Chapter 24 - The Family Man

Previously:
"So, what did you... Dream about?", frågade jag försiktigt.
"I dreamt that they had found her. We were sitting in the kitchen, talking about... Girly stuff. Nothing special really. But it made me happy, because she was there and... It felt so real. Her silly smile, her laugh, her voice... It must be so hard for you, baby", viskade hon och ställde sig framför mig. "She was something really special."
"Yeah, she was", instämde jag och log halvhjärtat medan jag tog mammas hand.
"You know that I'd do anything for her to come back, right?"
"Yeah I know, mom." Jag drog in henne i en kram. "I love you."
"I love you too, my baby Harry."

 8 Mars 2020, kl.16:017. London City.

"I'm so tired of this weather", muttrade Zayn när vi småsprang mot närmaste butik med markis. Regnet öste ner över London's gator, och de flesta människor drog sig undan ovädret. Jag följde en ung kvinna med blicken medan hon sprang mot stora vägen för att fånga en taxi. Bakifrån skulle man nästan kunna tro att det var Nancy. Nästan samma blonda hår, likadana kängor och i stort sätt samma kroppsfigur. Nej nu måste jag sluta jämföra alla jag ser med min käraste... 
Kvinnan hoppade in i taxin som stannat framför henne och försvann, och jag skakade på huvudet för mig själv som för att återvända till verkligheten. I ögonvrån såg jag hur Zayn drog upp ett cigarettpaket ur jackfickan, samt en tändare. Han stoppade in en cigarett i munnen, höll för handen för att blåsten inte skulle få lågan att brinna ut, och tände.
"Didn't you quit?", frågade jag förvånat och såg på honom i ren förvirring.
"Yes, I did. But lately I've been feeling, like, stressed out, and this is the way I cool down." Zayn såg skamset ner i marken.
"Does Perrie know?"
"...No. So I'd be very thankful if you didn't tell her about it."
"Don't worry. I won't." Jag vred på huvudet och såg ut i regnet igen.
"Thanks, mate." Zayn klappade mig på axeln.
"So, how is she?"
"Who?"
"Well, Perrie ofcourse." Jag körde ner händerna i fickorna och började andas i halsduken för att inte andas in röken från Zayn's cigg.
"Oh, uhm... She's good. It's just-... She so scared. Like, what if our new baby won't be able to hear us either? Perrie would die of sadness. She has always been dreaming about singing her kids to sleep, teach them silly songs and taking them to her concerts... We can't do any of that with Isobel. Or yeah, we can take her to our concerts, but she won't be hearing a thing." Zayn andades ut röken långsamt, sådär som han jämt gjorde när han var orolig förr i tiden.
"I'm sorry...", mumlade jag.
"Don't be. We love Isobel. We just wish that the doctors could do something. She's missing so much, and we're afraid that something bad will happen one day just because she can't hear..."
Jag nickade förstående. Det var galet hur mycket Zayn & Perrie var tvugna att ta sig igenom dagligen med ett barn som Isobel. Om någon hade kunnat göra så att Isobel fick tillbaka sin hörsel så skulle jag ge personen alla pengar jag hade. Jag älskade den tjejen något så oändligt! Jag hade till och med gått en kurs i teckenspråk bara för hennes skull så att vi skulle kunna samtala. Något proffs var jag väl inte direkt, och det blev ofta missförstånd, men det slutade alltid med skrattanfall från båda håll så vad gjorde väl det?
En vacker dag skulle jag också vilja ha barn. En liten flicka eller pojke, eller kanske både och, som såg ut som en blandning av mig & Nancy. Jag ville också promenera runt med en barnvagn och höra alla gamla tanters förtjusta gullegull-kommentarer när de kikade ner i vagnen. Jag ville också behöva gå upp mitt i natten för att få barnen att somna om, mata dem, byta blöjor och sjunga vaggvisor. Jag ville också spela fotboll med min son ute på gården, måla regnbågar på väggarna med min dotter bara för att vi kan, och följa dem till skola & dagis. Allt det där och mycket mer.
Drömmen om min ljusa framtid gjorde mig plötsligt väldigt ledsen, för egentligen såg den inte så ljus ut. Jag skulle aldrig få en son eller dotter med blont lockigt hår eller blågrå ögon, för Nancy skulle aldrig komma tillbaka.
"Can I have one?", frågade jag försiktigt och nickade mot Zayn's cigarett.
"No, Harry. No. You hate smoking. I'd never do that to you." Han skakade på huvudet och såg allvarligt på mig.
"But Zayn, please? I seriously need one. And they make you calm down, you said it yourself! I need to calm down too", påpekade jag.
Zayn suckade och tog sedan upp paketet ur fickan igen. "Are you sure about this?"
"Yes, definitely." Jag tog emot en cigarett och stoppade den i munnen, precis som Zayn hade gjort tidigare. Sedan lutade jag mig framåt så han kunde tända den åt mig.
"Thank you", sa jag och nickade tacksamt. Sedan drog jag ett bloss och kände hur jag fick kväljningar. Jag fick världens hostattack, men efter att Zayn dunkat mig i ryggen ett par gånger så kände jag mig genast bättre. Det hade vattnats i mina ögon, och jag tog ett djupt andetag och gned mig i ena ögat.
"Take it easy, man. It's your first time."
Jag nickade. Sedan tog jag försiktigt ett bloss till, men denna gång gick det galant.
Jag gick in i trapphuset och tryckte på lampknappen. Lamporna tändes, och jag småsprang upp för trapporna tills jag nådde tredje våningen. Sedan rotade jag upp nycklarna ur fickan och låste upp dörren.
"Anyone home?", frågade jag rakt ut i luften när jag klev innanför tröskeln. Inget svar. Jag sparkade av mig skorna men såg till att ställa dem prydligt åt sidan så att inte Perrie skulle skälla på mig senare. Sedan hängde jag upp min blöta jacka och gick in i vardagsrummet. Isobel satt och kollade på nåt tecknat barnprogram med sina små barbiedockor framför sig.
"Hi baby", sa jag och tecknade åt Isobel med mina händer. Jag hade för vana att prata samtidigt som jag körde teckenspråk med henne, annars kändes det helt enkelt bara för tyst.
'Hi dad', tecknade hon tillbaka och hoppade ner från soffan för att komma och ge mig en kram. 'You smell like smoke.'Hon la armarna i kors och såg på mig med höjda ögonbryn. Det var nästan galet hur lik hon var sin mamma när hon gjorde den gesten.
"I know. Sorry, honey. I'll go and take a shower. Where's mommy?" Mina händerna rörde sig snabbt i luften, och Isobel följde mina gester med blicken.
'Sleeping.' Hon pekade mot vårat sovrum. Sedan la hon en hand på sitt bröst och förde sin andra hand mot ansiktet för att trycka fingertopparna mot läpparna.
"Are you hungry, baby? Wait, I'll get you something." Jag gestikulerade åt henne att sätta sig i soffan igen. Sedan gick jag ut i köket. Jag tog fram glas och tallrik ur skåpet, hällde upp lite juice och fixade henne en ostsmörgås. Sedan bar jag ut grejerna på en liten bricka och ställde ner den framför henne.
'Thank you', gestikulerade hon och log brett. Jag pussade henne på pannan och sa sedan "You're welcome" på teckenspråk. När hon hade börjat äta gick jag in till sovrummet, och mycket riktigt fann jag Perrie sovandes i sängen. Hon brukade vanligtvis inte sova när jag kom hem, men kanske hade hon haft en hård dag på jobbet?
Jag kröp upp i sängen och la mig tätt intill henne. Sedan lät jag min hand smeka hennes stora mage och pussade henne på kinden. "Hey love."
Hennes ögonlock fladdrade till, och snart öppnade hon försiktigt ögonen och såg på mig. "Oh, hi honey."
"Tired?"
"Yeah, we had so much to do at work today. And after work I had to talk with Isobel's teacher. I would've called you, but I knew you were working so I didn't want to disturb." Perrie drog med handen över mitt skäggstubb.
"Heyy, you can always call me? You know that, right?"
"Yeah, sorry. I just-..." Hon skakade på huvudet.
"What did you talk about then?"
"The other kids are being mean to Isobel, and her best friend is about to move back to America. Did you know that?"
"No, I didn't... But wow, what are we going to do then?"
"I don't know...", sa Perrie bekymrat. "You can't make the other kids play with her when they're not able to understand her?"
"Well, uhm... Can't we put her in the same school as Toby then?"
"Louis' kid? Nah, I don't know... Isobel needs girlfriends too, and do you really think that Toby would like to play with her everyday?"
"Hm... You're right about that one. But don't worry. We'll think of something."

Förlåt för ett askort kapitel, but I'm running out of time för att tidsinställa kapitel. Woahhh! Men ska i alla fall försöka fixa nåt mer, så ni inte behöver vänta i evigheters evighet på ett nytt kapitel! Nu är det i alla fall bestämt att jag åker hem från min syster den 13:e, så då hinner jag kanske skriva lite när jag kommit hem i alla fall. Fast sen under helgen som kommer där så kommer jag vara busy, men jaja. Det tar vi då, för det är ju inte aktuellt nu liksom. ;)

Glöm inte att kolla in FrÅgEsTuNdEn<3

Kommentarer
Postat av: Anonym

det var ändå ett jättebra kapitel, såna här behövs ibland! längtar jättemkt till nästa!!♥♥♥

Svar: Aww taaack! :D<3 xx
Vendela Åstrand

2013-08-07 @ 17:48:40
Postat av: Emma

Superbra!!!! Älskar delen!! Längtar till nästa!!!! (Oj, vad många uptopstecken det blev...)

Svar: Tack Emma!!! :D <3 xx
Vendela Åstrand

2013-08-07 @ 18:50:44 / URL: http://novellfoton.blogg.se
Postat av: Liv

Awesome kapitel!

Svar: Taack! :D xx
Vendela Åstrand

2013-08-07 @ 19:16:11
Postat av: Bella

Jättebra! :) längtar till nästa! :)

Svar: Tack Bella! :D
Vendela Åstrand

2013-08-07 @ 19:18:37
Postat av: baralillajag

Efter jag läst sista ordet i inlägget längtar jag direkt efter nästa! Välskrivet! :D

Svar: Hihi aww, taaack! :D xx
Vendela Åstrand

2013-08-07 @ 22:11:40
Postat av: Anonym

Superbra! Kul att höra om Zayn och perrie!! :D

Svar: Tack! Och vad roligt att du tycker det! :D xx
Vendela Åstrand

2013-08-07 @ 22:12:10
Postat av: Malin

Oj, glömde skriva mitt namn men det är jag som skrev det ovan! ;)

Svar: Haha ojski, men sånt händer ju alla ibland ;) xx
Vendela Åstrand

2013-08-07 @ 22:13:13
Postat av: Matilda

Lika bra som alltid♡

Svar: Aww taaack! :D xx
Vendela Åstrand

2013-08-07 @ 22:20:52 / URL: http://matildasavelind.blogg.se
Postat av: Ellen

Jättebra kapitel :D
Kram <3

Svar: Taack! :D Kram!<3
Vendela Åstrand

2013-08-07 @ 23:29:14 / URL: http://aboutonedirectionn.devote.se
Postat av: alva

grymt bra! :D meerA!

Svar: Tack!! :D xx
Vendela Åstrand

2013-08-08 @ 22:09:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback