Chapter 16 - Everything Will Be Just Fine

Previously on Simple Thing Called Love:
Harry bjöd ut Denize på en dejt, och dom gick och åt på en av Londons lyxigaste restauranger: Le Gavroche. När dom kom ut blev dom jagade av paparazzis, och Harry fick ringa Paul som fick komma och hämta dom. Han var dock inte så glad över det hela, eftersom han var så orolig för Denize's skull om hur det skulle bli nu. Dagen efter var Denize & Harry med i alla nyhetsinslag och skvallertidningar, och fansen hade börjat bomba Harry på twitter med frågor om denna mystiska flicka. Han kom överrens med Simon, Paul & killarna om att han skulle berätta om Denize i en intervju dagen där på... Vi får väl se hur det går!


Jag & Harry hade åkt hem till Louis och satt nu i hans lägenhet och pratade. Emma var ute och shoppade, och Liam & Danielle skulle komma hit när som helst. Jag hade samlat mod hela morgonen, och hade nu bestämt mig för att berätta historien om mig & Josh när alla hade kommit. Alla visste ju redan att jag bott hos Harry under en lång tid, men dom trodde det var för att jag inte fått tag på någon bra lägenhet och att jag gjort slut med min pojkvän. Men så var ju egentligen inte fallet. Eller jo, det var ju slut mellan mig och Josh, men jag lämnade ju honom för att han var ett monster. Harry skulle försöka undvika så mycket som möjligt att prata om mitt privatliv och hur det kom sig att jag flyttade in hos honom, men han skulle behöva dom andra killarnas hjälp, och vilka var då inte bättre än Louis och Liam? Jag hade fortfarande lite skuldkänslor för att jag inte hade berättat något för Tina, men nu var det ju för sent. Vi skulle säkert aldrig prata igen...
Jag bar på mina shoppingkassar och höll mobilen i höger hand medans jag smsade frenetiskt med mina tjejkompisar. Parken jag korsade var full med folk, och när några unga tjejer fick syn på mig så kom dom springandes.
"Hi", sa jag och log snällt mot dom.
"Who do you think you are, bitch? You don't deserve to be together with Louis. He's mine", sa en kaxig tjej med svart, lockigt hår.
"Well, thank you. I'll put in a good word for you." Jag låtsades att jag inte tog åt mig, men klumpar bildades i magen och jag kände mig obekväm. Den kaxiga tjejen och hennes vänner stirrade på mig, och jag visste inte vart jag skulle fästa blicken. 
"Louis doesn't want you, you know. He only dates you for charity."
"Yeah, you're so ugly", instämde en av dom andra tjejerna.
"Sorry, but I... I need to go now." Jag försökte gå imellan tjejerna men dom trängde ihop sig. Till slut orkade jag inte spela snäll och glad längre så jag knuffade till den ena tjejen lite lätt med axeln så hon flyttade på sig och började gå därifrån.
"Emma!", ropade några andra tjejer efter mig. Jag vände mig inte om men dom sprang ikapp mig och försökte få mig att stanna.
"Emma, don't listen to them. They're just jealous. You're pretty, don't let anyone make you think otherwise."
Dom andra tjejerna nickade lätt.
"Thanks, girls. But I really need to go now. Have a nice day."
"You too, Emma!"

Det knackade på dörren, och Louis gick iväg för att öppna. Danielle & Liam var redan här, så det måste vara Emma. En lätt snyftning hördes från hallen, och Louis mumlade något oförståbart till Emma. Efter en liten stund kom dom in i vardagsrummet där vi satt, och Emma var alldeles rödgråten och hennes ögon var svullna.
"Emma, what is it?", sa Danielle och gick fram och klappade henne på låret medan hon gosade in sig i Louis famn.
"Stupid haters", mumlade Louis.
"Oh", sa Danielle och nickade förstående. Sedan vände hon sig mot Emma igen. "Don't care about them, honey. They're not worth your tears."
Emma försökte sig på ett litet leende bakom tårarna.
"Okey, let's get started", sa Harry och nickade mot mig, och jag började sakta berätta allt om mig och Josh, och hur sedan Harry blev inblandad i det hela. När jag hade berättat klart satt alla tysta och tittade på mig, och Danielle hade tårar i ögonen.
"Oh dear... How terrible!"
Jag nickade och var själv nära gråten när jag mindes tillbaka, men Harry la en beskyddande arm runt om mig, och jag lutade huvudet mot hans axel.
"Let's get to the point now. I don't think that Denize is ready to tell the world her story, so... What shall I say tomorrow when they're asking about me and Denize?", sa Harry och kollade från Louis till Liam och sedan tillbaka till Louis igen.
Dom kom med massa bra ideer, och lovade att hjälpa till om det skulle bli något strul, så nu var varken jag eller Harry nervösa längre. Jag, Danielle & Emma skulle sitta och kolla på intervjun tillsammans, på teven i Liams lägenhet. På bara några dagar hade jag kommit Danielle och Emma jättenära, och nu kändes det redan som att jag hade känt dom i en evighet. Tillsammans skulle vi klara oss igenom det här. Med dom, Harry & killarna vid min sida skulle jag klara alla haters. Jag skulle hålla styrkan uppe, och inte låta mig tryckas ner. Skulle jag få problem med alla haters så skulle jag döda dom med kindness. 
"Everything will be just fine", mumlade Harry glatt och kysste mig på hjässan...

Här är kapitel 16, eftersom ni önskade att få upp ett kapitel till redan nu ikväll! Dock blev det lite mellan-kapitel-style. Men tro inte att det inte kommer bli mer drama, för drama finns det gott om i kommande kapitlen!
Glöm inte att kommentera och säga vad ni tycker/tänker, samt ge kritik!
Kram // Vendela

Chapter 15 - Hard Times


Paul kom och hämtade upp oss runt hörnet av restaurangen.
"Harry, how could you take Miss.. Uhm, sorry, what's your name again?", frågade han och kollade på mig i backspegeln.
"Huxley."
"Miss Huxley, yeah right." Paul vände sig mot Harry igen. "How could you take Miss Huxley out for a date, without any security?"
"I'm sorry, but..."
"I know you are. But you know, this will be all over the news and gossip magazines tomorrow."
"Yeah, I know, but I thought that no one would see us there..."
"The fans are going to be like crazy, Harry. Now Niall is the only one who's officially single. Have you guys even talked about what Miss Huxley have to go trough now?"
"But no one knowed that she lived in my flat, so I thought that we could hide from the..."
"I know, Harry. And I'm not mad at you. I'm just worried. For her", sa han och nickade mot mig.
"What are we going to do now?", frågade Harry.
"Well, if I were you, I would tell the fans about what's going on between you guys in an interview, as fast as possible."
Paul stannade utanför Harry's lägenhet.
"Thanks for saving us, Paul." Harry log snett.
"That's my job, as a babysitter."
Jag fnissade. "Thanks for the ride, and everything."
"No problem, Miss."
"Please, just call me Denize."
"Okey. Goodnight, Denize. Goodnight, Harry."
"Goodnight", svarade vi samtidigt.
"And Harry. You'll have to call Simon tomorrow, or else he wont be happy. Bye."
Han vinkade lite snabbt och körde iväg.
"I'm so sorry", sa Harry igen.
"It's okey. Everything will be just fine... I hope." Det sista mumlade jag tyst för mig själv.

(Nästa dag...)
Jag drog på mig den nya tröjan jag hade fått av Emma sist hon var och shoppade tillsammans med Dani & Denize. Den var vit med gröna ränder på och den passade perfekt till mina gröna byxor i samma nyans.
"You look great", sa Emma som stod i dörren till sovrummet.
"You too, sweetie", sa jag och gick fram och omfamnade henne. Plötsligt pep mobilen till. Det var Niall som hade skickat ett sms.

Från: Nialler
Kl. 10:34
"Eyy man. Check the E! news on TV. Harry and Denize are on. Nialler x"

Jag skyndade ut i vardagsrummet och slog på teven. Massa bilder på Harry & Denize visades, och en kvinnoröst sa: "Welcome to E! News! Harry Styles, from One Direction, was seen outside of London's most popular restaurant; Le Gavroche together with a mysterious girl we've never seen before. Is she Harry's new girlfriend, or just a friend? We don't know yet, but we'll keep you updated."
"Oh god", sa jag och skakade på huvudet.
"Look! They're in the papers too", sa Emma och kom fram till mig med en bunt tidningar.
"Like it couldn't get any worse..." Jag knappade in ett sms till Harry och tryckte på sänd.

Mina mentions på twitter var fulla med frågor om denna 'mystiska tjej'. Jag hade sett alla inslag om oss på teven, och läst tidningarna. Jag hade pratat med både Simon, Louis och dom andra killarna, och det var bestämt att jag skulle berätta om Denize i morgondagens intervju med Starships CelebrityNews. Jag började skriva...

"@Harry_Styles: Morning. Just woke up & saw the questions about my date last night. I'll tell you all about her in an interview tomorrow. Don't hurt her plz"
 
Jag loggade sedan ut från twitter igen och suckade. Det här skulle bli en lång dag...

Här är kapitel 15, mina vänner! Måste springa iväg och handla, så jag stress-skrev slutet a kapitlet, men jaja. Kommentera & säg vad ni tycker! Och förresten, skriv gärna vad ni tror/tycker/tänker om novellen över huvud taget! Jag tål kritik! Det är ju sånt som lär mig vad jag ska bättra mig på. ;)
Kram // Vendela

NY DESIGN - Från: Bunnys.blogg.se

Hej igen, kära readerz!

Nu är jag äntligen hemma igen. Har ju varit på Gotland i en vecka, och jag har haft det riktigt trevligt och gjort många roliga saker. Har därför inte kunnat svara på era fina kommentarer, eftersom jag inte haft tillgång till dator. 

Medans jag har varit borta så har ni säkert sett att en ny design har kommit upp på bloggen. (Har ni på något vis lyckats missa det så tryck f5 så fort som möjligt!)

Designen är gjord av världens tuffaste tjej, och hennes blogg hittar ni här (tryck på bilden):

 
Hon är grymt duktig på att göra designer, och hur trevlig som helst! Behöver du en ny bloggdesign, så vänd dig till henne. Jag lovar, du kommer inte bli besviken! Och medans du ändå kikar in på hennes blogg, varför inte börja följa henne? Jag upptäckte hennes blogg för inte så länge sedan, och nu läser jag den varje dag, och kikar in nästan hela tiden för att se om hon skrivit något nytt! Den tjejen kommer gå långt, tro mig. ;)

Ni kommer även finna Bunnys blogg bland mina länkar om några minuter! 
Men som sagt, glöm verkligen INTE att kika in på hennes blogg! Do it now, It's a law!

Kram // Vendela

Chapter 14 - Paparazzi

Previously on Simple Thing Called Love:
Denize lärde känna många nya vänner, och Harry frågade äntligen ut henne på en riktig dejt! Men vad sjutton skulle Denize ha på sig? Det var ju alltid Tina som hjälpte henne med kläder när det behövdes. Vem skulle hjälpa henne nu? Hon löste sedan det problemes genom att fråga Emma & Danielle om dom ville följa med ut och shoppa, och det ville dom mer än gärna. Hur kommer dejten gå? Ja, det får ni se... Här är kapitel 14!


Jag gick ner för gatan påväg mot Starbucks där jag skulle möta Emma & Danielle. Jag hade köpt med mig kaffe på vägen efter som jag fortfarande var ganska trött då jag sovit så länge.

Louis och Emma kom gåendes från andra hållet, och jag vinkade åt dom med min lediga hand.
"Bye Lou", sa Emma och kramade om Louis när dom kom fram till mig,
"Bye sweetie." Louis gav henne en snabb kyss och vinkade sedan lite snabbt innan han gick tillbaka samma väg som han kom ifrån.
"You guys are deeply in love with each other, I see", sa jag och flinade.
"Yeah", sa Emma generat. "Do you think it's crazy?"
"No. It's beautiful. You're a really nice couple."
"You think?", sa Emma glatt.
"Yeah, ofcourse. Otherwise I wouldn't say it, haha."
"Well, that's true." Emma nickade.
Danielle hoppade ur en svart bil och kom fram till oss.
"Who's that?", frågade jag och pekade mot bilen som körde iväg.
"Just a friend. She's in my dance crew. I was in the studio with her earlier today. Sorry, that I'm late."
"Oh, I'ts okey. Come on, let's go shopping!" Jag drack upp det sista ur min take-away-kaffemugg och slängde den sedan i närmsta papperskorg.

"What do you say about this one?", frågade Danielle och höll upp en röd, kort klänning.
"No, It's really beautiful, but not my colour. And I wouldn't fit in it either, but it would look great on you! I promise!"
"Really?"
"Yeah. You should try it out!"
"What do you think?", sa hon när hon öppnade provrumsbåset och hade dragit på sig klänningen.
"Oh my god, Dani. You look fantastic!"
"Thanks", sa hon glatt och snurrade runt framför spegeln.
"I love it! I think I'll buy it."
Emma & jag hade hittat en massa plagg, men Danielle var lite mer kräsen när det gällde kläder. 
Jag hade hittat en jättesöt liten klänning, en gullig väska att ha till, samt skor och smycken.

(Några timmar senare...)

"Okey, let's do this", mumlade jag för mig själv och gick ut ur badrummet.
"WOW! You look gorgeous, Denize!"
"Thanks, you too, handsome!", sa jag och log snett. 
"I ordered a taxi", sa jag och kollade in Denize. Hon var verkligen jättesöt, fast det var hon ju alltid annars också. Men det var något speciellt med henne idag. Hon bar en söt, rosa klänning med bar rygg, och klackskor i samma nyans. Hennes hår var fyllt av stora, svallande lockar, och hon var lätt sminkad.

Taxin kom och vi hoppade in.
"Where are we going?", frågade Denize nyfiket.
"You'll see", svarade jag retsamt. Hon knuffade till mig lite lätt och skrattade.

Taxin stannade vid en smal gata, och vi hoppade ur.
"This way, Mademoiselle", sa jag och la armen runt hennes axlar medans vi började gå längs med gatan. Efter en liten stund var vi framme vid en restaurang som låg lite i skym undan. Det var en av Londons lyxigaste restauranger, och det visste tydligen Denize också, för hon stod och stirrade förvirrat på den.
"Are we going to eat here? I don't think that I have enough money for that..."
"I asked you out for a date, wich mean that I'll pay."
"No, Harry. This is too expensive!", klagade hon.
"But I choosed wich place we would go to. Right? And I wanted to go here and eat with you. I know the prices, but that doesn't matter. The food here is really good. Come on now, before they're closing." Jag skrattade.
"Good evening, Sir! How many?"
"Table for two, please."
"Alright. This way!"
I mitten av restaurangen var det som en liten djungel med stora växter, träd och blommor, med ett litet staket runt. I trädet hängde också små burar med söta fåglar i med olika fina färger. Det här var en av mina favoritrestauranger!
Vi följde efter servitricen och fick ett bord precis bredvid den lilla "djungeln". Denize fnissade och sa: "This is amazing!"
"I know. That's why I wanted to take you here. I love this place!"

Kvällen bestod av mycket skratt & prat, men nu var det dags för oss att gå. Jag betalade och tog sedan Denize's hand på vägen ut. Det hade blivit kyligare ute, och jag såg att Denize hade fått gåshud. 
"Here", sa jag och tog av min kavaj och hängde den över hennes axlar.
"But now you'll freeze?"
"No, I'm fine." Jag log mot henne.
"Hey guys, it's Harry Styles! Hey, Harry!", ropade någon. Jag vände mig om och såg ett stort gäng med paparazzis.
"Oh no. Sorry, Denize. This wasn't supposed to happend. I'm so sorry. I forgot about them." Jag började gå snabbare men försökte se till att Denize hängde med i takten.
"What are we going to do?"
"Don't look back, and don't answer them. I'll call Paul."
"Okey", mumlade Denize...

Här är kapitel 14, mina vänner! Hur ska det gå för Harry & Denize? Ni får vänta och se tills nästa kapitel. ;)
~Tidsinställt kapitel~
Glöm inte att kommentera och säga vad ni tycker!
Kram // Vendela

Chapter 13 - New Friends

Previously on Simple Thing Called Love:
Harry bestämde sig för att hälsa på Louis, och tog med sig Denize. Medan Denize lärde känna Louis nya, supertrevliga flickvän, Emma, så övertygade Louis Harry om att han borde bjuda ut Denize på en dejt. Sedan var det drags att dra vidare till nästa gäng. Kommer Harry att bjuda ut Denize? Kommer Emma kanske bli Denize's nya tjejkompis? Det får vi väl se... Här är kapitel 13!


Jag plingade på Liams dörr, och Denize stod tätt bakom mig.
"Hello, nice to see you again Harry!", sa Liam artigt när han öppnade. "And Hello, Mrs?"
"Huxley. But please, just call me Denize."
"Okey, Mrs.Hu, oh I mean Denize. Come in!"
Vi steg på och tog av oss skorna. Inne i vardagsrummet satt Niall och plinkade på sin gitarr medan Zayn sjöng. Dom avbröt sig när vi kom in.
"Oh, hey Haz, vas happenin?"
"Nothing. Just came by to say hi. I haven't seen you in a while."
"Who's that?", sa Niall och nickade mot Denize.
"Oh, this is Denize." Jag gjorde en presenterande gest mot henne.
"Hi." Hon log osäkert och vinkade snabbt mot killarna.
"Hi Denize", svarade dom båda i kör. Liam kom in i rummet.
"Danielle just texted me. She's coming over after her dance lession. Do you guys want some tea or something?"
"Yeah, sure. Tea would be nice", sa jag, och Denize nickade instämmande.
"Do you need some help in the kitchen?" Denize log vänligt mot Liam.
"Sure." Liam log tillbaka och nickade mot köket. När dom båda hade försvunnit ut satte jag mig i soffan mellan Zayn och Niall.
"Is that your girlfriend?", frågade Zayn.
"Uhm, I don't know... It's complicated. But she might be. Soon. I'll ask her out tomorrow", sa jag och blinkade mot dom. 
"Everyone has a girlfriend except me. I mean, Liam has Danielle, Louis has Emma, Zayn has Perrie, and now you have Denize. Where's my princess?" Niall gjorde en ledsen grimas, och flinade sedan. 
"Aw, one day she'll show up. You'll just have to keep looking for her."
"Yeah", sa Niall kort.
"Here comes the tea!" Liam kom in med en tekanna i ena handen och tekoppar på en bricka i den andra. Liam hade också förberett scones som Denize kom ut med.
"Yummy! I'm so hungry", sa Niall och nästan hoppade upp och ner i soffan.
Det plingade på dörren.
"That must be Danielle. I'll get it!" Liam sprang ut i hallen.
"Oh, Hi beautiful. We have guests, come in."
Liam kom in i vardagsrummet igen och höll Danielle i handen. 
"Hey guys", sa Danielle och nickade mot oss. Hennes blick stannade vid Denize.
"Hi." Danielle log brett mot henne.
"Hi Danielle", sa Denize och log glatt tillbaka.

Jag hade haft en toppendag, och fått många nya vänner. Danielle och jag hade bytt nummer och bestämde oss för att ses ganska snart. Nu var vi påväg hem till Harry igen.
 
"Uhm, Denize?", sa Harry och la ifrån sig sin laptop.
"Yeah?"
"Would you... Would you like to go on a date? ...On a date with me?" Han log generat.
"Uhm, yeah. I would love to", sa jag och nickade ivrigt.
"Cool! Like... Tomorrow?"
"Sure!" Jag log brett. "But I don't know what to wear... Tina always used to help me with what to wear when I were going somewhere."
"Oh, but, uhm... Why don't you take Emma & Danielle out for some shopping?"
"Great idea! I'll text 'em."
Jag hämtade mobilen och skickade iväg ett sms till Danielle och ett till Emma.

Dom svarade snabbt att dom gärna ville följa med ut och shoppa. Jag satte mig i soffan igen och kurade ihop mig intill Harry. Han lutade sig framåt och drog åt sig skålen med twix som stod på soffbordet.
"You want some?"
"Sure", sa jag och tog en. Jag öppnade den och började bita på den ena.
"No, you can't do it like that. Then the other twix feels lonely. You need to eat them like this!", sa Harry och demostrerade genom att bita av båda samtidigt.
"You're crazy", sa jag och skrattade, och Harry ruffsade om mig i håret...

Här är kapitel 13. Whoop Whoop! Hoppas det inte blev allt för tråkigt, men det behövs lite mellankapitel ibland. :3
Kommentera gärna & säg vad du tycker!
~ Tidsinställt kapitel ~
Kram // Vendela

Chapter 12 - You Should Ask Her Out

Previously on Simple Thing Called Love:
Denize fick ett sms av Tina om att hon kände sig ignorerad och sa upp vänskapen, och dagen efter såg Denize henne på stan. Hon hängde med Mia, en tjej som varken Denize eller Tina egentligen tyckte om. Dock kunde Denize inte läsa av Tinas ansikte när dom tittade på varandra, och skyndade istället iväg till jobbet. Senare på kvällen när Denize kom hem från jobbet så bjöd Harry på god mat, och så kollade dom på film. Dock fick Harry för sig att det var nu eller aldrig som gällde, och kysste Denize för första gången. Är dom ihop nu? Kommer det lösa sig mellan Tina & Denize? Vi får väl se... Här är kapitel 12!

Jag jobbade inte idag, så jag skulle spendera hela dagen tillsammans med Harry. 
"We should go visit Louis and Emma. I haven't seen them in a while", sa Harry fundersamt.
"Wait, who's Emma?" Jag var tvungen att tänka efter lite. Sedan kom jag på: "Yeah, right. That's Louis new girlfriend, huh?"
"Exactly." Harry log och nickade. Vi dukade undan frukosten och gjorde oss i ordning för att dra hem till Louis...

Louis bar ut disken i köket och lämnade den till mig.
"Here you go, sweetie." Han pussade mig på näsan, och jag kunde inte låta bli att le. Sedan hjälpte han mig att diska, och jag började skvätta lite vatten på honom.
"Heey?!" Han skrattade och skvätte tillbaka.
"Oh boy, you'll regret that!" Jag tog en sked och riktade mot vattenstrålen så det skvätte över hela honom.
Plötsligt plingade det på dörren.
"I'll get it", sa Louis och fixade till sitt blöta hår. Sedan gick han mot dörren för att öppna, och jag följde efter honom ut i hallen.
"Boo Bear!", sa Harry högt och kramade om honom.
"Hazza!", sa Louis glatt och kramade tillbaka.
"Hi Emma! Nice to see you again", sa Harry sedan och skakade min hand.
"Nice to see you too, Harry." Jag log.
"Emma, Louis, this is Denize." Harry presenterade tjejen som stod snett bakom honom. Hon hade brunt, långt hår och gröna ögon. 
"Louis Tomlinson", sa Louis och nickade bestämt medan han skakade Denize's hand. Sedan flinade han.
"Emma", sa jag vänligt och skakade hennes hand jag också. Jag visste redan att vi skulle komma bra överens.

Louis & Harry satt i vardagsrummet och spelade fifa, och jag & Denize stod i köket och småpratade.
"So, how did you two meet?", frågade hon och verkade uppriktigt intresserad.
"I won a vip-pass to a 1Dconcert, so I went backstage. I felt love by first sight, and Louis and I started to talk and then we changed numbers. He was so sweet to me! We started dating, and then we got together. We've been together in a month now, and I love him so so much." Jag log och tog med mig Denize ut i vardagsrummet.

"So, are you and Denize dating?", frågade jag och vickade på ögonbrynen med ett brett flin på läpparna.
"I don't know, really. I want to, but... She's going trough a hard time right now, so I don't want to push her..."
"You really like that girl, huh? I've never seen you like that around someone before."
"Yes, I really do. And I think that she likes me too." Harry nickade.
"Have you kissed her yet?"
"Yeah. I loved it, and I'd do anything to do it again."
"Why don't you ask her out?"
"Do you think that I should?"
"YES!" Jag nickade intensivt.
"Okey. I'll do it." Harry log. "SCORE!!! I won!" Han gjorde nån liten segerdans och la ifrån sig dosan.
"I'll beat you next time", sa jag och flinade.
Denize och Emma kom ut i vardagsrummet, och jag kunde inte slita blicken från Emma. Hon var sockersöt, och hennes klarblåa ögon gick verkligen inte att undvika...
"We should go now. I'd like for Denize to meet the other lads too", sa Harry.
"Okey. See yah soon, mate." Jag kramade om Harry än en gång, och gav Denize en liten kram, hon också.
"Bye Denize. Call me if you want to hang out someday!", sa Emma och gav Denize en lätt kram, sedan nickade hon mot Harry.
"Come on, let's go to Starbucks", sa jag och pussade Emma på kinden. Sedan började jag dra på mig skorna.
"Okey", sa Emma och gjorde detsamma. Jag tog nycklarna och låste dörren, sedan gav vi oss iväg.

Bara för att klara upp lite grejer för er. Emma är då Louis nya tjej (han och Eleanor har gjort slut)! Det var en av mina fina läsare som ville ha en karaktär i novellen, så då fick hon det, hihi. Emma kommer ni se mer av då & då, kan jag lova. (;

Och detta är då också ett tidsinställt kapitel. Är ju som sagt på Gotland, haha. Glöm inte att kommentera och säga vad ni tycker!
Kram // Vendela

Chapter 11 - The First Kiss

Previously on Simple Thing Called Love:
Harry är hemligt förälskad i Denize, och hon är också kär i honom. Dock är hon rädd för sina känslor efter vad som hände med Josh, även fast hon vet att Harry aldrig skulle göra något sådant...
Samtidigt känner sig Tina utanför och bortglömd, så hon har skaffat sig en ny kompis. Mia, den trotsiga men oerhört tråkiga tjejen från klassen. Men visst är det bättre att ha en kompis man inte trivs med än att gå ensam? Eller? Tina sa upp sin vänskap med Denize, även fast hon egentligen inte var säker på att hon ville att allt skulle ta slut... Kommer Denize & Tina vara ovänner för alltid? Och hur blir det nu med Harry & Denize? Kommer dom våga satsa på sina känslor? ...Det får ni se. Här är kapitel 11!


"I didn't know that she was feeling ignored. She could've told me?", sa jag och tittade på Harry som stod och diskade.

"Yeah, I think so too. But if she's a real friend, she'll come back."
"I'm afraid that she wont, because she has found a new friend..."
"But she can have more than one friend? I mean, you have two. Me, and her. Right?"
"Yeah, that's true..." Jag tänkte efter lite.
"You should talk to her."
"I don't know. Maybe. One day. Or maybe not."
"So you don't want your best friend back?"
"Ofcourse I do. But I don't think she wants me. And if I talk to her, I need to tell her why I was 'ignoring' her, and then I need to tell all about Josh and stuff..." Jag kände hur jag flackade osäkert med blicken. "What if she's going all crazy over that I didn't tell her?"
"If she's a good friend, she'll understand how hard it is for you, and care about you."
"You're probably right." Jag nickade. "But I need to go to work now. See yah later." Jag hoppade ner från bänken och gick ut i hallen.
"Erm, what do you want for dinner tonight? I mean, it's friday, so we should like eat something special."
"I don't know... Suprise me!"
"Haha, okey. Have a good day at work, bye."
"Thanks, bye."

När jag gick genom stan så såg jag Tina & Mia stå och hänga utanför Starbucks. Mia pratade i telefon, och Tina  stod bredvid och väntade. Hon märkte att jag kollade på henne och mötte min blick. Sedan tittade hon snabbt ner i marken, och sedan upp igen för att möta mi blick ännu en gång. Jag kunde inte se vad hon tänkte när hon tittade på mig, hennes ansikte var som ett blankt papper och visade inga känslor. Mia la ner mobilen i fickan och vände blicken mot mig. Henne kunde jag i alla fall läsa av. Hon kollade på mig med avsky och drog sedan i Tina och mumlade något om att gå in. Tina kollade på mig en sista gång och försvann sedan in på Starbucks. Jag själv fortsatte vidare mot jobbet. Cat var som vanligt där innan mig och fixade i butiken...

"Oh my god, I'm so full. These crepes was delicious!", sa Denize och klappade sig på magen.
"I'm glad you liked it", sa jag och skrattade.
Vi reste oss från bordet och hjälptes åt att duka undan och diska. Sedan satte vi på en film och slängde oss i soffan. Någon gång under mitten av filmen pausade Denize och sa att hon skulle hämta glass. När hon hade gått smög jag efter henne ut i köket och omfamnade henne bakifrån. Vi började brottas på skoj, och det slutade med att hon låg på golvet och jag satt över henne och höll fast hennes armar.
"Give up, or I'll tickle you until you do", skrattade jag.
"No", sa hon, och jag började kittla henne igen så hon höll på att skratta ihjäl sig.
"Stop it, hahaha."
Jag slutade, och bara såg in i hennes ögon. Dom var så fulla av liv, och så underbart vackra. Jag böjde mig fram så våra läppar bara var några centimeter ifrån varandra. Sedan blundade jag och våra läppar möttes. Jag lyfte huvudet och hoppade av henne.
"I'm sorry. I didn't mean to...", började jag, men kom av mig. Tänk om hon bara ville vara vänner? Då skulle allt bli väldigt awkward mellan oss från och med nu. Denize satte sig upp och försökte få ögonkontakt med mig. När jag mötte hennes blick log hon, och en varm känsla spred sig i hela min kropp. Sedan möttes våra läppar igen...

Hoppas det löser sig mellan Tina & Denize! Och det börjar visst hända grejer mellan Denize & Harry? Whoop Whoop!
Det här är då det första tidsinställda inlägget, så när ni nu läser det här så har jag spenderat min första dag på Gotland.
Glöm inte att kommentera och säga vad ni tycker!
Kram // Vendela

Chapter 10 -"Our Friendship Is Over"

Previously on Simple Thing Called Love:
Denize följde med hem till Harry och spenderade även natten där. Dock tog mardrömmarna över så fort hon hade somnat, och hon råkade väcka Harry när hon skrek. Han sa att det var lugnt, och erbjöd henne sedan att sova i hans säng, och sedan drömde hon inga fler mardrömmar... Men har Denize förstått att Harry faktiskt är kär i henne? Och kommer Denize, som bara fått ett krossat hjärta på grund av kärleken, våga ta deras relation till nästa steg? Eller ska dom bara förbli bästa vänner? ... Här är kapitel 10!

Denize hade ställt sig i kö till en lägenhet så hon skulle slippa bo tillsammans med Josh, och hon skulle bo hos mig tills hon hade fått nån. En stor del av mig hoppades på att det inte skulle bli någon ledig, för det skulle betyda att Denize kunde stanna här hos mig mycket längre. Jag ville inte att hon skulle flytta, jag ville ju ha henne här hos mig?
Jag betraktade Denize som satt i soffan och såg på TV. Hon var så vacker. Hennes gröna ögon lyste, fast att hon var nästan nyvaken. Jag hade aldrig sett henne så pigg förr. Det bruna, långa håret var uppsatt i en hög, men slarvig toffs, och hon hade på sig ett par ljusblå pyjamasshorts med matchande linne. Hur kunde man se så perfekt ut när man just vaknat? Jag själv satt i kallingar, och mitt morgonruffs var väl inte precis det snyggaste. Denize märkte att jag tittade på henne.
"What are you looking at?" Hon höjde ett ögonbryn.
"You." Jag flinade.
"Yeah, I know that I look weird, but hey, I just woke up?"
"No, you look gorgeous."
Först log hon, och sedan såg jag att massa tankar svepte förbi i hennes huvud.
"What's wrong?" Jag la handen på hennes axel.
"...Nothing. Come on, let's get dressed and do something fun." Hon log och reste sig upp.
 

Vi hoppade in i min bil, och jag körde till en strand som låg en bra bit bort. Dock var den öde, för vädret var ju inte det finaste. Jag bredde ut en filt och Denize drog av sig skorna och satte sig på den. 

Jag slog mig ner bredvid henne, och vi satt tysta och tittade ut över havet. Denize var försjunken i djupa tankar, och jag önskade att jag kunde höra vad hon tänkte. Kanske tänkte hon på mig? Kanske tänkte hon på Josh? Eller så kanske hon saknade sin familj? Hon hade berättat om sin mamma, pappa och lillebror. Han verkade inte ha det så lätt, lille Noah...
"You're my best friend", sa Denize plötsligt, fortfarande med blicken ut över havet. Jag vände mig mot henne och log.
"And you're my best friend." Jag vände blicken mot havet igen. "But what about Tina?"
"She's my bestie too, but I haven't seen her in a while. And there's so much things she don't know about me, as you know. Like all this shit about Josh."
"You haven't told her about it?" Jag höjde på ögonbrynen.
"No, I didn't tell anyone about it. I didn't want to tell you either, but you saw it, so..."
"Why didn't you tell anyone? Someone had been able to help you, you know."
"I don't know. I felt so dirty... Sometimes I pretended that Josh was that guy he was when I met him for the first time, and that my heart wasn't broken. But I can't pretend anymore. My heart is broken in thousands of pieces, and it's a really hard puzzle..."
"Do you still love Josh?" Jag kände hur det klumpade sig i magen.
"No, absolutely not. My feelings for him has been gone for a long time... But I'm just scared... What if my relationship with Josh has affected my view of love? It's like I'm scared of being loved..."
"You don't have to be scared. Love can be such a wonderful thing, when it's right. Everyone needs love. And I know there are people who would never leave you, because they love you."
Det ryckte i hennes mungipor.
"I can tell you everything, and you're always giving good answers. Thanks, I appreciate that."

(Några timmar senare...)
Jag hade inte pratat med Denize på hur länge som helst. Det verkade inte som att hon hade någon tid för mig alls. I början var jag glad för hennes skull att hon hade träffat Harry, men nu hängde hon bara med honom hela tiden.

Jag tänkte tillbaka på allt jag & Denize hade varit med om. Vi hade så många minnen tillsammans, och nu höll allt på att blekna bort. Kanske var det här ett tecken på att jag borde hitta nya vänner? Dom senaste dagarna hade jag snackat mycket med en tjej som hette Mia, och som gick i min klass. Egentligen tyckte varken jag eller Denize om Mia, men när man känner sig ensam så vänder man sig kanske desperat mot första bästa människa? Fast hon hade faktiskt blivit ganska snäll nu, men hon var ändå så tråkig. Hon försökte alltid trycka ner andra människor, och hon hade ingen humor alls. Men det var som sagt bättre att hänga med henne än att gå ensam. Att känna sig bortglömd var nog en av dom värsta känslorna som fanns. Denize kunde väl åtminstone skicka ett sms och bara skriva 'hej'? Jag drog upp mobilen och knappade in ett sms till henne.
 
Till: Denize
Kl. 17:24
"Thanks for ignoring me. Have fun with Harry, our friendship is over. / T."

Jag han inte ens fundera på om jag verkligen ville skicka sms:et innan jag kom emot knappen. Tänk om Denize bara hade varit väldigt upptagen, eller haft fullt upp med jobbet? Hon kanske inte ens hade umgåts med Harry? Tänk om hade blivit sjuk igen, och så orkade hon inte sms:a. Och eftersom jag inte sms:ade henne först, så skrev hon inget... För jag menar, telefoner fungerar ju faktiskt från två håll, så jag kunde ju lika gärna ha sms:at henne först... Fan.

OjOjOj, hur ska det nu gå för Tina? Och kommer Harry lära Denize att inte vara rädd för sina känslor?Kommer han berätta för henne att han älskar henne?

Det här är sista kapitlet innan jag åker! Kommer fixa klart med dom tidsinställda inläggen nu. Ni får ha det toppen medans jag är bortrest, och glöm inte att kommentera massamassa! Det är alltid roligt att komma hem och få läsa igenom. c:
Stora kramar // Vendela

Chapter 9 - No More Nightmares

Previously on Simple Thing Called Love:
Josh hotade Denize med kniv om att hon var tvungen att sluta träffa Harry, men just då kom Harry förbi och hörde allt. Han sprang in i lägenheten, och han & Josh började fightas. Det visade sig att Josh hade druckit mycket innan allt detta hände, för han däckade snabbt. Harry föreslog att hon skulle sova hos honom under natten, så hon packade sina väskor och följde med honom hem...


Harry's lägenhet var vit & stilren, men han hade ändå blandat in mycket färg i rummen, och det såg grymt mysigt ut.
"Welcome to my place. I hope you'll enjoy your stay", sa Harry och flinade.
"Thanks, haha."
Harry drog av sig solbrillorna, och då såg jag hur svullet det var runt hans vänstra öga.
"I think that you need some ice. Wait!", sa jag och gick ut i köket. Jag öppnade frysen och gick igenom alla boxar, och hittade till slut en påse med iskuber, så jag fuktade en diskhandduk och hällde i några. Sedan knöt jag ihop handduken som ett litet knyte. Harry hade gått in i vardagsrummet och satt sig i den bruna skinnsoffan. Jag satte mig bredvid honom.
"Here you go. Close your eyes." Harry stängde ögonlocken, och jag tryckte försiktigt isknytet mot hans öga.
"Thanks", sa han och slappnade av, sedan frågade han försiktigt: "Erm, when I came to your appartment... What was going on?"
"We were fighting. Josh doesn't like that I'm hanging out with you. He told me to stop, or else he'd hurt me... And you. But then you came, and... Yeah."
"Oh", sa han och rynkade pannan. "But I understand him. I mean, if I had a beautiful girlfriend, like you, I'd be jealous if she were seeing someone else. But he has no right to like, hurt you like that."
Jag rodnade och var glad över att Harry blundade så han inte kunde se det.
"Does it still hurt?", frågade jag och tog bort isknytet. Svullnaden hade nästan lagt sig, och det sista skulle nog gå bort av sig självt.
"No. Thanks." Han kände försiktigt på blåtiran. "By the way, are you hungry?"
"No, I'm just tired."
"Okey, then I'll let you sleep. You can take my bed if you want to. I can sleep on the couch."
"Thanks, but no. I'll take the couch." Jag log mot honom. Min kind gjorde inte ont längre, fast jag hade fortfarande ett märke kvar efter slaget.
Harry hämtade täcke & kuddar åt mig och bäddade medan jag var i badrummet och gjorde mig i ordning för att gå och lägga mig. När jag kom ut igen så var allt klart.
"Thanks for letting me sleep here, Harry."
"No problem, D." Han slog snett. "Goodnight, and sleep tight."
"Goodnight."
Jag kröp ner under täcket, släckte golvlampan och somnade snart...

Jag vaknade av ett högt skrik från vardagsrummet, och vände mig genast mot väckarklockan. Den visade 01:36.
"What the...?", mumlade jag och drog bort luggen från ansiktet. Sedan hoppade jag ur sängen och skyndade ut till Denize. Hon vände och vred sig i soffan samtidigt som hon sa: "No" och "Help me" om vartannat. Jag satte mig på knä vid soffan, strök henne över huvudet och försökte ta hennes hand som skakade av rädsla.
"Denize, wake up", viskade jag.
Hon slog upp ögonen direkt och satte sig käpprätt upp. Sedan började hon gråta. Jag hyssjade henne medans jag kramade hennes hand.
"It was just a dream. You're safe now, and everything will be just fine."
Denize försökte torka tårarna och viskade samtidigt: "I'm so sorry that I woke you up."
"It's okey. You don't have to be sorry."
Jag tände golvlampan, och vi båda försökte vänja oss vid ljuset. "What were you dreaming about?"
"Josh. He was hunting me... I don't know why, but I was so scared. Then there was a big park, and I were running trough it, at night, and there was people everywhere. I were screaming for help, but no one could hear me. No one cared. Then everything became blurry, and I were here, sleeping. Josh were here too, and watched me sleep. Then I woke up and saw him, and he held a knife, and..." Hon började gråta igen.
"You don't need to tell me more." Jag kramade om henne och försökte trösta.
"You should go back to bed, or else you wont wake up tomorrow." Hon försökte flina genom tårarna.
"I wont go back to sleep untill I know that you're fine and asleep."
"I'll just go to the bathroom..." Hon reste sig och gick iväg. Medans hon var borta tog jag hennes täcke och kuddar och gick in till mitt sovrum. Eftersom jag hade en dubbelsäng för mig själv så flyttade jag mina grejer åt sidan och gjorde plats för henne på andra halvan. 
"Harry, where's my stuff?", frågade Denize förvirrat när hon kom ut ur badrummet.
"Come here." Jag drog in henne i sovrummet. Sedan lyfte jag undan täcket så hon kunde lägga sig, och jag la mig tätt intill. Sedan tog jag hennes hand igen.

Denize's tröja hade hasat ner lite på ena sidan, och plötsligt fick jag se ett ärr på hennes högra axel.
"How did you get that?", viskade jag.
"Josh did it to me. He was drunk and we were fighting, so..." Meningen dog ut, och Denize låg bara och tittade rätt upp i taket.
Jag tänkte att såna människor som han borde inte få leva. Jag skulle aldrig någonsin göra så mot Denize, och inte någon annan heller för den delen.
Jag lutade mig fram och pussade hennes ärr. Sedan makade jag mig ännu närmare.
"No more nightmares tonight, huh?" Jag log, och Denize vände sig mot mig.
"No, I don't think so." Hon log tillbaka. Sedan stängde hon ögonlocken och somnade ganska fort. Jag tryckte min panna mot hennes arm och somnade sedan, jag också...

Här har ni kapitel 9!
Kommentera gärna och säg vad ni tycker. (:
Kommer sakna bloggen medan jag är bortrest, uhuh. Men ni får mer än gärna spamma med kommentarer så jag har mycket att läsa när jag kommit hem igen, hihi. c':
Ska börja fixa i ordning med dom tidsinställda kapitlena nu.
Kram // Vendela

Ska resa bort - Blir borta 1 vecka

Heey!

Imorgon drar jag, min pappa, bror & bästa vän Mira till Gotland, och vi kommer vara borta en vecka. Det betyder att jag inte kommer kunna skriva något på novellen, för jag tror inte det finns någon dator/internet eller wifi där, och det blir för jobbigt att skriva på mobilen. Dock har jag tänkt göra tidsinställda inlägg (med kapitel) åt er, för det blir ju rätt tråkigt om bloggen ska ligga nere annars bara för att jag är bortrest?

Det kommer som vanligt upp ett kapitel idag, och så ska jag också fixa dom tidsinställda inläggen nu ikväll. Vet inte hur många kapitel jag gör... Kanske inte hinner fixa så ni får ett varje dag, men nästan. Sen när jag är hemma igen så kommer jag blogga som vanligt. ^^
 

Ni får ha det så trevligt medan jag är borta!
Å förresten, ni har väl för allt i världen inte glömt att fira 2yearsOf1D idag, huh? ;)

Kram // Vendela 

Chapter 8 - Don't Touch Her

Previously on Simple Thing Called Love:
Josh kom på Denize med att gå och sms:a med Harry, och det slutade inte lyckligt. Han började hota med kniv om att Denize var tvungen att sluta träffa Harry, för annars skulle han göra både henne & Harry illa. Plötsligt plingade det på dörren, och det var Harry som kom i förbifarten och skulle hämta upp Denize. När han inte fick något svar blev han orolig, men sedan sa Denize att hon var arg på honom (vilket egentligen inte var sant). Han var just påväg att gå då han hörde Denize ropa på honom, och efter det fylldes trapphuset med ett ilande skri...


"NOOO!", skrek Josh argt när jag hade ropat på Harry.
Jag hade hoppat upp från golvet och backat undan, men Josh han dra tag i min arm och höll fast mig i ett hårt grepp. Han närmade sig med kniven, och jag skrek högt av rädsla. Det ekade i lägenheten... Dörren slogs upp på vid gavel (som tur var hade jag eller Josh lämnat den upplåst) och Harry kom inrusandes.
"Don't you dare to touch her with that knife!", skrek Harry och knuffade undan Josh.
Han tappade kniven, och försökte istället slå till Harry, men Harry duckade precis i tid. Jag stod i hörnet av vardagsrummet och visste inte vad jag skulle ta mig till.
"Josh, stop it!", skrek jag. Josh brydde sig dock inte om mig utan fortsatte att fightas med Harry. Han fick in en träff nära ögat, och en blåtira bildades i Harry's ansikte. Men Harry gav inte upp för det! Harry försökte inte pricka in någon träff på Josh, utan använde bara självförsvar. Han skulle förstås råka illa ut i skvallervärlden om han slog Josh.
Jag märkte hur Harry blev argare och argare när han slogs med Josh, och plötsligt slog han Josh i magen så han föll ihop på golvet.
Jag spärrade upp ögonen och satte händerna för munnen.
"Jeez, goodnight", sa Josh och däckade. Jag hade inte insett hur mycket han hade druckit innan vi började slåss. Nu för tiden kunde jag aldrig skilja på om Josh var full eller bara allmänt tjurskallig när han var såhär. Han hade inte tagit någon större skada av Harry's slag, som tur var. Fast egentligen ville jag att han skulle lida, men det skulle leda till att Harry skulle få lida han också...
Harry stod och stirrade på Josh som låg på golvet, och andades tungt. Sedan insåg han att Josh fortfarande andades och bara hade däckat, och att hans slag inte gjort något. Harry andades ut och vände sig sedan mot mig.
"Erm, I think that he's..."
"I know", avbröt jag honom. Jag försökte mig på ett litet leende, men det gick inget vidare med min onda kind.
"You can sleep at my place tonight, if you want. I don't think it's a good idea to stay here. Pack your bags. I'll call Paul."
Jag nickade och skyndade mig in i sovrummet, drog fram första bästa väska och slängde ner massa kläder, mobil, laddare och massa annat smått & gott som jag kunde tänkas behöva. Jag hade inte direkt någon tid för att tänka över vad jag skulle ta med, eftersom Josh skulle kunna vakna när som. Men just nu låg han helt utslagen på vardagsrumsgolvet.

Jag gick ut i vardagsrummet igen och Harry tog min väska.
"It's okey. I can take it..."
"No, I'll do it", sa Harry och log. Jag tog ett par av Josh's solglasögon och gav dom till Harry så han skulle kunna dölja sin blåtira ifall vi skulle stöta på några paparazzis. Än så länge hade vi lyckats hålla oss borta från dom, vilket var skönt. Men jag visste att för eller senare skulle jag också hamna bland allt skvaller, vilket inte var något jag såg fram emot allt för mycket...

Här har ni kapitel 8, kära vänner! Vad tycker ni? Ganska kort kanske, men det skulle bli alldeles för långt om det satt ihop med det som ska hända sen.
Nästa kapitel kommer bli så shjoagkeosgjhbisf bra! Jag känner det på mig.
// Vendela

Chapter 7 - Please Don't Go

Previously on Simple Thing Called Love:
Denize vakande upp och hade fullt av blåmärken över hela kroppen, fick spendera en hel vecka inomhus och låtsades vara sjuk när hon pratade med andra. När hon sedan blev frisk hängde hon med Harry igen, och passade då på att berätta att hon redan har en pojkvän. Dock är förhållandet komplicerat, men mer kunde hon inte säga. Harry blev förstås fundersam. Vad var det hon inte kunde berätta? Och varför? ... Här är kapitel 7!

Mobilen pep till och jag hade fått ännu ett sms av Harry. Vi skulle ses om ungefär en timme, och han skulle hämta upp mig utanför lägenheten.
"Who are you texting with?", frågade Josh och tittade granskande på mig när jag gick runt i cirklar i vardagsrummet med mobilen i handen.
"Uhm, Tina!" Jag försökte att inte låta allt för osäker, men Josh såg igenom mig i alla fall.
"Give me your phone." Han sträckte sig efter den.
"No, I'm just texting with Tina. There isn't anything wrong with that. I need to have my privacy."
"I said, give me your phone!" Han lät sträng. Helt utan förvarning tog han mobilen ur mitt grepp.
"Aha, I knew it! You're texting with that guy you're always hanging out with, huh? You didn't think that I knew about it, right? You didn't know that I've seen you every fucking time you've been hanging out with him. So, his name is Harry?... Alright. He sounds like a fag." Josh hånflinade. "You're hanging out with him more than you're hanging out with me? Are you cheating on me?"
"No, ofcourse not! Harry is just my friend. And he wants to hang out with me. You never ask me if I want to do anything. The only thing you do is hurting me!" Jag insåg att jag skrek dom sista orden.
"Don't you think that you're hurting me when you're hanging out with fag-Harry?"
"Oh, so it's OK for you to hang out with a bunch of girls and make out with all of 'em, but when I hang out with one of my friends,as happens to be a guy, I'm like dead? Yeah, that sounds fair."
"That's enough!", skrek Josh och slog till mig i ansiktet, på samma kind som förra gången för några veckor sedan.
Jag föll gråtandes ihop på golvet och höll för min brännande kind.
"You're not allowed to see Harry again."
"What? You can't decide that. I'm a grown up person, and I do what the fuck I want."
"No, you don't. You're living after my rules!"
Josh gick ut i köket och kom strax tillbaka med en kökskniv i handen.
"No, Josh. Please don't. I already have a scar, so please, please don't", vädjade jag medan jag kände hur det stockade sig i halsen av all gråt.
"Then tell me that you're not going to see Harry again. And mean it!"
"But he's my friend. Please, Josh. I'm not cheating on you..."
Josh kom närmare, men vi hoppade båda till av att det plingade på dörren.
"Oh, we have a guest, Denize", sa Josh roat.
Jag kollade på klockan på väggen. Shit, Harry var här!
Josh höll för min mun. "Don't say anything."
"Denize? Uhm... Are you there?" Harry lät smått förvirrad.
När ingen svarade så fortsatte han:
"I know you're home... Uhm, why don't you open the door?... Are you like, mad at me or something? I don't know what I've done, but if I've done anything wrong, please tell me... Denize?"
"Tell Harry that you hate him, so he'll leave and never come back", viskade Josh.
Eftersom jag var rädd för att Josh skulle göra mot mig eller Harry om jag sa emot honom så gjorde jag som han sa.
"Yes, Harry. I'm mad." Rösten bar knappt, men jag visste att han hade hört mig. "GO AWAY, and don't come back. I hate you!" Jag började gråta när jag sa dom sista orden...
Vad hade hon just sagt? Något inom mig bara rasade ihop och jag var nära gråten.
"No... Please! Denize, I don't want this to be over... Uhm, let me come so we can like... Solve this." Jag torkade en tår som rann ner för kinden.
"No, Harry. Just go, and don't ever talk to me again!"
"So, do you mean our friendship is like..." Jag snörvlade. "Over?"
"Yes. Bye Harry."
Jag vände mig långsamt om och började gå ner för trappan. Varför ville hon inte vara kompisar längre? Varför var hon så arg och ledsen? Vad hade jag gjort som fick henne att hata mig så? 
Plötsligt skrek Denize: "NO, HARRY! PLEASE COME BACK, I DON'T WANT YOU TO GO!"
Snart fylldes hela trapphuset av ett ilande skri...

What the heck is going on? Vad har Josh gjort, och kommer Denize att klara sig? 
Ni får helt enkelt hålla utkik efter nästa kapitel som kommer upp imorgon!
Glöm inte att kommentera och säga vad ni tror händer/kommer hända & tycker om kapitlet!
// Vendela

Borta över dagen

Som jag just skrev på twitter så kommer jag inte vara hemma idag. Ska följa med pappa & storebror ut på sjön, och så ska vi spendera dagen på en Ö där det är nån typ av skärrgårdsfestival eller nåt. Eller nä, jag vet inte riktigt. Men typ. Jag har ingen aning om när jag kommer hem, men om det inte blir allt för sent så skriver jag ett kapitel ikväll! 

Kram // Vendela

Chapter 6 - It's Complicated

Previously on Simple Thing Called Love:
Denize berättade för Tina att hon träffat på Harry igen,och att dom skulle hänga. Men när Denize skulle ge sig iväg hörde hon Josh & hans fulla polare komma, men som tur var han Denize komma ut ur lägenheten precis i tid! Harry & Denize bestämde sig för att gå på bio, och hon hade inte haft så kul sedan One Directions konsert. Hon blev sedan hemskjutsad av Harry, men när hon kom in i lägenheten möttes hon av en förbannad Josh som slog henne gul och blå för att hon varit borta hela kvällen utan att säga vart hon varit eller vem hon umgåts med.

Kommer Josh hålla Denize inlåst? Kommer hon kunna träffa Harry igen? Det får ni se... Här är kapitel 6!



Jag vaknade av att mobilen vibbrerade. Solstrålar försökte smyga sig in genom fönstret och det såg ut att bli en fin dag. Synd att den skulle behöva spenderas inomhus. Jag sträckte mig mot nattduksbordet för att ta mobilen, och kände hur armen ömmade av den lilla ansträngningen. Skulle jag behöva ligga i sängen hela dagen? Som tur var så var jag ledig från jobbet idag, så jag skulle inte behöva ringa och låtsas vara sjuk. Jag la mobilen bredvid mig på sängen och fick då se min spegelbild i den låsta skärmen. Jag såg för hemsk ut. Halva mitt ansikte var en blandning av rött, blått, gult och lila. Inte skulle det här gå bort på bara några dagar? Jag låste upp mobilen och såg ett sms från Harry.

Från: Harry.S
Kl. 09:37
"Goodmorning D! Are u awake? Do you wanna hang out? xx Harry"

Åh, vad jag önskade att jag kunde säga ja, men för det första så ville jag inte att han skulle få se mig såhär, och för det andra så var Josh hemma.

Till: Harry.S
Kl. 09:38
"Goodmorning Harry! I'm sorry, but we can't hang out today. I'm sick. :/ xx Denize"

Jag fick snabbt ett svar:

Från: Harry.S
Kl. 09:39
"Oh, okey. Is there anything I can do for you? Get well soon! xx Harry"

Jag svarade att jag inte behövde något, och att jag skulle höra av mig så fort jag var frisk igen.
 


Jag reste mig försiktigt upp och staplade ut i köket. Josh stod och lagade frukost och lyssnade på radion. När han såg mig ställde han stekpannan åt sidan och gick fram till mig.
"Goodmorning, babe." Han kysste mig på pannan, och jag ryckte till av obehag, men låtsades inte om det och försökte mig på ett leende. Dock blev det bara en plågad grimas. Men det var ju i alla fall skönt att han var på ett bra humör idag.
"Morning", mumlade jag.
"Here you go", sa Josh och ställde ett fat med hans mumsiga, amerikanska pannkakor på bordet. Om det var något Josh var bra på så var det att göra god frukost.
"Thanks." Jag satte mig försiktigt på en stol och kände hur det dunkade i ryggen när jag lutade mig bakåt. Kanske var det en dålig idé att gå upp ur sängen idag?
Jag tog sirapen och bären och la på mina pannkakor. Sedan tog jag en tugga och sneglade på Josh. Han var glad och bekymmerslös, och verkade inte det minsta ledsen över vad han gjort mig. Jag sakande verkligen det jag & Josh hade innan han blev sån här. Nu hade jag inte ens några känslor kvar för den bra sidan av Josh.
Han satte sig mitt emot mig och började äta sina pannkakor samtidigt som han studerade mig.
"You look... I mean. Uhm. I'm sorry for... That." Han pekade på mitt ansikte.
Inne i mitt huvud skrek jag 'Do you really think that a simple SORRY will make everything alright?', slängde tallriken i väggen och sprang ut ur lägenheten. Men i verkligheten satt jag bara tyst och kollade ner i bordet. En ensam tår ringlade ner för min kind.
"You're staying inside today, huh?"
Jag var fortfarande tyst, och Josh skakade på huvudet.
"I'm going to work now. See yah later, babe." Han reste sig från bordet och gick.
När han hade gått åt jag upp mina pannkakor och gick sedan och duschade.
Jag hade fått ett sms från Tina.

Från: Tina
Kl. 10:55
"Hi bestie! How was it, last night? Did you have fun with Harry? Wanna hang out today? xx T"

Till: Tina
Kl. 10:56
"Hi T! Yeah, I had much fun. We went to the cinema and saw a comedy. Harry was almost as funny as the movie, haha. But we can't hang out today. I'm sick. Sorry :/ xx D"

Från: Tina
Kl. 10:57
"Oh... OK. Get well soon! <3 xx T"

(2 veckor senare...)

Denize hade äntligen blivit frisk igen, och vi hade hittat på massa roliga saker, som till exempel kört go-kart, tagit långa promenader, spelat golf och gått på bio igen. Vi hängde nästan varje dag!
Jag slog mig ner på en parkbänk, och Denize satte sig bredvid mig.
"So, how's it going with your boyfriend?" Jag flinade mot henne.
"How did you know that I have a boyfriend? Did I tell you or...?"
Jag blev paff. Visst, det var föreståeligt att en så vacker tjej som hon hade en pojkvän, men det var menat som ett skämt...
"Uhm, no. I were,erm, just guessing. A beautiful girl like you must be taken."
Hon rodnade, men blev sedan allvarlig.
"But it's complicated."
"Come on, you can tell me. Your secrets are safe with me."
"I wish I could."
"So, you don't trust me?"
"No, or I mean: Yes, ofcourse I trust you. It's just. I just can't."
"Oh, alright. I wont push you to it then."
Hon log tacksamt mot mig, och jag log vänligt tillbaka. Om hon bara kunde berätta vad som var fel. Jag ville att hon skulle kunna känna sig trygg med att berätta allt för mig...

Glöm inte att kommentera och säga vad ni tycker!
Kram // Vendela

OM IMORGON:


Så, nu vet ni. (:

Kram // Vendela

Chapter 5 - Fairytales Becomes Nightmares

Previously on Simple Thing Called Love:
Denize skulle ta tunnelbanan till jobbet, och på tåget stötte hon på en skum kille som påminde grymt mycket om Harry Styles. Senare visade det sig vara Harry i egen hög person. Dom började snacka, bytte nummer, och nu vill han träffas igen! ... Men vad kommer Josh säga om att Denize träffar en annan kille? Det får ni se... Här är kapitel 5!
OBS! Varnar känsliga läsare (slutet är kanske inte det trevligaste)!


Harry skulle hämta upp mig vid 6, och jag hade ingen aning om vad vi skulle hitta på. Jag hade berättat för Tina om att jag träffat på Harry igen, och hon var jätteglad för min skull.
"I don't know what to wear!", klagade jag.
"You don't have to change clothes. You're just going to hang out, right? Or is it a date?"
"No, we're just hanging out, like friends."
"Okey, but if you really need to change, just take something casually", sa Tina och nickade bestämt. Jag nickade tillbaka och fortsatte leta runt i garderoben. Till slut hittade jag något. Jag tog med mig kläderna in i badrummet, för jag kände mig obekväm med att byta om inför andra människor. Till och med inför min bästa vän. Hon visste inte om mina stora blåmärken och ärr som jag hade lite här & var på kroppen. När jag hade bytt om gick jag ut i sovrummet igen och visade upp mig framför Tina.
"Can I wear this?"

"That looks absolutely great!" Hon log brett. "But I need to go now. Mom texted me and said that it was dinner, and if I'm not coming home now she's killing me." Tina suckade.
"Haha, aw. Alright. See yah!" Jag kramade om henne.
"Yeah. And have a great night with Harry now! You deserve it!"
Tina försvann ut genom dörren. Plötsligt hörde jag massa röster i trappan. Det lät som Josh och hans kompisar, och dom var fulla. Inte bra! Om jag inte stack iväg nu så skulle jag inte få gå någonstans på hela kvällen.
Jag tog min väska och slängde ner plånboken, mobilen, nycklar och lite annat jag kunde tänkas behöva. Sedan öppnade jag fönstret och klättrade ner för brandstegen. Jag han precis i tid, för när jag var nere på marken hörde jag våran dörr öppnas, och Josh & hans polare pratade högljutt med varandra.
"Where's Denize? And why the heck did she left the window open?", sa Josh surt.
"You're early", sa jag när Denize hoppade in i bilen.
"Yeah, and so are you."
"Erm, I saw some guys go in there. They were drunk. Do you know them? Do they live here too?"
Jag såg hur Denize stelnade till. "No. Or I mean. I don't know. I've never seen them. Maybe they were going to visit our neighbour?"
"Oh, okey." Jag nickade långsamt. "So, what do you want to do? We can do whatever you want."
"What about go and see a movie or something?" Denize bet sig i läppen.
"Sure!" Jag startade bilen och började köra mot bion. 
När vi var där inne så tog Denize upp sin plånbok.
"No, no, no. I'll pay", sa jag och tog hennes plånbok och la ner den i hennes väska.
"What? Noo. You don't have to pay for me." Hon skakade på huvudet.
"But I want to!" Vi var nu längst fram i kön och mannen bakom disken kollade frågandes på mig.
"Two tickets for that, erm, comedy-thing", sa jag och pekade på trailern som visades på en liten TV på väggen. Sedan vände jag mig mot Denize. "Do you want something? Like popcorn or candy?"
"No, thank you."
"Okey. One big popcorn, two coces and this", sa jag och slängde upp några små godispåsar på disken.
"Okey", sa killen och knappade in allt på kassapparaten. 
"Now you must eat. I can't eat all these myself."
Denize skrattade och slog mig lätt på armen. Vi tog våra grejer och gick in i salongen.

Det hade varit världens toppenkväll! Filmen var jättebra, och Harry var verkligen jätterolig. Han hade skämtat och berättat massa roliga historier hela vägen hem till mig.
"You wanna hang out again sometimes?", frågade han.
"Yeah, that would be nice. I had really fun today."
"Okey, I'll call you or something tomorrow. Is that okey?"
"Yeah, that'll be great."
"Goodnight, Denize."
"Goodnight, Harry." Jag log, och han vinkade och körde iväg. Jag vinkade efter honom och vände mig sedan om och gick in. När jag gick i trappan fick jag tillbaka den där klumpen i magen jag alltid hade när jag kom hem från jobbet och inte visste vilket humör Josh var på, eller om han var vaken eller ej. Jag öppnade dörren så försiktigt jag kunde och drog av mig skorna. Så fort jag kom in i vardagsrummet kom Josh stormandes ut från sovrummet.
"Where the heck have you been?! I've been calling you like a hundred times? Do you know what time it is? You don't work untill this time? Where were you? Answer me!" Han var förbannad.
"I were just..." Jag han inte avsluta meningen innan han smällde till mig i ansiktet. Jag vacklade bakåt och satte handen för kinden. 
"You can't just come home when you feel for coming home. You know, I live her too. And you're my girlfriend! I saw that car you were coming home with. Your uggly friend, Tina, doesn't have a car, so who was it?"
"It was just a friend", sa jag, men det hördes knappt för halsen hade stockat sig.
"Who's this friend?"
Jag förblev tyst.
"I SAID: WHO'S YOUR FRIEND? Answer me, young lady, or else I'll hit you again."
Tårarna forsade nerför mina kinder, men jag ville inte säga vem jag varit med. Det skulle varken hjälpa mig eller Harry.
Josh drog tag i min hand och drog mig in i sovrummet. Jag skrek och försökte kämpa emot, men det hjälpte inte.
"Josh, please stop! Please! Josh, Josh!"
"WHOEVER YOUR FRIEND WAS, YOU'RE NOT GOING TO SEE HIM AGAIN! DO YOU UNDERSTAND ME?"
"Please stop, Josh...", viskade jag och hulkade.
"DO YOU UNDERSTAND ME, I SAID."
"Yes..." Äntligen släppte han mig och gick rasande ut i köket. Jag låg utmattad i sängen och kunde inte röra mig. Alla blåmärken ömmade. Vart hade den Josh jag en gång i tiden blev förälskad i tagit vägen?

Här har ni det! Rätt hemskt, huh? :s 
Glöm inte att kommentera och säga vad ni tycker!
// Vendela

Chapter 4 - Hide & Seek

 
Previously on Simple Thing Called Love:
Denize & Tina gick på 1D's konsert, och Denize fick ögonkontakt med självaste Harry Styles! Harry själv är väldigt deprimerad över att han kanske aldrig får se den söta flickan från konserten igen, och killarna är oroliga för honom. Kommer Denize och Harry att finna varandra? Det får ni se... Här är kapitel 4!
 


Det hade gått mer än en vecka sedan konserten, och jag hade varit helt nere. Även om Tina och jag hittade på massa roliga grejer så drömde jag mig hela tiden bort och tänkte på Harry. Att han bara helt random skulle komma dit där jag var, att vi skulle börja prata och bli vänner...
"I'm going to work now, Josh. You should get up. You must go to work too."
"Leave me alone and let me sleep. I'll go there later."
"If you don't go now, you'll loose it."
"I don't care. Bye."
Jag himlade med ögonen och smällde igen sovrumsdörren. Sedan drog jag på mig skorna och solglasögonen, tog min väska och gick ut. Det var en molnig dag men inte så kallt. Det var egentligen inte dags att gå till jobbet än, men jag kände att jag behövde komma ut lite. Jag gick en liten promenad och satte mig sedan ner på en betongkant.

Jag satt där ett tag och studerade människorna som gick förbi. Efter ett tag kollade jag klockan på mobilen och såg att det var dags att ge sig iväg.
Jag reste mig och gick bort till närmsta tunnelbanenedgång, och fortsatte sedan ner för trappan för att stämpla mitt oystercard. Sedan åkte jag ner för rulltrappan och väntade på tåget.
Jag tog min väska och stängde dörren om mig. Så fort jag var utanför grinden kom det massa paparazzis och förföljde mig och tog kort, men jag låtsades inte om dom.
Jag tog upp min mössa och mina solbrillor ur väskan och satte på dom. Sedan fortsatte jag bort mot närmaste tunnelbanenedgång. Jag visste att det var riskabelt för mig att ta tunnelbanan, men för en gångs skull ville jag bli sedd som en vanlig kille. Jag gick ner för trappan och stämplade mitt oystercard. Paparazzin hade försvunnit, som tur var, och det var nästan bara vuxna som väntade på tåget. Jag drog upp min mobil ur fickan och sms:ade mina kompisar att jag var påväg. Vi skulle hänga lite innan jag skulle till studion och jobba med killarna. Tåget kom och jag klev på, men där fick jag se tjejen från konserten! Hon hade samma, fina hår, fast nu var luggen uppsatt i en fläta, och dom gröna ögonen var också där. Hon lyssnade på musik och hade tydligen inte märkt att jag klivit på. Jag kände mig tvungen att säga något... Jag petade henne på axeln och sa: "Uhm, Hi."
Jag var helt inne i musiken, och hoppade till av att någon petade mig på axeln.
"Uhm, Hi", sa en kille med mössa neddraget för håret och pilotbrillor. Inbillade jag mig eller var han väldigt lik Harry Styles? Äh, jag inbillade mig nog bara. Jag hade sett Harry framför mig massa gånger under veckan och reagerat på allt som påminde om honom. 
"Hi", svarade jag förbryllat.
"What's your name?"
"Uh, Denize... Why?"
"Do you like One Direction?" Han ignorerade min fråga.
"Yes, I really do. I'm listening to them right now, if you wonder."
"Okey. Have you been on one of their concerts?"
"Uh, yeah. Last week. Why do you wonder? Do I know you?"
"No, you probably don't. But, uhm. I saw you, at the concert..."
Vem var den här killen? Hans röst lät precis som Harry Styles. Eller inbillade jag mig det också?!
"You did?"
"Yeah. You stood in the front row, right?"
"Yeah..."
"I said Hi to you, remember?" Han tog av sig solbrillorna, och jag stirrade chockat på honom. Nu visste jag att jag inte drömde, Harry Styles stod precis framför mig!
"Uhm, yes I do."
"So like, do you, erm, have twitter?"
"Yeah, my name is @Deezys."
"Okey, erm. I'll follow you", sa han och tog upp sin mobil ur byxfickan.
"Thank you", sa jag och log snällt. Jag fangirlade ihjäl mig inombords!
"Oh, no problem." Han log stort. "So, where are you going, Denize?"
"I'm going to my work. And you?"
"To some of my friends. And later I'll work in the studio. Where do you work?"
"In a little vintage butique here in London."
"Cool! But, erm. I'm going of at next station, but here's my number. Text me so I'll get yours!", sa Harry och gav mig en lapp. "And have a great day. See yah!" Han klappade mig på axeln och hoppade ut genom dörren.
"You too. Bye", sa jag och stod kvar som förstenad med lappen i handen. Jag skakade snabbt på huvudet och började lägga in numret i mobilen. Sedan skickade jag iväg ett litet sms till honom.

Till: Harry.S
Kl. 09:46
"Hi! xx Denize"

Vi var framme vid nästa station och jag hoppade av och promenerade runt hörnet av kvarteret. Catherine var redan där och hade öppnat butiken.
"Hi Cat", sa jag och log brett. Mobilen plingade till, för jag hade fått ett sms av Harry.

Från: Harry.S
Kl. 10:03
"Hello! :D Are you busy tonight? Wanna hang out? xx Harry"

"Oh, Hi Denize", sa Catherine och nickade mot mig.
Jag svarade på Harrys sms:

Till: Harry.S
Kl. 10:4
"Oh, sure. But got to work now. I'll text you later. :) xx Denize"

Jag gick fram till Cat och började hjälpa henne att fixa med alla kartonger och packa upp dom nya kläderna som hade kommit...

Ni får säga till om ni tycker att jag skriver för långt eller så. :3
Vad tycker ni förresten om att jag skriver högst vad som hänt i förra kapitlet? Bra/dåligt?
Glöm inte att kommentera och säga vad ni tycker!
// Vendela

Twitter, länkbyten & övrig info



Bara så ni vet så älskar jag kommentarer! Jag blir fett glad och peppad så jag vill bara skriva mer på direkten. Dock måste jag hålla mig tillbaka så ni hänger med i svängarna!

Glöm som sagt inte att följa mig på twitter, så ni håller er uppdaterade! Där skriver jag när ett nytt kapitel ska komma, vad det kommer handla om, teasers, och andra saker som har med bloggen att göra. Och följer ni mig så följer jag er självklart tillbaka!
Twitter: @DirectioneryNB

Jag vill också passa på att säga, att jag gärna gör länkbyten och sånt med. Så ni vet. 

Jag håller förresten på och mejlar med tjejen som ska fixa designen nu. Måste säga att hon är grymt trevlig, och hon kommer få en stor shoutout när min design är klar! (:

Kram // Vendela

Chapter 3 - Gone Forever


Vi hade kommit fram till våra platser, och nu var det äntligen dags för konserten att börja. En stor skärm lystes upp på mitten av scenen, och What Makes You Beautiful's intro började spela. Jag och Tina gjorde precis som dom andra fansen och började jubla, vissla och skrika av glädje. När den lilla videon var slut släcktes det igen, och en mörk mansröst hördes säga: "Are you ready? Because here is ONE DIRECTION!" Strålkastare tändes och killarna kom inspringades på scenen. Dom började sjunga Na Na Na, sedan Stand Up, I wish, Moments och alla andra låtar från Up All Night.

(Lyssna medans ni läser!)
 



"I've been roaming around, always looking down at all I see." Jag släppte stativet och gick längs med scenkanten. "Painted faces, fill the places I can't reach." Fansen skrek och drog i mina byxor. "You know that I can use somebody. Yeah! You know that I can use somebody. Yeea-eeyy-eaah." Jag nickade och Louis tog över medan jag fortsatte gå runt. Jag stannade ungefär på mitten av scenkanten och fick ögonkontakt med en supersöt tjej i orange linne och svarta shorts. Hon tittade generat ner i marken. Tjejerna bredvid henne fick panik, började gråta av lycka och försökte nå mina händer. Jag log mot dom och skakade dom artigt. Tjejen framför mig tittade upp igen, och jag mimade ett "Hi" åt henne och log igen.
"Hi", mimade hon generat tillbaka. Jag studerade henne noggrant. Hon hade brunt långt hår, gröna ögon och det vackraste av leenden. Jag reste mig upp igen och gick bort till Zayn, som la armen om mig. Niall påbörjade sitt solo, och Liam & Louis satt på huk vid scenkanten och hälsade på fansen. Alla sjöng glatt med i våra låtar, skrek och visslade om vartannat. Jag avslutade låten, och sedan började vi med One Thing och skuttade glatt runt på scenen.

"Oh my god, oh my god, OH MY GOD! Harry looked at you and said Hi!", sa jag och hoppade upp och ner på stället. Strålkastarna hade släckts och konserten var slut.
"I know, I can't believe it! But he must think that I'm stupid. I mean, I was looking away and blushing? Like, who does that?"
"Oh, come on. He doesn't think that you're stupid. What if he likes you?"
"HAHA, you got to be kidding me. Harry Styles, likes me? I'm just an ordinary girl, and Harry deserves a girl who's really beautiful. Beautiful and I aren't friends", sa Denize och skakade på huvudet.
"Stop being so negative. You're the most beautiful girl I know. You deserve someone who's much better than Josh, and you know that." Tina la huvudet på sned.
"I know. But I'll never get a chance to see Harry again anyway..."
"Come on, let's go home", sa jag och klappade Denize på armen. Ingen av oss ville nog egentligen gå hem, men vi kunde ju inte direkt stanna kvar där...

(1 vecka senare...)

"Harry, you've been down for over 1 week. What's the problem?", frågade Liam som hade kommit hem till mig för att hälsa på.
"You know,uh, at the concert we had last week... Uhm, I saw a girl in the crowd. She was like, so beautiful. We said Hi, but I couldn't ask for her name or twitter. And like, I want to meet her again so bad. But I never will. It's not like I can go trough all my followers on twitter to find her. They're to many." Jag slängde mig ner i soffan med en suck.
Liam flyttade på mina fötter och satte sig bredvid mig i soffan. "I wish there was something I could do. Me and the boys hates to see you like this." 
"I just can't move on. I should've run out on the stage and catch here before she walked away..." Jag hade tänkt på den där tjejen hela veckan. Jag minns precis hur hon såg ut. Hennes ögon, leendet, håret, kläderna, ja allt.
Det blev tyst ett tag, men sedan sa Liam: "Come on, let's go golfing instead of just sitting here and being depressed." Han drog upp mig ur soffan, och vi gick ut till min bil och körde iväg mot golfbanan.

Här har ni kapitel nummer 3, kära ni!
Kram // Vendela

Twitter - @DirectioneryNB

Hej igen!



Följ mig, och håll er uppdaterade! Jag följer er självklart tillbaka!

@DirectioneryNB

Om ni undrar så står "NB" för "novell-blogg", haha. c;

Men nu ska jag fortsätta jobba på kapitel 3!
Ciao.

Beställt en design till bloggen

Tjenamors!
 
Nu har jag just beställt en design till bloggen, för den ser ju helt risig och tråkig ut just nu. Jag är inget proffs när det kommer till bloggdesigner, men den här tjejen som ska göra den är grym! Dock tror jag det kommer dröja innan den kommer upp, för hon är nog ganska upptagen just nu med alla designer hon ska göra. Men jag hoppas den kommer så fort som möjligt! c:

Tumblr_m0uwvv4rve1qkopa1_large
 
Ska börja jobba på kapitel 3 av Simple Thing Called Love nu! Kapitlet kommer upp nu ikväll, så håll utkik. ;)

Kram // Vendela

Chapter 2 - Am I dreaming?

Jag vaknade av att solen lyste in genom fönstret. Dagen med stort D var äntligen här! Konserten skulle börja vid 8, och Tina skulle komma hit runt 4. Jag hoppade in i duschen, och när jag sedan lät håret torka så passade jag på att äta frukost. Sedan borstade jag håret, klädde på mig och sminkade mig.
"Goodmorning babe", sa Josh och kysste min panna. Hans andedräkt stank alkohol, som vanligt.
"Goodmorning."
Telefonen ringde.
"Denize?", svarade jag.
"Oh, hi darling! It's daddy. How are you?"
"I'm fine, dad. Thanks. And you? And how are mom and Noah?"
"Oh, we're fine. Jessica is working today, but Noah is home."
"Alright."
"So, what are you going to do today? Jessica told me something about a concert?"
"Oh yeah. Tina and I are going to see One Direction live tonight. It's going to be awesome!"
"Oh, I believe that. I'm happy for you, honey. I hope we can come to visit you soon. I miss you. Jessica and Noah do too. Especially Noah. He's having a hard time in school, you know."
"I know... Can I talk to him?"
"Yeah, sure. One moment please."
"Nooaah?! It's Denize on the phone and she want to talk to you!", hördes i bakgrunden.
"Hallå?" Noah's ljusa röst hördes i luren.
"Hej Noah! Vad gör du för något?"
"Inget..."
"Du, pappa berättade att det går dåligt i skolan. Hur är det egentligen?"
Noah började berätta om dom något äldre killarna i skolan som var på honom på rasterna, och att han skippat många skoldagar på senaste tiden bara för att han inte orkat med dom. 
"Åh, Noah... Jag vet att det är svårt, men bry dig inte om dom. Men du, nu måste jag gå. Vi ses snart. Jag hör av mig. Kram!"
"Kram."
Jag la på och skakade långsamt på huvudet. Kära nån.
Jag tog min väska och bestämde mig för att gå ut på en liten promenad medan jag väntade på att Tina skulle komma.


Jag kunde inte fatta att konserten skulle börja om bara 4½ timmar! Jag satte upp håret i en sned fläta, drog sedan på mig mina rosa Dr.Martens, och gjorde mig i ordning för att gå hem till Denize.

Jag plingade på dörren och hon öppnade direkt.
"Hello! Are you ready?" Jag log mot henne.
"Yeah, I couldn't be more ready. I've been ready for weeks", sa hon och flinade. 
"Hey, where's Josh?"
"Oh, he's out with some of his friends, I guess."
"OK." Jag ryckte på axlarna. "Let's go!"
Denize låste dörren, och sedan gick vi till närmaste tunnelbane-nedgång. Vi drog våra oystercard och gick in genom spärrarna. Som vanligt vimlade det runt fullt av folk där inne, och det var köer till rulltrapporna. När vi kom ner behövde vi inte vänta länge förrän ett tåg kom.
"Stay out of the way. The doors are closing", sa robotrösten i högtalarna inne i tåget. 5 hållplatser senare hoppade vi av och medan vi väntade på att klockan skulle bli halv 7 gick vi in på Starbucks och tog varsin latte.
"Oh my god, I still can't believe that we're going to see the boys in real life, live, tonight!", sa jag när vi hade satt oss vid bordet.
"Yeah, I know. It's like... So unreal. Like, is this really happening? Am I dreaming?"
Jag nickade. "And we're standing in the front row. Things like this doesn't happen for girls like me? It's unbelieveble!" 

Klockan närmade sig halv 7, och jag & Denize hoppade på bussen som körde bort till där konserten skulle vara. När vi kom fram var där fullt av unga tjejer som fangirlade och skrek för fullt. Jag tog Denize's hand för att inte tappa bort henne här utanför. Tänk, om cirka en och en halv timma skulle killarna stå framför oss uppe på scenen. Jag skulle bara vara några meter ifrån dom. Bara några meter ifrån Zayn... Jag avbröts i mina djupa tankar av att Denize drog i min hand och sa: "Are you going to stay here for the rest of the night, or are you coming with me?" Jag skrattade och följde efter henne bort mot insläppet...

Här är kapitel nummer 2! Inte så mycket drama kanske, men det kommer längre fram. Har planerat många saker som ska hända, höhö. Tyckte det var viktigt att ha med samtalet med Denize's pappa, så ni får veta lite hur hennes familj ser ut, för dom kommer även vara med längre fram i storyn. Nu är ni kanske smått förvirrade eftersom Denize pratar svenska med Noah, men inte med sin pappa. Men hennes pappa är från UK, men hennes mamma är svensk, så Noah och Denize pratar också svenska i vanliga fall. Denize pappa förstår lite svenska, men kan inte prata det själv. That's it.
Denize's pappa heter Christopher, och hennes mamma, Jessica. Noah är hennes 9åriga lillebror. Så nu vet ni.

Glöm inte att kommentera och säga vad ni tycker!
Nästa kapitel kommer kanske redan ikväll.
Kram // Vendela

Chapter 1 - Tickets


Jag tog min tekopp, gick in till det lilla vardagsrummet och satte mig i soffan med min laptop framför mig. Den plingade till och jag loggade in. Sedan surfade jag runt lite på internet, och då fick jag se...
"OH MY GOD!" Jag skrek högt och klickande mig in på hemsidan.
"What the...?", sa Josh som kom ut ur sovrummet och såg sig sömndrucket omkring.
"The tickets for One Directions concert in London are out! Oh god, I have to buy two tickets!" Jag nästan hoppade upp och ned i soffan av glädje.
"Why do you want to se that stupid band?" Han gäspade. "I don't want to go and see them. They suck." Josh suckade och skakade långsamt på huvudet.
"You're not going. I'm taking Tina with me. And they're not stupid. They're my everything!"
"Aren't I supposed to be your everything?" 
"Just go back to bed or something." Jag himlade med ögonen.
Josh gick ut i köket, och så fort han hade lämnat rummet blev jag genast på bättre humör. Jag bokade biljetterna och sms:ade sedan Tina.

Till: Tina 
Kl. 10:30
"Omg, You're not going to believe me, but... I JUST GOT 2 TICKETS TO THE 1D CONCERT IN LONDON. YOU AND I ARE GOING. WHAT DO YOU SAY?! xx D"

Bara några minuter senare fick jag ett svar.

Från: Tina
Kl. 10:34
"OMG, OMG!!! I SAY HELLAH YEEEAH!!! LET ME LOVE YOUUUUU! *cannot contain all these emotions!!!* I can't even. I'm unable to even... WE'RE GOING TO SEE 1D!!! xx T"

Jag och Tina hade suttit och sms:at i över en timme, och vi var hur taggade som helst!

"Why are you so happy?", frågade mamma.
"I'm going to se One Direction live, on their concert here in London with Denize! How can I be anything else than happy then?!" Jag dansade runt medan jag gjorde min sena frukost.
Mamma suckade och sa sedan: "Stop with that awkward dance-thing you're doing, honey."
"Sorry, I can't. GET OUT OF MY KITCHEN." Jag pekade mot dörren.
"Is that one of those stupid Directioner-things?"
"They're not stupid. Why are you saying that?"
"In the beginning, I thought they were OK, but now you're talking about them all the time. It's kind of annoying..."
"YOU. ARE ANNOYING. I can't wait untill I get my own flat. You're so annoying, that I can't live with you." Jag suckade och tog med mig frukosten in på mitt rum och satte på min TV.
Det var reklam för One Directions konsertbiljetter. 
"Get your tickets today, on ticketmaster.com!", sa en stark mansröst.
Allt jag kunde tänka på var konserten och våra biljetter. Det skulle bli så himla kul!



Här är första kapitlet! Kanske lite lame, men det brukar vara rätt svårt att få det spännande redan i början. Men den kommer bli bättre. Jag lovar!
Glöm inte att kommentera och säga vad ni tycker!
 
// Vendela

Första kapitlet kommer ikväll!

Hola Amigos!

Läser egentligen inte spanska, och är för lat för att använda google translate, så det kan vara stavfel i min hälsning, lol. Men nu går vi till saken! Jag vet inte varför jag inte börjat skriva här tidigare, men nu ska jag i alla fall äntligen börja. Första kapitlet kommer upp ikväll, så håll utkik! 

Jag kommer skriva så ofta som möjligt, men nu när det är sommar är man ju bortrest lite från och till, men åker jag någonstans så kommer jag meddela er först så ni inte sitter och väntar dagar och nätter framför datorn i onödan, haha. 

Men som sagt, håll utkik efter första kapitlet som kommer upp någon gång nu under kvällen (och jo, jag vet att det är lite sent, men eh, ja...)! 

// Vendela



RSS 2.0