veckor sedan gått ut med att vi var ett par, och nu hade jag paparazzis hängades efter mig hela tiden, vart jag än gick. Ibland undrade jag om jag någonsin skulle vänja mig vid att ständigt bländas av kamerablixtar och höra på människors tjat om att berätta något smaskigt skvaller. Vissa dagar var rena helvetet, men när jag var tillsammans med Harry så glömde jag bort allt som någonsin stört mig. Å andra sidan så var väl paparazzin långt ifrån det värsta som kom med det så kallade kändisskapet. Det allra värsta var hatet. All skit jag fick bara för att jag var ihop med en flickidol. Det spreds rykten om mig, småtjejer kollade snett på mig när de såg mig på stan, jag spammades med elaka tweets på twitter, och så vidare. Men visst fanns det söta fans också, och det var väl helt enkelt de som fick mig att hänga kvar.
"See you later, Ru", sa jag och kramade om min syster innan vi skilldes åt utanför Meredith's jobb. Ruby skulle på bio med Liam, och mina planer var att åka hem, ta ett varmt bad och kanske sedan skype-plugga med Ricky & Kira.
Min mobil som vilade i fickan på min blåa kappa började vibbrera, och jag tog nyfiket upp den.

From: Haz <3
"U busy? Or would u like to meet up? xo"

Jag log åt sms:et och bestämde mig snabbt för att ringa honom.
Några toner gick fram, men snart rasslade det till, och en raspig röst hördes på andra sidan luren.
"Hai Nancy." Jag kunde höra på rösten att han log, vilket fick mig att le också.
"Hello! Where shall we meet?"
"That depends..."
"Depends on what?" Ibland var han bara för mystisk och kortfattad så det inte gick att läsa vad han tänkte.
"What would you like to do?"
"Maybe eat somewhere? I'm hungry. Where are you?"
"I'm at Kevin's with Ed."
"Is he getting another tattoo already?" Jag höjde chockat på ögonbrynen.
"Yeah actually", skrattade Harry. "And I'm going to get one too, but not today tho."
"Oh, okey. What are you going to do this time then?"
"You'll see."
"It's not Ed's face on your arse, I hope?"
Harry brast ut i skratt."I can tell you it's not. Now meet me outside Starbucks and we'll find some place to go to."
"Okey, see you soon then. Bye!"
"Bye gorgeous!"
Jag svängde runt hörnet och började gå längs med Oxford Street. Dock stannade jag upp efter ett tag eftersom jag kände mig tvungen till att stå och dregla utanför Primark's skyltfönster. Min uppmärksamhet föll direkt på armbandsuret som satt runt min handled. Skulle jag hinna? Om jag bara kollade runt en liten stund...? Troligen inte. Det var alltid fullt av folk på Primark. Köerna till provrummen och kassan var millånga, och man var alltid tvungen att ha ett mål för att komma fram i trängseln. Harry skulle bli galen om han fick stå och vänta på mig och min ursäkt var att jag fastnat på Primark.
Jag skakade på huvudet för mig själv och fortsatte gå. Folkvimlet höll på att glesna eftersom solen nästan hade gått ner för dagen och alla rusade hem från jobbet för att umgås med sina familjer en fredagskväll som denna.
Harry stod redan och väntade utanför Starbucks, med huvudet nedvänt mot iphonens skärm.
"Hey", sa jag och stannade upp framför honom. Han kollade upp och log brett.
"Hello."
Jag pussade honom på kinden och tog sedan hans hand. Vi började långsamt gå längs med gatan, kikade in i skyltfönster och småpratade. Snart bestämde Harry att vi skulle svänga in på en bakgata till Oxford eftersom det fanns fler restauranger där, och jag höll med och lät mig styras. Vi stannade utanför olika ställen och läste på menyerna för att se om vi kunde hitta något som båda var sugna på.
Till slut fastnade vi utanför en italiensk restaurang, vilket inte var så konstigt eftersom italiensk mat var min favorit. Vi klev in i restaurangen och väntade vid dörren på att bli placerade vid ett bord.
"Good evening, ladies and gentlemen. How many?", sa kyparen.
"A table for two, please", sa Harry artigt, och kyparen nickade.
"Then follow me!" Han plockade upp två menyer i förbifarten och visade oss sedan till ett bord längre in i restaurangen. Vi slog oss ner, tog av oss jackorna och började läsa igenom. Jag bestämde mig ganska snabbt för en pastarätt eftersom jag inte hade ätit det på ett tag, och Harry tog någon typ av grillade kycklingspett.

"Look mom! It's Harry Styles from One Direction!", ropade en liten tjej och pekade på Harry medan hon drog i sin mammas arm. Mamman kollade bort mot oss och såg sedan ner på sin dotter igen.
"Then go and talk to him."
"Can I?"
"Yeah, just go."
Flickan skyndade emot oss, men stannade sedan en bit ifrån och avvaktade. Jag la ifrån mig mina bestick och höjde handen för att vinka till henne. Hon kollade chockat på mig men sprack sedan upp i ett litet leende och kom gåendes mot oss.
"Hi..." Hennes kinder färgades röda.
"Hello", log jag.
"Hi sweetie! What's your name?" Harry gav henne en enarmad kram.
"Cassandra. Can I get your autograph?" Hon kollade generat ner i golvet och la händerna oskyldigt bakom ryggen.
"Well ofcourse!" Harry rotade upp en penna ur fickan på sin blazer. "Do you have any paper, Nancy?"
"Oh, yeah sure!" Jag la väskan i knät, drog upp dragkedjan och rotade runt lite. Sedan tog jag upp min kalender och rev ut en av de sista sidorna som var tomma eftersom det var meningen att man skulle fylla i saker själv. "Here you go!"
"Thank you!" Harry tog emot pappret och började sedan skriva samtidigt som han läste högt. "To my dearest Cassandra. I love you xx Harry Styles." Han ritade ett litet hjärta bredvid sin autograf.
"Thank you, thank you, thank you!", sa Cassandra och hoppade på stället när hon tog emot lappen.
"No problem, gorgeous", skrattade Harry, och att se honom göra någon annan lycklig, vilket också gjorde honom lycklig, gjorde mig lycklig.
Jag tog emot Liam's pyjamasskjorta och tog den på mig. Medan jag knäppte knapparna så granskade jag mig i spegeln. Sminket hade jag tvättat bort, och håret hängde nu i blöta stripor över axlarna efter mitt försök att få det torrt. Liam kom ut ur badrummet, iklädd sina pyjamasbyxor som tillhörde skjortan jag hade på mig, och han log lätt mot min spegelbild. Jag log tillbaka och böjde mig sedan ner för att sätta upp håret i en tofs som sedan förvandlades till en knut, och när jag reste mig igen så slingrade Liam sina armar runt mig. Jag vilade mina händer ovanpå hans och lutade bak huvudet mot hans axel.
"You're so beautiful", sa han och kollade på mig genom spegeln. Mina kinder hettade till, och jag vände mig om i hans famn. Jag kunde aldrig få nog av Liam's komplimanger.
"I love you, Liam." Jag la armarna om hans nacke och andades in doften av hans killparfym.
"I love you too. No one can ever love you as much as I do." Han lyfte upp mig i famnen och bar mig mot sängen. Mina läppar vandrade över hans nacke och hals, och jag lämnade små kyssar vilket fick honom att stöna lågt när han satte ner mig.
"So you still remember my weak point?", mumlade han.
"How could I ever forget?" Jag tittade på när han la sig ner i sängen och lät mig sedan dras upp ovanpå honom. Med den ena handen vilandes på hans bröstkorg och den andra lekandes med hans hår så fortsatte jag kyssa honom. Hans hud knottrade sig under mina läppar, och jag log åt hans reaktion. Inte långt senare smet hans hand in under min skjorta och började massera min rygg samtidigt som jag placerade lätta kyssar lite här och var i hans ansikte.
Liam's lediga hand for upp i min nacke för att trycka mig lätt mot sig, och snart möttes våra läppar i en kyss. Hans tunga smekte min underläpp, och jag särade på läpparna för att låta honom komma in. Vi rullade runt så att han istället låg över mig, men han höll uppe sin tyngd med hjälp av sina armbågar trots att jag helst ville ha honom så nära som möjligt. Mina händer fortsatte leka med hans hår, och snart stannade han upp i kyssen och drog sig undan lite för att se på mig. Jag log mot honom och lät min andra hand smeka hans hals, och snart låg han över mig igen, men denna gång vilade hans läppar på min hals. Han bet och sög på min hud, och varma ilningar av välbehag strömmade genom min kropp. Ett lågt stön lämnade mina läppar, och jag väntade ivrigt på att återigen få kyssa honom. Efter en sista kyss så lät han sitt huvud falla ner på kudden bredvid, och jag tog hans hand och flätade samman våra fingrar. Vi låg tysta och bara tittade på varandra ett bra tag, men sedan vek jag av med blicken och kollade generat ner på våra händer.
"Liam...?"
"Yes?"
"If-... Whe-when we have sex... Hrm, for the first time... Will you leave me?"
"Ofcourse not, Ruby! What makes you think that?" Han kollade på mig med höjda ögonbryn, och mina kinder blev allt rödare.
"Because every other guy I've been dating have always left me after they've got what they wanted..."
"I will never ever leave you again. I promise."
"Thanks." Jag log försiktigt. "Goodnight Liam..."
Han la en arm runt min midja och drog mig tätare intill sig. "Goodnight Ru."

Here you go, loves! Yay or nay? :*
Tack för att ni följer mig på bloglovin också föresten! Skulle betyda guld värt om vi fick upp det till trettio, hihi :) :*
Förlåt för att kapitlet dröjt så föresten, men jag har haft fullt upp med att planera på D.Y.R, samt designa inför den nya novellen och designen. Är så. himla. pepp! Kan knappt vänta tills jag får dra igång med den nya storyn, men det lär dock dröja ett tag till haha. (;
Kramis!

Chapter 25 - Nothing But Stupid People

Previously:
Jag märkte att Liam kollade på mig och vände blicken mot honom istället. Han log varmt, och hans bruna ögon kollade rakt in i mina. Jag lutade mig framåt och placerade en kyss på hans läppar.
"I love you", sa jag efter att ha särat på våra läppar.
"I love you too."

"See you later", sa jag och gav Nancy en tafatt kram innan jag följde med Macey bort till musiksalen. Nathan & Jamie var redan där och satt och finslipade på våran låttext. Vi hade soundet, men texten var fortfarande inte helt hundra.
Jamie satt och lirade på sin bas samtidigt som han mumlade orden, men när han fick syn på oss så tittade han upp. "Oh, hi."
"Hey", sa jag och slog mig ner bredvid Nathan. "How's it going?"
"Good, I think", sa Nathan och log snett.
"We changed the lyrics a little and took some parts from your text instead." Jamie rättade till sin gråa mössa och vred på pappret som var fullt av klotter så jag kunde läsa.
"Great!" Jag nickade gillande. "So, wich verse is mine?"
"I thought that maybe you can take this one." Han pekade på vers tre som kom efter första refrängen. "And I'll start, and then we'll sing the chorus together. Is that okey?"
"Sounds perfect!"
"And I think that maybe you, Macey, could change the D to a G here." Nathan pekade på en viss bit i en vers. "That would lift the lyrics a little."
"Yeah, right. I'll do that", sa Macey och sprack upp i ett leende. Det spelade ingen roll vad Nathan föreslog, hon skulle alltid göra som han sa.
"Would you like to be my back-up?" Jamie vände sig mot Nathan. "And sing with us in the chorus?"
"Yeah sure!" Nathan knuffade honom lätt i sidan. "Shall we ask Thomas if we can go and rehearse somewhere else?"
Alla nickade.
"Hey, Thomas!" Jag knäppte med fingrarna i luften, och bara några sekunder senare stod Thomas vid min sida.
"Yes, Ruby?"
"Is there another room where we can practise? We don't need any instruments, we're just going to sing it."
"Well ofcourse!" Han slog ut med händerna. "Follow me!"
Vi tog med oss våra papper och följde efter Thomas som om vi var små ankungar.
"Here it is", sa han plötsligt och stannade utanför en dörr, rotade upp sina nycklar och låste upp. Det var ett litet grupprum, men det dög gott och väl.
"Can I read it?" Han nickade mot pappret.
"Yeah, sure..." Jag räckte över det till honom, och han nickade för sig själv när han läste.
"Interesting... I'm looking forward to hear it. Now good luck!" Han klev ut i korridoren igen och stängde dörren om oss.
Jag hoppade upp och satte mig på bordet och drog sedan ut en stol för att använda som fotstöd. Nathan gjorde samma sak, och Macey & Jamie satte sig på bordet mitt emot oss.
"Okey..." Jamie harklade sig. "One, two, three..."
Jag lutade mig tillbaka och lyssnade intresserat när han började sjunga.
 
"Sometimes I wonder
If you knew
That if I got the chance to
I'd take a bullet for you
 
Cuz when you smile
my world turns upside down
And when you laugh
my heart goes all around"

Nathan satt och trummade på sina lår, och jag & Macey knäppte med fingrarna i takt till hur han sjöng, och snart stämde även jag in i sången. Det lät harmoniskt när våra stämmor blandades i det lilla rummet, och jag ville knappt sluta sjunga. Det var nog bara i duschen som jag nu för tiden klämde i så mycket, annars hade jag helt glömt bort hur mycket jag faktiskt älskade att sjunga. Under de senaste veckorna hade dessa lektioner varit de jag sett fram emot mest eftersom jag fick ägna mig så mycket åt musiken. I mitt huvud gled jag tillbaka i tiden då jag & Liam brukade sitta och jamma i mitt sovrum och hitta på egna låtar. Det var på den tiden som jag hade mått som allra bäst, men nu kunde jag verkligen känna att allt var påväg att bli bättre igen.
Vi avslutade låten, och alla applåderade.
"Great!" Jag gjorde en high-five med Jamie, och han nickade generat."You we're really good too."
"Yeah you rocked!" Nathan la armen om mina axlar och rufsade till mitt hår, och jag kunde inte låta bli att skratta.
"Here it is", sa Harry och la sin hand på min rygg för att lätt putta in mig i tatueringsverkstan medan han höll upp dörren. Jag såg mig omkring i den mörkt inredda lokalen. T-shirts med coola tryck hängde på väggen bakom glasdisken, och en stor hög med mappar och pärmar låg placerade bredvid kassaapparaten. Längre inifrån hördes ett svagt surrande, men snart tystnade det, och en ung man rullade ut från skynket där han tidigare suttit gömd.
"Harry!", ropade han glatt och la ifrån sig nålen och skyndade sig fram till oss för att krama om sin gode vän.
"Kevin!", tjoade Harry och klappade honom på axeln efter att ha avbrutit kramen.
"And who is this? A friend of yours?" Han kysste min utsträckta hand, och jag fnissade generat.
"Oh, yeah this is Nancy."
"Nice to meet you Nancy! Are you coming to get a tattoo yourself too?"
"No, I'm just going to watch him cry." Jag nickade mot Harry, och Kevin skrattade.
"Kevin?", ropade någon som satt bakom skynket.
"Oh, sorry Ed! I'll be there in a minute to finish your tattoo!"
"Is Ed here too?", frågade Harry och sprack upp i ett leende.
"Yup, but we're almost done so you can just sit down and relax. And by the way, if you want to look at the sketch of your tattoo it's under the desk. You know where I keep your stuff." Kevin nickade menande mot disken och försvann sedan iväg, och jag slog mig ner i soffan medan Harry letade reda på skissen.

"I'm still waiting for the day you will get a tattoo of my face on your butt, Haz", skrattade Ed och rufsade om Harry's hår.
"I'll think about it", sa Harry och stämde in i skrattet.
"Oh well, I have to go back to work now. See ya later! And it was really nice to meet you Nancy."
"You too", nickade jag och log vänligt.
"Bye guys, and thanks for the tattoo Kevin!"
"No problem! And if you want more, just call me and I'll get you something!"
Ed nickade och vinkade glatt innan han försvann ut genom dörren. Harry kved till och tryckte min hand.
"Want a break?", frågade Kevin.
"No, it's okey", sa Harry och grimaserade, och jag flinade skadeglatt åt honom. Kevin hade kommit halvvägs med Harry's tatuering som skulle föreställa två män som skakade hand, symbolen för jämställdhet. Jag kollade fascinerat på när Kevin jobbade med nålen, torkade bort blod och smetade ut färg om vartannat. Jag tyckte att tatueringar var ganska coola, men jag skulle nog aldrig våga mig på att skaffa en själv. Surrandet från nålen var ungefär lika obehagligt som människor som klöste med naglarna på svarta tavlor, vilket fick mig att tänka på att det måste kännas ungefär likadant när man tatueras.
Fast så farligt kunde det ju ändå inte vara eftersom Kevin såg ut att ha tatuerat hela sin överkropp, och Harry hade väl ganska många han också.
"Do you like it, so far?", frågade Harry och kollade hoppfullt på mig.
"Yeah, it looks really cool. And I like what it stands for." Jag log, och Harry's gröna ögon började lysa av upprymdhet.
Jag tog kopplet i vänster hand och lät den andra flätas samman med Liam's. Vi hade varit ute och gått med Pebbles i nästan en timme, och nu var vi påväg hem till Liam igen. Solen sken och värmde mig i ryggen, och det märktes tydligt att våren var påväg.
"We're going to L.A in april", sa Liam plötsligt och stannade upp. Hans ögon såg forskande i mina, och jag antog att han förväntade sig att jag skulle reagera på ett dåligt sätt.
"Oh, okey... For how-... How long will you stay?"
"Just for a few days. Maybe a week. We're going to record some new songs from the album."
"Okey." Jag nickade. "Thanks for telling me in time."
"No problem." Han andades ut igen.
"Hey, Liam!", ropade någon.
"Mr.Payne!"
"Smile for the camera!"
"Give her a kiss, Liam!"
"Show us your new dog!"
Vi vände oss om och såg ett stort gäng paparazzis komma efter oss.
"Shit", mumlade Liam. "Come here, Pebbles!"
Pebbles trippade fram till oss och kollade oroligt på folkhopen bakom oss. Liam lyfte upp henne i sin famn, och hon verkade inte streta emot. Jag lämnade över kopplet, och sedan snabbade vi på våra steg för att komma till centrum så fort som möjligt för att stanna en taxi.
"Come back Liam! Is it true that you're dating Leona Lewis?"
"How old are your girlfriend?"
"For how long have you been dating?"
"Liam!"
"Ruby, what's the best thing about Liam?"
"If Harry Styles asked you out, would you say yes?"
"Ruby! Liam!"
Jag kände hur ilskan blossade upp inom mig. Kunde de inte bara lämna oss i fred och sluta snoka i våra privatliv?
Liam vinkade in en taxi som strax därefter stannade framför oss. Jag bländades av kamerablixtar när vi hoppade in i baksätet, och när några män gick runt bilen för att få en bild av mig så satte jag handen för ögonen och hukade mig.
"Are you okey?", frågade Liam och la en hand på min axel när vi hade börjat köra.
"Yes. Yes, I'm okey." Jag lutade huvudet mot hans axel och kollade ner på Pebbles som vilade i hans knä. Hon tittade oroligt tillbaka på mig, och jag kliade henne bakom örat, vilket fick henne att slappna av igen.

"Thank you", sa jag när Liam räckte mig en kopp med rykande varmt te. Han slog sig ner bredvid mig på soffan och la armen om mig samtidigt som han vilade tekoppen i knät. Jag drog in benen under mig så jag satt i skräddarställning, sedan sträckte jag mig efter dosan och bytte kanal.
"...Liam Payne from One Direction was seen together with Ruby Jay and their dog Pebbles. Yesterday she wrote a post on her blog that she would rather date the band member Harry Styles than Liam Payne, but that he's better than nothing, but when we asked her about it today she didn't want to talk about it."
"I don't even have a blog?", sa jag och kollade misstroget på teven.
"The world can be cruel sometimes. There's people out there, pretending to be someone else. They don't realize that we have feelings too. Just don't care about them, they're nothing. Nothing but stupid people." Liam tog dosan ifrån mig och zappade till en annan kanal. Jag nickade instämmande och pussade honom snabbt på kinden innan jag förde tekoppen till munnen.

Okej, avslutar här för idag! Det var meningen att ni skulle ha fått kapitlet under förmiddagen egentligen, men jag kom på mig själv med att hålla på med annat... Som till exempel en ny bloggdesign och andra grejer till den kommande novellen. ;)
Men men, hoppas att detta duger! Hela morgondagen kommer ägnas åt att skriva på novellen, så det kommer kanske ett kapitel imorgon också om vi har tur, mwihi. Kan knappt vänta tills vi kommer in i det riktiga dramat, höhö.
Puss&Kram!

Svar på kommentar!

Elin:
Nej, det var inte jättekort, men det är en grej jag inte fattar. Går inte Ruby i skolan längre? Just nu läser man ju bara om Nancy. Och har Ruby och Liam flyttat ihop? Jag hänger inte med alls, men det läser väl sig hoppas jag! Ha det bäst, älskar din novell! :D <3

Svar: Jag fick denna fråga av Elin, och jag tänkte svara på detta i ett inlägg. Hade ändå tänkt göra ett inlägg angående detta eftersom jag själv gått och tänkt på att mycket säkert är ganska förvirrande för er i novellen just nu. Det jag tänkte på var ju speciellt det här med att man bara får läsa om Nancy i skolan så det verkar som att Ruby inte går där längre. Ibland har det blivit att jag bara hipp som happ skrivit lite om just Nancy i skolan eftersom jag liksom bygger upp för saker som kommer hända längre fram och det då känts bäst att skriva om just skolan. Men det är inte alls meningen att det ska verka som att Nancy är mer i skolan än vad Ruby är, haha. Så som svar på din fråga; Jodå, Ruby går fortfarande i skolan. Men hennes skoltid kommer man få läsa ganska mycket om inom en snar framtid, så i längden så verkar det ändå ganska rättvist att man nu får läsa om Nancy, för längre fram kommer det nog handla mer om Nancy's liv utanför skolan. Nu låter det ju nästan som att det enda hon gör är att plugga, haha.

Och nej, Ruby & Liam har inte flyttat ihop... Än. ;)
Nejmen just nu hänger hon väl mycket mer hemma hos honom än vad hon gör hos Meredith, sover där ganska ofta och sådär. Kanske vart lite förvirrande nu när de skaffade hund, men Pebbles ska alltså bo hemma hos Liam fast att det är bådas hund. :) 

Quite confusing answers, men jag hoppas att ni hänger med i svängarna nu igen. Är det något jag behöver förklara tydligare eller så, så säg bara till! Har ni andra frågor angående novellen så är det bara att slänga iväg en kommentar/en tweet/ett mejl/skriva till mig på KIK eller vad ni nu känner för att göra.

Har ni många frågor så kan vi kanske köra på en twitcam inom en snar framtid? How about that?
Update: För er som undrar så är mitt användarnamn Veendiii på KIK. :)

Chapter 24 - New Family member

Previously:
Snart tryckte hon på spolknappen, och kranen sattes på. Sedan öppnades dörren, och Macey gick nästan in i mig. När hon snuddade vid min axel tog jag tag i hennes handled och fick henne att se på mig. Det syntes tydligt att hon hade gråtit, och jag kollade medlidande på henne. Sedan drog jag in henne i en lång kram, och hon placerade tacksamt sina armar runt min hals.

"This way, Miss", sa den unga kvinnan och visade mig ut i en korridor bakom disken och svängde sedan in i ett rum till vänster. Där på golvet låg Liam med två små hundvalpar över sig som slickade honom i ansiktet och klättrade upp och ner för hans mage.
"Heey girlie, heeyy", sa han med en bebisröst och klappade den ena på ryggen.
När jag tog ett kliv in i rummet fick han syn på mig och sprack upp i ett ännu bredare leende.
"Hi love! Look at these!" Han satte sig försiktigt upp och kliade valparna på deras magar eftersom de nu lagt sig på rygg.
"Yeah, they're so cute!" Jag satte mig på huk när en av de små valparna kom springandes mot mig och lät den slicka på min hand. "Do they have any names?"
"Well ofcourse", log kvinnan som visat mig till rummet. "This is Zelda, Bailey, Tootsie... And that's Pebbles." Hon pekade på valpen som lagt sig till rätta i Liam's famn.
"Aw!" Jag kliade Tootsie på magen samtidigt som jag klappade Zelda som suttit hos mig sen jag kom. Tootsie var något knubbigare än de andra valparna, och hon verkade också vara den lataste, men var ändå himla söt.
"I really like Pebbles", sa Liam och tittade kärleksfullt på den lilla valpen.
"Me too. But I wish we could have 'em all. They're just too adorable! Look at Tootsie", skrattade jag.
"Yeah, indeed", flinade Liam och lyfte bort Pebbles för att sedan resa sig upp.
"So, wich one?", frågade kvinnan som jag nu, när jag kollade närmare på hennes namnskylt, såg hette Lily.
Jag ställde mig upp jag också och utbytte blickar med Liam. Till slut vände vi oss bestämt mot Lily och sa i kör: "Pebbles."
"Great!" Lily slog ihop händerna och log brett mot oss.
Liam böjde sig ner och lyfte upp Pebbles i luften. "Welcome to the family, Pebbles!"
Pebbles skällde och viftade glatt på svansen.
Väl i kassan fick vi skriva på någon typ av kontrakt, samt fylla i personliga uppgifter och allt som kunde tänkas behövas.
"Here's my number if you need anything or have any questions." Lily räckte över ett visitkort, och jag tog tacksamt emot det och stoppade sedan ner det i jackfickan. Pebbles blev också tilldelad ett halsband, samt ett koppel, som jag antog hade varit hennes under tiden hon bott på kenneln.
"I'm so happy that she's got such a wonderful family." Lily kollade diskrét bort mot Liam som stod och gullade med vår nya familjemedlem i famnen.
"Thanks, I guess." Jag log vänligt mot henne och drog sedan upp mina vantar ur väskan.
"Have a nice day, and good luck."
"Thanks, you too. Bye!"
Vi klev ut i den friska luften, och Pebbles såg sig nyfiket omkring.
"Wait", sa Liam. "Take her." Han lyfte över Pebbles i min famn, och jag kollade frågandes på honom. Han höll upp fingret i luften som en gest för att jag skulle vänta, och stoppade samtidigt ner den andra handen i byxfickan och rotade fram sin iphone. Snart stod han bredvid mig, höll upp mobilen och klickade sig in på kamera-appen.
"Smile!" Vi log mot kameran, och Pebbles la huvudet på sned åt det okända föremålet som hölls framför henne. Kameran frös till, och snart gled en liten bild på oss tre ner i högra hörnet, och Liam klickade sig in på den för att granska.
"Instagram, here we come!" Han låste upp bilen som stod parkerad ute på gatan och öppnade bagageluckan med sin lediga hand för att kunna instagramma med den andra. Jag lyfte in Pebbles i bagaget och klappade henne på huvudet innan jag stängde luckan, och hon skällde förbryllat och skuttade omkring i bagaget.
"Pebbles, sit", sa jag när jag hade kommit in i bilen och satt mig i framsätet, redo för att åka hem till Liam. Till min förvånan så satte sig Pebbles ner lugnt och stilla, och jag log genom backspegeln. "Good girl!"
Liam öppnade bildörren på andra sidan och satte sig framför ratten. Sedan startade han motorn och kollade på Pebbles genom backspegeln han också. "She's adorable, isn't she?"
Jag nickade och log brett. "Yeah, she really is."
"I hate mondays", suckade Macey och slog igen skåpsluckan med en smäll.
"Me too", klagade Bianca och nickade instämmande. Lisa var sjuk idag, och Ruby hade trippat iväg till skolans studievägledare för att prata om vad som komma skall inom den närmsta framtiden. Jag skulle inte dit förrän i eftermiddag, så här gick jag nu tillsammans med tråkmånsarna nummer ett och två. Alltid skulle de klaga. Till min lättnad fick jag se Kira komma gåendes längre bort i korridoren. Hon vinkade diskrét, och jag log varmt tillbaka. Idag var hennes hår uppsatt i två tofsar, och hon var klädd i ett par svarta tights och en oversize t-shirt.
"Is that new shoes, Nancy?" Macey kollade intresserat ner på mina fötter.
"Yeah, Meredith gave them to me", svarade jag ointresserat med blicken fäst på Kira.
"Nice. I really like them."
"Thanks."
Kira var nu framme vid sitt skåp och rotade runt efter sitt räknehäfte och sin mattebok. Hon kliade sig lite på näsan där piercingen satt och stängde sedan skåpet efter sig. När hon sedan passerade oss så hälsade hon vänligt på mig, men ignorerade Macey & Bianca totalt.
"Hey", sa jag och placerade en lockig hårslinga som fallit ner i ansiktet bakom örat.
"Hello psycho." Macey knuffade till Kira i sidan så hon ryckte till och tappade böckerna på golvet. Kira kollade surt upp på Macey men sa ingenting, utan böjde sig istället ner för att plocka upp sina saker. Jag var just påväg att sätta mig på huk för att hjälpa henne, men Macey drog tag i min arm och drog iväg med mig.
"You don't have to help her. She's a freak!"
"But she's my friend", sa jag anklagande.
"No, we are your friends." Macey kollade bestämt på mig. Vilken jävla översittare!
"Said who?", mumlade jag nästan ohörbart för mig själv och började gå mot klassrummet eftersom matten snart skulle börja.
Macey & Bianca slog sig ner bredvid mig på bänken utanför klassrummet, och helst av allt skulle jag vilja flytta undan som andra hade gjort mot mig på skolan i Wolverhampton, bara för att visa min avsky. De snubblade in på ämnet killar, och jag slutade lyssna helt och kollade istället ner på mina böcker. I ögonvrån såg jag hur Macey log flirtigt mot alla killar som gick förbi, och sedan brast hon & Bianca ut i världens asgarv.
Jag suckade och bad en tyst bön för mig själv om att Ruby skulle komma snart, men självklart var så inte fallet, och lektionen började.
"Hello students!", hälsade våran mattelärare.
"Hello Mr.Chetty", suckade alla och letade sig fram till sina platser. Ricky & Kira syntes inte till, men de var vanligtvis inte såna som skolkade. Kanske tänkte de bara bojkotta lektionen på grund av Macey? Hur som helst så vägrade jag att slå mig ner bredvid Macey & Bianca, så istället satte jag mig på en ledig plats i andra änden av rummet.
"Hi Nancy. Can I sit here?" Jamie nickade menande åt bänken bredvid mig.
"Yeah, sure!" Jamie var lugn och snäll, och vi jobbade ofta bra ihop, så varför inte?
Han drog ut stolen, dumpade sina böcker på bänken och satte sig ner. På tavlan påbörjade Mr.Chetty en genomgång om hur man löser ekvationer, och mitt intresse för matte var inte stort, men fanns det något jag verkligen inte tyckte om så var det ekvationer. Varför i hela världen blanda in massa bokstäver i matematiken?
Jag placerade huvudet på bänken och suckade tyst, men ryckte snart till av att någon petade mig i ryggen.
"Are you okey?"
Jag lyfte på huvudet och mötte Jamie's oroliga blick.
"Yeah, I'm good. I just hate math at the moment."
"Don't you like equations? Come on, it's easy?"
"Easy for you to say. You're good at maths."
"No, but it really is easy. I'll teach you how to do it." Han snappade åt sig min mattebok och bläddrade fram till rätt sida.
Liam parkerade bilen på gatan utanför muren som omringade parken och stängde sedan av motorn. Sedan rotade han fram Pebbles koppel som låg i handskfacket och klev ur bilen. Jag gjorde detsamma och tittade sedan på när han tog på henne kopplet och lyfte ur henne ur bagaget. Pebbles hade nu känt oss i cirka tre dagar, men hon hade redan vant sig vid att hänga med oss. Liam släppte ner henne på marken, och hon stretade emot men stoppades av kopplet, ivrig över att få gå på upptäcksfärd i Green Park. Liam greppade min hand och värmde mina kalla fingrar med hjälp av sin vante. Jag hade glömt mina egna i skåpet i skolan, men jag fick väl skylla mig själv eftersom jag hade så bråttom med att komma iväg så jag kunde möta upp Liam för en promenad med vår lilla bebis.
Trots att solen stack fram bakom träden så var det fortfarande lite kyligt ute, men det var ju inte så konstigt eftersom det fortfarande var februari. Men till min lättnad så var snön påväg att smälta bort, och här och var såg man fläckar av grönt gräs. Pebbles sniffade på allt och alla vi gick förbi, och vi fick stoppa henne när hon var påväg att ge en liten flicka en blöt puss i ansiktet. Den lilla tjejen tittade beundrande på Pebbles och frågade om hon fick klappa, och jag nickade vänligt till svar.
"Oh my god, oh my god! Look, it's Liam!"
"And Ruby, and their new dog... Pheobe!"
"It's Pebbles, you stupid!"
"But that's what I just said!"
"No, you said Pheobe."
De tre unga tjejerna närmade sig oss.
"Hey Liam", sa den ena, och de andra två tittade storögt på honom.
"Hello girls. How are you today?"
"Great, and how are you?"
"I'm fine. I'm a bit cold tho. But the sun is shining, so I'm happy anyway."
Pebbles nosade på tjejernas fötter och ställde sig på bakbenen framför en av dem.
"Pebbles no." Jag sträckte ut handen och ryckte lite i kopplet.
"It's okey", sa den andra tjejen och satte sig på huk för att klappa Pebb.
"Can we take a picture with you?"
"Yeah ofcourse." Liam log vänligt. "Ruby, would you...?" Han räckte över kopplet, och jag tog emot det. Snart stod tjejerna i en liten klunga runt honom, och jag erbjöd mig att ta bilden så att dem alla kom med.
"Do you girls have twitter?"
"Yeah." De nickade.
"What's your name? I'll give you a follow."
"Oh my god!" Den ena tjejen viftade med handen framför ansiktet.
"I love you Liam", sa den andra och kramade om honom, och han kramade snällt tillbaka.
"No, I love you." 

"Your fans are so adorable", log jag. Jag hade förväntat mig massa påhopp för att jag dejtade Liam när jag först såg dem, men de var hur trevliga som helst.
"Yeah, I know. I love our girls."
Vi slog oss ner på en kall parkbänk, och Pebbles sniffade på allt hon fann på marken och tittade fascinerat på en träpinne som låg slängd framför henne. Liam placerade sin arm runt mina axlar, och jag lutade mitt huvud mot hans axel. På andra sidan grusgången tultade en liten flicka omkring på den snötäckta gräsmattan, och hennes mamma satte sig på huk en bit bort och sträckte ut armarna för att fånga in flickan. Jag kollade roat på henne när hon skuttade omkring och totalt ignorerade sin mammas existens. Hon hade fått upp ögonen för andra saker och ville inte alls gå hem eller vartän hennes mamma nu hade tänkt ta henne. Förut hade det aldrig gått upp för mig hur söta småbarn var. För något år sedan när jag & Nancy skulle vara barnvakt åt grannens barn så hade jag lämnat över jobbet åt Nancy eftersom jag tyckte att småbarn bara var snoriga, kladdiga och allmänt jobbiga. Men tjejen framför oss såg ju ut som världens ängel.
Jag märkte att Liam kollade på mig och vände blicken mot honom istället. Han log varmt, och hans bruna ögon kollade rakt in i mina. Jag lutade mig framåt och placerade en kyss på hans läppar.
"I love you", sa jag efter att ha särat på våra läppar.
"I love you too."

Hoppas att detta inte blev allt för kort, men har lite att stå i höhö. Vad tycker ni om Ruby & Liams nya familjemedlem, btw? x)
Hoppas att ni alla haft en bra dag, och jag ber om ursäkt för att detta inte kom upp igår, men sånt är livet när man har en mamma som stänger av internet och tror att det på något vis ska få mig till att lägga mig tidigare. Booo. Gjorde första nationella provet i Svenska idag, och det gick hyfsat må jag säga. Vi fick sluta direkt efteråt, men när jag kom hem så var jag så trött så jag gick och la mig...
Hoppas det gick bra för er andra 9:or också! Nu taggar vi inför fredag då prov nr.2 kommer, huh?

Men som sagt, förlåt för att ni fått vänta. Har ju som sagt haft pretty much fullt upp. Men ni vet ju att jag gör allt jag kan, because I love you.

Jag Lever

Hej mina fina!
Tack för alla übersöta kommentarer! Ville bara kika in och säga att jag fortfarande lever, haha. Har dock inte varit hemma i helgen utan haft konserter med kulturskolan, - åkt tidigt och kommit hem strax innan midnatt. Mysepys!
Hur som helst, jag vet att ni fått vänta länge nu, och det var meningen att jag skulle fortsätta på kapitel 24 idag, men när jag kom hem från teatern så behövde jag ta tag i alla läxor. Har SOprov imorgon, en krönika som ska lämnas in, samt tyska & franska-glosor. Nu i veckan drar vi också igång med nationella proven. Uhuh hatahatahata. Det kommer seriöst gå sämst... Men nu ska vi inte vara negativa. Let's rock these friggin' tests! PARDEY PARDEY UNTZ UNTZ.
Tumblr_m3jf3yival1qfu41fo1_500_large
Men, det jag ville säga var att nästa kapitel förhoppningsvis kommer upp imorgon kväll när jag är hemkommen från gymmet, om jag hinner klart med kapitlet vill säga. Så ni ska inte behöva vänta så länge till!
Stay tuned.
Luff yu xx // Vendela

~ Happy Birthday Harry! ~

Tumblr_m0l83ck3eu1r1un6ro1_500_large



RSS 2.0