Chapter 48 - Paris and Surprises

Previously:
Snart därefter lyfte han mig från golvet och bar mig sakta bort till sängen, och jag tänkte inte ens i en sekund på att det här skulle göra det jobbigare för att att säras på imorgon bitti när jag skulle gå ombord på planet mot Paris. Jag ville testa att bara leva i nuet för ett tag och spendera mina sista timmar i England tillsammans med mannen som i mina ögon var hela min värld och finare än alla sevärdheter runt omkring på jorden. Tillsammans med mannen jag älskade.

[bild kommer!]
7 april 2020, kl.07:32. Heathrow Airport, London.
 
"Bye babies, momma will miss you", sa jag och ställde ner väskorna på golvet för att ta emot våra små tvillingpojkar. Riley & Lucas hade växt galet mycket på senaste tiden, men i mina ögon skulle de alltid vara mina små korvar. "Daddy better take care of you while I'm away." 
Liam mötte min blick och flinade, men hans blick var plågad. Vi hade fortfarande svårt för att vara ifrån varandra, och efter vad som nyligen hade hänt min syster så var han ännu mer orolig över att låta mig åka trots att vi hade ett stort sällskap med oss.
"Don't look at me like that, honey. I will be fine. I'm just gone for a few days."
"I know, I know...", muttrade han och tog emot Riley igen efter att jag pussat honom på hjässan och gullat lite till.
"This is hard for me too, you know. And it's the first time I'm away from them." Jag nickade åt Lucas & Riley. "But I know that I'll see them again, that's why I don't worry. You can do this, Liam. I know you can." Jag tog ett steg framåt och kysste honom på läpparna. "I love you."
"And I love you, Ru."
Jag sprack upp i ett leende och kysste honom igen för att sedan överlämna även Lucas. "Bye hunbuns, be nice to daddy now!" Efter att ha lyft upp mina väskor igen så kollade jag av att de andra var redo för att checka in väskorna. Mamma, moster Meredith, Ricky & Phil verkade alla redo, men Nancy stod fortfarande och klängde runt halsen på Harry.
"Hold my purse", sa jag till Ricky och gav honom en av alla mina väskor för att sedan gå fram till Nancy. "Okey okey, no more kissing and sobbing now, okey? We're going to Paris and I'd like some coffee before we rush to the gate. Okey? Thanks, now come on." Jag drog Nancy i armen så hon släppte taget om Harry. Lite omget kanske, men hey, vi var fortfarande systrar och jag skulle alltid förbli den barnsliga av oss.
"Okey, I'm coming", suckade Nancy och himlade med ögonen. Jag visste att hon var jättepepp inför resan, hon var bara lite sur över att behöva lämna Harry hemma. 
"Hey Ru", stoppade Harry mig när jag var på väg att gå, och jag stannade till igen och vände mig om. 
"Yes?"
"Promise me to take care of her. If anything happens, I--... Don't leave her alone, not even for three seconds, do you understand? If I lost her again, I'd never forgive--"
"Ahh please, Harry. She's my sister for God's sake! Do you seriously think that I'd leave her after what happened with Daniel?" Jag såg surt på honom, och han skakade skamset på huvudet.
"Sorry, but... Just promise me."
"Okey, I promise."
"Thanks. And hey, have a nice trip."
"We will."
"And make sure she buys the most beautiful of dresses, because she deserves it."
"Sure."
"What was that about?", frågade Nancy förvirrat när jag slöt upp vid hennes sida.
"Oh nothing. We were just bickering about you." Jag ryckte nonchalant på axlarna och vände mig om för att vinka åt Liam och barnvagnen en sista gång.

När den sista väskan var incheckad och vi hade tagit oss igenom alla kontroller så började vi gå genom taxfreen.
"Coffeetime?", föreslog Ricky.
"Sounds lovely, sweetheart", sa Meredith och tog av sig sina handskar. Hon hade verkligen gått all in för den här Paris-resan och var klädd i svart kjol och kavaj, höga klackar, handskar och en stor hatt. Pretty fancy, faktiskt.
Själv bar jag en slapp klänning och gosiga strumpbyxor då jag föredrog att flyga bekvämt. 
"Starbucks!", röstade jag och visste att Nancy skulle vara på min sida.
"Starbucks", instämde hon.
"Okey, Starbucks it is", suckade mamma. "London has changed you, girls."
"And maybe we've grown a little too, haven't we?"
"Nancy, maybe. But I'm not too sure about you, love", sa hon och la armen om mig, och jag skrattade varmt. Trots att jag nu hade egna barn och hon var mormor så behandlade hon mig fortfarande som om jag vore hennes lilla flicka som inte klarade av världen på egen hand. Ibland var det irriterande, men mestadels tyckte jag om det eftersom jag alltid hade varit mer utav en pappas-flicka. 
"What would you like to have?", frågade Meredith och såg på Nancy. 
"Uhm, I think I'm going for a cappuccino but--"
"Okey, then I'll go get you one."
"No, I can pay on my own, Meredith. You don't have to--", började Nancy men blev avbruten.
"Nancy, please. This is your trip and it's you who are getting married so please, let me pay. It's just a coffee?"
"Okey then. Thanks Meredith."
"Oh it's nothing!"
Mamma, Phil & Meredith ställde ner brickorna med kaffe och kakor vid bordet där jag, Nancy & Ricky satt. 
"Just eat as much as you like."
Jag snappade åt mig min beställda latte och delade på en chokladmuffin. Som en tyst överenskommelse tog Nancy glatt emot den andra halvan men innan hon ens hade hunnit börja äta på sin så hade jag svalt hela min. Sedan graviditeten hade sötsaker varit min svaghet. Okej, lögn. Jag hade alltid varit svag för sötsaker medan Nancy föredrog frukt.
"Are you excited?", frågade Phil och log mot Nancy.
"If I am?" Hon höjde på ögonbrynen. "Like crazy!"
"Cheers for Paris, then", sa Ricky och lyfte sin kaffemugg.
"For Paris!", ekade alla och slog muggarna i varandras. Det här skulle bli den bästa resan på länge. Världens bästa shoppingstad, massa pengar att bränna, en vacker klänning åt Nancy att hitta... Kunde det bli bättre? Knappast!
Jag satte mig på bänken under det stora trädet på skolgården tillsammans med mina nya kompisar, Stephanie och CC (som uttalades Ce-Ce, men vad smeknamnet stod för visste jag inte ännu och jag förmådde mig inte att fråga). Ett gäng killar i klassen skrapade ihop det sista av snön som låg på marken och hade snöbollskrig med varandra, men tjejerna stannade inne på rasten. Utom jag, Steph & CC då.
"Stina?"
Ett avlägset rop fyllde luften, och jag såg mig förvirrat omkring.
"Did you hear something?", frågade jag och såg på mina vänner för att sedan låta blicken fortsätta vandra. Och då såg jag dem.

Untitled | via TumblrUntitled | via Tumblr

Niall & Jolie hade stannat bilen intill vägkanten och vinkade diskrét för att få min uppmärksamhet men utan att de andra skulle få syn på dem. Vad gjorde de här nu? Jag hade ju bara haft en lektion hittills, och det var många kvar tills jag slutade för dagen. Gick klockorna fel där hemma? Och borde inte de vara på jobbet såhär dags?
"What a fancy car", sa Stephanie och nickade åt Niall's bil. "Do you know them?"
De var inte många som höll koll på att jag bodde hos Niall & Jolie och var en liten del av kändisskapet, men det var jag bara tacksam för. Och för både Niall's, Jolie's & min egen skull så ville jag att det skulle förbli så.
"Uhm, yes. It's my step-dad and... mom", ljög jag. 
"Really?", sa CC. "You and your mom look so different!"
"Yeah, I know. But, uh, we're much more a-like if you look closer." Jag reste mig upp. "I should go and see what they're doing here. See ya."
"Don't get late for class, Stina", varnade Steph. "Our teacher isn't too happy about late arrivals."
"Do you really think that her mom will let that happen?", sa CC och knuffade Steph i sidan. Jag skrattade åt dem och skyndade sedan fram till bilen.
"Is that your friends?", frågade Niall glatt och nickade åt mina kompisar.
"Yeah. Left one is CC, and the girl to the right is Stephanie."
"Cute girls. I'm sure they're nice. I'm happy for you, Stina."
"Thanks, I guess", log jag. "What are you doing here? It's only morning?", sa jag och såg frågande mellan Niall & Jolie.
"You don't have to attend to class for the rest of the day, you're coming with us", sa Jolie och log hemlighetsfullt.
"Are you going to kidnap me?", frågade jag och skrattade bort allvaret som hängde i luften efter mitt skämt. 
"Maybe", log Niall. "Get in the car, sweetie."

En dryg halvtimme senare stannade vi utanför en röd tegelbyggnad.
"Here it is", sa Niall och stannade motorn, och Jolie hoppade ur bilen för att betala parkeringstillståndet. Bara för att man var kändis så betydde inte det gratis parkeringsplats, nä alla var tvungna att betala om man ville skippa p-böter.
"What are we going to do here?", frågade jag förvirrat och kollade på dörren. Den gav mig inga ledtrådar om vad det här var för plats. 
"Let us go inside." Niall föste försiktigt in mig genom dörren men lämnade min fråga obesvarad.
ADOPTIONSCENTRUM, läste jag på en skylt när vi kom in. Blandade känslor svallade över mig likt en stor flodvåg och plötsligt blev jag alldeles snurrig.
"Niall... Jolie... What?" Jag vände mig om och såg storögt på dem. "Are you going to a--"
"Listen, sweetie. Jolie and I have been talking alot, and we have come to this part where we either have to let you go or decide to keep you. You can't stay at our place, you need parents. Real parents."
"But... What?", nu blev jag plötsligt väldigt förvirrad. För en sekund var jag nästan säker på att Niall skulle berätta att de ska adoptera mig, och nu snackade han om att jag behöver riktiga föräldrar. Skulle de adoptera bort mig?
"Stina, look at me."
Jag mötte hans blick med tårar i ögonen.
"I want to become your father."
Jag kunde inte hålla tårarna inne längre, men nu förvandlades de till lyckotårar och jag nästan flög in i Niall's famn.
"Niall and I came to the conclusion that we probably would be better parents for you than your real father. I mean, he left you, and we would never do that. We love you, Stina, and you have become a part of the family. You're like a daughter, even though you're old enough to be my sister. And we'd love to have you staying at our house for as long as you'd like." Jolie klappade mig på huvudet, och jag slängde genast en arm runt henne också.
"Exactly", nickade Niall. "And since you've already started a new school and has new friends, I mean, why not?"
"I'd love to!", sa jag lyckligt och gosade in mitt ansikte mellan deras axlar. "But do you think they'll let you adopt me?"
"We've actually been on a lot of meetings about this. They were going to talk with your dad until today and then they want your opinion, and if you say yes... Then it's probably a yes."
"Mr.Horan, nice to see you again", log Mr.Gray artigt och tog i hand.
"Nice to see you too, Mr.Gray", log jag tillbaka och skakade den snabbt.
"Sit down, please." Han gjorde en gest mot fåtöljen på andra sidan skrivbordet, och jag rättade till kavajen (som jag valt att ta på mig, dagen till ära) och slog mig ner som jag blivit ombedd. 
"So, last time we talked I promised you to talk to her real father, and that's what I've done. His name is Erik Nilsson and today he lives in Cali with his new wife, Marie. As you know, Marie is not Stina's real mother, because--"
"She's dead and her name is Viola. I know that. We've been talking about her alot, Stina and I."
"Oh?" ... "Well, that's good. Great, actually. That you keep her mom alive in her memory, I mean."
Jag nickade instämmande. "What did Erik say about... The adoption?"
"What Stina needs is a family, love and a place to call home. A parent, or two, with a stable socio-economic situation and a history where no criminality or abuse is involved, and a family that is healthy both physically and mentally. And that is something that Erik can't give her. He proved it himself, by leaving her. We talked a lot, and he agreed with the adoption and said that maybe you'd become a better dad after all." Mr.Gray sträckte sig över skrivbordet och pratade med lågmäld röst. "To be honest, it sounded like he didn't really care about his daughter."
"So... I can become her father?", frågade jag förväntansfullt.
"Maybe, yes. There are a few things we need to fix first, and of course I need to talk with Stina about it and hear her opinion, even though it's pretty clear what she wants. She could've chosen a foster family, but she chosed you. But I'd say there's a 9,99 percent chance that you can become her parent. And whether she wants Jolie to become her new mom or not is all up to her."
Jag nickade återigen. "Thank you so much, Mr.Gray" Jag reste mig upp och tog i hand igen.
"No problem, Mr.Horan. Everything for the children, you know. Now will you please go get Stina for me?"
"Yes sir!"
Jag fingrade på min mössa som jag nu lät ligga i famnen eftersom det var för varmt för att bära den innomhus. Niall hade varit på möte i snart en halvtimme, och jag var mer än nervös inför mitt eget möte. Vad skulle de fråga om? Vad skulle jag svara? Skulle jag behöva prata om mamma? Och om pappa? Och om hela min bakgrund?
"Nervous?", frågade Jolie och lade sin hand ovanpå min, och jag nickade snabbt. "Don't be. Mr.Gray is very kind and all he wants is the best for you."
"I know", mumlade jag, och just då öppnades porten in till konferensrummet och Niall kom gåendes ut.
"Time for your meeting, Stina", log han. Jag reste mig från soffan och började gå mot porten efter att ha gett Niall en tveksam blick.
"Go on, Mr.Gray's waiting in there", pushade han och nickade åt dörren. Jag tog ett djupt andetag och gick in.
"Close the door, please", sa en skrovlig mansröst, men han lät mycket trevlig och jag gjorde som jag blev tillsagd.
"Nice to finally meet you, Stina", log mannen som nu hade rundat skrivbordet och sträckte fram sin hand. "I'm Mr.Gray, one of the persons who gets to decide if you shall become Mr.Horan's daughter or not. And before we start talking, I must say that I only want your best. This is your choice, not mine." Med dessa ord gjorde han en gest mot fåtöljen och slog sig ner på andra sidan skrivbordet för att sedan återigen möta min blick.
"Have you talked to your dad? I mean, Mr.Erik Nilsson?"
"No", jag skakade långsamt på huvudet. "I haven't talked to him since before he left me with his girlfriend."
"You mean wife", påpekade Mr.Gray.
"What?"
"Oh, sorry. I thought you knew that Erik and Marie... Ahh nevermind." Han viftade bort samtalsämnet med händerna. "I've been speaking with him over the phone. He lives in Cali now and has no plans on coming back here, and he didn't think that it would be a good idea for you to move across the ocean since you have school and friends and everything here."
"Or maybe he just didn't want me there..."
"Excuse me?", sa Mr.Gray då han inte uppfattat vad jag sagt eftersom jag mumlade.
"No, nothing."
"Okey. And since you're only sixteen, you need parents. And since your mother is, I'm sorry, dead, we need to get you new parents. And Mr.Horan is willing to become your new father, but the question is; what do you want?"
"If the questions is; do you want Niall Horan and Jolie Blake to become your new parents? Then the answer is yes."
"Are you sure?"
"I know what I want, so yes."
"Well then. There are still some things I have to fix and look up, so I cannot guarantee you anything right now at this moment. But, I'll do what I can. Bring in Mr.Horan and Miss Blake, please."

Cirka tjugo minuter senare, och dessa tjugo minuter kändes som en evighet, öppnades porten återigen, och Niall kom långsamt gåendes mot mig med blicken i golvet.
"What did he say?", frågade jag tyst. "Is it a no?" Min röst stockade sig, och jag såg oroligt på Niall när han inte svarade. "Niall? Please, say something!"
Niall lyfte sakta på huvudet och mötte min blick, och bara några sekunder senare sprack han upp i världens leende och sträckte ut armarna för att krama om mig.
"I'm your daddy, Stina! I'm your daddy!"
"Oh my god!", skrek jag av glädje och flög in i hans famn. "Thank you", viskade jag sedan in i hans skjorta. "Thank you, thank you, thank you..."
"You have nothing to thank for, sweetie. You can't live alone, you deserve better." Han strök mig över håret och pussade mig på hjässan.

 
"Thank you, Mr.Gray. We're so thankful for what you've done for us", hörde jag Jolie säga, och i ögonvrån såg jag henne skaka hand med Mr.Gray.
"Oh no problem, you know my motto: everything for the children! I'm sure you'll be a great mom to her."
"Thank you so much."
Jolie kom gåendes mot oss, och när hon slöt upp vid vår sida så fylldes hennes ögon med tårar.
"I'm now officially a mother, I can't believe it!"
Jag släppte taget om Niall och gick för att krama om Jolie. Vi hade haft våra stunder då vi kom mer eller mindre överens, men i slutändan var hon alltid den som fanns där som både rådgivare, mamma och bästa vän. Och det jag tänkte säga nu var något jag tänkt mycket länge men aldrig vågat, eller kunnat, säga tidigare.
"I love you... Mom."

Yeyyy Stina har fått en familj! I nästa kapitel blir det Paris och shopping och mys och sen är det inte alls (läs: verkligen inte inte alls) långt kvar till bröllop för Harry & Nancy. #TeamHancy FTW! Förresten, vilket par shippar ni mest i novellen? Vore kul att veta!

Måste också hälsa er alla God Jul! Fick ni några klappar ni önskat er? Åt ni er fulla på julmat? Såg ni Kalle Anka? Hoppas er jul var lika fin och mysig som min!
 
Ber förresten om ursäkt för att bloggen hamnat åt sidan igen, men som ni vet så är det jullov, och ni som följer mig på instagram eller läser min personliga blogg vet nog också att jag varit (och fortfarande är) jättesjuk och även har fått spendera ett dygn på sjukhus och sådär, så jag har inte kunnat skriva. Men nu är jag igång igen då jag inte har nåt bättre för mig eftersom jag är för sjuk för att gå ut och umgås med folk, plus att jag jobbar för fullt på den nya novellen.
Pows hej.

Kommentarer
Postat av: Bella

Så bra! :) hur många kapitel är det kvar? Ne, det fick jag inte. Men är glad vad jag fick :) Men julen handlar inte bara om julklappar, inte för mig, det handlar om att familjen är samlad och kärlek. Men jag har ätit så mycket godis i år och har ätit mycket god mat! :) krya på dig vendela :) du då?

Svar: Tack så mycket! :) Jag vet inte riktigt ännu, vi får väl se. :) Nej precis, julen handlar inte bara om julklappar, utan så mycket mer! Men bra att du ätit dig mätt på godis och mat och är nöjd med det du fått! :) Själv är jag också väldigt nöjd och belåten, fast det var lite tråkigt att vara sjuk över julen. Men men :)
Vendela Åstrand

2013-12-25 @ 22:23:40
Postat av: Matilda

Åh herregud, sista meningen.. jag tjöt och började gråta hohi, såäå braaaaaa ♡♡

Svar: Naw söte! Taaaack<33
Vendela Åstrand

2013-12-25 @ 23:17:49 / URL: http://matildasavelind.blogg.se
Postat av: Emma

Jättebra

Svar: Tack! :)
Vendela Åstrand

2013-12-25 @ 23:29:52 / URL: http://novellfoton.blogg.se
Postat av: Malin

Ååh, vad bra!! :) Jag skulle vilja höra mer om hur det är med Louis, även fast jag vet att novellen inte är mest riktad på honom men om du har tid! ;)

Jag fick massa mys, 1D-parfymen, This is us, smink osv! :) Fick du något kul?

Krya btw <3<3

Svar: Taack hihi! c'': Det ska jag absolut fixa, mer Louis på G!Åh, luktar parfymen gott? Vill ha den, hihi. Jag fick kläder, pengar, smycken, böcker och sådär så jag är väldigt nöjd! Fick ju en iphone 5s i tidig julklapp också eftersom min gamla iphone pajade totalt, så jag klagar verkligen inte :D
Tack så mycket<33
Vendela Åstrand

2013-12-25 @ 23:53:48
Postat av: Elin

Men hjälp vad gulligt!!! Man kan ju bara inte låta bli att shippa alla par (utom Josefine och hennes ex då) för allt är ju så gulligt och fint och underbart så man blir typ skakig! <3
Fick några böcker, planscher, presentkort och så, du? :)

Svar: Naww hihi! Åh vilka fina julklappar! :D Fick också böcker, och även pengar, kläder, smycken, biobiljetter, godis och sånt. Helnöjdtjej.se här! c: <3
Vendela Åstrand

2013-12-26 @ 10:04:42 / URL: http://storiestoldbyafriend.blogg.se
Postat av: Josefin

Jag ville inte pressa dig men jag längtar jättemycket efter nästa kapitell, när kommer det ut????

Svar: Aw det är lugnt, förstår att ni undrar eftersom jag varit lite "afk" ett tag eller vad man ska säga. Men nästa kapitel kommer ut imorgon, förlåt för att ni fått vänta! Ska bättra mig med uppdateringen, lovar. Och du pressar mig inte alls, det är bara kul att höra att ni längtar! :D<3
Vendela Åstrand

2014-01-13 @ 18:25:05 / URL: http://josseeriksson.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback